Vill så gärna ha ett till barn.

[amkm]

Sv: Vill så gärna ha ett till barn.

amkm

Om du är så säker är det bara att du steriliserar dig. Eller så säger du bara att du steriliserat dig. Det sätter definitivt punkt på diskussionen.

Tja, så lätt är det inte att få tid för sterilisering, inte i mitt län i allafall, och ännu mindre när man nämner den enda orsaken som nej, jag vill bara inte. Numera har jag visserligen åldern inne och det torde inte ställa till problem men jag är faktiskt väldigt nöjd med mitt liv.
Jag gör som jag vill när jag vill och hur jag vill

 

[baraetttill]

Sv: Vill så gärna ha ett till barn.

Jag vet att det är taskigt att säga så men det är så jag känner ibland, jag satte ett ultimatum, barn annars lämmnar jag detta vi har och nu har vi ett och han visste att jag ville ha två stycken men antagligen visste han också att han hade mig fast om vi skaffade ett barn, jag vet inte

Inget garanterar att jag träffar någon ny som jag tycker är pappamaterial + att jag inte vill "slita" upp min dotters familj så därför kommer jag att vara kvar och hålla tummarna

 

[No1]

Sv: Vill så gärna ha ett till barn.

Jag vet att det är taskigt att säga så men det är så jag känner ibland, jag satte ett ultimatum, barn annars lämmnar jag detta vi har och nu har vi ett och han visste att jag ville ha två stycken men antagligen visste han också att han hade mig fast om vi skaffade ett barn, jag vet inte

Inget garanterar att jag träffar någon ny som jag tycker är pappamaterial + att jag inte vill "slita" upp min dotters familj så därför kommer jag att vara kvar och hålla tummarna

Du fick tjata dig till det barnet ni har, kan du inte se att han kompromissat?
Han måste älska dig något helt enormt för att gå med på barn för att behålla dig.

 

[imzork]

Sv: Vill så gärna ha ett till barn.

Det barn jag längtar efter skulle inte födas med en uppgift, det är ett barn som i såfall skulle vara lika älskat som det vi redan har, vet inte om du syftar på filmen, allt för min syster???

Jag syftar på att du sade att du ville att din dotter skulle ha ett syskon och att du ville ha barn för din dotters skull.

utan att dom förhoppningsvis har någon "kompis" att leka med under uppsikt utav tex mig.

Och då lastar du ju ändå över ditt ansvar på ditt barn.

 

[Petruska]

Sv: Vill så gärna ha ett till barn.

Jag vet att det är taskigt att säga så men det är så jag känner ibland, jag satte ett ultimatum, barn annars lämmnar jag detta vi har och nu har vi ett och han visste att jag ville ha två stycken men antagligen visste han också att han hade mig fast om vi skaffade ett barn, jag vet inte

Inget garanterar att jag träffar någon ny som jag tycker är pappamaterial + att jag inte vill "slita" upp min dotters familj så därför kommer jag att vara kvar och hålla tummarna

Läser din sambo här? Jag hade tagit dottern och rymt om jag hade varit din sambo och läst den här tråden.

Du beskriver, i mina ögon, ett fruktansvärt förhållande där han ändå verkar vara beredd att gå väldigt långt för din skull.

 

[Mabuse]

Sv: Vill så gärna ha ett till barn.

Jag tycker inte det låter så hemskt, jag kan förstå om längtan efter barn är såpass viktig att det blir en dealbreaker i en relation. Bland det första jag frågade min man när vi blev tillsammans en gång i tiden var om han ville ha barn, och hade han svarat nej då, så hade det ärligt talat varit tveksamt om jag verkligen velat inleda en relation, oavsett hur mycket vi tycker om varandra eller passar ihop på andra plan.

Sen kan man ju för egen del säga att för mig så är min partner viktigare än min barnlängtan, så jag skulle fortsätta relationen oavsett. Eller så kan man säga att nej, den där längtan efter ett barn kommer sitta som en liten svart klump i magen hela livet, och till slut förgifta mig och/eller vår relation, det går inte. Men jag tycker inte riktigt man kan sätta sig till doms över andra beroende på om de prioriterar barnlängtan eller partnern.

Det är ju inte givet att en partner är det man tycker är viktigast i livet, det kan lika gärna vara barn. Alltså kan den ena tänka sig att vara barnlös men gift, men den andre hellre är singel men förälder.

Möjligen att man skulle checka detta med barnönskemål tidigt i relationen (alltså fråga rätt ut, inte ta för givet), om det är såpass viktigt för en, för om barn är centralt för en är det kanske mindre troligt att man i längden blir lycklig med någon som helst inte skulle ha barn alls. Men nu är det ju som det är för TS, det går ju inte att vrida tillbaka klockan, och jag tycker inte det är obegripligt att sitsen känns plågsam - å ena sidan verkligen vilja ha ett barn till, å andra sidan veta att det förmodligen inte går, för att partnern inte vill.

Jag tror att den som har levt med oönskad barnlöshet (oavsett anledning) kanske har lite lättare att leva sig in i en sån situation. Det är inte roligt, och jag tänker ibland att människor som har fått de barn de önskat utan större om och kring kanske inte alltid har förståelse för hur ofrivillig barnlöshet egentligen känns.

 

[No1]

Sv: Vill så gärna ha ett till barn.

Möjligen att man skulle checka detta med barnönskemål tidigt i relationen (alltså fråga rätt ut, inte ta för givet), om det är såpass viktigt för en, för om barn är centralt för en är det kanske mindre troligt att man i längden blir lycklig med någon som helst inte skulle ha barn alls.

Är inte det rätt vanligt, numer, att man inledningsvis checkar av livets större frågor?
Jag kan inte påminna mig att jag någonsin stött på ett par där den ene blivit överraskad av den andres ställningsstagande i barnfrågan. Dvs huruvida man skaffar barn nummer 1 eller ej.
Däremot har jag träffat många som blivit oense när det gäller nr 2 eller 3 och förvånats över att så många verkar tycka att det är en fråga man kan tjata/kompromissa och ställa ultimatum runt.

 

[Mabuse]

Sv: Vill så gärna ha ett till barn.

Kruxet är väl att efter barn nr 1 sitter man där man sitter, det bär emot av olika skäl att bryta upp enbart för att kanske kunna få till barn nummer två. Och då är det i mina ögon inte helt obegripligt (även om det kanske inte så konstruktivt) att det slutar med tjat/kompromiss/ultimatum om barn nr 2.

Jag tycker för övrigt det verkar vara väldigt många som inte alls checkar av större livsfrågor med sin partner, i alla fall inte i början av relationen. Alla är ju inte så mycket för att planera sitt liv, tror många tar dagen som den kommer, och inte funderar idag över problem som först kommer manifestera sig åratal senare.

 

[Lena Furberg]

Sv: Vill så gärna ha ett till barn.

Dessutom kan man - ändra sig! Jag var aldrig speciellt inställd på att få barn, snarare tvärtom. Var aldrig intresserad av barn, hade knappt hållit i en bebis överhuvudtaget, levde ett fritt och äventyrligt liv med min sambo. Det dröjde till över 40 års ålder innan nåt klickade i hjärnan, vad det var vet jag inte, men - jag ändrade mig totalt. Fick min dotter vid 43 - och, om jag nu vågar upprepa det hon är det bästa jag varit med om i hela mitt liv!
Så ... det man tänker vid 23 behöver inte alls gälla vid 30, 35 - eller 42! Och då tickar klockan!

 

[No1]

Sv: Vill så gärna ha ett till barn.

Kruxet är väl att efter barn nr 1 sitter man där man sitter, det bär emot av olika skäl att bryta upp enbart för att kanske kunna få till barn nummer två. Och då är det i mina ögon inte helt obegripligt (även om det kanske inte så konstruktivt) att det slutar med tjat/kompromiss/ultimatum om barn nr 2.

Det blir väl troligen obegripligt eftersom jag personligen inte tjatar/ställer ultimatum och det ska till otroligt mycket för att jag ska börja kompromissa i något som för mig är en viktig fråga.

Jag tycker för övrigt det verkar vara väldigt många som inte alls checkar av större livsfrågor med sin partner, i alla fall inte i början av relationen. Alla är ju inte så mycket för att planera sitt liv, tror många tar dagen som den kommer, och inte funderar idag över problem som först kommer manifestera sig åratal senare.

Jag har upplevt att de flesta, oavsett ålder, verkar tala rätt ohämmat om det mesta men jag är defintivit inget facit. I mitt umgänge är det däremot grillning på första eller som senast andra dejten. Mer eller mindre.

 

[Mabuse]

Sv: Vill så gärna ha ett till barn.

Jag menar att man i ledsenhet och sorg över ofrivillig barnlöshet hamnar i tjat/kompromiss/ultimatum, även om man egentligen vet att det förmodligen inte är särskilt konstruktivt.

Angående människors tendens att stämma av alla viktiga frågor i början av en relation, så räcker det väl att läsa här på förälder för att inse att det verkar rätt vanligt att man inte gör det?

 

[No1]

Sv: Vill så gärna ha ett till barn.

Jag menar att man i ledsenhet och sorg över ofrivillig barnlöshet hamnar i tjat/kompromiss/ultimatum, även om man egentligen vet att det förmodligen inte är särskilt konstruktivt.

Jag förstod det och jag står fortfarande för att jag gjorde en navelstudie då mitt handlande står över tillfällig känslodrift, det finns liksom gränser

Angående människors tendens att stämma av alla viktiga frågor i början av en relation, så räcker det väl att läsa här på förälder för att inse att det verkar rätt vanligt att man inte gör det?

Hmm det skulle isf vara alla gnälltrådar över slöa män som inte hjälper till hemma, inte bryr sig om barnen, skiter i barnen efter separation? Trådar där kvinnan förväntat sig att mannen skulle genomgå någon magisk förändring när de väl fått barn?

 

[Petruska]

Sv: Vill så gärna ha ett till barn.

Jag tycker inte det låter så hemskt, jag kan förstå om längtan efter barn är såpass viktig att det blir en dealbreaker i en relation.

Det kan (till och med) jag förstå, och för mig hade det inte varit konstigt att avstå från att inleda ett förhållande om man tycker olika ifråga om barn. Just för att barn inte riktigt funkar att kompromissa om.

På så vis undviker man det som jag tycker verkar vara en gräslig situation, nämligen den TS plus sambo befinner sig i.

Sen kan man ju så klart ändra sig, i båda riktningar, men att som TS räkna med att ett motvilligt ja till barn nummer ett betyder att sambo också kommer att säga ja till barn nummer två - det tycker inte jag är ett vettigt sätt att (låta bli att) kommunicera i ett förhållande. Oavsett om det är barn eller partner som är viktigast.

Angående människors tendens att stämma av alla viktiga frågor i början av en relation, så räcker det väl att läsa här på förälder för att inse att det verkar rätt vanligt att man inte gör det?

Jo, och vi ser ju hur det går.

Det är klart att det är för sent att komma efteråt och säga hur folk borde ha gjort. Men det verkar vara en lärdom för framtida förhållanden att ta upp viktiga saker från början.

 

[mino]

Sv: Vill så gärna ha ett till barn.

delvis kl

Ang detta med att checka av livsfrågor så är det väl långt ifrån självklart att man ska behöva stå för vad man tycker när man blir ihop för resten av livet? Det är alldeles rimligt att man när man har erfarenhet av ett barn får omvärdera och konstatera att ett barn är alldeles nog. Överlag så är nog detta med att checka av åsikter av den här digniteten ganska knepigt eftersom åsikter kan svänga när livet förändras.

Jag tycker inte att det finns några enkla svar på TS fråga, hur hon än gör så förlorar hon. Tyvärr tror jag att enda sättet är att väga för och emot med olika alternativ och se vad som väger tyngst. Tjatar hon igenom ett andra barn så är risken relativt stor på sikt att förhållandet utsätts för så stora påfrestningar att det inte går att hålla ihop. Bryter hon med nuvarande så får hon inte barn tätt och kanske inte på ett par år förrän hon träffat en ny. Stannar hon och väntar så vet man inte om det blir fler barn. Det är jobbigt att ta att vara i en situation där man kan få som man vill men så ÄR ju livet, man kan inte kontrollera det och designa det helt efter eget huvud. Jag tror att det bästa är att ha lite is i magen tills man känner vad som är viktigast.

 

[Petruska]

Sv: Vill så gärna ha ett till barn.

delvis kl

Ang detta med att checka av livsfrågor så är det väl långt ifrån självklart att man ska behöva stå för vad man tycker när man blir ihop för resten av livet?

Checka av dem, känns rimligt för mig, men däremot inte att man därmed förbinder sig att alltid tycka som man tycker just då. Så ändrar sig den ena parten har man ju ändå en situation som kan vara besvärlig.

Men om inte annat så har man då inlett förhållandet med att prata om saker och ting, vilket kan tänkas underlätta pratandet även på sikt.

 

[baraetttill]

Sv: Vill så gärna ha ett till barn.

vi var 17 år när vi träffades och det är snart 11 år sedan så jag tror inte så många killar i den åldern har koll på vad dom vill med barn. Jag visste dock redan när jag var 16 att jag ville ha minst två barn och det vill jag än.

 

[Mabuse]

Sv: Vill så gärna ha ett till barn.

Är det inte lika rimligt att en kille vet det som att en tjej vet det, om de är lika gamla? Om du visste att du ville ha barn, och han visste att han inte ville ha barn, så visste ni ju båda två, fast olika saker då. Tänker jag, i alla fall.

 

[ako]

Sv: Vill så gärna ha ett till barn.

Jag förstår att det är jobbigt för dig och det hela är ju ett svårt dilemma, men tycker det låter lite hemskt att du säger att du ångrar att ni skaffade barn alls nu när han inte vill ha en tvåa. Jag fattar att han blir ledsen då- det är ju faktiskt att mer eller mindre säga att du önskar att er dotter inte fanns...

 

[MagicaDeHex]

Sv: Vill så gärna ha ett till barn.

kl

Skulle någon tjata på mig så mkt om en sak som jag definitivt sagt min åsikt om skulle jag bli tokig

Jag menar, det är ju inte konstigt din sambo kommer på nya ursäkter hela tiden , för du godtar ju ingen av dom!
Karln är väl desperat efter en ursäkt som får stopp på tjatet.

Sen att han även ångrat sig ang. bröllop visar ju att han tycker situationen är jobbig.
Jag tycker mer det känns som han inte vill binda upp sig ännu mera med risk för ännu mera barntjat om ni gifter er.

Antingen får du ju acceptera att han faktiskt inte vill ha mer barn och sluta tjata eller lämna honom och hoppas på att hitta ngn som är schysst och beredd att hjälpa dig på barnfronten.

Alternativt va ensam och göra konstbefruktning eller be nån om lite sperma

 

[imzork]

Sv: Vill så gärna ha ett till barn.

vi var 17 år när vi träffades och det är snart 11 år sedan så jag tror inte så många killar i den åldern har koll på vad dom vill med barn. Jag visste dock redan när jag var 16 att jag ville ha minst två barn och det vill jag än.

Varför skulle inte killar kunna ha koll på vad dom vill om tjejer kan ha det när de är 17?

Eller menar du att "inte vilja ha barn" är att "inte ha koll" och att den som "har koll" per automatik vill ha barn?

Varför är du ens tillsammans med någon vars åsikt och kön du nedvärderar som du gör?