Vinterföräldrar 2014/2015, tråd III

[Blueberry]

I dag har vi varit på Gekås, jag och ongen.
Han är överraskande tolerant, måste jag säga. Själv blev jag folkilsken redan efter en timme och strök halva shoppinglistan i vredesmod, köpte 500 gram toblerone i stället för lakan och en spegel och gick sedan raka vägen ut. Detta trots att jag är jäkligt rutinerad när det gäller just Gekås. Har aldrig varit där med barnvagn förut visserligen...

Innan det gick utför med mitt humör köpte jag massor av barnvagnsgrejer: ny sittdyna (79:-) och en matchande åkpåse (300:-), svart barnvagnsmuff (190:-), regnöverdrag med stjärnor på (120:-) och en "prasseltygboksvariant i fruktansvärda färger som ongen slet med sig och vägrade släppa" (50:-).
Mhm. SÅ nöjd med åkpåsen!

Fina träklossar från micki, ett gäng klämpåsar, några barnböcker och lite annat smått fick också följa med. Skippade dock barnklädesavdelningen helt eftersom jag började hata människor nere bland leksakerna...

Jag är så härlig.

 

[skiesabove]

Min karl kan också vara värdelös med den där ansvarsbiten ibland... tillexempel sitter jag här, arg, igen, efter ytterligare en missad sovmorgon som jag behövde eftersom han snart åker iväg i en vecka på jobb igen. För han kan ju inte kliva upp nu förstår jag väl, han var ju uppe till klockan 4.... och såg på tv... för han måste ju också få hålla på med det han gillar... "du kan ju alltid sälja hästen!".



Den här veckan har ärligt talat varit hemskt, bara en lång räcka av bråk för att jag börjar bli less på att jag måste fixa allt, ha bebis hela tiden, och ta avlastning från kompisar istället för från min sambo.

 

[pudsey]

På ett känns känns det skönt att man inte är ensamen i detta, vi verkar ju vara en hel del som har samma problem till och från, men det suger att vi ska ha det så.
Här sov sambon o As rum i natt så han skulle vakna och hinna upp före mej, jag är tydligen för snabb att agera

 

[Tassetass]

Min karl kan också vara värdelös med den där ansvarsbiten ibland... tillexempel sitter jag här, arg, igen, efter ytterligare en missad sovmorgon som jag behövde eftersom han snart åker iväg i en vecka på jobb igen. För han kan ju inte kliva upp nu förstår jag väl, han var ju uppe till klockan 4.... och såg på tv... för han måste ju också få hålla på med det han gillar... "du kan ju alltid sälja hästen!".



Den här veckan har ärligt talat varit hemskt, bara en lång räcka av bråk för att jag börjar bli less på att jag måste fixa allt, ha bebis hela tiden, och ta avlastning från kompisar istället för från min sambo.

Om man har bäbisjour och inte sover när bäbisen sover får man skylla sig själv, tycker jag.

Har han inte varit föräldraledig något?

 

[westernsuzie]

Skönt att höra att man inte är ensam om att bråka med sin karl Jag lackade ur rejält när han kom med nån jäkla kommentar om att han minsann också ska skaffa ett intresse som han ska hålla på med tre dagar i veckan (eftersom jag är i stallet tre dagar i veckan nu). Ehhhh???? Jag frågade honom med förrädisk röst när senast jag har lämnat barnen till honom tre gånger under en vecka för att vara i stallet. Det har nämligen aldrig hänt eftersom jag åker till stallet MED barnen medan han är på jobbet. Vid fyra tillfällen har det hänt nu sedan lillebror föddes att han har fått ta hand båda barnen ett par timmar på lördagsförmiddagar medan jag varit i stallet. Och det är i princip all tid han överhuvudtaget tagit hand om båda barnen på egen hand, förutom ett tandläkarbesök på 20 minuter vid ett tillfälle Annars har jag alltid med barnen, alltid! (OBS! Eftersom han inte vill, jag har verkligen på alla sätt försökt uppmuntra/övertyga/tvinga honom att umgås med dem mer på egen hand). När han är hemma på kvällarna hjälps vi åt (även om jag måste erkänna att han rätt ofta säckar ihop på soffan framför tvn... ). Och för det femtonde: varsågod, vill han ha ett nytt intresse är det bara att börja! Jag umgås mer än gärna med kidsen, bara han inte kommer med några larviga påståenden om att han får dra ett tungt lass med dem.)

Bitter och ilsken och så himla trött eftersom jag aldrig får sova? Nejdå!

Jag förstår verkligen att många förhållanden inte klarar det första året med småbarn

 

[pudsey]

Skönt att höra att man inte är ensam om att bråka med sin karl Jag lackade ur rejält när han kom med nån jäkla kommentar om att han minsann också ska skaffa ett intresse som han ska hålla på med tre dagar i veckan (eftersom jag är i stallet tre dagar i veckan nu). Ehhhh???? Jag frågade honom med förrädisk röst när senast jag har lämnat barnen till honom tre gånger under en vecka för att vara i stallet. Det har nämligen aldrig hänt eftersom jag åker till stallet MED barnen medan han är på jobbet. Vid fyra tillfällen har det hänt nu sedan lillebror föddes att han har fått ta hand båda barnen ett par timmar på lördagsförmiddagar medan jag varit i stallet. Och det är i princip all tid han överhuvudtaget tagit hand om båda barnen på egen hand, förutom ett tandläkarbesök på 20 minuter vid ett tillfälle Annars har jag alltid med barnen, alltid! (OBS! Eftersom han inte vill, jag har verkligen på alla sätt försökt uppmuntra/övertyga/tvinga honom att umgås med dem mer på egen hand). När han är hemma på kvällarna hjälps vi åt (även om jag måste erkänna att han rätt ofta säckar ihop på soffan framför tvn... ). Och för det femtonde: varsågod, vill han ha ett nytt intresse är det bara att börja! Jag umgås mer än gärna med kidsen, bara han inte kommer med några larviga påståenden om att han får dra ett tungt lass med dem.)

Bitter och ilsken och så himla trött eftersom jag aldrig får sova? Nejdå!

Jag förstår verkligen att många förhållanden inte klarar det första året med småbarn

Precis de om att många förhållanden inte håller tänkte jag på igår, jag förstår verkligen varför många går isär.

 

[Tassetass]

Här sov sambon o As rum i natt så han skulle vakna och hinna upp före mej, jag är tydligen för snabb att agera

Det där tycker jag, med den begränsade informationen som ges, var ett bra initiativ av sambon. Är man svårväckt och dessutom van att den andra föräldern räddar situationen är det nog inte lätt att förändra det om man inte sätts i en situation där man måste vakna. Brukar ta min syster som exempel, hon har nog aldrig vaknat av barnen när hennes karl varit hemma eftersom hon vet att han vaknar och agerar långt före henne. Har maken varit borta har hon dock vaknat av minsta lilla.

 

[nagelbitarn]

Skönt att höra att man inte är ensam om att bråka med sin karl Jag lackade ur rejält när han kom med nån jäkla kommentar om att han minsann också ska skaffa ett intresse som han ska hålla på med tre dagar i veckan (eftersom jag är i stallet tre dagar i veckan nu). Ehhhh???? Jag frågade honom med förrädisk röst när senast jag har lämnat barnen till honom tre gånger under en vecka för att vara i stallet. Det har nämligen aldrig hänt eftersom jag åker till stallet MED barnen medan han är på jobbet. Vid fyra tillfällen har det hänt nu sedan lillebror föddes att han har fått ta hand båda barnen ett par timmar på lördagsförmiddagar medan jag varit i stallet. Och det är i princip all tid han överhuvudtaget tagit hand om båda barnen på egen hand, förutom ett tandläkarbesök på 20 minuter vid ett tillfälle Annars har jag alltid med barnen, alltid! (OBS! Eftersom han inte vill, jag har verkligen på alla sätt försökt uppmuntra/övertyga/tvinga honom att umgås med dem mer på egen hand). När han är hemma på kvällarna hjälps vi åt (även om jag måste erkänna att han rätt ofta säckar ihop på soffan framför tvn... ). Och för det femtonde: varsågod, vill han ha ett nytt intresse är det bara att börja! Jag umgås mer än gärna med kidsen, bara han inte kommer med några larviga påståenden om att han får dra ett tungt lass med dem.)

Bitter och ilsken och så himla trött eftersom jag aldrig får sova? Nejdå!

Jag förstår verkligen att många förhållanden inte klarar det första året med småbarn

Herregud. Ryck tv-sladden och säg att han får 20 minuter att se på tv nästkommande lördag. Eventuellt att han kan se på tv 3ggr i veckan, men då ensam med båda barnen.

Att du inte ens får egentid i stallet är i sjukt idiotiskt. Kanske kan ni ha en varsin helt egen dag? Då ska den andre ha barn + hushåll medan deb andre njuter av några ensamma timmar

 

[pudsey]

Herregud. Ryck tv-sladden och säg att han får 20 minuter att se på tv nästkommande lördag. Eventuellt att han kan se på tv 3ggr i veckan, men då ensam med båda barnen.

Att du inte ens får egentid i stallet är i sjukt idiotiskt. Kanske kan ni ha en varsin helt egen dag? Då ska den andre ha barn + hushåll medan deb andre njuter av några ensamma timmar

Ooh en egen dag i veckan skulle jag vilja ha, iaf en i månaden. Tror faktiskt sambon skulle behöva ha A själv en hel dag, nyttigt för oss båda. Just nu har jag ingen egentid, har haft 2 tillfällen sen A föddes, men det beror mest på att jag vill ha henne nära vi hänger ju ihop 24/7 så det blir svårt att vara isär, nä där behöver jag jobba lite har en dag inplanerad för egentid iaf.

 

[Donnatello]

Men usch jag vet inte riktigt vad jag ska säga, tycker bara synd om er som har så tröga och oansvariga män. Jag inser samtidigt att jag har det väldigt bra. Jag har två hästar som är fullt igång så det blir en hel del timmar i stallet varje vecka. Min sambo tar såklart båda barnen när jag är där. Vi brukar oftast vara hemma ihop vid läggdags så vi kan ta ett barn var. Jag tar nätterna med dottern så länge jag är föräldraledig men sen är det hans tur. Eftersom jag fortfarande ammar är det mest naturligt att jag tar nätterna. Han kommer vara hemma 6-7 mån och var detsamma med sonen så han vet mkt väl att det inte är ngn semester att vara hemma.

självklart får min sambo egentid då han tränar men det är inte riktigt i lika stor omfattning som jag är iväg med hästarna.

 

[nagelbitarn]

Ooh en egen dag i veckan skulle jag vilja ha, iaf en i månaden. Tror faktiskt sambon skulle behöva ha A själv en hel dag, nyttigt för oss båda. Just nu har jag ingen egentid, har haft 2 tillfällen sen A föddes, men det beror mest på att jag vill ha henne nära vi hänger ju ihop 24/7 så det blir svårt att vara isär, nä där behöver jag jobba lite har en dag inplanerad för egentid iaf.

Jo det är svårt att vara isär, men jag tror det är nyttigt för allihop Pappa får fundera och pyssla på egen hand, utan att känna att man hänger över axlarna och bedömer .
Här har det verkligen hjälpt att jag är tillbaka på jobbet, då finns man ju inte som backup längre!

 

[skiesabove]

Om man har bäbisjour och inte sover när bäbisen sover får man skylla sig själv, tycker jag.

Har han inte varit föräldraledig något?

Nä, eftersom jag vill amma minst året ut så vill jag vara föräldraledig under den tiden pga att korta dagar på jobbet ändå inte lönar sig (lång pendling) plus att jag tänkte att det inte skulle behövas eftersom han jobbar en vecka är hemma en vecka.

Tji fick jag, han vill tydligen vara "ledig på riktigt" när han är hemma. Och när får jag vara det?

Senaste månaderna har dom även fått följa med till stallet eftersom lilla inte är nöjd med att vara ensam med honom mer än ca 30 minuter och jag vill bespara henne den ångesten.

GAH. Jag har pratat hur mycket som helst om att han måste vara den som svara på hennes behov om han vill få en bra anknytning men det verkar inte vara prio.

Just nu har en god vän ställt upp massor och är nog sekundär ankytningsperson, sambon tredje plats...

 

[nagelbitarn]

Nä, eftersom jag vill amma minst året ut så vill jag vara föräldraledig under den tiden pga att korta dagar på jobbet ändå inte lönar sig (lång pendling) plus att jag tänkte att det inte skulle behövas eftersom han jobbar en vecka är hemma en vecka.

Tji fick jag, han vill tydligen vara "ledig på riktigt" när han är hemma. Och när får jag vara det?

Senaste månaderna har dom även fått följa med till stallet eftersom lilla inte är nöjd med att vara ensam med honom mer än ca 30 minuter och jag vill bespara henne den ångesten.

GAH. Jag har pratat hur mycket som helst om att han måste vara den som svara på hennes behov om han vill få en bra anknytning men det verkar inte vara prio.

Just nu har en god vän ställt upp massor och är nog sekundär ankytningsperson, sambon tredje plats...

Hu vad jag känner igen mig.. Hade en skitsur sambo och ledsen bebis med mig i stallet hela tiden. För att han vägrade vara ensam hemma med honom .
" jag måste få sova när jag är ledig-jag jobbar ju" 0o...

Som sagt, här började det inte ändras förrän jag helt sonika sa att det var nog, hade inte han tänkt att vara pappa så måste jag flytta till familj och vänner, där någon annan kan hjälpa mig.

Det har såklart inte blivit guld och gröna skogar, men han förstod att jag inte tänkte förbli en servicerobot. Nu är det bara en lång väg tillbaka förtroendemässigt. Min sambo hade även en hemsk tendens att uttrycka sig hårt om vårt barn och säga ganska störda saker, men efter många samtal så insåg vi båda att det faktiskt handlade om språkförbristningar. Han översatte saker direkt från sitt språk som låter fel på svenska.

Dock kvarstår faktumet att jag flyttar direkt om samma chauvinistiska beteende skulle återkomma.

När han klagar över att V inte är lätt, att han bara vill ha mig när jag går till jobbet, så påminner jag honom om att det faktiskt är hans eget fel. Att han inte tog till vara på den första tiden, när de knyter an hårdast till sina primära vårdare. Han verkar ha accepterat det och strävar på utan att tjata om hjälp.
Jag behöver inte gå upp nätter när jag ska jobba dagen efter och jag är i stallet 2-3 gånger i veckan. Utan massivt med gnäll efteråt.

Hårt mot hårt.

Ge inte upp!

 

[nagelbitarn]

För övrigt, jag offrade villigt amningen för att få bort den "ursäkten". Nu var det väldigt lätt eftersom V inte var så intresserad av patte-latte efter att ha smakat gröt... Men jag hade tänkt halvamma ett bra tag till, men nu med flaska så har sambon inget att skylla på. Han kan ge exakt samma tröst och mat som jag.
För mig var det värt det.
Innan var det mycket "han vill ju bara ha bröstet ändå" "Jag kan inte trösta honom som du kan, eftersom jag inte kan amma""du kan inte vara borta, tänk om han vill amma"= strypsnara.

Jag menar inte att man ska offra amningen om det betyder världen för en, men det underlättar onekligen.

 

[pudsey]

@nagelbitarn jag tänkte på dej i helgen, kan du ställa de ultimatumet så kan jag också, typ. Jag är ju också långt från familj som kan hjälpa, fast har ingen avlastning alls finns inga vänner nära som kan hjälpa heller.

 

[pudsey]

Till något roligare, Alice har testat fingerfärg jättekul va det men roligast var när mamma torkade bort all färg från händer, ansikte och mage

 

[FengurLaugar]

Jag blir mörkrädd av att läsa om er situation med era män som inte tar hand om sina barn
Jag måste ha tur med min gubbe som tar lika mycket ansvar som mig och vi har aldrig haft en diskussion om ansvar kring barnen utan det har bara vart självklart för oss båda att vi hjälps åt...

 

[nagelbitarn]

Jag blir mörkrädd av att läsa om er situation med era män som inte tar hand om sina barn
Jag måste ha tur med min gubbe som tar lika mycket ansvar som mig och vi har aldrig haft en diskussion om ansvar kring barnen utan det har bara vart självklart för oss båda att vi hjälps åt...

Jag hade då aldrig anat att det kunde bli såhär! Jag vet inte vad det kan bero på? Uppfostran?

 

[FengurLaugar]

Jag hade då aldrig anat att det kunde bli såhär! Jag vet inte vad det kan bero på? Uppfostran?

Ja man kan undra. Tycker att vuxna människor borde förstå bättre utan massa tjaffs Sunt förnuft och logiskt tänkande liksom.

 

[nagelbitarn]

Ja man kan undra. Tycker att vuxna människor borde förstå bättre utan massa tjaffs Sunt förnuft och logiskt tänkande liksom.

Exakt " nu har min sambo sovit högst fyra timmar per dygn i ca fem månader, jag skulle kunna tro att hon är sliten och behöver vila. Kanske ska jag ta baby/hund/disk/tvätt/städ då & då...hmmmm... Jag skulle nog också vara en smula sur om jag aldrig fick äta, eller duscha. Kanske vill hon ha en macka? Hmmmm"