Hu känner igen mig i blåmärkesbarn och zombiedagar.
V har avancerat ifrån att krypa som en racerbil, till att gå med babyrullator och vagn. Han går längs möbler och har lyckats stå utan stöd flera gånger.
så han slår sig och slår sig...Och slår sig.
Kryper in i saker, ställer sig, tappar greppet. Försöker klättra upp i soffan
.
Har slagit vad om att han kommer ta sina första steg när han är mellan 8-9 månader. Tokungen!
han vill fortfarande inte sova, men nu räcker det oftast med att man nattar om honom med napp och så täcket i ansiktet. Men många rundor per natt blir det..
Eftersom att jag numera får hjälp så står jag ut bättre med zombie-dagarna; jag vet att jag får sova lite när sambon är ledig!
Jobbigast är det när han tycker att det är morgon, kl 04... Då vill jag gråta.
Men i stort tycker jag det här har varit de roligaste månaderna, 6-8 månader. Han är ju en liten unge nu! Kommer på inmalning, förstår ajaj och nej. Vi kan leka massa roliga lekar och det är ljuvligt att se honom upptäcka världen och andra bebisar.
I förrgår hade han puss och kramkalas med en liten kille. De klappade och kramades i flera minuter
.
Jag har faktiskt leka med tanken på att låta honom gå på förskola innan han fyller 1. Bara för att han verkligen älskar öppna förskolan. Han är social och trygg, leker med allt och blir inte ledsen när jag går och kissar etc... Han är inte heller rädd för de äldre barnen, även fast de kan vara lite klumpiga ibland. Så vi överväger att låta honom prova en timme här och då redan i vinter...
Hur tänker ni kring förskola?