Vinterföräldrar -17/18, del 5

[Positron]

G sitter ofta med i alla fall någon gång om dagen när vi äter och då får han lite också. Det kan variera hur mycket dock. Vissa dagar får han bara smak från vår tallrik på fingret, andra dagar får han upp till ett par tsk hemmagjord puré. Ibland får han även något i sin smaknapp. Inget för att mätta, utan för att upptäcka. Vill hålla koll på att magen klarar det också.

BLW är jag inte så insatt i, men har tänkt att introducera lite mer matbitar han kan få utforska senare (även om jag är lite rädd för att han ska sätta i halsen, vill helst att han ska leva på puréer tills han är 18 )

Ett tips är att gå en HLR-utbildning med inriktning på barn så känner man sig lite tryggare
Och tills man har gjort det är det mycket värt att kika lite på klipp om barn-HLR på youtube!

 

[astilbe]

Ett tips är att gå en HLR-utbildning med inriktning på barn så känner man sig lite tryggare
Och tills man har gjort det är det mycket värt att kika lite på klipp om barn-HLR på youtube!

Jag har gått på en via BVC. Håller med om att det är bra att gå! Hade nog varit mycket värre om jag inte gått den, nu har jag i alla fall något att ta till om något skulle hända. Men min oro och fantasi lyckades den inte ta bort helt. Det är lite som att jag ibland tror att större bit mat=kommer sätta i halsen. Kanske det blir lite bättre när vi börjat ge annan mat också, så jag får se att han klarar av att äta det.

 

[Positron]

Jag har gått på en via BVC. Håller med om att det är bra att gå! Hade nog varit mycket värre om jag inte gått den, nu har jag i alla fall något att ta till om något skulle hända. Men min oro och fantasi lyckades den inte ta bort helt. Det är lite som att jag ibland tror att större bit mat=kommer sätta i halsen. Kanske det blir lite bättre när vi börjat ge annan mat också, så jag får se att han klarar av att äta det.

Vad bra!

Jag föredrar att ge bitar från start men de ska vara av sådan konsistens att de kan mosa dem mellan tunga och gom. Och sen får man tänka på vilken form och storlek bitarna har, slantar och sfäriska ger vi aldrig.

 

[YaHilweh]

Hehe, finns barn som är 10 och fortfarande sover hos mamma och pappa som mannens äldsta gjorde..

Håller helt med om det senare. John sov en natt i sin spjälsäng. Officiellt heter det att han sov lika bra i den som bredvid mig men att det blev omständligare för mig med nattamningen. Sanningen är dock att jag saknade honom för mycket. Jag kommer att samsova så länge det bara går (dvs så länge han vill)!

Jag bara drog till med random ålder. Vet att svärmor hade sin yngsta i sängen tills han fyllde 12.

 

[Evenstar]

Åh, imorse grät jag och hade separationsångest. Tips - två föräldrar som jobbar 100 %, renovering hemma (visade sig att huset vi säljer inte var i så bra skick som vi väntat oss och med en pedant till man blir det omfattande renovering med väldigt kort deadline) och en liten bebis är ingen bra kombination. Chockerande va? Mannen bara jobbar och jobbar, äter knappt och sover knappt, så han har fullt upp med sitt. Eftersom jag redan sagt ja till att jobba 100 % på plats på firman för att täcka upp för semestrar så är det bara att bita ihop och bebis får vara med farmor. Det känns inte bra i magen för han är inte lika trygg med farmor som med oss. Några timmar visst, hela dagar nej. Det är därför jag bara tackar ja till att jobba när mannen är hemma.

Försöker dock att tänka att det inte gör så mycket, att bebis inte kommer bli skadad för livet. Första delen av dagen är han hemma med farmor och pappa och även om pappa jobbar på huset så kan han ju gå ifrån och trösta eller vara nära om det behövs. Under eftermiddagen får dom vara på plats här på firman så kan jag gå ifrån och amma och hänga med dom om det behövs. Det funkar. Det är kanske inte optimalt, men nu får det bli så och jag är inte en kass mamma för det (hehe, försöker övertala mig själv här, egentligen vill jag bara lägga mig i fosterställning och gråta...). Och sanningen är att det ska bli skönt med lite extra pengar för just nu blöder vår ekonomi. Hunden ska opereras, båda husen ska besiktigas (det var visst inte billigt..), vi har köpt en resa till hela familjen, vi har köpt saker att pimpa huset med inför visning, allt material till renoveringen osv osv.. Jösses.

Jag håller med om att det låter tufft Men det låter som det åtminstone bara är en övergående period?

Jag känner igen mig i det tuffa Och är lite avis på att ni har någon som sonen ändå får växa upp med och känna trygghet med utöver mamma och pappa.

Jag känner mig lite ibland - två småttingar, den ena sjövild och den andra närhetskrävande. Vi håller fortfarande på med att bygga övervåningen på vårt hus, har levt på nedervåningen i tre år... Börjar närma sig att bli färdigt, men det är skitsvårt att få tid till att fixa däruppe när sambon jobbar heltid, pendlar ca 3 h varje dag, två ungar och att få ihop resten av livet med mat och nattning osv. Ekonomin är ju inte den bästa som f-ledig heller...
Min släkt bor 30-60 mil bort och sambons i ett annat land, så någon hjälp eller avlastning finns ju inte... Känns rätt pissigt och ensamt emellanåt faktiskt. Det är rätt slitigt emellanåt! Oftare än jag vill erkänna blir jag galen på 2-åringen. Men det är ju inte hans fel, egentligen, han gör ju bara som 2-åringar gör. Bara mamman som är slut

Sambon har varit väldigt emot att flytta från Stockholm innan, men nu börjar han faktiskt mjukna lite och inse att det vore skönt att ha lite släkt i närheten som kan hjälpa till då och då. Så vi får se, någon gång kanske det bär hem mot Småland. Men när det i så fall sker lär ungarna vara så pass stora att man inte behöver den typ av avlastning längre

 

[JeayL]

Sådana dagar har vi här också ibland. Vår son är tydlig med vad han inte tycker om Ofta kan det hjälpa med extra sömn, så hoppas det gör det för er nu också

de är den här oxå, men nu var det inget som va ok han var betydligt gladare när han vaknade och fick umgås lite med sin pappa som kom hem på lunchen men snart är det nog dags för lite mer sömn för tror inte han riktigt sov nog mycket

 

[JeayL]

Jag bara drog till med random ålder. Vet att svärmor hade sin yngsta i sängen tills han fyllde 12.

Sånt man kanske inte ska erkänna offentligt men, jag sov en natt i pappas säng efter att jag såg Exorcisten.... som 16 åring för jag va så jäkla mörkrädd

 

[FeatherCloud]

@Sofie_B För att se det positivt så är det ju jättehärligt för J att få en chans till bra och nära relation med sin farmor! Och han bör ju dessutom bli tryggare med henne efterhand, det kommer ju inte automatiskt med föräldrar heller utan bygger på umgänge och tid, iallafall i min värld. Så det bör ju bara bli bättre och bättre

Låter för övrigt sjukt intensivt, blev trött bara av att läsa om allt ni ska göra!

 

[Sofie_B]

Jag håller med om att det låter tufft Men det låter som det åtminstone bara är en övergående period?

Jag känner igen mig i det tuffa Och är lite avis på att ni har någon som sonen ändå får växa upp med och känna trygghet med utöver mamma och pappa.

Jag känner mig lite ibland - två småttingar, den ena sjövild och den andra närhetskrävande. Vi håller fortfarande på med att bygga övervåningen på vårt hus, har levt på nedervåningen i tre år... Börjar närma sig att bli färdigt, men det är skitsvårt att få tid till att fixa däruppe när sambon jobbar heltid, pendlar ca 3 h varje dag, två ungar och att få ihop resten av livet med mat och nattning osv. Ekonomin är ju inte den bästa som f-ledig heller...
Min släkt bor 30-60 mil bort och sambons i ett annat land, så någon hjälp eller avlastning finns ju inte... Känns rätt pissigt och ensamt emellanåt faktiskt. Det är rätt slitigt emellanåt! Oftare än jag vill erkänna blir jag galen på 2-åringen. Men det är ju inte hans fel, egentligen, han gör ju bara som 2-åringar gör. Bara mamman som är slut

Sambon har varit väldigt emot att flytta från Stockholm innan, men nu börjar han faktiskt mjukna lite och inse att det vore skönt att ha lite släkt i närheten som kan hjälpa till då och då. Så vi får se, någon gång kanske det bär hem mot Småland. Men när det i så fall sker lär ungarna vara så pass stora att man inte behöver den typ av avlastning längre

Men åh, det lät riktigt tufft för er! Det ÄR skitsvårt att få tid. Herregud, man hinner ju bara med jobb och barn och knappt ens det känner jag. Allt extraarbete i form av renovering och dylikt är verkligen betungande. Jag är otroligt glad att vi har den support vi har, det är värt så otroligt mycket. Framförallt farmor är fantastisk. Hon hjälper till att vakta John, hon åker och hämtar paket, kör saker till återvinningen, plockar i och ur diskmaskinen.. Utan henne hade vi inte fått det att gå ihop, inte utan att helt köra slut på oss själva i alla fall. Och det är verkligen ovärderligt för John också att ha en sån tight relation till sin farmor. Jag märker ju hur skeptisk han är mot "okända" (dvs människor han inte träffar regelbundet) så han är verkligen trygg med sin farmor.

Tycker också att det låter klokt att flytta lite närmre familj om det är möjligt!

 

[Cattaflajna]

"någon" sov (med lite stök) till klockan 6 imorse!
Jämfört med senaste dagarnas tio i fyra är det en helt sjuk sovmorgon!

Och här tycker jag 6 är för tidigt... senaste veckan har hon vaknat vid 6 varje morgon, innan var det oftast vid 8.

Jag är ingen morgon människa, men har turen att sambon är även om 6 kanske är lite tidigt för han med, men han går hellre upp och får sova nån timme på eftermiddag istället och ser det som bra utbyte när jag oftast tar nattningen, så det funkar ju iaf!

 

[Sofie_B]

@Sofie_B För att se det positivt så är det ju jättehärligt för J att få en chans till bra och nära relation med sin farmor! Och han bör ju dessutom bli tryggare med henne efterhand, det kommer ju inte automatiskt med föräldrar heller utan bygger på umgänge och tid, iallafall i min värld. Så det bör ju bara bli bättre och bättre

Låter för övrigt sjukt intensivt, blev trött bara av att läsa om allt ni ska göra!

Så är det verkligen, det är ett stort plus för honom! Vi har ju jobbat hårt för att göra farmor till anknytningsperson, han har träffat henne flera gånger i veckan sedan han föddes. Dock gjorde vi ett uppehåll på ett par veckor och då blev han direkt annorlunda och mindre trygg med henne. Så det går fort! Nu är hon dock hos oss varenda dag typ hela dagarna så nu är han lika nöjd med att vara med henne som med mig. Är verkligen så sjukt tacksam för allt hon ställer upp med, nu är hon t.ex. med mig på jobbet. Hon leker med John, går med honom i vagnen och fixar så kan jag bara gå ut och säga hej och pussa på honom när det passar och amma och mannen kan jobba på i 180 hemma. Hade aldrig gått utan hennes hjälp!

 

[FeatherCloud]

Så är det verkligen, det är ett stort plus för honom! Vi har ju jobbat hårt för att göra farmor till anknytningsperson, han har träffat henne flera gånger i veckan sedan han föddes. Dock gjorde vi ett uppehåll på ett par veckor och då blev han direkt annorlunda och mindre trygg med henne. Så det går fort! Nu är hon dock hos oss varenda dag typ hela dagarna så nu är han lika nöjd med att vara med henne som med mig. Är verkligen så sjukt tacksam för allt hon ställer upp med, nu är hon t.ex. med mig på jobbet. Hon leker med John, går med honom i vagnen och fixar så kan jag bara gå ut och säga hej och pussa på honom när det passar och amma och mannen kan jobba på i 180 hemma. Hade aldrig gått utan hennes hjälp!

Låter helt fantastiskt! Önskar vi hade den möjligheten för kotten, både avseende närheten och mor- och farföräldrars "personligheter" eller hur jag ska uttrycka det...

 

[FeatherCloud]

Och här tycker jag 6 är för tidigt... senaste veckan har hon vaknat vid 6 varje morgon, innan var det oftast vid 8.

Jag är ingen morgon människa, men har turen att sambon är även om 6 kanske är lite tidigt för han med, men han går hellre upp och får sova nån timme på eftermiddag istället och ser det som bra utbyte när jag oftast tar nattningen, så det funkar ju iaf!

Haha, det tycker väl både jag och sambon om man nu hade fått välja...
Men efter 1,5 månad där han allt som oftast vaknar mellan 4 och 5 är man glad för det lilla.

 

[Sofie_B]

Låter helt fantastiskt! Önskar vi hade den möjligheten för kotten, både avseende närheten och mor- och farföräldrars "personligheter" eller hur jag ska uttrycka det...

Ja, är tacksam för det. Tur att mannens mamma var så vettig, min mamma fungerar det inte lika bra med. Idag ringde hon och sa "jag tänkte att jag skulle vilja hälsa på John (och Olivia, min brorsdotter) så jag tänkte att ni kan komma upp till Gävle nästa vecka". Då kände jag bara SUCK på henne, jag jobbar heltid hela nästa vecka, mannen jobbar och det är långt för bebis att åka. Hon är ju pensionär och kan bara tuffa ner när som, om hon nu vill hälsa på John...

 

[FeatherCloud]

Och när det nu blev en så enorm sovmorgon imorse blir dagsvilan därefter.. En dryg halvtimme imorse (enormt svårsövd), en halvtimme i famnen när jag fikade med föräldragruppen, sen tre vakna stimmiga timmar med två misslyckade sövningsförsök som slutade med att jag grät och gav upp innan han tillslut slocknade i vagnen igen. Ny halvtimme, vaknade sen grinig(!) och fick följaktligen somna om igen efter en kvart.
Så totalt 0,75+0,5+0,5+vad det nu blir den här gången mot gårdagens 1+1+2+0,5. Då undrar jag ibland om det ens är värt att han sover "länge"...

Många har tipsat mig om Rulla vagns sovschema (där man matar in bebis ålder och när hen vaknar och får upp tider när man ska lägga sovstunderna och nattningen) för att få bukt med morgnarna. Spontant är jag tveksam, eftersom klockan 4 för det första inte ens går att välja Skämt åsido, jämfört med förslaget man får så är vårt schema en perfekt dag förskjutet kanske 30-60 minuter men i övrigt är det ju typ så vi jobbat hela våren, med regelbundna stunder att sova så vet inte om det skulle revolutionera något att försöka sova typ 30 minuter tidigare hela tiden, känns snarare svårare.

Någon som provat deras schema? Googla Rulla vagn sovschema så hittar ni lätt, ifall ni inte sett det

 

[FeatherCloud]

Ja, är tacksam för det. Tur att mannens mamma var så vettig, min mamma fungerar det inte lika bra med. Idag ringde hon och sa "jag tänkte att jag skulle vilja hälsa på John (och Olivia, min brorsdotter) så jag tänkte att ni kan komma upp till Gävle nästa vecka". Då kände jag bara SUCK på henne, jag jobbar heltid hela nästa vecka, mannen jobbar och det är långt för bebis att åka. Hon är ju pensionär och kan bara tuffa ner när som, om hon nu vill hälsa på John...

Oj, ja jag förstår verkligen!! Lite "fult" att uttrycka sig så, och sen vilja att någon annan ska ta sig tiden att resa. Mina föräldrar (mamma) kan nog uttrycka sig lite liknande (eller ja, "kommer ni hem och hälsar på snart?") eftersom de är ganska hemkära och hela släkten ju bor på samma ställe. Kommer de hit är det bara över dagen och mamma lagar hellre mat än hjälper med kotten, även om hon säger sig vilja hjälpa.
Sambons mamma tar för sig mer och har inte svårt att försöka söva eller gå promenader, men bor ju också 25 mil bort. Hon skulle för övrigt kommit förra helgen och hjälpt oss lite med huset men blev sur när hon inte fick välja hur vi ska göra när vi målar om köksväggarna (dvs inte kulör, mer metod) och ställde in med en halv dags varsel

 

[Sofie_B]

Och när det nu blev en så enorm sovmorgon imorse blir dagsvilan därefter.. En dryg halvtimme imorse (enormt svårsövd), en halvtimme i famnen när jag fikade med föräldragruppen, sen tre vakna stimmiga timmar med två misslyckade sövningsförsök som slutade med att jag grät och gav upp innan han tillslut slocknade i vagnen igen. Ny halvtimme, vaknade sen grinig(!) och fick följaktligen somna om igen efter en kvart.
Så totalt 0,75+0,5+0,5+vad det nu blir den här gången mot gårdagens 1+1+2+0,5. Då undrar jag ibland om det ens är värt att han sover "länge"...

Många har tipsat mig om Rulla vagns sovschema (där man matar in bebis ålder och när hen vaknar och får upp tider när man ska lägga sovstunderna och nattningen) för att få bukt med morgnarna. Spontant är jag tveksam, eftersom klockan 4 för det första inte ens går att välja Skämt åsido, jämfört med förslaget man får så är vårt schema en perfekt dag förskjutet kanske 30-60 minuter men i övrigt är det ju typ så vi jobbat hela våren, med regelbundna stunder att sova så vet inte om det skulle revolutionera något att försöka sova typ 30 minuter tidigare hela tiden, känns snarare svårare.

Någon som provat deras schema? Googla Rulla vagn sovschema så hittar ni lätt, ifall ni inte sett det

Hade inte hört talas om det, gick in och kollade nu. John sover 4 ggr spritt under dagen, men när exakt dom blir och hur långa dom blir beror mycket på vad man gör däremellan, hur dagen innan har varit, hur mycket intryck han har att smälta osv osv. Inte heller sover han sådär mycket. Han somnar någon gång runt 21.30 och vaknar vanligtvis vid 8.30-09. Genomsnittsdagen sover han 13,5 h, inte 12 + 3 el 4 h.

Jag tänker att jag följer min bebis och då kan det inte bli fel. Blir bara stressad av att läsa om vikten av rutiner. Det var samma sak på fb när någon skrev om 4 month sleep regression (googla!) och jag kände att jag kanske måste försöka söva om utan att mata på natten. Sen kände jag efter och det kändes fel i varje uns av min kropp. Har man inga problem ska man inte skapa sig är mitt motto, tillsammans med minsta motståndets lag. Det är mina två ledstjärnor i föräldraskapet såhär långt och fungerar väldigt bra hittills! (inser dock att jag så småningom kommer att i viss mån behöva överge minsta motståndets lag.. )

 

[Sofie_B]

Oj, ja jag förstår verkligen!! Lite "fult" att uttrycka sig så, och sen vilja att någon annan ska ta sig tiden att resa. Mina föräldrar (mamma) kan nog uttrycka sig lite liknande (eller ja, "kommer ni hem och hälsar på snart?") eftersom de är ganska hemkära och hela släkten ju bor på samma ställe. Kommer de hit är det bara över dagen och mamma lagar hellre mat än hjälper med kotten, även om hon säger sig vilja hjälpa.
Sambons mamma tar för sig mer och har inte svårt att försöka söva eller gå promenader, men bor ju också 25 mil bort. Hon skulle för övrigt kommit förra helgen och hjälpt oss lite med huset men blev sur när hon inte fick välja hur vi ska göra när vi målar om köksväggarna (dvs inte kulör, mer metod) och ställde in med en halv dags varsel

Ja, kan bli galen på henne. Sen spelar hon gärna ut kortet "men jag är faktiskt hans mormor och det är viktigt att han får träffa mig". Ja, jo.. fast han har träffat dig 3 ggr sedan han föddes så han vet inte ens vem du är har jag god lust att säga. Och framförallt att hon är välkommen hem till oss när som om hon vill ändra det, min pappa med sambo och mannens föräldrar gör sig ju besväret så varför kan inte hon? Hon är dessutom den enda som inte jobbar (hehe, hörs det att min relation till min mamma är lite ansträngd? ).

Haha, va? Måtte vi inte bli sådana farföräldrar när våra söner får familj!

 

[FeatherCloud]

Hade inte hört talas om det, gick in och kollade nu. John sover 4 ggr spritt under dagen, men när exakt dom blir och hur långa dom blir beror mycket på vad man gör däremellan, hur dagen innan har varit, hur mycket intryck han har att smälta osv osv. Inte heller sover han sådär mycket. Han somnar någon gång runt 21.30 och vaknar vanligtvis vid 8.30-09. Genomsnittsdagen sover han 13,5 h, inte 12 + 3 el 4 h.

Jag tänker att jag följer min bebis och då kan det inte bli fel. Blir bara stressad av att läsa om vikten av rutiner. Det var samma sak på fb när någon skrev om 4 month sleep regression (googla!) och jag kände att jag kanske måste försöka söva om utan att mata på natten. Sen kände jag efter och det kändes fel i varje uns av min kropp. Har man inga problem ska man inte skapa sig är mitt motto, tillsammans med minsta motståndets lag. Det är mina två ledstjärnor i föräldraskapet såhär långt och fungerar väldigt bra hittills! (inser dock att jag så småningom kommer att i viss mån behöva överge minsta motståndets lag.. )

Ja, jag minns att vi diskuterat rutiner, eller frånvaron av dom, redan när bebisarna var mindre. Här har jag ju försökt vara ganska rutinfast, mest för att jag har en bebis som vissa dagar ju behöver tvingas till sömn och när jag följde honom i början slutade det i kaos och typ vaken i 5-6 timmar i sträck. Men jag håller verkligen med om att man måste göra så som passar en bäst!
Jag försöker ju hålla 2 timmar vaken - sova - 2 timmar vaken vad vi än gör. Kniper det klarar han 3-3,5 timmar vaken, är han extra trött så sover vi efter 1-1,5. Åker vi mycket bil sover han också mer, men på det stora hela stämmer det och funkar bra för att ha en glad bebis.

För övrigt hade jag inte hört om den där 4-månadersgrejen innan, tack! Förklarar mycket av hur kotten ändrade sig vid 2-3 månaders ålder Skulle dock inte heller sluta mata en 4-månaders på natten om hen vaknar. Jag matar fritt, även på natten. Tids nog är det väl dags att sluta/vänja av, men den tiden är inte nu

 

[Evenstar]

Ja, kan bli galen på henne. Sen spelar hon gärna ut kortet "men jag är faktiskt hans mormor och det är viktigt att han får träffa mig". Ja, jo.. fast han har träffat dig 3 ggr sedan han föddes så han vet inte ens vem du är har jag god lust att säga. Och framförallt att hon är välkommen hem till oss när som om hon vill ändra det, min pappa med sambo och mannens föräldrar gör sig ju besväret så varför kan inte hon? Hon är dessutom den enda som inte jobbar (hehe, hörs det att min relation till min mamma är lite ansträngd? ).

Haha, va? Måtte vi inte bli sådana farföräldrar när våra söner får familj!

L är snart 7 mån och i min familj är det bara min mamma som träffat henne ännu... Ingen annan har tagit sig tid att åka hit och det har varit för krångligt för oss att åka iväg så långt med två små. Speciellt när L inte gillar att åka bil. Är minst 4 h resa... Ska åka ner nån gång i sommar, fasar redan för det.
Sambons föräldrar har varit över från England en gång, och kommer kanske en gång i sommar också. Men nån tight relation med släkten blir det ju tyvärr inte, får ju börja om från början varenda gång med lära-kännandet.