Vinterföräldrartråden 2017/18

[Monifa]

Jag hade en del problem med svamp för några år sedan (innan jag gick över till menskopp och tygbindor) och det som funkade allra bäst för mig var faktiskt äppelcidervinäger! Om jag behövde få in det i slidan så doppade jag en tampong i en lösning av typ 1 del äcv 4 delar vatten och hade den inne typ 20 minuter. Annars är det bara att göra en likadan blandning äcv/vatten och blöta ner där man har svampen och låta sitta tills man tvättar sig nästa gång, men minst 20 minuter. Jag körde kurer på 3 dagar så var problemet borta!

Kanske ska överväga det om det inte ger med sig. Peppar peppar ta i trä är det 100 resor bättre nu ikväll efter noggrant smörjande med kokosolja idag.

 

[astilbe]

Först och främst, förlåt om det är någon som tycker att det är jobbigt att läsa om avföring! Då kan ni sluta läsa nu!





En fråga om järn - jag fick konstaterat att jag hade en mild järnbrist och rekommenderades ta järntabletter 2-3 ggr/veckan och har så gjort i en knapp månad. Äter Niferex. Jag upplevde inga symptom av min järnbrist utan har snarare varit piggare under graviditeten än innan. Dock upplever jag att magen påverkas rätt mycket av järntabletterna. Det är svårare att gå på toa, avföringen är svart och jag är väldigt hård i magen. När jag nu gick på toa gjorde det riktigt ont. Jag är lite rädd för hemorrojder, har aldrig haft det och har hört att det är riktigt otrevligt? Har läst på om järnbrist och det är ju inget farligt för bebisen, det är först vid förlossningen det kan vara skadligt för mamman (utifall att man förlorar mycket blod). Så min fråga till er är, måste man verkligen äta såhär tidigt? Om man inte upplever några problem och man ändå hade så pass mild järnbrist? Har möte hos BM i em så tänkte ta upp det med henne också men skadar ju inte att även ta upp det här.

Jag äter också järntabletter sedan några veckor tillbaka, kombinerar det med en daglig dos laktulos i frukostjuicen för att inte bli för hård i magen. Tycker det funkar helt ok

 

[YaHilweh]

Ja, det blir verkligen lite hysteriskt. Alltså alla får ju verkligen göra som dom vill och blir dom lyckliga av att hamstra bebissaker så kör på känner jag, men jag reagerar på att jag tillhör den avvikande skaran när jag inte har spjälsäng monterad, barnvagn i hallen, blöjor i badrummet och krämer för såriga bröstvårtor redo. För att inte tala om att veta exakt vilken dag och tid jag ska sluta jobba. Tror att jag anser att 14 veckor är lite längre tid än vad dom gör.

Vi klarade oss bra på alla tillbehören i babyboxarna och har egentligen fortfarande kvar av det.
Det är lite spännande att följa Hur folk gör och jag upplever många gånger att Mona är yngre i trådarna i år. Än vad det var 2015 och sådan jäkla skillnad tror haj inte att det är.

Vi har förvisso barnvagn klar i hallen, men det är för att den används mycket just nu. Inte för bebis ankomst

 

[YaHilweh]

@YaHilweh @Sofie_B Såg ni inlägget om vad folk hade lagt ut hittills på sina ofödda barn? Där ni!

Eller tråden här om dagen med en mor som tyckte det var helt rimligt att hennes partner skulle lägga halva sin månadsinkomst på en vagn

Men det är väl klart att sambon ska betala den helt själv..

 

[YaHilweh]

Men alltså dessa foglossningar, jag hade aldrig de problemen med dottern. Nu känner jag efter en snabbis på Ikea igår. allt som köptes var lakan till dottern och ett täcke, inget tungt och vi har där i max 15min, bortsett från att vi åt. Men så ont på kvällen.

Förvisso jagade jag runt 2åringen på hööks i 40min oxå. Hon lekte med plasthästar och jag försökte få tag i henne.. Hon hade i vart fall kul...

 

[Rugge]

Det är väl lite upp till var och en hur pass långt innan man börjar införskaffa saker till barnets ankomst.
Tyckte det kändes ganska trryggt att börja så smått tidigt, blir liksom inte allt på en gång sen.

Själv hade vi ganska mycket klart redan efter 4-5 månader.
Barnvagnen beställde vi redan i sommras då vi hittade den väldigt billigt i en webbutik.
Sen har vi in princip fått det mesta av familj och vänner som haft smått innan oss. Kan inte påstå att vi har lagt många tusenlappar på bebisprylar.
Vi hoppas kunna glädja andra på samma sätt sen när vårt barn vuxit ur sina prylar.

 

[FeatherCloud]

Jag tror, och lite har det iaf varit så för mig också, att det här med att fixa prylar är ett sätt att förbereda sig mentalt och konkretisera vad som kommer hända.

Jag ville personligen inte köpa en enda sak så länge jag inte kände mig åtminstone lite trygg i att det skulle gå vägen. Att sen klicka hem en body på Tradera blev värsta milstolpen där jag insåg att det snart skulle komma en liten. På riktigt!
Allt vi skaffar (även om det hittills är väldigt lite) gör hela situationen mer konkret, och för sambon tror jag det känns bra att kunna förbereda något "riktigt" eftersom kotten fortfarande är mycket mer abstrakt för honom än han är för mig, som ju påverkas fysiskt...

En del har kanske mer behov av det här "boandet" eller vad det ska kallas, och andra mer.

 

[Rugge]

Här i huset är det faktiskt mannen som varit den som fixat allt i barnrummet. såsom att montera, ställa i ordning.
Byta plats på kontor som blev barnrum osv.. Jag tror jag själv tar det med lite mer ro.
Tar det liksom lite som det kommer. Jag kan inte påverka det hela mer än att se till att min hälsa är bra.

 

[Rugge]

Någon här som har erfarenhet av tygblöjor förresten?

 

[Sofie_B]

Jag tror, och lite har det iaf varit så för mig också, att det här med att fixa prylar är ett sätt att förbereda sig mentalt och konkretisera vad som kommer hända.

Jag ville personligen inte köpa en enda sak så länge jag inte kände mig åtminstone lite trygg i att det skulle gå vägen. Att sen klicka hem en body på Tradera blev värsta milstolpen där jag insåg att det snart skulle komma en liten. På riktigt!
Allt vi skaffar (även om det hittills är väldigt lite) gör hela situationen mer konkret, och för sambon tror jag det känns bra att kunna förbereda något "riktigt" eftersom kotten fortfarande är mycket mer abstrakt för honom än han är för mig, som ju påverkas fysiskt...

En del har kanske mer behov av det här "boandet" eller vad det ska kallas, och andra mer.

Jag tror också det, och i det kan jag faktiskt känna en liten sorg också, att jag inte är mer exalterad över bebisen. Jag var hos BM igår och vi lyssnade på hjärtljud och mätte magen, skrev in oss på förlossning osv. Av allt att döma är vår lille krabat en välmående och ganska "tidig" kille, sen tror jag kanske inte att det beror på att han är ett "A-barn" utan kanske mer på att han kommer komma lite före BF. Men han kändes av tidigare än han "skulle", han har regelbundenhet i sitt mönster, han reagerar på beröring och ljud, han rör sig mycket/är stark och livmodern är större än den ska vara sett till veckan (allt det här är BM:s ord). Så det är väl jättebra. Jag har dock lite svårt att hitta den här stora entusiasmen över det, det är liksom inte sådär suuuuuuperstort att höra hans hjärtljud som det vekar vara för vissa och det är lite tråkigt. Inte heller har jag direkt känt något när jag sett honom på UL. Det känns liksom ingenstans som att det här med att snart få barn är det största som någonsin hänt mig, en välsignelse osv osv och det kan jag känna en sorg över. Verkar vara härligt att känna så.

 

[Monifa]

Någon här som har erfarenhet av tygblöjor förresten?

Har ingen erfarenhet men vi (jag ) planerar att vi ska använda tygblöjor Lär väl bli en del vanliga också när man ska iväg över nån helg eller så och inte har tillgång till tvättmaskin. Har dock inte köpt hem några än.

 

[Positron]

Jag tror också det, och i det kan jag faktiskt känna en liten sorg också, att jag inte är mer exalterad över bebisen. Jag var hos BM igår och vi lyssnade på hjärtljud och mätte magen, skrev in oss på förlossning osv. Av allt att döma är vår lille krabat en välmående och ganska "tidig" kille, sen tror jag kanske inte att det beror på att han är ett "A-barn" utan kanske mer på att han kommer komma lite före BF. Men han kändes av tidigare än han "skulle", han har regelbundenhet i sitt mönster, han reagerar på beröring och ljud, han rör sig mycket/är stark och livmodern är större än den ska vara sett till veckan (allt det här är BM:s ord). Så det är väl jättebra. Jag har dock lite svårt att hitta den här stora entusiasmen över det, det är liksom inte sådär suuuuuuperstort att höra hans hjärtljud som det vekar vara för vissa och det är lite tråkigt. Inte heller har jag direkt känt något när jag sett honom på UL. Det känns liksom ingenstans som att det här med att snart få barn är det största som någonsin hänt mig, en välsignelse osv osv och det kan jag känna en sorg över. Verkar vara härligt att känna så.

Sådär är det inte ovanligt att känna. Man står inför en stor förändring och för mig var den största oron inför första barnet att jag inte skulle knyta an och känna de där överväldigande känslorna. För en del kommer de vid förlossningen och för andra växer de sakta men säkert fram.
Denna gången ligger oron mer i att hur ska jag hinna ge båda barnen så mycket som jag vill och kommer sonen känna sig åsidosatt?
Men jag tänker att det kommer bli bra

 

[Rugge]

Har ingen erfarenhet men vi (jag ) planerar att vi ska använda tygblöjor Lär väl bli en del vanliga också när man ska iväg över nån helg eller så och inte har tillgång till tvättmaskin. Har dock inte köpt hem några än.

Går lite i tankarna på att prova, men samtidigt avskräcker det med tanke på kladd osv.
Tanken på att slänga en bajsblöja i tvättmaskinen och sen köra annat.....

 

[Monifa]

Går lite i tankarna på att prova, men samtidigt avskräcker det med tanke på kladd osv.
Tanken på att slänga en bajsblöja i tvättmaskinen och sen köra annat.....

Vad jag förstått så är det inga problem att köra bajsblöja i maskinen som den är tills barnet börjar äta mat. Sen behöver man typ spola av eller "skopa av" bajset innan man kör den i maskin. Hehe jag kör ju redan (var länge sedan nu, han är ju ändå 6 år nu) kläder med div saker i och det blir inte läbbigt

Jag är lite sugen på de blöjor som heter allt-i-2, där man har ett inlnägg i. Så slipper man byta hela blöjan när de kissat utan bara inlägget liksom Det verkar smidigt!

 

[Rugge]

Vad jag förstått så är det inga problem att köra bajsblöja i maskinen som den är tills barnet börjar äta mat. Sen behöver man typ spola av eller "skopa av" bajset innan man kör den i maskin. Hehe jag kör ju redan (var länge sedan nu, han är ju ändå 6 år nu) kläder med div saker i och det blir inte läbbigt

Jag är lite sugen på de blöjor som heter allt-i-2, där man har ett inlnägg i. Så slipper man byta hela blöjan när de kissat utan bara inlägget liksom Det verkar smidigt!

Ja visserligen. Jag lär väl få vänja mig vid kräk och bajs snart ändå

Det verkar ju väldigt smidigt att kunna ha ilägg. Måste ju egentligen bli betydligt ekonomiskare med tygblöjor egentligen

 

[Monifa]

Ja visserligen. Jag lär väl få vänja mig vid kräk och bajs snart ändå

Det verkar ju väldigt smidigt att kunna ha ilägg. Måste ju egentligen bli betydligt ekonomiskare med tygblöjor egentligen

Ja jag tror att man spar ganska mycket pengar på det. Dessutom går ju grejerna att använda till nästa barn Har förhoppningen om att kunna potta också men det tar jag lite som det kommer när bebis är här.

 

[Rugge]

Ja jag tror att man spar ganska mycket pengar på det. Dessutom går ju grejerna att använda till nästa barn Har förhoppningen om att kunna potta också men det tar jag lite som det kommer när bebis är här.

ska definitivt läsa på om det.
Och kanske iaf beställa något par. Verkar värt att prova

 

[FeatherCloud]

Jag tror också det, och i det kan jag faktiskt känna en liten sorg också, att jag inte är mer exalterad över bebisen. Jag var hos BM igår och vi lyssnade på hjärtljud och mätte magen, skrev in oss på förlossning osv. Av allt att döma är vår lille krabat en välmående och ganska "tidig" kille, sen tror jag kanske inte att det beror på att han är ett "A-barn" utan kanske mer på att han kommer komma lite före BF. Men han kändes av tidigare än han "skulle", han har regelbundenhet i sitt mönster, han reagerar på beröring och ljud, han rör sig mycket/är stark och livmodern är större än den ska vara sett till veckan (allt det här är BM:s ord). Så det är väl jättebra. Jag har dock lite svårt att hitta den här stora entusiasmen över det, det är liksom inte sådär suuuuuuperstort att höra hans hjärtljud som det vekar vara för vissa och det är lite tråkigt. Inte heller har jag direkt känt något när jag sett honom på UL. Det känns liksom ingenstans som att det här med att snart få barn är det största som någonsin hänt mig, en välsignelse osv osv och det kan jag känna en sorg över. Verkar vara härligt att känna så.

Jag känner mig inte heller superexalterad, och har jättesvårt att koppla ihop hjärtljud och UL-bilder med den jag känner i magen. Blir också stressad av alla som säger att en lär sig bebisens dygnsrytm i magen etc, för jag ser inga mönster alls i rörelser och tycker inte jag/vi får kontakt med beröring eller ljud...
Så jag är också lite orolig över anknytningen, (jag gillar ju inte ens barn!) och kan verkligen inte känna att livet kommer omvälvas helt radikalt... (Däremot är jag nyfiken på att se vad vi har kokat ihop för något och det får vara gott nog tills kärleken kommer..)

Äsch, du blir mest svamligt. Men känns inte att du är ensam om de känslorna, det är nog vanligare än en tror. Och för att knyta an till det jag skrev innan, barnprylar kan mycket väl fungera för vissa som ett sätt att försöka förstå och knyta an lite mer, och för andra inye... vi är ju olika

 

[Evenstar]

Jag är inte heller superexalterad, och har lite dåligt samvete över det. Med första barnet var allt så stort och nytt och spännande. Den här gången har det gått så fort, nu är månaden här. Jag känner mig inte redo! Det var ju nyss så långt kvar tills hon skulle komma.... Nu max 25 dagar.
Orolig att storebror kommer känna sig åsidosatt, att det kommer bli skitjobbigt med två små, att jag och sambon kommer ha ännu svårare att hitta tid till varandra. Sen håller vi på att fixa med huset också och jag är så irriterad på att saker inte blir klara, det kommer väl finnas ännu mindre tid till det sen...
En gång på snart två år har vi varit ute på ”dejt”. Släkten bor så långt bort så vi har ingen naturlig barnvakt eller avlastning... Sambon är borta typ 10 h om dagen på jobb, jag är nästan rädd att bli lite halvgalen att vara ensam hemma med två små. Storebror är inne i en härlig fas där han slänger sig på marken när han inte får som han vill, samt blir som spagetti så att det blir skitsvårt att lyfta honom (speciellt med stor mage och ont i fogarna). Just nu vill han bara göra allt han inte får. Om bebis blir lika viljestark som sin bror kommer det bli... intressant

 

[YaHilweh]

Jag känner mig inte heller superexalterad, och har jättesvårt att koppla ihop hjärtljud och UL-bilder med den jag känner i magen. Blir också stressad av alla som säger att en lär sig bebisens dygnsrytm i magen etc, för jag ser inga mönster alls i rörelser och tycker inte jag/vi får kontakt med beröring eller ljud...
Så jag är också lite orolig över anknytningen, (jag gillar ju inte ens barn!) och kan verkligen inte känna att livet kommer omvälvas helt radikalt... (Däremot är jag nyfiken på att se vad vi har kokat ihop för något och det får vara gott nog tills kärleken kommer..)

Äsch, du blir mest svamligt. Men känns inte att du är ensam om de känslorna, det är nog vanligare än en tror. Och för att knyta an till det jag skrev innan, barnprylar kan mycket väl fungera för vissa som ett sätt att försöka förstå och knyta an lite mer, och för andra inye... vi är ju olika

Jag har hela mitt liv sagt att jag aldrig ska ha barn. Jag hatade att vara gravid (gör det nu med). Och det tog ett tag, men tillslut så släppte det och den där lilla människan är min på riktigt och det är så häftigt.