Vinterföräldrar -17/18, del 5

[Positron]

Igår blev bebis kallad för snäll av min ena förälder som inte träffat henne innan. Och det påpekades dessutom hur mycket trevligare hon är jämfört med hur storebrodern var. Gissa om hen fick sig en liten utläggning

 

[pollex]

Igår blev bebis kallad för snäll av min ena förälder som inte träffat henne innan. Och det påpekades dessutom hur mycket trevligare hon är jämfört med hur storebrodern var. Gissa om hen fick sig en liten utläggning

Gillar inte uttalandet men att du sa ifrån! Sånt vill man inte höra om sina älskade små

 

[pollex]

Angående sova-själv diskussionen så kan jag ibland, om jag vet att bebis är trött, söva henne i vagnen. Dock så har hon nu på sistone kunnat skrika en längre stund innan hon somnar, kanske 10-15 minuter ibland. Förr somnade hon nästan så fort vagnen började röra sig. Skrikandet får mig lite villrådig. Jag vet ju att hon är trött, och att hon kommer somna, men känner mig ju som en kass mamma som låter henne skrika så pass länge utan att ta upp och trösta henne... på kvällarna söver jag nästan alltid henne i selen. Skapar jag en otrygg bebis som låter henne somna själv i vagnen, skrikandes? (Jag är ju där och pratar med henne osv, men tar inte upp henne i famnen.)

Jag är som @Positron och gör vad jag kan för att minimera skrik. Inte för att jag tänker mig att enstaka skriktillfällen skapar otrygghet på sikt, utan för att bebisen ska slippa vara ledsen där och då. Men hur jag skulle göra beror på situationen i övrigt också, t.ex. om det är en relativt jämn ”jag-är-trött-och-olycklig-gråt” eller om skrikandet eskalerar och huruvida det finns ett bättre tröstalternativ eller inte - ibland gör ju varje förändring i tröst/sövningsmetod bara bebisen ännu mer ledsen (vet inte hur många gånger jag tolkat gråt i selen som att lilla A vill äta och fått jordens illvrål som reaktion när jag tagit ur honom, till exempel...).

 

[leoparden]

Man får ju göra det som känns rätt för en själv.
Jag har noll tålamod med bebisskrik så jag ammar eller bär tills hon somnar.

Jag är som @Positron och gör vad jag kan för att minimera skrik. Inte för att jag tänker mig att enstaka skriktillfällen skapar otrygghet på sikt, utan för att bebisen ska slippa vara ledsen där och då. Men hur jag skulle göra beror på situationen i övrigt också, t.ex. om det är en relativt jämn ”jag-är-trött-och-olycklig-gråt” eller om skrikandet eskalerar och huruvida det finns ett bättre tröstalternativ eller inte - ibland gör ju varje förändring i tröst/sövningsmetod bara bebisen ännu mer ledsen (vet inte hur många gånger jag tolkat gråt i selen som att lilla A vill äta och fått jordens illvrål som reaktion när jag tagit ur honom, till exempel...).

Pappan är som ni, tar upp henne och bär runt om hon börjar låta. Han har dock väldigt känsliga öron också, jag tycker att skriket är jobbigt för att hon är ledsen men inte så mycket för själva ljudet.

Jag uppfattar henne lite som @Cattaflajna att hon kämpar emot men egentligen är trött. Om jag tror att det är något annat hon behöver så får hon såklart det. Man vill ju så gärna göra rätt, men jag har aldrig tänkt på att hon skulle kunna bli otrygg av att jag inte bär runt henne alltid när hon ska somna.

 

[Positron]

Gillar inte uttalandet men att du sa ifrån! Sånt vill man inte höra om sina älskade små

Nej vissa tänker sig verkligen inte för innan de pratar...
Men sen är det inte lätt att vara förälder till mig när man bara ses 2-3 gånger per år. Jag hinner ju bygga upp mycket som ska ut

Jag har nog aldrig reflekterat så mycket över min barndom och mina egna föräldrars val som nu. Det är väldigt intressant för jag ser saker och ting i nytt ljus!

 

[Positron]

Pappan är som ni, tar upp henne och bär runt om hon börjar låta. Han har dock väldigt känsliga öron också, jag tycker att skriket är jobbigt för att hon är ledsen men inte så mycket för själva ljudet.

Jag uppfattar henne lite som @Cattaflajna att hon kämpar emot men egentligen är trött. Om jag tror att det är något annat hon behöver så får hon såklart det. Man vill ju så gärna göra rätt, men jag har aldrig tänkt på att hon skulle kunna bli otrygg av att jag inte bär runt henne alltid när hon ska somna.

Jag har inte heller ont av ljudet men av att bebis är ledsen. Och så är hon verkligen allt eller inget, det är sällan att det gnys utan hon vrålar och det eskalerar snabbt och jag lugnar hellre i ett tidigt skede för annars blir allt så mycket jobbigare. Oftast är det för att hon vill vara nära som hon skriker. Eller ligga på mage

 

[Cattaflajna]

Pappan är som ni, tar upp henne och bär runt om hon börjar låta. Han har dock väldigt känsliga öron också, jag tycker att skriket är jobbigt för att hon är ledsen men inte så mycket för själva ljudet.

Jag uppfattar henne lite som @Cattaflajna att hon kämpar emot men egentligen är trött. Om jag tror att det är något annat hon behöver så får hon såklart det. Man vill ju så gärna göra rätt, men jag har aldrig tänkt på att hon skulle kunna bli otrygg av att jag inte bär runt henne alltid när hon ska somna.

Ja, i vagnen eller när man lägger henne i nestet och vet att hon är trött och hon fått allt annat redan då får hon ligga kvar trots lite skrik. Men det håller aldrig länge, ibland blir det lite extra skrik innan hon hittar tummen också eller för hon tappat den men inom några minuter har hon somnat. Hon ligger aldrig längre stunder å skriker för då plockar vi upp och testar nåt annat, annars blir det som @Positron sa att det kan eskalera.

Men skrika en stund och bara småskrikande tror jag verkligen inte är nån fara

 

[Cattaflajna]

Påtal om just skrikande å sömn....
Sambon skulle iväg och jobba lite så vi följde en bit, väldigt kort promenad.. men lillan var inte nöjd, tror det är värmen och att hon var trött. När vi kom hem blev det skrikfest, inget dög... fick henne äntligen att somna efter vaggande och sjungande i famnen, håller tummarna att hon sover en stund nu.

Känns som hon är lättväckt senaste tiden, när jag la ner henne nu så hittade hon tummen så hon sov vidare iaf. Såna stunder är tummen toppen!

 

[leoparden]

Testade vagnen ett par minuter när lillan verkade trött men när hon inte tystnade bar jag henne istället en stund. Hon blev tyst men somnade inte så då ammade vi och nu har hon sovit på mig en halvtimme ungefär. Ska se om jag kan flytta över till vagnen nu.

Jag tänker nog, efter att ha läst vad ni skrivit och funderat lite, att jag ska växla strategi ofta. Ibland vagnen, ibland bära, ibland amma osv. Tidigare har vagnen funkat klockrent nästan varje gång dagtid (utan skrik) så jag har inte behövt reflektera så mkt. Men jag vill inte ha en bebis som skriker i 10 min i vagnen varje dag och kanske börjar vantrivas där eller känner sig allmänt otrygg. Tack för era svar

 

[Heulwen]

Undrar - hur många gånger gråter era bebisar en "genomsnittlig" dag? Hur mycket är gallskrik respektive lättare gråt/klagan? Man vill ju att de inte ska skrika/vara olyckliga alls men det är ju stört omöjligt så klart! Hur tröstar ni när det är som allra värst?

Här är det kink/gråt flera gånger dagligen och numera en stund av gallskrik på kvällarna, där tårarna sprutar. Då brukar ett bad fungera och sedan vagga i famnen en stund.

 

[Evenstar]

Det där med skrik osv. Hos oss existerar inget småskrik Det går från 0-100 direkt med panikskrik och genomsvettig bebis som följd. Så här plockas det upp på en gång om hon börjar pipa. Ibland går det inte, om man t ex sitter i bilen, fy vad hjärtskärande och jobbigt det är. Hon lär ju inte få några bestående men av att skrika några minuter, och jag finns ju där hela tiden och försöker prata lugnande osv. Men jag mår sjukt dåligt av det!

 

[Monifa]

Vidar skriker inte särskilt ofta. Är väl typ om han är trött o tappar nappen eller vill ha bröstet istället för nappen. Lyckas oftast parera det = väldigt lite skrik.

Idag var vi inne en spontan vända på BVC då Vidars navelgranulom inte blir mindre trots fyra lapiseringar så på måndag ska vi till barnmottagningen. Får se vad de säger om det.

 

[Positron]

Det där med skrik osv. Hos oss existerar inget småskrik Det går från 0-100 direkt med panikskrik och genomsvettig bebis som följd. Så här plockas det upp på en gång om hon börjar pipa. Ibland går det inte, om man t ex sitter i bilen, fy vad hjärtskärande och jobbigt det är. Hon lär ju inte få några bestående men av att skrika några minuter, och jag finns ju där hela tiden och försöker prata lugnande osv. Men jag mår sjukt dåligt av det!

Du beskriver min bebis bra
Ger sig inte skriket inom några minuter när jag kör bil och jag inte är stressad (vilket jag sällan är eftersom jag oftast är ute i god tid) stannar jag om det finns bra möjlighet till det. Jag känner att jag inte är en bra bilförare med skrikig bebis bredvid.

 

[Positron]

Vi har väldigt lite skrik här hemma numera men när det väl är så eskalerar det fort. Oftast är det på kvällen när hon är trött och man ska byta blöja och få pyjamas. Annars kan det vara när maten inte kommer fort nog eller när hon vill upp från golvet och jag måste hjälpa det andra barnet färdigt. Eller i bilen men det brukar numera kunna avhjälpas med leksak vilket innebär att jag har 5-6 olika i bilen om hon skulle tröttna.

 

[Sofie_B]

Håller med dig! Och så är det ju faktiskt föräldraledighet, inte hushållstjänst, som gör att man över huvud taget är hemma

Eller hur! Nu är min man förvisso inte på mig om att jag ska städa när jag är hemma utan han tycker att det är jobbigt att han inte kan göra det när han är hemma med bebis, men jag tycker att det är onödigt att den som är med bebis ska städa. Det får den andra göra! Och liiiiite skit har ingen dött av (även om min pedantman emellanåt ser ut att vara rätt nära. ). Känner också extra starkt att jag verkligen vill vara med bebis varje sekund jag kan eftersom jag är iväg i jobbet så pass mycket. Jobb 50 % och bebis får absolut räcka, något mer finns icke vilja och tid till!

 

[Sofie_B]

Jag hade ärligt talat blivit rätt ordentligt sur på min man om han tyckte att jag skulle "träna" bebis i att sova ensam för att få mer gjort i hemmet på dagarna. OM bebis är nöjd med att ligga för sig själv, såväl vaken som sovande, så väljer jag att disponera den tiden på det vis jag själv vill (när tvååring är nöjd/inte hemma vill säga) och om det så är att jag slappar i soffan utan hudkontakt, ligger och tittar på bebis nör hon grejar, läser en bok, går på toaletten eller röjer här hemma har inte min man något med att göra. Föräldraledig är jag för att ta hand om barnen och allt jag gör utöver det är en bonus.
Och att skämma bort sina barn med närhet? Det är ju bara trams. Man har igen det många gånger om. Senast i förra veckan fick jag höra vilken trygg och självständig individ mitt stora barn är och det går typ inte att ha mer närkontakt än vad vi hade första 18 månaderna.

Sorry för det lite upprörda inlägget men jag blir så sur när folk tycker att man ska vara någon form av husa när man är föräldraledig.

Inser att jag uttryckt mig otydligt. Han har inga åsikter på att jag inte hinner mer när jag är hemma (jag hinner ju dessutom jobba 50 % så det är verkligen ingen som ifrågasätter om jag inte skulle kunna hinna mer på dagarna) utan han tycker att det är jobbigt att HAN inte hinner mer när han har bebis. Skulle vara tydligare och inte skrivit ”man”. sen tror inte jag heller att man kan skämma bort en bebis med närhet och den forskning jag läst har talat för detsamma, men det verkar vara en väldigt vanlig uppfattning att man kan det!

 

[Sofie_B]

Angående sova-själv diskussionen så kan jag ibland, om jag vet att bebis är trött, söva henne i vagnen. Dock så har hon nu på sistone kunnat skrika en längre stund innan hon somnar, kanske 10-15 minuter ibland. Förr somnade hon nästan så fort vagnen började röra sig. Skrikandet får mig lite villrådig. Jag vet ju att hon är trött, och att hon kommer somna, men känner mig ju som en kass mamma som låter henne skrika så pass länge utan att ta upp och trösta henne... på kvällarna söver jag nästan alltid henne i selen. Skapar jag en otrygg bebis som låter henne somna själv i vagnen, skrikandes? (Jag är ju där och pratar med henne osv, men tar inte upp henne i famnen.)

Precis så känner jag också och precis så har vår utveckling varit! Jag har löst det genom att ”spöka ut” vagnen. Då ligger han tyst och nöjd och tittar på sakerna tills dess att han vaggas till sömns och sen om han vaknar så fortsätter han titta. sååå skönt för jag har saknat våra långa promenader, ett tag var det bara en superjobbig stress att försöka gå ut med vagnen för jag visste att han först skulle vara ledsen och sen att han kunde vakna närsomhelst och bli jätteledsen så jag gick bara varv på varv på varv i området. Nu kan jag koppla av igen och igår var vi ute jättelänge!

 

[leoparden]

Undrar - hur många gånger gråter era bebisar en "genomsnittlig" dag? Hur mycket är gallskrik respektive lättare gråt/klagan? Man vill ju att de inte ska skrika/vara olyckliga alls men det är ju stört omöjligt så klart! Hur tröstar ni när det är som allra värst?

Här är det kink/gråt flera gånger dagligen och numera en stund av gallskrik på kvällarna, där tårarna sprutar. Då brukar ett bad fungera och sedan vagga i famnen en stund.

Här har vi lite olika nivåer av skrik och det flera gånger om dagen (men aldrig nattetid, peppar peppar). Mest är det när hon är hungrig (snabbt avhjälpt) eller trött, och det är vid trötthet hon kan skrika lite längre stunder innan hon somnar. Sen kan hon gnälla/skrika när hon är missnöjd med nåt, typ inte vill ligga på mage eller i babygymmet längre.

 

[Sofie_B]

Undrar - hur många gånger gråter era bebisar en "genomsnittlig" dag? Hur mycket är gallskrik respektive lättare gråt/klagan? Man vill ju att de inte ska skrika/vara olyckliga alls men det är ju stört omöjligt så klart! Hur tröstar ni när det är som allra värst?

Här är det kink/gråt flera gånger dagligen och numera en stund av gallskrik på kvällarna, där tårarna sprutar. Då brukar ett bad fungera och sedan vagga i famnen en stund.

På en genomsnittlig dag varken gråter eller skriker John. Enda gångerna han blir ledsen är om han tvingas ligga för sig själv när han aviserat att han inte längre vill det (går alltid att lägga ner en stund), så då gör jag inte det. ibland när han ammar får han en rap ”på tvären” och kan gnälla till, men slutar så fort man satt honom upp. Det är dock inte gråt eller skrik utan ett alldeles eget litet ljud som låter mer som ”näääääääEH” typ. Ska försöka filma någon gång, det är rätt roligt. Inte att han har ont såklart, men just hans ljud.

 

[Sofie_B]

Vi köpte solbrillor igår. John verkade gilla dom, i vart fall satt han nöjd med dom på.