Men ställer han inte upp dem igen då?Jag gjorde det, fick göra det hela höstenAnnars var han snabbt uppe på köksbordet! Gärna dra i kökslampan också... Vi har precis börjat kunna ha stolarna ståendes igen
Stora barnet fick sin första dos lite senare än vad man brukar ge, det var inga problem
Stora barnet fick sin första dos lite senare än vad man brukar ge, det var inga problem
De var för tunga för detMen ställer han inte upp dem igen då?
Här hemma har det varit stolsrace sen innan sommaren förra året. Han är verkligen en problemlösare av rang. Vi får inte ens ha de övre hyllorna i kylen ifred för han sliter upp kylskåpsdörren och kör fram en stol för att nå vad han nu vill ha
De var för tunga för det
Dock har han också börjat köra runt stolar ibland nu, helst när man lagar mat för då vill han se vad man gör och gärna ”hjälpa till”...
Idag har det inte varit jättesnorigt men lite hosta emellanåt. Men än så länge pigg och glad i alla fall, ingen feber, äter och kissar som hon ska. Men lite läskigt ändå när de blir sjuka när de är så små.Åh, ikväll hade vi en sån supermegaläskig incident. Mannen är ju mycket mer chill kring John än vad jag är och kring att 9- och 11-åringen bär och håller i honom. Jag vill gärna att det alltid är en vuxen med som håller koll (inte gör annat) om utifall att. Dom är verkligen SUPERduktiga, men saker händer så lätt och dom är inte vana. Jag har dock sagt att vad mannen känner sig bekväm med är upp till honom men då är det på hans ansvar och då litar jag på att han har koll. Det är ju liksom hans barn också..
Så nu när vi ska göra oss i ordning håller jag på i köket och mannen har John. Så hör jag att 9-åringen vill hålla, han sitter i trappen. Jag slänger ett öga på dom och ser att han är lite osäker och att mannen måste justera hans grepp ett par gånger. Sen släpper mannen dom och ska gå iväg och lägga undan ett par strumpor. Jag ser då hur John spänner kroppen och hur 9-åringen istället för att hålla emot och lyfta armen (han ligger som i traditionell amningsställning) "följer" med bebis och nästan tappar honom framåt, ur famnen. Jag skriker och springer dit, hinner fram i tid och 9-åringen blir också rädd och liksom "rycker åt sig" famnen så att John kommer upp igen. Mannen hann också fram i tid då han i ren reflex vänder och springer tillbaks när jag skriker. Vi blev alla lite skärrade, hade han tappat honom hade han fallit 4 trappsteg.
Nej, usch vad otäckt det var, är alldeles skärrad och skakis. Nu kommer jag definitivt bli mer hönsmamma framöver.
Oj, det här missade jag helt igår. Så läskigt! Inget ont mot 9-åringen såklart, håller helt med dig om att det är på mannens ansvar att ha (mer) koll, men sån tur att det gick bra! Det är verkligen inte helt okomplicerat att hålla en liten, sprittig bebis som inte själv har någon koll på sin kropp.Åh, ikväll hade vi en sån supermegaläskig incident. Mannen är ju mycket mer chill kring John än vad jag är och kring att 9- och 11-åringen bär och håller i honom. Jag vill gärna att det alltid är en vuxen med som håller koll (inte gör annat) om utifall att. Dom är verkligen SUPERduktiga, men saker händer så lätt och dom är inte vana. Jag har dock sagt att vad mannen känner sig bekväm med är upp till honom men då är det på hans ansvar och då litar jag på att han har koll. Det är ju liksom hans barn också..
Så nu när vi ska göra oss i ordning håller jag på i köket och mannen har John. Så hör jag att 9-åringen vill hålla, han sitter i trappen. Jag slänger ett öga på dom och ser att han är lite osäker och att mannen måste justera hans grepp ett par gånger. Sen släpper mannen dom och ska gå iväg och lägga undan ett par strumpor. Jag ser då hur John spänner kroppen och hur 9-åringen istället för att hålla emot och lyfta armen (han ligger som i traditionell amningsställning) "följer" med bebis och nästan tappar honom framåt, ur famnen. Jag skriker och springer dit, hinner fram i tid och 9-åringen blir också rädd och liksom "rycker åt sig" famnen så att John kommer upp igen. Mannen hann också fram i tid då han i ren reflex vänder och springer tillbaks när jag skriker. Vi blev alla lite skärrade, hade han tappat honom hade han fallit 4 trappsteg.
Nej, usch vad otäckt det var, är alldeles skärrad och skakis. Nu kommer jag definitivt bli mer hönsmamma framöver.
...blir förvirrad!
Bebis är välövervakad)Utvecklingssprång förresten, så sjukt jobbiga men häftiga! Läser i Wonder weeks-appen och typ allt stämmer, bla att Kotten har börjat sträcka sig efter saker. En stillbild från en film sambon tog idag när jag var och handlade visar hur målmedveten han är
Visa bifogad fil 12338
(ignorera babysittern på köksbordet
Jag tycker WW stämmer mycket bättre än preglife.Idag har bebis testat mitt tålamod.. hon vaknade halv 7 blöjbyte och amma men hon somnade inte om direkt efter utan var vaken och ibland är hon vaken ca en timme och somnar sen igen men inte idag. Låg i sängen och bråka med henne fram till 10 (jag var svintrött trots bra natt och hoppades hon ville sova lite till) då gav jag upp och vi klädde på oss och gick promenad ner till stan. Självklart somnar hon direkt i vagnen innan vi ens kom ut från förrådet... sov hela vägen ner till stan (3km) vaknade så stannade på ett fik för att amma och passa på att dricka en kaffe - har alltså ammat offentligt på riktigt nu
Sen gick vi hem igen, hon somna och sov nästan hela vägen och fortsatte även drygt 15min hemma också. Sen började hon igen, inget duger hon bråkar även en del när hon äter liksom. Hon kämpar verkligen mot sömnen på dagarna såhär ibland. Hon somna en stund när jag bar henne i sele fram och tillbaka till butiken iaf och när vi var ute med vovven. Sen i kväll åkte vi och handla lite och då somna hon i bilen och sover fortfarande, så nu har hon sovit bra några timmar äntligen!
Tror ju det är någon fas nu när hon behöver så mycket närhet. Igår så skjutsa jag hem min mamma som varit här och bebis hade precis ätit men sambon berätta att hon vakna och skrek hela tiden jag var borta - börja direkt när vi gått och sluta precis innan jag öppna dörren, kändes ju nästan som hon visste att jag lämnat
På tal om faser så bråkade hon ju för nån vecka sen nu och då stämde ju beskrivningen exakt från wonder weeks appen och tidpunkten med. Men nu står det i preglife appen att hon ska ha första (som redan varit enligt wonder weeks) och beskrivningen där stämmer med hur hon är nu
några såna där svårsövda dagar hade vi ju förra veckan, men då var han glad och vaken. Nu, mitt i språng 2, är iaf han mer ledsen och vaken Tänker också att det är lugnt egentligen, han kan ju knappt få den i gungning själv liksom
men vet aldrig om någon förfasar sig Jag tycker WW stämmer mycket bättre än preglife.
får väl se vilken som fortsätter stämma... enligt WW är ju nästa på ingång om bara några dagar. 
