Sv: Vinterföräldrar 2013/2014
kl*
Igår tröttnade jag på min sambo, han förstår inget och visar ingen större sympati, hans sätt att hantera mig nu är att hålla sig borta och erbjuda glass när han är hemma. Igår frågade han om hans kompis kunde sova över här så de kunde spela FIFA som upptrappning inför en hockey resa de gör idag. Blev så äcklad av honom att jag inte kunde äta upp maten.
I söndags var han med kompis hela kvällen, kom hem typ 2, i måndags så var han på innebandy träning mellan ca 20-23, i tisdags var han hemma och vi kollade på film, i onsdags var han iväg med en kompis kom hem ca 21, igår ville han att en kompis skulle sova här...
Hans gravida flickvän, typ den där som han egentligen ska tycka är viktigaste i världen mår piss, och han bara fokuserar på sig och vad han tycker är kul. Sen en kram hit eller dit och "vill du ha glass?"
Så jag tröttnade, och han frågade nått igår kväll om jag inte trivdes med honom att vi borde göra slut, och jag svarade "okej". Så vem vet om jag har något förhållande nu. Känns inte som nån större förlust den här veckan faktiskt. Vart finns mitt stöd? Den där personen som vill göra mig lycklig? Känner mig sviken och oprioriterad.
Överreagerar jag?
kl*
Igår tröttnade jag på min sambo, han förstår inget och visar ingen större sympati, hans sätt att hantera mig nu är att hålla sig borta och erbjuda glass när han är hemma. Igår frågade han om hans kompis kunde sova över här så de kunde spela FIFA som upptrappning inför en hockey resa de gör idag. Blev så äcklad av honom att jag inte kunde äta upp maten.
I söndags var han med kompis hela kvällen, kom hem typ 2, i måndags så var han på innebandy träning mellan ca 20-23, i tisdags var han hemma och vi kollade på film, i onsdags var han iväg med en kompis kom hem ca 21, igår ville han att en kompis skulle sova här...
Hans gravida flickvän, typ den där som han egentligen ska tycka är viktigaste i världen mår piss, och han bara fokuserar på sig och vad han tycker är kul. Sen en kram hit eller dit och "vill du ha glass?"
Så jag tröttnade, och han frågade nått igår kväll om jag inte trivdes med honom att vi borde göra slut, och jag svarade "okej". Så vem vet om jag har något förhållande nu. Känns inte som nån större förlust den här veckan faktiskt. Vart finns mitt stöd? Den där personen som vill göra mig lycklig? Känner mig sviken och oprioriterad.
Överreagerar jag?