Jag känner igen mig i det där att relationen lite tar stryk. Vi båda är nog lite mer lättretliga nuförtiden, det är lite lättare att störa sig på småsaker. Vi brukar sällan bråka men det är mer irritation nu än vanligt. Jag försöker hålla efter och släppa saker utan att visa att jag blev irriterad, det är verkligen inte kul att gå runt och vara småsur!
G är mycket frustrerad över att han inte kan krypa! Han hade en lugnare period efter att han lärt sig sitta utan stöd, men nu är han inte nöjd med det längre. Han har börjat kunna ta sig lite framåt genom någon slags blandning av ålande, krypande eller kastandes framåt från krypställning men det går alldeles för långsamt enligt honom. Ser faktiskt fram emot när han kan krypa obehindrat, även om jag inser att det innebär en helt annan typ av vaktande då! Nu tar han sig ju inte så långt ifrån där man lämnat honom.
Mellan gnället är han dock världens gladaste och goaste unge
Så mycket bus och nyfikenhet i honom. Han älskar sin hund och sin katt, kan sitta och skratta bara av att få syn på hunden
De behöver dock lära sig att hålla sig undan, annars grabbar han tag i dem.