vill ha en dotter

[Gravinda]

Sv: vill ha en dotter

Det kanske jag är i såfall, jag upplever inte att jag har så jättefasta könsstereotyper.
Men om man kollar på alla barn omkring mig, dels mina syskonbarn, mina kusinbarn, mina vänners barn, så är alla relativt flickiga vs pojkiga. Men dock har de olika drag.
Min ena systerson älskade att klä ut sig som flicka när han var liten och snodde storesyrrans klänning och leksaks smycken och sprang omkring i.
Lika väl som hon i sin tur lekte riddare med honom och hans leksaker.

 

[Gravinda]

Sv: vill ha en dotter

Jag tycker mest att det låter som om hon vill ha en kopia på sig själv, en liten mini-me. Det tror jag iofs inte är en helt ovanlig tanke innan man får barn.

Det är nog lite så det är faktiskt. Men å andra sidan så vill jag inte det. Och sen tror jag också mycket på att man skapas genom erfarenheter och det är en stor del av lockelsen med att skaffa barn, att se utvecklingen. Och hur de tar sig igenom livet.

Vi har tvilling anlag i familjen så har några par tvåäggstvillingar och de om några är mer olika varandra än någon annan. Och det är också så otroligt roligt att se hur de möter saker, de har lika uppväxt och egentligen varit med om nästan samma saker, men redan från när de var nyfödda så hade de olika anlag om hur de skulle tackla saker. En är mer framåt och utåtriktad lite mer chansare och var den som klättrade mest och ramlade mest, den andra är mer reserverad och avvaktande, mer eftertänksam och analyserande och har varit så enda från början. Och ingen av dom är speciellt lik mamman alls.

Så just det här med att "skapa" en "perfekt dotter" eller en "mini-me" det är liksom inte heller riktigt den grejjen.

 

[Gravinda]

Sv: vill ha en dotter

Vad fan är en pojkflicka? Alltså ursäkta men jäkla trams tycker jag! En person är en person med sin egna personlighet, är det inte väldigt förlegat att ens prata om pojkflickor?


Så allt det där med nagellacket och kläderna och vad ni skulle göra och vad hon ska vilja göra i sitt liv det var alltså inte så viktigt?

Det får vara hur mycket trams som du vill. Jag förklarar i mina ord hur jag tänker.
Du behöver inte använda samma ord om du inte vill.
I min familj och i min uppväxt är vi toleranta, om det är det du vill få fram, att jag inte är det, så leder inte diskussionen någonstans.

Som jag tidigare har skrivit i tråden så är har jag tankar och önskningar, men nej i slutändan så betyder nagellack, kläder, bröllop osv ingenting.
Det jag vill är att följa mitt barn genom livet, genom lycka och sorg, finnas där och älska henne oavsett vilka vägar hon väljer.

 

[Mabuse]

Sv: vill ha en dotter

Det kanske jag är i såfall, jag upplever inte att jag har så jättefasta könsstereotyper.
Men om man kollar på alla barn omkring mig, dels mina syskonbarn, mina kusinbarn, mina vänners barn, så är alla relativt flickiga vs pojkiga. Men dock har de olika drag.
Min ena systerson älskade att klä ut sig som flicka när han var liten och snodde storesyrrans klänning och leksaks smycken och sprang omkring i.
Lika väl som hon i sin tur lekte riddare med honom och hans leksaker.

Men om du inte tycker det är nån skillnad, varför vill du ha en flicka att göra flicksaker med då, titta på hästfilmer, måla naglarna osv? Om du tror en pojke kommer göra det lika gärna?

 

[Mabuse]

Sv: vill ha en dotter

Som jag tidigare har skrivit i tråden så är har jag tankar och önskningar, men nej i slutändan så betyder nagellack, kläder, bröllop osv ingenting.
Det jag vill är att följa mitt barn genom livet, genom lycka och sorg, finnas där och älska henne oavsett vilka vägar hon väljer.

Hm, så det är jätteviktigt att få en dotter, samtidigt som det inte betyder nånting? Hur kan något samtidigt vara jätteviktigt och betydelselöst?

 

[AgentCarter]

Sv: vill ha en dotter

Jag och min sambo diskuterade en hel del när jag var gravid våra önskningar om vilket kön som skulle poppa ut och varför. Det vi kom fram till är att man vill gärna ha en kopia av sig själv, dessutom så är det mycket lättare för mig att "förstå" en tjej än en kille. Är lite svårt att förklara det sista Men man vet mer vad man får när man får en tjej än en kille som kvinna tror jag.
Men både jag och sambon var stensäkra på att det var en pojke och rätt fick vi! Men nästa gång vill jag gärna ha en flicka.

Sen kommer jag från en familj/kompiskrets som gärna vägrar rosa, är lesbiska, polyamorösa, vägrar gifta sig men istället för sterilisering så byts det kön. Så det är inget jag höjer på ögonbrynen åt om min fiktiva dotter skulle göra. Kanske könsbyte, för jag tror att om hon skulle vilja adoptera/skaffa biologiska i framtiden skulle det inte bli så lätt. Men det borde ju inte vara ett problem om minst 20 år hoppas jag

 

[Gravinda]

Sv: vill ha en dotter

Jag vet ärligt talat inte. Det bara är så..
Sen vet jag inte om det är Jätteviktigt att få en dotter, men jag känner att jag vill ha en

Och jag lovar att jag upplever det hela lika ologiskt som ni troligen gör.
Känner mig jättekluven, jag kan liksom inte riktigt försvara mina känslor och tycker själv inte att det är rätt.

 

[eyz]

Sv: vill ha en dotter

Hör det inte till vanligheten att kvinnor önskar döttrar och män önskar söner?
Jag tycker det verkar låta så iaf, generellt.

Själv hade jag önskat en son, inbillar mig att allt hade blivit så mycket lättare.

Jag ville också att mitt barn skulle bli en pojke, för att mitt barn skulle slippa att vara "tjej" (med allt vad det innbär). Nu blev det en pojke och jag kan bara hoppas att han blir en mjuk man, även om jag (han?) blir motarbetad av resten av omgivningen.

 

[ako]

Sv: vill ha en dotter

Om du har de här tankarna tycker jag att det är bra att du låter dem komma upp till ytan och ventilerar dem´så att du är förberedd oavsett om ditt barn får snopp eller snipp. Om du och din pojkvän verkligen vill ha barn och du blir gravid så tror jag dock att du lär älska din son lika mycket som din dotter den dagen det verkligen är aktuellt. Föräldrars kärlek till barn är i de allra flesta fall väldigt stor och speciell. Lycka till!

 

[Björk]

Sv: vill ha en dotter

Jag ville också att mitt barn skulle bli en pojke, för att mitt barn skulle slippa att vara "tjej" (med allt vad det innbär). Nu blev det en pojke och jag kan bara hoppas att han blir en mjuk man, även om jag (han?) blir motarbetad av resten av omgivningen.

*nickar och reflekterar*
Jag har numera en av var; snart 5årig pojke och drygt 1årig flicka.

Utifrån det jag upplevt hittills (och vad jag ser i världen i övrigt gällande genus) så tycker jag nog på ett sätt att det kanske är ÄNNU "svårare" ur genusperspektiv med pojkar. I vardagen. Jag ska försöka förklara lite hur jag menar.

De genusproblem som finns i flickrollen (och senare kvinnorollen) har det ändå i mångt och mycket jobbats med under många år. Jag upplever att flickrollen är MINDRE snäv (även om den naturligtvis absolut INTE är fri från snävhet) än pojkrollen. En tjej kan gå i brorsans ärvda ("pojk")kläder, spela fotboll, klättra i träd osv. En pojke i syrrans ärvda ("tjej")kläder som vill dansa balett, pyssla med pärlor och vill ha tofsar eller hårspännen tror jag i många FLER sammanhang blir märkbar så att säga.

Bara det faktum att det finns ett ord som "pojkflickor". "Flickpojkar" är liksom inget som man hör talas om .... jag har många gånger hört människor själva kategorisera sig som "pojkflickor" (vuxna som var det som barn) eller sina döttrar som det. Kan faktiskt föreställa mig en förälder med lite stolthet säga "ja, vår dotter är verkligen en riktig pojkflicka...". Däremot har jag aldrig någonsin hört en man kategorisera sig med "Jag var verkligen en riktig flickpojke när jag var liten". Har svårt att föreställa mig en förälder stolt säga "Ja, vår grabb är verkligen en riktig flickpojke...". (Däremot hör jag till min glädje ibland föräldrar säga att deras son t ex inte gillar/leker med bilar, att han är en känslosam person, att han älskar djur mm. Det kanske är att beteckna som motsvarande...?)

Jag har ingen önskan om att fler ska kalla sina söner "flickpojkar". Det finns ju samma invändningar mot det begreppet som mot pojkflicka förstås. Men; det säger kanske något.... Om det snäva i just pojk- och mansrollen.

Jag har hittills sett/hört betydligt mer reaktioner (direkta eller indirekta) på när sonen haft sina rosa eller lila klädesplagg, burit nagellack eller att han vill ha lite längre hår än vad jag hört någon säga något om när dottern har blå, bruna eller svarta kläder.

Däremot kan jag föreställa mig att vi skulle få liknande reaktioner på hennes hår; om vi skulle hålla det riktigt kortklippt framöver. Samma person som alltsomoftast frågar sonen "MEN, vad långhårig du är; ska du inte klippa håret?" kommer säkert fråga dottern "MEN, vad korthårig du är; ska du inte spara till lite längre hår så du kan ha sådär fina tofsar/flätor?"

 

[Mabuse]

Sv: vill ha en dotter

Mitt intryck är att de båda rollerna är ungefär lika snäva. Att folk inte reagerar på er ettåring när hon har pojkfärger på samma sätt kan ju helt enkelt bero på att de tror att hon är en pojke när hon är klädd så, och då finns det ju inget att reagera på. Om sonen är äldre kanske det framgår tydligare att han är en pojke med flickattribut när han har något rosa på sig.

Klädmässigt upplever jag nog att flickrollen är snävare. Min son går i princip alltid klädd i färgskalan grönt-brunt-rött-orange-gult, randigt eller mönstrade plagg med djur eller frukter. Han har ganska långt hår, långt för att vara pojke, och kort för att vara flicka. Och det händer nästan aldrig att någon tar honom för flicka, eftersom flickor där vi bor nästan utan undantag är klädda i enbart lila och rosa, med blommor, fjärilar eller liknande mönster, ofta klänning. Allt utom det, i princip, signalerar pojke. Otroligt ovanligt att se en flicka som inte har något rosa på sig.

 

[Björk]

Sv: vill ha en dotter

Jo, till TS:
Jag och sambon pratade om det där inför första graviditeten. Jag skulle inte säga att jag önskade mig en flicka, men... jo, när vi talade om "OM du fick välja..." så skulle jag ha valt flicka. Det är väl just det där med att man (förmodligen på grund av just genuspåverkan) tror sig "förstå" eller "känna till" sitt eget kön bättre.
Han skulle välja en pojke.

Vi fick en pojke. Och när andra barnet kom var det en flicka. Och deras könstillhörighet är ju tämligen irrelevant.

Däremot är det relevant vad gäller just uppfattningen andra (och VI!) har om hur de ska/bör vara just utifrån könstillhörighet. Det skapar olika slags "problem" för oss föräldrar. Utifrån mitt intresse (och sambons något mindre, men ändock existerande intresse) för genusfrågor så är jag glad åt att vi fick barn av båda kön. Det kommer att göra att VI SJÄLVA konfronteras mer i vårt hem med våra egna förväntningar och föreställningar. Tror jag. Nu försöker vi ju ändå i möjligaste mån vara någorlunda uppmärksamma på oss själva, men vi är ju människor kan omöjligen göra oss själva HELT fria från könsrollernas påverkan. Därför HOPPAS jag att våra barn kommer att ge oss fler "aha-upplevelser" gällande den frågan än vad vi redan får/har fått av både dem och annat.

Det är lätt att säga "jag är fördomsfri", men den/de som säger det har nog inte riktigt förstått vad fördomar är. Jag brukar beskriva det som att när ens egna fördomar kommer och slår en med handflatan i ansiktet; det är DÅ man börjar lära sig något. När man märker att man själv blir förvånad/överraskad över en person vars "sort" man redan kategoriserat in; helt omedvetet.

För mig skedde det ytterst tydligt för dryga 10 år sedan; gällande något annat än genus. En kille började på vårt jobb och han var deathmetal-kille. Jag konstaterade bara (trodde jag ja....hahaha! ) att han var en svartrockare, hade svart hår och svarta kläder. När han efter kanske 4 månader hos oss blev "hemlös" (det tog slut med hans tjej och han hade tillfälligt ingenstans att bo) så hade jag lärt känna honom tillräckligt väl för att inkvartera honom på soffan hemma hos mig.

Jag fann mig själv bli förvånad över att vi blivit så goda vänner; VI; den totalt osannolika kombinationen; den fd plugghästen, "tönten", hästtjejen, svensson-människan och han då; svartrockaren. DÅ fick jag "smällen"; jag hade naturligtvis haft en massa underliggande idéer om hur en svartrockarkille är. Inga medvetna så jag kan inte ens sätta ord på vad jag trodde. Men av någon anledning var det så osannolikt att jag skulle bli kompis med en sådan. Kollega, javisst! Men nära VÄN; nej. Jag måste ju ha haft en massa konstiga föreställningar om att han skulle vara så himla olik mig bara för att han hade en viss musiksmak och klädstil.

Skämmigt? Ja, på ett sätt; men på ett sätt inte alls. Jag är så himla GLAD över att jag fick den där insikten; att jag insåg att JAG bär omkring på mängder av föreställningar som jag inte ens "vet om" själv.
Och nu försöker jag bara hitta fler och fler hela tiden!

 

[Thera]

Sv: vill ha en dotter

Om vi låtsas att man hade fått välja innan mellan att få en frisk och välskapt pojke eller en frisk och välskapt flicka, så hade jag nog valt en flicka.

Vet inte varför, men man vill kanske omedvetet ha något mer bekant och likt en själv. Sen är det dessvärre så att jag tror det är större chans (eller risk) att en dotter delar ens hästintresse, även om undantag förekommer.

Men, när man nu har sin lilla gosse så skulle man inte byta honom mot alla flickor i hela världen. Så kan jag nästan lova att du också kommer känna. Han slår alla tjejbebisar med hästlängder. Såklart!

När barnet väl är fött är könet det sista som spelar nån roll.

 

[Gravinda]

Sv: vill ha en dotter

Vill bara inflika lite snabbt angående våran "syn".
Pojkvännens son har massa rosa kläder, detta för att han gillar färgen. Detta kommer främst av att Göteborgs fotbolls tröjor är rosa, men oavsett bakgrund så gillar han det. Det gör också pojkvännen och även jag
Det är verkligen en laddad färg, men vi gillar den i dess enkelhet.
Sen har han som sagt också haft nagellack, men där fick han en kommentar av en kompis i samma ålder och vill inte ha det längre.

 

[Björk]

Sv: vill ha en dotter

Mitt intryck är att de båda rollerna är ungefär lika snäva. Att folk inte reagerar på er ettåring när hon har pojkfärger på samma sätt kan ju helt enkelt bero på att de tror att hon är en pojke när hon är klädd så, och då finns det ju inget att reagera på. Om sonen är äldre kanske det framgår tydligare att han är en pojke med flickattribut när han har något rosa på sig.

Jag förstår hur du tänker, men han är 5 år; med nästan axellångt hår. Hur kan det framgå att han är en pojke tänker du?
(Det är inte ofta jag hör någon okänd könsdefiniera våra barn, men visst händer det. Sonen blir oftare kallad "flickan" eller "hon" när han har något rosa eller lila än om han inte har det. Helt klart. Sist var det dock lite skojsigt; vi var på en pizzeria och när vi gick fick han en klubba av innehavaren. Så frågade han "kan han också få en?" och nickade mot dottern. Som den dagen bar röda byxor, röd hatt och en ROSA jacka. Lite överraskande faktiskt.)

Klädmässigt upplever jag nog att flickrollen är snävare.
----------
eftersom flickor där vi bor nästan utan undantag är klädda i enbart lila och rosa, med blommor, fjärilar eller liknande mönster, ofta klänning. Allt utom det, i princip, signalerar pojke. Otroligt ovanligt att se en flicka som inte har något rosa på sig.

Det kan säkert ligga något i det du säger också. Jag får se om några år när hon blivit större hur det är här.

Kontentan kanske är just den där ROSA färgen.....
Pojkar kan ha allt UTOM rosa.
Flickor kan ha allt PLUS rosa.


Men sett till modellerna på kläder så har ju flickor mer variationer. Främsta exemplet är ju klänning eller kjol. Jo, det finns ju grabbar som "får" ha det, men här omkring är det definitivt undantag (och om man läser på forum och bloggar så verkar det vara bland det värsta man kan utsätta sin son för; att låta honom bära en kjol eller klänning).

Andra exempel är ju rysch, spetsar, puffärmar; ja "krusiduller" överlag. Det kan/får flickor bära, mer sällan pojkar. Flickor kan också bära mer "rena modeller" (vanliga tröjor med raglan eller vanlig ärm) på tröjor t ex.
De har ett större spann. Precis som vuxna kvinnor kontra vuxna män.

 

[Björk]

Sv: vill ha en dotter

Sen har han som sagt också haft nagellack, men där fick han en kommentar av en kompis i samma ålder och vill inte ha det längre.

Jamen precis. Jag tror fler pojkar som har nagellack får kommentarer än tjejer som t ex bär en blå vinteroverall eller svart traktor-tröja. (Detta delvis som en fortsättning på mitt och Mabuses resonemang/diskussion härovan).

 

[eyz]

Sv: vill ha en dotter

Fast Björks inlägg tycker jag egentligen mer fokuserar på det inre - personlighet och intressen - snarare än snävhet kring utseendet. Flickor uppmuntras i högre grad att pröva pojkintressen, och när en pojke är intresserad av något tjejigt så blir det större reaktioner (tveksamma sådana).

Dessutom tycker jag, som pojkmamma, att pojkarna glöms bort lite. Flickorna ska uppfostras till att bli tuffa och våga ta för sig mer (än tidigare generationer) men pojkarna får fortsätta som förr.

 

[Björk]

Sv: vill ha en dotter

Dessutom tycker jag, som pojkmamma, att pojkarna glöms bort lite. Flickorna ska uppfostras till att bli tuffa och våga ta för sig mer (än tidigare generationer) men pojkarna får fortsätta som förr.

Instämmer med dig. Tjejer har ju (tack och lov!) åtminstone i någon mån fått börja "ta mer plats". Det finns också en styrka (medvetna) kvinnor emellan: Vi tar ingen skit! (som Grynet skulle sagt).

Det finns mer medvetenhet kring frågan hos kvinnor generellt. Det faller sig också naturligt att kvinnor haft/har mer intresse för genusfrågor då vi ju, främst historiskt, men även idag, har massor att förlora på "det gamla systemet". Det är bara gott och väl med det.

Men pojkarna då? Männen då? Män som känner sig fullständigt obekväma i mansrollen; hur bemöts de? Och främst; VEM har de stöd av bland andra män? Många män (än idag) tror jag inte ens tror att genusfrågor eller jämställdhet KAN innebära något positivt även för dem själva.

Det är ju lite förenklat förstås. Visst finns det fler roller än alfahanen idag. Visst finns fler pojkar som uppmuntras bli mer verbala, ha tillgång till sitt känsloliv mm. Men fortfarande saknas enormt mycket. Upplever jag.

 

[Ponylove]

Sv: vill ha en dotter

Lite off topic kanske, men kan r4ekomendera en bok i ämnet!
Katerina janush (stavning lite osäker) har skrivit en bok som heter dotter önskas. väldigt intressant faktiskt, handlar om kvinnors längtan efter en dotter...

 

[eyz]

Sv: vill ha en dotter

*Skulle ha skrivit ett bra inlägg men jag blev så matt på alla vita kränkta män så jag kunde inte formulera mig*

Ditt tredje stycke gör mig så frustrerad.

/eyz som släcker lyset nu