Ja det har du nog rätt i, man blir lite knäpp av att gå och tänka och oroa sig för mycket. Och jag blir mest ledsen och känner att jag misslyckats. Det här marte meo, fick ni det via psykologen?
Eftersom barnet var placerat så ordnade soc det men jag vet att personen som kom hem till oss var utbildad Marte meo terapeut och arbetade på Familjecentralen i den kommunen.
Eftersom jag varit lite i samma sits som du med många många funderingar över barnets beteende och sätt att vara så skulle jag först kontakta BVC. Om de säger att det är normalt så skulle jag inte nöja mig med det svaret eftersom du har funderingar som du behöver få svar på, och då be att få prata med en psykolog kring barnet.
I vår kommun fanns det ett slags stödteam kan man säga som man även kunde vända sig till. Det kanske finns något liknande i din kommun eller en familjecentral? Kan finnas i anslutning till BVC har jag sett i några kommuner. Det ser ju så olika ut i kommunerna så det är svårt att råda men BVC är ju första anhalt och ta det sedan vidare därifrån. Man får vara en nojig och och orolig mamma. Vad är "normalt" och inte och vem bestämmer att det du ser och känner är "fel"? Jag är en väldigt jobbig och pain in the ass mamma emellanåt när barnet inte får det stöd hen har rätt till.
Jag hoppas att du får det stöd du behöver och framför allt lite svar på dina funderingar. Det är väldigt tärande och psykiskt påfrestande allt tänkande och funderande.
Lycka till