Vinterföräldrar -17/18 del 4

[Sofie_B]

Här kör vi öppen bar på nätterna, jättesmidigt

Men börjar fundera på att trappa ner amningen faktiskt Det är himla smidigt när det funkar, men blir fort väldigt jobbigt när något inte gör det. Hade två mjölkstockningar tätt (bara det sög, hade aldrig problem med sonen), och efter senaste har jag kvar en white spot i bröstvårtan som gör ont. Gör ont när bh:n ligger emot, gör ont att amma osv.

Vad jobbigt! Ser du något samband mellan när du får stockning? Jag har märkt att jag är superkänslig för tryck mot bröstet, har aldrig bh och luftar mycket (kanske är därför dom hänger.. ). Köpte fel storlek på amningslinne sist och köpte small istället för medium. Har jag dom blir jag jättestasad och öm, trots att det inte är särskilt stort tryck alls.

 

[FeatherCloud]

Så

Inte konstant men väldigt mycket. Jag läste att man redan kan/bör börja prata med dom. Man pratar till bebisen, inväntar svar. Dom viftar då ofta på ben och armar och gör ett ljud. Då ska man bekräfta det och säga något i stil med "jaha, det säger du? Vad intressant! Berätta mer?" och så vänta på att bebis fortsätter. När dom tystnar fortsätter man konversationen. När dom vänder bort huvudet har dom fått nog med intryck för en stund.

John gillar det, men pratar hellre med mannen än med mig..

Så gör vi här mest på skötbordet som sagt, kanske för att jag snackar mest med honom där, och även sjunger om bajsblöjor

Helt otroligt hur mycket en unge kan gilla sitt skötbord för övrigt, nästan oavsett sinnesstämning innan/efter blir han superglad, börjar jollra, "skratta" och prata så snart jag tar av hans byxor i princip

 

[Evenstar]

Vad jobbigt! Ser du något samband mellan när du får stockning? Jag har märkt att jag är superkänslig för tryck mot bröstet, har aldrig bh och luftar mycket (kanske är därför dom hänger.. ). Köpte fel storlek på amningslinne sist och köpte small istället för medium. Har jag dom blir jag jättestasad och öm, trots att det inte är särskilt stort tryck alls.

Jag tycker inte att kläder/bh ligger emot och trycker. Har varit noga med att hålla brösten varma osv. Men nu gör ju den där envisa pricken att det lättare blir stockning

 

[YaHilweh]

5v idag!
5530g (upp 550g på 9 dagar)
58cm ( upp 1.5cm på 9 dagar)

Havanna var 1 månad och 23 dagar när hon var 58cm lång. Roligt att jämföra dom

Någon hör som tagit rota-vaccinet?

 

[leoparden]

5v idag!
5530g (upp 550g på 9 dagar)
58cm ( upp 1.5cm på 9 dagar)

Havanna var 1 månad och 23 dagar när hon var 58cm lång. Roligt att jämföra dom

Någon hör som tagit rota-vaccinet?

Vår bebis är född dagen innan er och vägde 4915 gram idag, 55,5 cm lång. Upp 400 gram på 8 dagar vilket jag tyckte lät supermycket men er växer ju ännu snabbare . Hur stor var Havanna när hon föddes?

 

[YaHilweh]

Vår bebis är född dagen innan er och vägde 4915 gram idag, 55,5 cm lång. Upp 400 gram på 8 dagar vilket jag tyckte lät supermycket men er växer ju ännu snabbare . Hur stor var Havanna när hon föddes?

Havanna var förvisso mycket mindre.
49cm och 3700g, föddes 39+5
Ronja var 55cm och 4085g, föddes 39+4

 

[et_flickan]

Urk vilken skitnatt. Bebis vaknade vid midnatt och var hungrig. Tyvärr var jag inte snabb nog utan han hann vakna till - och ratade bröstet. Nattetid har annars funkat klockrent eftersom han är lite dåsig.
Fick panikväcka sambon och be honom göra ersättning medan jag och bebis storgrät ikapp

Hatar att det blir så stor grej för mig att amma när det inte ens var viktigt för mig från början. Känns lite som att det enda som skiljer mig som mamma från andra har tagits ifrån mig och att bebis ratar mig när han ratar amningen. (Jag fattar ju egentligen att det inte är så men det är verkligen inte rationellt, det här) samt att alla knep och rutiner vi hittat bara föll, säkert för att vi tillbringat så sjukt många timmar med att just amma och det funkar så bra som tröst innan.

Sambon som är just mer rationell försökte trösta med att " vi visste ju att det här kunde hända" vilket såklart inte hjälpte alls utan bara fick mig att känna mig dumförklarad. Inte lätt! Sen tog han båda nattens matningar medan jag sov . Vaknade ändå helt utmattad, säkert för att jag var så ledsen inatt.

Ursäkta romanen, behövde mest skriva av mig och gnälla lite.

Jag vet hur det känns att bli ratad av bebis.

Min dotter ammade i nästan tre månader när hon en dag skrek sig svettig vid bröstet och vägrade äta. Jag grät i ett dygn och kände mig helt värdelös som mor. Min sambo övertalade mig till slut att mitt föräldrarskap inte sitter i brösten och att jag faktiskt visst dög som mamma hur jag än matade min bebis. Sen den dagen mysammade vi bara några gånger tills hon inte längre ville det heller.

Hon är idag 14 månader. Är lite allergisk mot ägg men annars väldigt frisk förutom lite torreksem. Varit förkyld en gång. Amma är jätte bra och betydligt billigare än ersättning men det är inte allt

 

[FeatherCloud]

Jag vet hur det känns att bli ratad av bebis.

Min dotter ammade i nästan tre månader när hon en dag skrek sig svettig vid bröstet och vägrade äta. Jag grät i ett dygn och kände mig helt värdelös som mor. Min sambo övertalade mig till slut att mitt föräldrarskap inte sitter i brösten och att jag faktiskt visst dög som mamma hur jag än matade min bebis. Sen den dagen mysammade vi bara några gånger tills hon inte längre ville det heller.

Hon är idag 14 månader. Är lite allergisk mot ägg men annars väldigt frisk förutom lite torreksem. Varit förkyld en gång. Amma är jätte bra och betydligt billigare än ersättning men det är inte allt

Tack för att du delar med dig
Du (och din sambo) har såklart helt rätt!

 

[leoparden]

Havanna var förvisso mycket mindre.
49cm och 3700g, föddes 39+5
Ronja var 55cm och 4085g, föddes 39+4

Oj vilken skillnad det kan vara mellan två barn av samma kön som har samma föräldrar!

 

[YaHilweh]

Oj vilken skillnad det kan vara mellan två barn av samma kön som har samma föräldrar!

Jag vet. jag trodde det skulle vara lite likt.
För på mig och brorsan är det
48cm och 3600g
47cm 3650g

Mamma vet dock inte vem som är vem av oss

 

[et_flickan]

Tack för att du delar med dig
Du (och din sambo) har såklart helt rätt!

Vi är ofta för hårda mot oss själva. Jag hade en sån fin och avslappnad attityd mot amning innan dottern föddes men ändå blev jag så oerhört arg på min kropp som inte kunde producera mjölk. Eller den kunde säkert men jag var för stressad för att försöka få det att funka, mådde väldigt mycket bättre när jag väl bestämde mig för att lägga ner amningen helt och vara snäll mot mig själv.

Jag kommer absolut försöka amma igen om vi får fler barn. För jag tyckte väldigt mycket om det de få veckorna det funkade.

 

[Sofie_B]

Kan ni hjälpa mig att bestämma?

Jag har bestämt träff med en kompis imorgon, hon har två barn. En 1-åring och en 3-åring. 3-åringen visar inga symptom på sjukdom (ingen av familjemedlemmarna) och har inte varit på förskolan sedan i fredags. Vi ska träffas hemma hos dom, ska umgås med mamman och 1-åringen sen kommer mannen och 3-åringen hem och säger hej. Ska jag våga? Eller ska jag föreslå att vi ses på en promenad?

Tänker alltså på smittorisken för bebis om det inte framgår (), jag skulle i så fall ha John med mig.

 

[Sofie_B]

Åh, ikväll hade vi en sån supermegaläskig incident. Mannen är ju mycket mer chill kring John än vad jag är och kring att 9- och 11-åringen bär och håller i honom. Jag vill gärna att det alltid är en vuxen med som håller koll (inte gör annat) om utifall att. Dom är verkligen SUPERduktiga, men saker händer så lätt och dom är inte vana. Jag har dock sagt att vad mannen känner sig bekväm med är upp till honom men då är det på hans ansvar och då litar jag på att han har koll. Det är ju liksom hans barn också..

Så nu när vi ska göra oss i ordning håller jag på i köket och mannen har John. Så hör jag att 9-åringen vill hålla, han sitter i trappen. Jag slänger ett öga på dom och ser att han är lite osäker och att mannen måste justera hans grepp ett par gånger. Sen släpper mannen dom och ska gå iväg och lägga undan ett par strumpor. Jag ser då hur John spänner kroppen och hur 9-åringen istället för att hålla emot och lyfta armen (han ligger som i traditionell amningsställning) "följer" med bebis och nästan tappar honom framåt, ur famnen. Jag skriker och springer dit, hinner fram i tid och 9-åringen blir också rädd och liksom "rycker åt sig" famnen så att John kommer upp igen. Mannen hann också fram i tid då han i ren reflex vänder och springer tillbaks när jag skriker. Vi blev alla lite skärrade, hade han tappat honom hade han fallit 4 trappsteg. 9-åringen blev lite skärrad och det var ju verkligen inte hans fel, men jag känner att mannen måste vara lite mer med och inte lita på barnen så mycket. Dom vet ju inte hur dom ska hantera honom och han är ganska stark och ibland väldigt snabb och hastig i sina rörelser, det kräver verkligen fullt fokus hela tiden. Det är varken rätt mot bebis eller mot dom äldre, dom skulle ju aldrig förlåta sig själva om det hände något.

Nej, usch vad otäckt det var, är alldeles skärrad och skakis. Nu kommer jag definitivt bli mer hönsmamma framöver.

 

[FeatherCloud]

Gaah, ikväll skulle han inte ta flaska heller Sambon och jag kämpade i nära tre timmar för att få i honom mat. Bebis suger antingen inte alls eller så mycket att han inte hinner svälja och växlar mellan gallskrik och att somna ifrån. Tillslut rotade vi fram tillmatningskoppen och fick iallafall i honom lite mat, nu hoppas jag han kan sova en stund.

Hoppas SÅ att det bara är ett språng, då är det iallafall övergående.

 

[YaHilweh]

Kan ni hjälpa mig att bestämma?

Jag har bestämt träff med en kompis imorgon, hon har två barn. En 1-åring och en 3-åring. 3-åringen visar inga symptom på sjukdom (ingen av familjemedlemmarna) och har inte varit på förskolan sedan i fredags. Vi ska träffas hemma hos dom, ska umgås med mamman och 1-åringen sen kommer mannen och 3-åringen hem och säger hej. Ska jag våga? Eller ska jag föreslå att vi ses på en promenad?

Tänker alltså på smittorisken för bebis om det inte framgår (), jag skulle i så fall ha John med mig.

Jag hade inte ens funderat på om jag skulle stannat hemma. Jag hade åkt.

 

[FeatherCloud]

Kan ni hjälpa mig att bestämma?

Jag har bestämt träff med en kompis imorgon, hon har två barn. En 1-åring och en 3-åring. 3-åringen visar inga symptom på sjukdom (ingen av familjemedlemmarna) och har inte varit på förskolan sedan i fredags. Vi ska träffas hemma hos dom, ska umgås med mamman och 1-åringen sen kommer mannen och 3-åringen hem och säger hej. Ska jag våga? Eller ska jag föreslå att vi ses på en promenad?

Tänker alltså på smittorisken för bebis om det inte framgår (), jag skulle i så fall ha John med mig.

Jag hade åkt dit, låter ju som bra förutsättningar

 

[FeatherCloud]

Gaah, ikväll skulle han inte ta flaska heller Sambon och jag kämpade i nära tre timmar för att få i honom mat. Bebis suger antingen inte alls eller så mycket att han inte hinner svälja och växlar mellan gallskrik och att somna ifrån. Tillslut rotade vi fram tillmatningskoppen och fick iallafall i honom lite mat, nu hoppas jag han kan sova en stund.

Hoppas SÅ att det bara är ett språng, då är det iallafall övergående.

Nattmatningen gick tack och lov bättre Sen sov han, om än lite oroligt, mellan 01:30 och 06. Stackars liten
Jag däremot vaknade med jämna mellanrum för att kolla om han var hungrig, så han inte skulle hinna bli hysterisk igen.
Trött idag!

 

[pollex]

Nattmatningen gick tack och lov bättre Sen sov han, om än lite oroligt, mellan 01:30 och 06. Stackars liten
Jag däremot vaknade med jämna mellanrum för att kolla om han var hungrig, så han inte skulle hinna bli hysterisk igen.
Trött idag!

Skönt att han fick i sig lite bättre på natten! Hoppas du får chans att sova ikapp lite under dagen!

 

[pollex]

Skratta du! Det är som en post-graviditetscraving!
Går ett par kilo i veckan

Men röd paprika är ändå bättre än choklad

Vill bara påpeka att det inte finns någonting som är ”bättre än” choklad

 

[pollex]

Igår blev vår lilla plutt en vecka. Jag firade genom att vara ensam med alla barn hela eftermiddagen. Slutsats: vi lever än! Jag älskar vår sele! Det är stoooor skillnad på två (relativt) stora storasyskon och ett litet!

Äldsta var hemma förkyld igår och idag när sambon lämnade mellan på förskolan fick vi veta att ett barn var hemma pga kräkning - vi har bett dem flagga för sådant så att vi kan hålla oss hemma vid behov. Så nu funderar jag på att tassa dit och hämta honom direkt efter att de varit ute på förmiddagen, istället för lite senare som det var tänkt. Planen var ändå att han skulle ta långhelg efter idag.

Imorgon kommer BVC på hembesök, hoppas att de har varit i stökiga hem förut