Både jag och maken har kommit fram till att vi har fått en svårare bebis.
Hon sover otroligt lite på dagen och i ganska korta stötar på natten, behöver mycket närhet, har nära till sina känslor och innehar ganska ordentliga röstresurser. Turligt nog har hon ganska mörk röst så skriken inte blir i falsett.
Vi har tre till bebisar i vår närhet som är födda inom spannet november-oktober och vi blir förundrade om och om igen över hur stillsamma, tysta och lätta att lägga ifrån sig deras bebisar är och har varit hela tiden.
Deras gråt är som små gnyenden jämfört med vad vi är van vid, även när vår är glad så hörs det ordentligt.
De kan välja om bebisen ska matas på en gång eller om de ska ta det en stund senare.
Och när deras bebisar behöver sova, då går de bara och lägger dem någonstans (säng/soffa/spjälsäng) och går sen därifrån så sover deras bebisar på en gång.
Och när deras barn är vakna behöver de inte lägga 100 % av deras uppmärksamhet på dem, de ligger ändå där och är lugna och nöjda med tillvaron. Allt detta efter att ha sovit middag 2-4 h i sträck.
Och de sov alla som minst 2 h i sträck på natten första levnadsveckan, standard är 3-4 h mellan matningar.
Standard-sömn för oss dagtid är ca 3x40 min varav en i vagn under rask promenad, sen kanske 5x10-15 min och så en tvångsinsomning på minst en timme i sele på kvällen innan det är dags att krypa till kojs.
Vissa gånger spontan-sover hon en timme mitt på dagen förutom sagda tider.
Sen är natten uppdelad i 2-2-2-1-1-1 h pass med matning emellan där hon faktiskt sover i spjälsängen så vi hinner vila upp oss.
En bra natt kläms det in en tretimmare någonstans, en dålig är alla pass på 40 min.