Vinterföräldrar -17/18 del 2

[FeatherCloud]

@Heulwen @JeayL
Jag har inte ens orkat ta upp det med min Bm, främst för att jag inte tyckt att hon har en speciellt problemlösande attityd eller jag fått så stort förtroende för henne. (Hon hade med största sannolikhet bara sagt något om att det var svårt att veta i förväg etc etc..)
När hon frågade oss om amning sa vi bara att vi tänkte ge det ett försök men också var öppna för alternativet att ge ersättning eftersom då finns fördelen att pappa kan vara mer delaktig från start.

Jag är också lite "rädd" för bemötandet som du fick att det kan ta lång tid innan det funkar bra. Jag har iallafall fått för mig att det främst kan handla om att producera tillräckligt med mjölk, att det gör ont, och att "hitta rätt" (med reservation för att jag har fel såklart, jag har ju inte ammat själv)
Men de tvivel jag har handlar ju om ett psykiskt obehag. Om det blir så att det känns jobbigt så vill jag inte tvinga mig själv i flera månader, det tror jag inte att någon, varken jag, bebis eller sambo kommer må bra av.

 

[Sofie_B]

Pasta/ris/potatis är ju ofta en bov i det hela. Min man och dotter älskar pasta, potatis och ris, jag är egentligen inte så förtjust i det utan byter mycket av det mot broccoli, blomkål, morötter, vitkål. Men jag hör till de som kan leva på kokt färsk broccoli och bacon

Tycker ditt matintag låter alldeles utmärkt! Bättre än vad jag äter många gånger!!

Men hembakat, det är bland det bästa som finns. Dock har jag kommit in i en fas där jag lagar mycket på mandelmjöl och sötar med icas sötströ. Den ändrar inte den söta smaken men håller det ändå sött.

Jag brukar inte äta så mycket pasta/ris/potatis utan tycker precis som du att det ofta är gott med grönsaker eller en sallad till. Har dock upplevt det som att kroppen vill ha lite mer kolhydrater sedan jag blev gravid och då ökat på med det, men det kanske är dumt. Vet inte vart man ska dra gränsen och hur extrem man ska bli heller, så det känns svårt. Men tänker i alla fall köra nolltolerans på fika, godis och sötade drycker fram till förlossningen så får vi se om han slutar växa så lavinartat!

 

[YaHilweh]

Mina tankar och erfarenheter kring amning är att det är en fantastisk grej när det fungerar.
Dock upplevde jag en väldig press med första barnet att amma, men fick samtidigt väldigt bra hjälp och stöd med det på BB. Där var dom fantastiska!

Dock hör jag till de som aldrig tyckte om att amma. Jag tyckte inte att det var mysigt, utan mest jobbigt. Jag testade och kände efter 3 månader att "varför gör jag det här när jag inte tycker om det". Så redan där började vi fasa ut amningen och jag slutade helt vid 4 månader.
Jag är samtidigt väldigt glad att jag ändå gav det en chans och försökte så länge jag klarade av det.
Jag tror att stressen av att jag inte kunde åka iväg själv, kunde jobba utan var fast med en bröstmjölksugande igel var tung. För jag hade redan vart hemma så länge.

 

[lytesout95]

Ett tips är att ha amningsnapp hemma, utmärkt om man får ont eller om barnet har svårt att få bra tag.
Jag fick hjälp att använda redan på BB då E hade svårt med greppet.

 

[YaHilweh]

Jag brukar inte äta så mycket pasta/ris/potatis utan tycker precis som du att det ofta är gott med grönsaker eller en sallad till. Har dock upplevt det som att kroppen vill ha lite mer kolhydrater sedan jag blev gravid och då ökat på med det, men det kanske är dumt. Vet inte vart man ska dra gränsen och hur extrem man ska bli heller, så det känns svårt. Men tänker i alla fall köra nolltolerans på fika, godis och sötade drycker fram till förlossningen så får vi se om han slutar växa så lavinartat!

Noll tolerans för sötsaker brukar även hjälpa humöret endel, för då pendlar inte blodsockret/humöret så mycket. Jag går iof gärna och tuggar på morötter här hemma
Jag har oxå upplevt att jag har haft ett större behov av kolhydrater dessa månader och då hör jag till de som knappt äter kolhydrater alls. Så jag har försiktigt smugit in dom.

Tips oxå är att äter man och ska ha efterrätt till, så ät gärna efterrätten inom 1h efter att maten intogs. För då jobbar kroppen redan med det man åt och blodsockermässigt märks det inte av på samma sätt då.

 

[Sofie_B]

@Sofie_B Usch vad jag blir arg av att höra om kärringen till BM! Jag skulle gå så långt som att ta reda på var jag kunde klaga på hennes bemötande, men förstår om du inte orkar. Skönt att läkaren var mer behjälplig.

Ja, jag funderade på det och min man blev jättearg där och då när han såg hur ledsen jag blev, men samtidigt vet jag inte hur mycket man kan ändra en sån där gammal hagga? Hon kändes inte direkt som den ödmjuka typen. Var skönt att läkaren frågade vad det var som gjorde mig så ledsen av barnmorskans bemötande och att jag då fick berätta. Det är klart att man är novis på det här med att föda barn i och med att det är första gången och det är klart att jag litar på vad min barnmorska säger, och säger hon >22 % "för stor"=igångsättning och min bebis är +33 % så är det ju inte så konstigt att vi frågar tycker jag? Det var ju inte så att vi sa "vi SKA bli igångsatta" utan jag sa (väldigt försynt och försiktigt eftersom hon redan hade fnyst och hånat mig tidigare under undersökningen) bara att jag blir lite förvirrad för att min barnmorska igår sa xxxx.. och då fick vi liksom ett bemötande som att vi, jag och min man, var helt dumma i huvudet. Vissa borde verkligen inte jobba i den här typen av yrken!

 

[FeatherCloud]

Mina tankar och erfarenheter kring amning är att det är en fantastisk grej när det fungerar.
Dock upplevde jag en väldig press med första barnet att amma, men fick samtidigt väldigt bra hjälp och stöd med det på BB. Där var dom fantastiska!

Dock hör jag till de som aldrig tyckte om att amma. Jag tyckte inte att det var mysigt, utan mest jobbigt. Jag testade och kände efter 3 månader att "varför gör jag det här när jag inte tycker om det". Så redan där började vi fasa ut amningen och jag slutade helt vid 4 månader.
Jag är samtidigt väldigt glad att jag ändå gav det en chans och försökte så länge jag klarade av det.
Jag tror att stressen av att jag inte kunde åka iväg själv, kunde jobba utan var fast med en bröstmjölksugande igel var tung. För jag hade redan vart hemma så länge.

Jag förstår vad du menar. Kan känna av normen att amma, men har personligen aldrig känt att det är ett tvång eller måste för mig. Jag tilltalas av den praktiska aspekten, alltså att maten alltid är med men tilltalas lika mycket av att kunna dela det med sambon, få en chans att komma ifrån etc.

 

[YaHilweh]

Mitt ctg såg bra ut igår och jag fick även lite förklaring frpn min bm hur läkaren jag träffade fungerar.
Hon brukar försöka skicka alla diabetiker till Halmstad bara för att där finns det mer utbildade bm inom diabetes. I Varberg finns det ingen. Hon är tydligen lite lik mig och brukar vara bra på att prata ikull sina patienter så de vill åka dit istället
Så jag kommer fortsätta att tycka Varberg och även trycka på snitt redan den 30/1 istället för att vänta ytterligare 1v.

 

[Sofie_B]

Usch vilket tråkigt bemötande du fick av barnmorskan @Sofie_B Man är ju så skör i en sådan situation, att då bli bemött med något sådant är under all kritik!

Man är ju verkligen det! Hade jag mött henne i något annat sammanhang hade jag bara ryckt på axlarna och typ tänkt "jäkla bitterfitta " och så hade det varit bra med det, men nu är det klart man är orolig, skör och lite osäker. Varför växer bebis som han gör, vart kommer det sluta, kommer jag klara av att föda ut honom om han blir för stor osv osv. Tusen frågor och allt man vill ha är ju bara lite svar och helst inte som för oss, olika svar från olika barnmorskor.

 

[YaHilweh]

Jag förstår vad du menar. Kan känna av normen att amma, men har personligen aldrig känt att det är ett tvång eller måste för mig. Jag tilltalas av den praktiska aspekten, alltså att maten alltid är med men tilltalas lika mycket av att kunna dela det med sambon, få en chans att komma ifrån etc.

Min bm på BVC sedan talade om för mig när dottern var 4.5 och blåvägrade all form av ersättning att "du får vänta ut henne, nu när du inte ammar kan hon bli tjock om hon bara ska äta gröt och vanlig mat"...

 

[Sofie_B]

Usch så tråkigt att det blev så @Sofie_B Vad skönt att ni fick bättre bemötande på förlossningen! Trist med graviddiabetes men nu vet du ju om det och kan göra något åt det iaf, även om det verkar som om du äter väldigt bra redan.

Tack! Ja, det känns trist.. Och jag blir också ledsen över att jag så snabbt "dömde" min kropp för det, det förtjänar den inte. Jag har gått igenom den här graviditeten i stort sett helt utan krämpor, jag jobbar mer än 100 % fortfarande och jag har en hittills frisk och stark bebis. Det är bra nog! Sen får jag försöka att jobba lite extra mycket på kosten tiden som är kvar för att hjälpa kroppen, men att bli besviken på den hjälper ju ingen. Man är så himla hård på sig själv ibland, såå dumt!

 

[FeatherCloud]

Tack! Ja, det känns trist.. Och jag blir också ledsen över att jag så snabbt "dömde" min kropp för det, det förtjänar den inte. Jag har gått igenom den här graviditeten i stort sett helt utan krämpor, jag jobbar mer än 100 % fortfarande och jag har en hittills frisk och stark bebis. Det är bra nog! Sen får jag försöka att jobba lite extra mycket på kosten tiden som är kvar för att hjälpa kroppen, men att bli besviken på den hjälper ju ingen. Man är så himla hård på sig själv ibland, såå dumt!

Jag tycker det låter som om du äter bra, och bra mycket bättre än jag själv ätit tex, så för mig känns det som ytterligare ett tecken på att alla kroppar är så himla olika och reagerar på olika sätt, och nu har det blivit såhär i just ditt fall. Bra att du inte lägger skulden på dig själv eller din kropp!

 

[Sofie_B]

Noll tolerans för sötsaker brukar även hjälpa humöret endel, för då pendlar inte blodsockret/humöret så mycket. Jag går iof gärna och tuggar på morötter här hemma
Jag har oxå upplevt att jag har haft ett större behov av kolhydrater dessa månader och då hör jag till de som knappt äter kolhydrater alls. Så jag har försiktigt smugit in dom.

Tips oxå är att äter man och ska ha efterrätt till, så ät gärna efterrätten inom 1h efter att maten intogs. För då jobbar kroppen redan med det man åt och blodsockermässigt märks det inte av på samma sätt då.

Ah, bra tips!

 

[FeatherCloud]

Visst är man "utsatt" i mötet med barnmorskor och förlossningsvården. Tycker iallafall själv att jag är det på ett helt annat sätt än jag känt av i andra sammanhang. Det är ju något som är helt nytt och samtidigt livsomvälvande, påverkar ens egen kropp och mående ganska radikalt PLUS ett helt nytt litet liv, och samtidigt tycker jag att den information som ges är så himla begränsad. Attityden jag upplevt de här nio månaderna har förvisso varit vänlig allt som oftast, men också lite "luta dig tillbaka och fråga/undra/tyck inte så himla mycket nu, det är enklast om du bara följer strömmen och gör som alla andra alltid gjort". Och när man egentligen inte vet någonting är det himla lätt att känna sig utsatt i tex den situation du var i igår @Sofie_B , för hur ska man kunna argumentera eller stå på sig då?

Som sagt, de allra flesta jag mött har varit vänliga och bemött mig bra, men jag har också känt mig oinformerad och orolig ganska många gånger under graviditeten...

 

[Sofie_B]

Mitt ctg såg bra ut igår och jag fick även lite förklaring frpn min bm hur läkaren jag träffade fungerar.
Hon brukar försöka skicka alla diabetiker till Halmstad bara för att där finns det mer utbildade bm inom diabetes. I Varberg finns det ingen. Hon är tydligen lite lik mig och brukar vara bra på att prata ikull sina patienter så de vill åka dit istället
Så jag kommer fortsätta att tycka Varberg och även trycka på snitt redan den 30/1 istället för att vänta ytterligare 1v.

Vad skönt att det såg bra ut på ctg:t! och att det snart är snitt! Såå spännande ju, snart bebis!

 

[YaHilweh]

Ah, bra tips!

Man planar ut topparna på blodsockret på det sättet.

 

[YaHilweh]

Vad skönt att det såg bra ut på ctg:t! och att det snart är snitt! Såå spännande ju, snart bebis!

Någon stans mellan 11 och 17 dagar. Så det närmar sig i vart fall. Det är lite spännande samtidigt som, skulle det bli den 30/1 så blir det lite mer problem med barnvakt. Men det får lösa sig

 

[YaHilweh]

Att höggravid, med pingvingång pga foglossningar dansa till babblarna.. Det är inte att rekommendera

 

[MalanMjöl]

Usch vilken hemsk upplevelse det var idag. Fick den mest osympatiska haggan till barnmorska och sen blev det inte bättre när vi försökte smyga in att vi trodde att han var två veckor äldre. På något sätt tog hon det som en personlig förolämpning trots att jag aldrig har träffat henne förut. Sen blev hon arg när jag frågade om storleken på huvudet för hon menade att det bara är skitsnack att det är huvudstorleken som är den avgörande punkten för hur jobbig förlossningen blir. Sen kom vi till hur stor han är - i nuläget väger han 3850 g (+33 %). När jag då sa att bm igår sa att om han var mer än +22 % skulle vi förbereda oss på att bli inlagda för igångsättning fnös/hånskrattade hon åt mig och menade på att det skulle ALDRIG hända. Hon tänkte då rakast inte skriva någon remiss för igångsättning utan ville vi ha det fick vi fixa det själva. Jag blev alldeles förstörd, det är ju inget jag hittat på själv? Om min bm säger det till mig igår är det klart att jag tror det, hade hon inte sagt så hade vi ju aldrig trott att det skulle bli igångsättning idag?

Med tårarna i halsen gick vi ner till förlossningen och bad att få träffa någon och få svar på våra frågor och funderingar. Där fick jag prata med en jättebra läkare som dels undersökte tappen (fortfarande hård och omogen, kändes lite tungt) och dels förklarade att dom inte sätter igång något förrän bebisarna väger mer än 4 kg, men att dom inte kommer låta honom gå över 4,5 utan igångsättning. Hon lovade mig också att inte behöva gå mer än 40 veckor.

När jag var inne hos henne och hon var lite snäll så bara brast det. Gud vad jag grät. Man är så utsatt när man oroar sig för bebis och för förlossningen och att då bli bemött som av den första barnmorskan.. man blir så innerligt ledsen. Usch. Sen fick jag också veta att jag är på gränsen till graviddiabetes och det kändes också tungt. Nu har jag ätit precis som innan graviditeten och det är klart att jag skulle kunna strypa allt socker, all frukt och all juice, men med ätstörningar i bagaget är jag livrädd för att mixtra allt för mycket med kosten igen.

Nå väl. Långt inlägg från mig, men summa sumarum - ingen bebis idag.

Tråkigt bemötande! Ang graviditetsdiabetes så känner jag igen dina känslor- typ "varför det kroppen, tack för den presenten jag har ju ätit OK hela tiden"..
Det är självklart individuellt men det som fick mitt blodsocker att stiga mest var typ vetemjöl, alltså vitt bröd, hemmagjord pizza och eget hamburgerbröd, tortillas osv.
Mandlar är också en bra grej att gå och tugga på!

 

[Sofie_B]

Visst är man "utsatt" i mötet med barnmorskor och förlossningsvården. Tycker iallafall själv att jag är det på ett helt annat sätt än jag känt av i andra sammanhang. Det är ju något som är helt nytt och samtidigt livsomvälvande, påverkar ens egen kropp och mående ganska radikalt PLUS ett helt nytt litet liv, och samtidigt tycker jag att den information som ges är så himla begränsad. Attityden jag upplevt de här nio månaderna har förvisso varit vänlig allt som oftast, men också lite "luta dig tillbaka och fråga/undra/tyck inte så himla mycket nu, det är enklast om du bara följer strömmen och gör som alla andra alltid gjort". Och när man egentligen inte vet någonting är det himla lätt att känna sig utsatt i tex den situation du var i igår @Sofie_B , för hur ska man kunna argumentera eller stå på sig då?

Som sagt, de allra flesta jag mött har varit vänliga och bemött mig bra, men jag har också känt mig oinformerad och orolig ganska många gånger under graviditeten...

Ja, jag tycker också det! Och att attityden är att "det här har gjorts av kvinnor i alla tider, så det är lugnt!", men samtidigt upplever jag att dom barnmorskor och läkare jag varit i kontakt med har väldigt lite svar på ens frågor? Det är mycket som bara möts med en axelryckning och ett "det vet man inte, vissa bebisar/kroppar/graviditeter/förlossningar bara blir så". Jag som gärna vill ha kontroll och känna mig informerad blir jättestressad när jag inte kan få svar på mina frågor.

Sen fick jag också skäll igår för att jag frågade om storleken på huvudet. Hon sa specifikt såhär "är det något särskilt ni vill ha svar på under undersökningen?" och då sa jag "ja, jag skulle vilja veta storleken på huvudet för jag har fått förklarat för mig av dom som har fött tidigare att det ofta är jobbigare att föda ut ett stort huvud än ett litet och att när huvudet väl är ute kommer kroppen "av sig självt"". Då blev hon också arg och sa att det bästa vore om vi kvinnor inte pratade med varandra om våra förlossningsupplevelser utan att man endast lyssnade på vårdpersonalen som KAN det här, och det fattar jag väl att det inte är huvudet som är avgörande utan axlarna?!

Vad är det för inställning, att vi kvinnor inte ska få prata med varandra? Herregud, hon var verkligen ett original den där tanten..