Gravinda
Trådstartare
Jag och pojkvännen pratar lite om barn. Han har en son sen tidigare.
Det är inte i det stadiet att vi ska börja tajma in ägglossning och börja äta folsyra. Utan mer liksom att vi vill ha barn tillsammans de närmsta åren.
Under våren så hade jag en liten livmoderhalscancer scare och barnfrågan blev intensivare för mig. Och den har växt på sig under sommaren också. Jag skulle inte ha nått emot att bli gravid nu idag, men av praktiska skäl är det bättre att vänta iaf några månader så jag hinner bli klar med min utbildning och få ett fast jobb innan jag är sprängfärdig.
Men det är alla ganska logiska saker. Men sen har jag fått en fix idé som jag skäms lite över. Jag vill nämligen ha en dotter.
Vi har ju en grabb på halvtid och jag är väl ganska flickig av mig. Plus att jag har många underbara systerdöttrar som jag har "tjejat" mig med. Kollat på hästfilmer, målat naglarna osv osv.
Vill verkligen ha en dotter.
Såklart kommer jag att bli glad och älska en eventuell son (älskar ju den halvan som "vi" har), men lite inom mig så hoppas jag och önskar mig en dotter... TÄNK OM JAG BLIR BESVIKEN för att det blir en pojke?
Vi har sagt två barn för oss, för då blir det tre och det är lite vad vi känner är max. Så tänk om det blir två pojkar? Eller om det blir en tjej och en kille?
Jag vet ju att jag kommer att älska dom lika mycket, men känner lite att mitt intresse kanske kommer rikta sig mot flickan...
Känner rejäla skuldkänslor inför min eventuella ofödda son.
Är det någon mer som haft de här tankarna?
Det är inte i det stadiet att vi ska börja tajma in ägglossning och börja äta folsyra. Utan mer liksom att vi vill ha barn tillsammans de närmsta åren.
Under våren så hade jag en liten livmoderhalscancer scare och barnfrågan blev intensivare för mig. Och den har växt på sig under sommaren också. Jag skulle inte ha nått emot att bli gravid nu idag, men av praktiska skäl är det bättre att vänta iaf några månader så jag hinner bli klar med min utbildning och få ett fast jobb innan jag är sprängfärdig.
Men det är alla ganska logiska saker. Men sen har jag fått en fix idé som jag skäms lite över. Jag vill nämligen ha en dotter.
Vi har ju en grabb på halvtid och jag är väl ganska flickig av mig. Plus att jag har många underbara systerdöttrar som jag har "tjejat" mig med. Kollat på hästfilmer, målat naglarna osv osv.
Vill verkligen ha en dotter.
Såklart kommer jag att bli glad och älska en eventuell son (älskar ju den halvan som "vi" har), men lite inom mig så hoppas jag och önskar mig en dotter... TÄNK OM JAG BLIR BESVIKEN för att det blir en pojke?
Vi har sagt två barn för oss, för då blir det tre och det är lite vad vi känner är max. Så tänk om det blir två pojkar? Eller om det blir en tjej och en kille?
Jag vet ju att jag kommer att älska dom lika mycket, men känner lite att mitt intresse kanske kommer rikta sig mot flickan...
Känner rejäla skuldkänslor inför min eventuella ofödda son.
Är det någon mer som haft de här tankarna?