Vinterföräldrar 17/18 del 6

[Sofie_B]

Det viktigaste är att det går i han och hans mages takt. Vissa barn tar längre tid på sig att vänja sig vid vanlig kost. Så jag tror att du helt helt rätt som inte stressar med det.
Har du testat någon form av magdroppar? Hört endel som fått ta till det bär det kommer till start av mat.

Båda mina har vart väldigt matglada direkt. På H söitade de dock nu i sommar och hon verkar försöka leva på luft. Men tror mycket bror på värmen där.
Magen har fungerat bra på båda. Men på H körde vi babypottning, vilket gjorde att vi hade koll på magen på ett helt annat sätt. Samt att hon alltid har vart som en klocka morgon och kväll. Varje dag. Alltid inom samma timme. Slår aldrig fel. Somnar hon innan så vaknar hon pga nödighet.

Skönt att det har fungerat så bra! Nej, kanske skulle behöva testa det.. Johns mage har alltid varit i balans såhär långt så har inte ens tänkt tanken, men det kan ju vara annorlunda nu när han ska börja med mat! John är också väldigt matglad nu men vi håller tillbaks ordentligt eftersom vi vet att det kommer igen senare.

 

[FeatherCloud]

Att spärra upp ögonen sådär som ett barn, som verkligen, verkligen inte vill sova, kan göra.

 

[FeatherCloud]

Att undvika att ögonen stängs genom att intensivt stirra upp i taket är en annan strategi... (Plötsligt sover "vi" tydligen inte i bilen längre...)

 

[JeayL]

Kotten drömmer nog väldigt livligt för tillfället. Nyss kom ett riktigt ringande gallskrik, helt olikt gnällskriken som kan komma ibland när han sover. Lät riktigt läskigt, hade vi inte suttit precis utanför sovrummet och hört att det i övrigt var lugnt därinne hade jag gissat på att han fallit ur sängen Men nu lugnade han sig direkt med en hand på magen.

Åh, var ute och målade för en stund sen och trodde oxå han trillat ur sängen för verkligen GRÄT, kom in och hittade en rätt lugn bebis som somnade om direkt han fått nappen

På tal om mat, hur mycket vågar man ens ge? Han blir 6 månader på fredag och jag är världens fegis, gav han en hel (mindre sort) klämmis igår och hade typ ångest över att han skulle få ont i magen

Magen gick det bra med så borde ju inse att se går bra men blir ändå så osäker

 

[Heulwen]

Verkar som ni alla har barn som äter mycket mer mat än vad John gör. Hans mage blir så tjorvig av mat så vi tar det ganska lugnt. Han smakar lite vid varje måltid två dagar, sen bara amning en dag, sen smakar han lite igen och så håller vi på. Men det är verkligen inga mängder utan några tuggor vid varje måltid. Har era barn pallat mat direkt från början eller har dom också behövt en invänjningsperiod? Hur lång tid brukar det ta på ett ungefär?

Det värsta är att det är på natten som Johns mage krånglar så då sover han oroligt, vaknar ofta och behöver hjälp att prutta. Dom nätter han bara har ammat under dagen sover han mycket bättre och pruttfritt.

Nädå, lilla F äter väldigt lite också. Någon tugga här och där, nu har hon dessutom blivit lite förstoppad så då hoppade vi över mat en dag t.ex Gröt har vi köpt men totalt ointressant än så länge.

 

[FeatherCloud]

Åh, var ute och målade för en stund sen och trodde oxå han trillat ur sängen för verkligen GRÄT, kom in och hittade en rätt lugn bebis som somnade om direkt han fått nappen

På tal om mat, hur mycket vågar man ens ge? Han blir 6 månader på fredag och jag är världens fegis, gav han en hel (mindre sort) klämmis igår och hade typ ångest över att han skulle få ont i magen

Magen gick det bra med så borde ju inse att se går bra men blir ändå så osäker

Jag tänker lite trial and error, vi kör på med allt han vill ha och så backar vi om magen protesterar. känner mig rätt så van vid magknip eftersom han varit så gasig av ersättningen när han var mindre, så tänker att vi nog reder ut det. Pysventil och lite bensparkar brukar lösa det. Och hans mage är verkligen jättemycket bättre senaste månaden, tex har vi inte märkt något av bytet till nr 2 på ersättning, som ändå kan ge en del magknip pga järn.

Idag har vi tex varit på utflykt och kotten fick äta av vår mat plus en liten klämmis till lunch. Hela klämmisen (äpple, banan och sötpotatis) gick ner i rasande fart, plus bröd, smör, gurka, ost, blomkål, morötter och annat smått och gott. Magen har inte gjort något väsen av sig än

 

[YaHilweh]

Åh, var ute och målade för en stund sen och trodde oxå han trillat ur sängen för verkligen GRÄT, kom in och hittade en rätt lugn bebis som somnade om direkt han fått nappen

På tal om mat, hur mycket vågar man ens ge? Han blir 6 månader på fredag och jag är världens fegis, gav han en hel (mindre sort) klämmis igår och hade typ ångest över att han skulle få ont i magen

Magen gick det bra med så borde ju inse att se går bra men blir ändå så osäker

Följ bebis! Går det bra för magen så gör det som känns rätt.

Vår lilla vilda trycker i sig allt hon får. Så länge det inte är morot, broccoli eller köttbullar

Hon åt en hel barnmatsburk med lax och potatismos till lunch idag.

 

[Cattaflajna]

@Cattaflajna @FeatherCloud Så bra, då kan era barn få M's pizzakanter för hon föredrar med fyllning

Cattaflajna, du kan göra grötpinnar om du vill ha något mer alternativ. Mjukkokta rotfrukter i stavar är också bra. Och om hon vill äta själv så kan ni prova att förbereda en sked med mat på så får hon själv stoppa in det i munnen. Då är det bra att ha flera skedar i omlopp om de är glupska

Haha, inte vågat testa pizza fyllning får nog göra det nästa gång! Och idag fick hon faktiskt hålla i skeden själv med lite blåbärspure på, vet inte om det gick bättre men hon åt ju det iaf och var väldigt nöjd

Stort tack för alla tips om mat!!!

Verkar som ni alla har barn som äter mycket mer mat än vad John gör. Hans mage blir så tjorvig av mat så vi tar det ganska lugnt. Han smakar lite vid varje måltid två dagar, sen bara amning en dag, sen smakar han lite igen och så håller vi på. Men det är verkligen inga mängder utan några tuggor vid varje måltid. Har era barn pallat mat direkt från början eller har dom också behövt en invänjningsperiod? Hur lång tid brukar det ta på ett ungefär?

Lillan äter fortfarande väldigt lite av annan mat. Vissa dagar får hon inget alls (oftast de dagar jag jobbat å sambon har henne hela dagen. Det är mest jag som fixar med mat överlag till henne) Men nu när jag inte jobbar så mycket kommer det bli oftare, nu har vi kört välling varje kväll ett tag också. Det är nog de som gått bäst men annars har vi inte haft några problem med magen alls... bara att hon pruttar mer men inget hon verkar besväras av

 

[pollex]

Nej det är ju sant, kanske ska jag bara anta att han kommer lägga sig runt den kurvan... Nästa bvc-besök är om 1,5 månad så jag kan ju också hålla mig med klädinköpen till dess för en bättre prognos.
Har dock svårt att se att han kan röra sig mer än han redan gör fast jag fattar att du menar krypa etc men så som han sprattlar och rullar omkring om dagarna är jag ändå förvånad över att han fortfarande lägger på sig ett drygt kg i månaden..

Ja, det är ju en imponerande fysisk nivå de håller redan , men sedan blir det exceptionellt. Läste någonstans att en gå-nybörjare förbränner fler kcal/kilo kroppsvikt än en elitidrottare!

På tal om att köpa vinterkläder - här i Stockholm är min erfarenhet att de tar slut fortare än man tror . Men när jag skrämt upp folk jag känner med det så har det visat sig att det verkar vara en rätt lokal företeelse!

 

[pollex]

Att undvika att ögonen stängs genom att intensivt stirra upp i taket är en annan strategi... (Plötsligt sover "vi" tydligen inte i bilen längre...)

Visa bifogad fil 18176

Åh, kotten! Vet att jag inte kan säga något som får dig att ändra dig, men sov för tusan!

 

[FeatherCloud]

Åh, kotten! Vet att jag inte kan säga något som får dig att ändra dig, men sov för tusan!

Tillslut så!

Synd bara för vi var nästan hemma när det hände och att han vaknade när vi lyfte ur och la honom i vagnen Lutar åt minirekord i sömn här idag, så går det när mamman plötsligt bestämmer sig för att "chilla" med sömnen... men han var glad hela vägen till läggdags iallafall (då blev det sedvanlig skrik- och panikfest, men det är det ju oavsett ).

 

[Positron]

Vad hungrig jag blev av att läsa det där!

Det är inte så att vi messar varandra några litterära underverk direkt - det är bilder på barnen, något vi sett, konstateranden om vädret, länkar... så ett pågående småprat liksom. Men några rosenbågar får (eller behöver, för all del ) jag inte och han städar inte på mitt sätt (det som är mest rätt )

Åh jag älskar att prata mat, man får aldrig så mycket inspiration och blir så hungrig som då! det är nog det som håller ihop min egen familj, matintresset

Vädret
Vi skickar naturligtvis mycket bilder på barnen till varandra, vem gör inte det liksom?!
Jag kan tycka att det är roligt och mysigt med sms men då gillar jag ju att uttrycka mig i text. Det gör inte min man och de svaren jag får gör mig bara så frustrerad (typ när jag skriver kluriga texter och han fattar nada) och så använder han skiljetecken på ett helmärkligt sätt

Jag har inte heller varit ifrån M i mer än ett par timmar så det känns lite skumt att gå från det till att börja jobba. Det var likadant med förra föräldraledigheten och det gick väldigt smidigt så jag är inte direkt orolig

 

[Positron]

Vilken imponerande analys, att du har tid och ork till sånt! Själv kan jag knappt skriva korrekt svenska känner jag..

Så till analysen - det stämmer nog som du säger och är inget jag riktigt tänkt på, men jag har också lärt mig i min nuvarande relation att jag gärna uttrycker mig på ett väldigt starkt (=för starkt) sätt i förhållande till det jag faktiskt känner. När jag då stöter på någon som gärna tolkar det man säger ordagrant (som min man gör) blir det krockar så att det sjunger om det. Exempelvis skulle jag kunna säga "det enda som har varit bra idag är X", men menar inte nödvändigtvis att allt annat den dagen har varit dåligt utan ger bara uttryck för att jag har haft en överlag tuff dag men att saken X har stuckit ut och stått för en (extra stark) ljusglimt. Eller så kan jag säga "det blir alltid konflikter när.." men menar inte alltid utan menar ofta. Jag tror att det är samma fenomen här. Först skriver jag direkt från hjärtat och då väldigt spontant och ofta lite starkare än jag menar det. När jag sedan inser hur det jag skriver tolkas (vilket är ordagrant det jag skriver, ni har ju inte tillgång till någon annan information) så inser jag att det framstår som skarpare/hårdare/jobbigare/sämre än vad jag egentligen känner och då får jag dåligt samvete mot den som "hängs ut" och så försöker jag ge en mer rättvis och nyanserad bild. Framstår något av det här som förståeligt?

Nej, jag tycker att han har varit dålig på det, vilket har gjort att jag gått och trott att vi har det jättebra och att vi är världens bästa föräldrateam. Sen en (för honom dålig dag efter en period med väldigt lite sömn) så kom det plötsligt upp massor med saker som han tycker fungerar mindre bra och då blev det lite som en käftsmäll för mig. Jag inser när han förklarar att det är lite oskönt beteende av mig att uttala mig så bestämt kring vårt barn när vi inte pratat om det (som exempelvis när jag säger till en utomstående att John kommer inte äta välling, så skulle jag ju istället kunna säga att jag personligen efter det jag läst är lite skeptisk till välling), men hade önskat att han skulle ta upp det direkt istället för att gå och hålla det inom sig tills det kommer ut som en jättestor grej. Rent generellt så har vi nog båda en tendens att vara dåliga på att prata om saker i förväg, bara för att vi i dom övergripande frågorna har samma syn (det har vi ju fått testa med dom större grabbarna). Det betyder ju dock inte nödvändigtvis att man ser lika på barnmat, välling, babblarna, gåstol osv osv osv.

Jag håller med om att det kan vara svårt att tolka det som skrivs och därför låter jag bli att fundera på hur du menade med ditt första stycke.

Jag hänger med och det verkar som att du förstod vad jag menade. Det viktiga för mig är att du vet att du inte är hela problemet/orsaken i era konflikter och att du inte omedvetet går in och beskyddar din partner genom att ta på dig allt själv.

Hoppas att ni hittar ett bra sätt att kommunicera på och att ni kan komma fram till bra kompromisser!

 

[astilbe]

Jag känner igen mig i det där att relationen lite tar stryk. Vi båda är nog lite mer lättretliga nuförtiden, det är lite lättare att störa sig på småsaker. Vi brukar sällan bråka men det är mer irritation nu än vanligt. Jag försöker hålla efter och släppa saker utan att visa att jag blev irriterad, det är verkligen inte kul att gå runt och vara småsur!

G är mycket frustrerad över att han inte kan krypa! Han hade en lugnare period efter att han lärt sig sitta utan stöd, men nu är han inte nöjd med det längre. Han har börjat kunna ta sig lite framåt genom någon slags blandning av ålande, krypande eller kastandes framåt från krypställning men det går alldeles för långsamt enligt honom. Ser faktiskt fram emot när han kan krypa obehindrat, även om jag inser att det innebär en helt annan typ av vaktande då! Nu tar han sig ju inte så långt ifrån där man lämnat honom.

Mellan gnället är han dock världens gladaste och goaste unge Så mycket bus och nyfikenhet i honom. Han älskar sin hund och sin katt, kan sitta och skratta bara av att få syn på hunden De behöver dock lära sig att hålla sig undan, annars grabbar han tag i dem.

 

[YaHilweh]

Vårt största problem är att H är otroligt avundsjuk när R undersöker leksakerna. Så vi försöker nu lära H att man får dela.

Endel av sångerna i Daniel tiger kommer väl till pass ”låna den en stund, sen får du den tillbaks”.

 

[Cattaflajna]

Han älskar sin hund och sin katt, kan sitta och skratta bara av att få syn på hunden De behöver dock lära sig att hålla sig undan, annars grabbar han tag i dem.

Haha likadant här, I älskar vovven och skrattar åt henne mest hela tiden fast hon bara sitter där eller går förbi. Vår hund behöver dock också lära sig mer att hålla sig borta, men hon vill så gärna vara med, vovven älskar ju I också

 

[pollex]

Åh jag älskar att prata mat, man får aldrig så mycket inspiration och blir så hungrig som då! det är nog det som håller ihop min egen familj, matintresset

Vädret
Vi skickar naturligtvis mycket bilder på barnen till varandra, vem gör inte det liksom?!
Jag kan tycka att det är roligt och mysigt med sms men då gillar jag ju att uttrycka mig i text. Det gör inte min man och de svaren jag får gör mig bara så frustrerad (typ när jag skriver kluriga texter och han fattar nada) och så använder han skiljetecken på ett helmärkligt sätt

Jag har inte heller varit ifrån M i mer än ett par timmar så det känns lite skumt att gå från det till att börja jobba. Det var likadant med förra föräldraledigheten och det gick väldigt smidigt så jag är inte direkt orolig

Och nu läser jag det här när jag fått gå och lägga mig utan middag! (Det är hårda bud i det här huset )

Japp, svenskt så det förslår va!?

 

[Positron]

Och nu läser jag det här när jag fått gå och lägga mig utan middag! (Det är hårda bud i det här huset )

Japp, svenskt så det förslår va!?

Gå och lägga sig utan middag?! Vad är det för tortyr ni pysslar med i din familj?

Ja jag vågade bara inte själv använda det ordet

 

[pollex]

Gå och lägga sig utan middag?! Vad är det för tortyr ni pysslar med i din familj?

Ja jag vågade bara inte själv använda det ordet

Det är lilla A som använder sig av sådana metoder , det kommer att bli något stort av honom! (också idag var en minimal sovdag )

Jag skulle såklart ha kallat det ”rapporterar löpande klimatobservationer” istället

 

[Positron]

Det är lilla A som använder sig av sådana metoder , det kommer att bli något stort av honom! (också idag var en minimal sovdag )

Jag skulle såklart ha kallat det ”rapporterar löpande klimatobservationer” istället

Ah, men då kanske du inte gått och lagt dig för natten? För då finns ju nattmackan där som räddning!

Spoiler: Mums!

tänk dig en kantarelltoast med västerbottensost och persilja eller bästa kvällsmysmaten bestående av ugnsrostade rödbetor med chèvre, honung och pinjenötter!

Med den formuleringen skulle jag nog snarare funderat på extremt nörderi