Viktläkemedel

[TinyWiny]

Relaterar starkt till detta med obefintliga matrutiner. Och det blev bara värre när barnen flyttat hemifrån, då försvann den externa pepp jag tydligen behöver för att komma ihåg att äta. Tycker som TS och fler har uttryckt att mat är ointressant och tar energi. Att komma på, att handla, att laga...

Tror inte jag känner hunger på ett normalt sätt, känner oftast ingen hunger alls. För att ibland bli akut hungrig, med illamående och ont i magen som följd. Det händer inte varje dag, inte ens varje vecka, men ibland några dagar i rad. Kan glömma att äta både lunch och middag och komma på framåt läggdags att jag borde äta något. Då blir det ofta knäckemacka eller yoghurt. Känns inte näringsmässigt ok, och jag känner ju att jag inte mår bra av det.

Jag har i varje fall lyckats hitta en frukostrutin som funkar, äter alltid havregrynsgröt. Är inte hungrig när jag äter frukosten men den går ner utan problem ändå.

Skulle vilja hitta något som funkar lika enkelt och bra som gröten till lunch och middag! Har haft perioder med soppa till lunch, funkar bra framför allt höst, vinter, vår. Har gjort listor med rätter att laga som är både enkla och ofta snabba och som funkar till matlådor. Men då ska allt finnas hemma, eller så ska jag handla först och sen är energin för mat slut.

Ni som hittat enkel, snabb näringsmässigt ok mat vad lagar ni?
@TinyWiny @Red_Chili och kanske någon mer?

@Enya tror som du att operation inte ger energi till bättre matrutiner. Däremot ger ju näringsmässigt bra mat energi till orka hålla sina rutiner. Hoppas jag!

Och jag önskar du kan komma tillbaka till din känsla att du inte behöver ändra din vikt pga vad andra kan tycka om dig och ditt utseende. Kan du leva hälsomässigt bra, så är vikten inte det viktiga!

Jag lagar vegetarisk mat, lägger gärna in några recept om du är intresserad

 

[farin]

Jag lagar vegetarisk mat, lägger gärna in några recept om du är intresserad

Gärna, om det är ok för dig TS @Enya?
Jag vill inte kapa tråden om det känns som vi går åt fel håll.

Äter själv mest vegetariskt, men ägg och mejeri samt fisk/skaldjur ibland.

 

[Enya]

Gärna, om det är ok för dig TS @Enya?
Jag vill inte kapa tråden om det känns som vi går åt fel håll.

Äter själv mest vegetariskt, men ägg och mejeri samt fisk/skaldjur ibland.

Det är helt ok för mig, jag har inget emot det alls! Det kan ju snarare hjälpa flera personer tänker jag. Och så gillar jag när trådar spretar lite sådär åt olika håll ändå!

 

[escodobe]

I dag åt jag frukost 8.30 (fil och flingor), lunch 13.30 (sallad) och mellanmål vid 16.30 (två knäckebröd med rädisor på). Och guuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuud vad hungrig jag är nu! Så hungrig att jag nyss käkade fem godisbitar av godiset till i morgon. Fortfarande lika hungrig. Fortfarande lika sugen. Fortfarande lika stort tuggbehov. Kanske skulle klockan skynda sig lite så det snart är dags för middag?!?!

Hade det varit en vanlig dag hade jag ätit typ nu, middag, hungern hade lyst med sin frånvaro fram tills jag hade börjat känna lukten av lagad middag liksom. Nu har jag varit hungrig sedan 15 i alla fall....

Men det är väl rätt rimligt att vara hungrig vid den tiden med det matintaget?

 

[Enya]

Men det är väl rätt rimligt att vara hungrig vid den tiden med det matintaget?

I jämförelse med vadå?

Hade det varit några dagar tidigare hade jag vaknat, jobbat osv och vid 22 insett att jag inte ätit alls under hela dagen. Utan att vara hungrig ens då. Inte ens speciellt ovanligt att det sker. Det vanliga är dock två mackor med gurka vid halv 10 på jobbet och middag vid 19 på kvällen. Utan att känna mig vrålhungrig, speciellt hungrig elelr så. Utan ibland inte hungrig förrän det luktar mat och ibland hungrig som om det gått en stund sedan jag åt.

 

[Enya]

Det måste vara detta som informationen jag fått och läst är ihopblandat med. Att man har lättare att bygga muskler, för det märker jag tex att jag har extremt lätt för att göra. Däremot har jag alltid fått höra att jag gör fel som är överviktig med PCOS eftersom det ska hjälpa mig att gå ner. Jag har ju multipla allergier tyvärr och jag svullnar extremt lätt om jag äter fel, förutom gluten då som jag inte alls klarar pga glutenintolerans. Det var därför jag skrev om just svullnad och övervikt eftersom för mig när jag ser mig själv inte kan avgöra vad som är vad alla gånger och därmed tappar sugen extremt mycket att fortsätta. Jag kör ju mina kurer med 800kcal om dagen för att hålla blodsockret nere för att undvika diabetes typ 2 som är en vanlig följd till just PCOS. Kanske det också är fel att det är vanligt?

Att diabetes typ två är vanligt hos kvinnor med PCOS är nog inte fel. Har ju med hormoner, fetma och livsstil att göra. Många faktorer som spelar in, tänker jag.

 

[Enya]

Relaterar starkt till detta med obefintliga matrutiner. Och det blev bara värre när barnen flyttat hemifrån, då försvann den externa pepp jag tydligen behöver för att komma ihåg att äta. Tycker som TS och fler har uttryckt att mat är ointressant och tar energi. Att komma på, att handla, att laga...

Tror inte jag känner hunger på ett normalt sätt, känner oftast ingen hunger alls. För att ibland bli akut hungrig, med illamående och ont i magen som följd. Det händer inte varje dag, inte ens varje vecka, men ibland några dagar i rad. Kan glömma att äta både lunch och middag och komma på framåt läggdags att jag borde äta något. Då blir det ofta knäckemacka eller yoghurt. Känns inte näringsmässigt ok, och jag känner ju att jag inte mår bra av det.

Jag har i varje fall lyckats hitta en frukostrutin som funkar, äter alltid havregrynsgröt. Är inte hungrig när jag äter frukosten men den går ner utan problem ändå.

Skulle vilja hitta något som funkar lika enkelt och bra som gröten till lunch och middag! Har haft perioder med soppa till lunch, funkar bra framför allt höst, vinter, vår. Har gjort listor med rätter att laga som är både enkla och ofta snabba och som funkar till matlådor. Men då ska allt finnas hemma, eller så ska jag handla först och sen är energin för mat slut.

Ni som hittat enkel, snabb näringsmässigt ok mat vad lagar ni?
@TinyWiny @Red_Chili och kanske någon mer?

@Enya tror som du att operation inte ger energi till bättre matrutiner. Däremot ger ju näringsmässigt bra mat energi till orka hålla sina rutiner. Hoppas jag!

Och jag önskar du kan komma tillbaka till din känsla att du inte behöver ändra din vikt pga vad andra kan tycka om dig och ditt utseende. Kan du leva hälsomässigt bra, så är vikten inte det viktiga!

Ja, precis som du skriver så har barnen en viktig roll. Det blir att man måste, nu när de är så stora slarvar jag mer eftersom de är så stora liksom.... och så fort de inte är hemma blir det jättedåligt. Då vet jag alltså hur det kommer bli när alla flyttat sedan.

Just frukosten, alltså den när jag vaknat och innan jag går vid 07 på morgonen, verkar vara svårast att till. Det är nästan som ett fysiskt motstånd mot att äta så tidigt. Havregrynsgröt är gott, men att äta så tidigt är ju svårt, och motivationen till att ens ta sig tid att laga något som tar längre tid än att öppna kylen och ta ut är som lägst så tidigt på morgonen.

Lunchen är ju ett aber för mig också, jag har precis kommit hem och har jobbat, är trött och energilös, det sista jag ens känner för är att göra mat, det jag högst av allt vill är nog att vila istället. Speciellt vintertid, då har jag verkligen inte mycket energi över känns det som.

Nej operationen i sig ger nog inte bättre matrutiner, men i alla fall viktminskning, vilket ju är därför jag funderar på den. Jag tror inte jag går ner i vikt med matschema, koständring och mer motion. Det har jag testat så många gånger under mitt liv, utan resultat. Jag tror det krävs mer än så för att få kroppen att fatta att den inte ska behålla allt jag stoppar i mig.

Och om det inte ger resultat, då kan jag inte låta bli att fundera på om det är värt det. Det förvånar säkert många att man kan vara så ointresserad av kost, mat och motion överlag, men det är ointressant. Jag tycker om att promenera- men jag dör hellre än springer, ärligt talat, jag var inte många skitar hög när jag insåg det astråkiga i att springa, och det trevliga i att gå. Med tanke på min syn kan jag inte cykla! Jag har dock inte råd att köpa motionscykel eller sån där annan vad de heter, har tänkt tanken, för då kan jag i alla fall inte cykla på saker och är ju inte beroende av synen! Men av ekonomin....

Så, om jag anstränger mig för att gå ner i vikt, gör allt rätt som jag har gjort otal många gånger förut- och inget sker, till vilken nytta gör jag det? Jag har i dag inga viktsjukdomar, går jag inte ner i vikt så kommer jag inte känna mig psykiskt bättre, andra kommer se på mig som samma feta och fula person som verkligen har gjort fel val i livet trots att jag nu gör allt rätt, värken i knät och ryggen som inte blir bättre av min vikt lär inte bli bättre ändå eftersom jag ändå inte går ner i vikt. Så varför ska jag då anstränga mig för sådana tråkiga saker när jag inte någonting alls för det?

Bara lite jag funderar på när det är motigt. Det är så lätt för andra, som ju ofta tycker att det här med mat och allt kring kost, motion, näring, är intressant och kanske till och med roligt, att tycka att det är en negativ syn jag har på situationen. Eller felaktig. Fast jag tycker bara att det är tråkigt. Jag gillar att leva och att lägga lite tid som möjligt på tråkiga, men nödvändiga saker..... Jag motionerar inte. Jag går med hunden för att han behöver det. Det är visserligen kul och jag tycker faktiskt om det, det är skönt att gå med honom för det mesta. Jag hade dock inte gått utanför dörren om jag inte haft hund. Inte varje dag. Jag tar visserligen bussen till och från stationen här hemma, men i övrigt går jag dit jag ska. Andra jag känner traggar om att vi ska ta bussen så fort vi ska någonstans och jag säger nej. Vi kan faktiskt gå, vardagsmotion inte att underskatta. Så det är alltså inte alls så att jag har något emot att röra på mig, när det har något syfte där det inte handlar om motion.

Sorry, tänkte vidare här!

 

[Enya]

Vad fint att du har fått träffa kunniga dietister.

Jag relaterar ganska mycket till det du skriver angående smärta osv och det är ju svårt att veta vad som skulle vara lättare om man väger mindre, att röra på sig, ja definitivt, men där är det ändå motivation som är den stora faktorn tänker jag, att man gör det för att man vill och tycker om det, inte för att man måste, då kommer det inte att vara lätt även om man väger 50 kilo.

Det som fastnade mest hos mig var det här du skrev
" Fallit tillbaka på att anledningen till att jag vill gå ner i vikt handlar inte om att jag vill leva hälsosamt, för jag lever inte direkt ohälsosamt- och sjuk är jag inte, jag vill gå ner i vikt för att det anses fult och fel att vara fet."
Där tror jag att du har ditt svar.

Det man också kan tänka på är att kroppen kommer att sträva efter att få återgå till sin form som den vill vara i oavsett vilken metod för viktminskning man använder.

Jag har aldrig tyckt att det har varit kul att motionera. Inte för motionerandets skull. Det som kallas vardagsmotion- att man går istället för att ta bussen, att man går med hunden, allt sånt har jag inga problem alls med, och jag tycker om att gå, att vandra och tälta har jag alltid tyckt om. Men då har det aldrig varit motion som varit syfte. Det är inte motion som är syftet när jag är ute med hunden eller när jag går till affären eller till vc. Motion är inte heller syftet när jag har vandrat. När jag var tonåring så gick jag och min bästa kompis och pratade när vi träffades. Istället för att sitta och "hänga" hemma hos någon av oss gick vi runt någonstans, på byn eller i skogen medan vi pratade såsom tonåringar gör. Inte heller det var för motion.

Det jag känner nu är att kroppen säger ifrån på ett sätt den inte brukar göra. Jag börjar känna mig "lat". Jag sätter lat inom "" eftersom jag vet att jag faktiskt i grunden inte är lat, men jag har själv reagerat på känslan av "vill inte" som kommer över mig ibland. Om jag slapp värken skulle det vara lättare och känslan försvann, men jag tror vikten förvärrar värken mer än nödvändigt och det i sin tur gör mig motsträvig till att röra på mig. Vårdens svar på feta människor smärtproblematik är "gå ner i vikt så blir det bra". Problemet är ju att det var bra trots vikten, förut... men tja, det är därför jag inte gått dit med mitt värkande knä tex.

Vad menar du att det citerade svarar på?

 

[NilHe]

Hej! Kan svara om Ozempic som jag fick i ett helt annat sammanhang där viktminskning var en biverkning (en bonus i mitt fall...). Viktminskningen kommer sig av minskad aptit. En annan vanlig biverkning är illamående. Jag blev illamående dygnet runt och tja, aptiten minskar rejält då men så sunt blev det ju inte eftersom jag inte kunde äta något och knappt få i mig vätska. Så läkaren avbröt användningen. Så Ozempic fungerar nog för en del men som sagt, det finns vanliga riktigt dåliga biverkningar också.

 

[Enya]

Vad säger sin dietist?

Jag behöver protein för att bli nöjd. Kött. Gärna med animaliskt fett, broccoli och tjock sås. Potatis är en bonus, inget jag blir mätt på.
Fisk funkar också, i kombination med nötter och fetaost. Eller olika bön-kombo.

Till proteinet äter jag gärna sallad/grönsaker. De gör mig gladare. Den här sommaren har jag haft dille på tomat-lök-sallad och vattenmelon-fetaost-citronmeliss. Så dem har jag ätit mycket av i sommar.

Han säger inte så mycket om det just nu. Målet är att försöka få in måltider just nu, inte att börja korrigera vad jag äter, det är att hoppa för många steg fram.

Middagarna är vettiga och sammansatta rätt ofta. Fiskgryta med grönsaker och svamp i, serverad med ris och sallad och fetaost var det en dag för inte så länge sedan. Hemmagjord hamburgare med grönsaker och svamp en dag. Omelett med grönsaker, ost, bacon och svamp i och sallad med fetaost till. Pommes, beasås, rödbetsbiffar, svamp och sallad osv.

Nötter äter jag inte eftersom jag är allergisk mot jordnöt och hasselnöt. Bönor och linser tycker jag inte om. Lök har jag bara i mat som tillagas, eftersom man är av nöden tvungen så i sallad är det helt uteslutande, och vattenmelon äter jag inte, trots att jag tycker om det egentligen, eftersom det är kladdigt och bökigt och bara jobbigt att hantera. Så, lite av mina matpreferenser. Ganska normal i maten, med vissa saker som jag är krånglig med Sorry!

Jag har dille på rädisor! De ÄR sååååå goda! Jag kan äta dem som godis och de tillfredsställer tuggbehovet. Bara en nackdel... de blir starka efter några stycken! Och svåra att få tag på goda här där jag bor. Antingen har de inga, eller så har de några i små påsar. De är inte lika goda i påsarna, faktiskt inte goda alls. Köper när jag är i en affär där de har rädisor i knippe. Godast!

 

[Enya]

Hej! Kan svara om Ozempic som jag fick i ett helt annat sammanhang där viktminskning var en biverkning (en bonus i mitt fall...). Viktminskningen kommer sig av minskad aptit. En annan vanlig biverkning är illamående. Jag blev illamående dygnet runt och tja, aptiten minskar rejält då men så sunt blev det ju inte eftersom jag inte kunde äta något och knappt få i mig vätska. Så läkaren avbröt användningen. Så Ozempic fungerar nog för en del men som sagt, det finns vanliga riktigt dåliga biverkningar också.

Tråkigt att höra att du fick så tråkiga biverkningar! Illamående är skit! Har redan en del av det, dels pga migrän och dels pga magen som .. tja är sådan, den blir illamående ibland utan att jag ens fattar varför. Så jag ska absolut ha detta i åtanke om jag får börja med något läkemedel.

 

[Pilot]

Jag känner verkligen igen mig i skammen i att vara överviktig.
Det är rent fruktansvärt, det värsta är att även när jag har varit smalare så tycker jag (andra) alltid att man borde vara smalare.

Jag kan verkligen rekommendera att omprogrammera hjärnan, är du t.ex. på IG så följ kroppspositiva konton, det gör en otrolig skillnad.
Det är bara en droppe i det stora hela, men överallt så överöses man med meddelandet att man inte duger som man är, att för att vara vacker behöver man vara smal, för att vara lycklig behöver man vara smal, för att träffa kärleken behöver man vara smal. I all jävla oändlighet. En motvikt behövs, hur liten den än är.

Jag är ingen frukostmänniska, men för mig hjälper det att dricka kaffe eller te först. Just att man dricker något varmt verkar väcka magen och efter 20-30 minuter är det lagom för mig att äta frukost. På helgen hoppar jag frukost och äter en rejälare brunch.

Jag förstår att du tvekar inför OP har träffat mer än en som har gått upp allt igen eller fått problem med magen.
Behöver du gå ner så mycket i vikt?

Sen tycker jag det är konstigt att man förväntas ha en kropp som är konstant hela livet. Det borde finnas en acceptans för att kroppen får förändras med livet.

När jag mår dåligt går jag upp i vikt, väldigt mycket till och med. Försöker hitta den egna acceptansen kring det, eftersom jag vet att mina matvanor (orken till att välja mat med omsorg och utefter näring istället för enkelt-snabbt-gott) och när orken finns så rör jag på mig på ett helt annat sätt.
Det blir ju såklart väldigt stor skillnad från när man behöver vila, till att ha en VILJA att göra saker.

Jag vet inte om mitt inlägg bidrar till så mycket, vill mest säga att du är inte ensam.

 

[ameo]

Jag har dille på rädisor!

De är lätta att odla själv t.ex i en balkonglåda eller liknande om man inte har nåt trädgårdsland

 

[farin]

Ja, precis som du skriver så har barnen en viktig roll. Det blir att man måste, nu när de är så stora slarvar jag mer eftersom de är så stora liksom.... och så fort de inte är hemma blir det jättedåligt. Då vet jag alltså hur det kommer bli när alla flyttat sedan.

Just frukosten, alltså den när jag vaknat och innan jag går vid 07 på morgonen, verkar vara svårast att till. Det är nästan som ett fysiskt motstånd mot att äta så tidigt. Havregrynsgröt är gott, men att äta så tidigt är ju svårt, och motivationen till att ens ta sig tid att laga något som tar längre tid än att öppna kylen och ta ut är som lägst så tidigt på morgonen.

Lunchen är ju ett aber för mig också, jag har precis kommit hem och har jobbat, är trött och energilös, det sista jag ens känner för är att göra mat, det jag högst av allt vill är nog att vila istället. Speciellt vintertid, då har jag verkligen inte mycket energi över känns det som.

Nej operationen i sig ger nog inte bättre matrutiner, men i alla fall viktminskning, vilket ju är därför jag funderar på den. Jag tror inte jag går ner i vikt med matschema, koständring och mer motion. Det har jag testat så många gånger under mitt liv, utan resultat. Jag tror det krävs mer än så för att få kroppen att fatta att den inte ska behålla allt jag stoppar i mig.

Och om det inte ger resultat, då kan jag inte låta bli att fundera på om det är värt det. Det förvånar säkert många att man kan vara så ointresserad av kost, mat och motion överlag, men det är ointressant. Jag tycker om att promenera- men jag dör hellre än springer, ärligt talat, jag var inte många skitar hög när jag insåg det astråkiga i att springa, och det trevliga i att gå. Med tanke på min syn kan jag inte cykla! Jag har dock inte råd att köpa motionscykel eller sån där annan vad de heter, har tänkt tanken, för då kan jag i alla fall inte cykla på saker och är ju inte beroende av synen! Men av ekonomin....

Så, om jag anstränger mig för att gå ner i vikt, gör allt rätt som jag har gjort otal många gånger förut- och inget sker, till vilken nytta gör jag det? Jag har i dag inga viktsjukdomar, går jag inte ner i vikt så kommer jag inte känna mig psykiskt bättre, andra kommer se på mig som samma feta och fula person som verkligen har gjort fel val i livet trots att jag nu gör allt rätt, värken i knät och ryggen som inte blir bättre av min vikt lär inte bli bättre ändå eftersom jag ändå inte går ner i vikt. Så varför ska jag då anstränga mig för sådana tråkiga saker när jag inte någonting alls för det?

Bara lite jag funderar på när det är motigt. Det är så lätt för andra, som ju ofta tycker att det här med mat och allt kring kost, motion, näring, är intressant och kanske till och med roligt, att tycka att det är en negativ syn jag har på situationen. Eller felaktig. Fast jag tycker bara att det är tråkigt. Jag gillar att leva och att lägga lite tid som möjligt på tråkiga, men nödvändiga saker..... Jag motionerar inte. Jag går med hunden för att han behöver det. Det är visserligen kul och jag tycker faktiskt om det, det är skönt att gå med honom för det mesta. Jag hade dock inte gått utanför dörren om jag inte haft hund. Inte varje dag. Jag tar visserligen bussen till och från stationen här hemma, men i övrigt går jag dit jag ska. Andra jag känner traggar om att vi ska ta bussen så fort vi ska någonstans och jag säger nej. Vi kan faktiskt gå, vardagsmotion inte att underskatta. Så det är alltså inte alls så att jag har något emot att röra på mig, när det har något syfte där det inte handlar om motion.

Sorry, tänkte vidare här!

Min frukost går på vana nu, jag tänker inte varken när jag lagar (i mikron på två minuter) eller när jag äter. Däremot när jag var som sämst i/under min utmattning så var jag tvungen att skriva en lista till mig för att komma ihåg vad och i vilken ordning jag skulle göra saker på morgonen. Och blev jag störd i något så det blev avbrutet kom jag inte ihåg att fortsätta efter. Det var flera morgnar när gröten var klar i mikron men jag glömde den där...
Det är den vanan jag vill hitta till lunch och middag! Att bara göra, utan att behöva tänka, bestämma sig, så lite energiåtgång som möjligt. Kan äta samma/relativt lika flera dagar i rad men plötsligt tröttnar jag och det tar tvärstopp. Och då har jag ingen aning om vad jag ska äta i stället??

Önskar så att du, och fler med dig, kunde få slippa känna att en värderas efter sin vikt. Med bra mat, dagliga promenader och tillräckligt med sömn tror jag man lever tillräckligt hälsosamt, och då kan vikten få vara som den vill! Önskar att det vore så i varje fall.

 

[malumbub]

Han säger inte så mycket om det just nu. Målet är att försöka få in måltider just nu, inte att börja korrigera vad jag äter, det är att hoppa för många steg fram.

Middagarna är vettiga och sammansatta rätt ofta. Fiskgryta med grönsaker och svamp i, serverad med ris och sallad och fetaost var det en dag för inte så länge sedan. Hemmagjord hamburgare med grönsaker och svamp en dag. Omelett med grönsaker, ost, bacon och svamp i och sallad med fetaost till. Pommes, beasås, rödbetsbiffar, svamp och sallad osv.

Nötter äter jag inte eftersom jag är allergisk mot jordnöt och hasselnöt. Bönor och linser tycker jag inte om. Lök har jag bara i mat som tillagas, eftersom man är av nöden tvungen så i sallad är det helt uteslutande, och vattenmelon äter jag inte, trots att jag tycker om det egentligen, eftersom det är kladdigt och bökigt och bara jobbigt att hantera. Så, lite av mina matpreferenser. Ganska normal i maten, med vissa saker som jag är krånglig med Sorry!

Jag har dille på rädisor! De ÄR sååååå goda! Jag kan äta dem som godis och de tillfredsställer tuggbehovet. Bara en nackdel... de blir starka efter några stycken! Och svåra att få tag på goda här där jag bor. Antingen har de inga, eller så har de några i små påsar. De är inte lika goda i påsarna, faktiskt inte goda alls. Köper när jag är i en affär där de har rädisor i knippe. Godast!

Försök få in mer protein. T ex blanda in ärtproteinfärs i köttfärssåsen, blanda i grönskar i lasagne m m. Ät sånt du gillar. Då blir det positivt, men undvik gärna överfeta rätter, raffinerat socker o s v.
Små steg. Sjumilakliv är inte hållbart.

 

[AraSlei]

Jag har generellt ganska dåliga matvanor, men är inte överviktig utan snarare åt det smalare hållet. Jag blir hungrigare ju mer jag äter, men kan precis som du @Enya gå en hel dag utan att äta och komma på det först på kvällen. Alternativt äta frukost vid 9-10-tiden, och sedan kvällsmål vid 21.

Min räddning är nog jobbet och rutinerna där. På jobbet är jag alltid hungrig vid matdags! Hungrig 09, hungrig 12 och hungrig 15 vid fikat. Sedan blir det kvällsmat typ 20-21. På helgerna kan jag som sagt gå utan att äta en hel dag.

Kan det funka att typ ställa larm på mobilen? Förbereda små mellisar som går att få i sig även om man inte är hungrig eller inte ids laga mat?

 

[malumbub]

Hej! Kan svara om Ozempic som jag fick i ett helt annat sammanhang där viktminskning var en biverkning (en bonus i mitt fall...). Viktminskningen kommer sig av minskad aptit. En annan vanlig biverkning är illamående. Jag blev illamående dygnet runt och tja, aptiten minskar rejält då men så sunt blev det ju inte eftersom jag inte kunde äta något och knappt få i mig vätska. Så läkaren avbröt användningen. Så Ozempic fungerar nog för en del men som sagt, det finns vanliga riktigt dåliga biverkningar också.

Ja, illamående hela tiden. Men ändå hungrig och grinig, hangry. Kunde inte äta allt och var tvungen att skala ner så att jag fick i mig sånt som inte förvärrade illamåendet.

En bekant till familjen kan helt plötsligt behöva kräkas. Och hans mage har disco. Men hans blodsocker har blivit bättre.

 

[malumbub]

Att diabetes typ två är vanligt hos kvinnor med PCOS är nog inte fel. Har ju med hormoner, fetma och livsstil att göra. Många faktorer som spelar in, tänker jag.

Diabetes är vanligt, ja. PCOS ökar även risken för hjärt-& kärlsjukdomar och sånt. Hos alla med PCOS, även de smala/underviktiga.

 

[Enya]

Jag känner verkligen igen mig i skammen i att vara överviktig.
Det är rent fruktansvärt, det värsta är att även när jag har varit smalare så tycker jag (andra) alltid att man borde vara smalare.

Jag kan verkligen rekommendera att omprogrammera hjärnan, är du t.ex. på IG så följ kroppspositiva konton, det gör en otrolig skillnad.
Det är bara en droppe i det stora hela, men överallt så överöses man med meddelandet att man inte duger som man är, att för att vara vacker behöver man vara smal, för att vara lycklig behöver man vara smal, för att träffa kärleken behöver man vara smal. I all jävla oändlighet. En motvikt behövs, hur liten den än är.

Jag är ingen frukostmänniska, men för mig hjälper det att dricka kaffe eller te först. Just att man dricker något varmt verkar väcka magen och efter 20-30 minuter är det lagom för mig att äta frukost. På helgen hoppar jag frukost och äter en rejälare brunch.

Jag förstår att du tvekar inför OP har träffat mer än en som har gått upp allt igen eller fått problem med magen.
Behöver du gå ner så mycket i vikt?

Sen tycker jag det är konstigt att man förväntas ha en kropp som är konstant hela livet. Det borde finnas en acceptans för att kroppen får förändras med livet.

När jag mår dåligt går jag upp i vikt, väldigt mycket till och med. Försöker hitta den egna acceptansen kring det, eftersom jag vet att mina matvanor (orken till att välja mat med omsorg och utefter näring istället för enkelt-snabbt-gott) och när orken finns så rör jag på mig på ett helt annat sätt.
Det blir ju såklart väldigt stor skillnad från när man behöver vila, till att ha en VILJA att göra saker.

Jag vet inte om mitt inlägg bidrar till så mycket, vill mest säga att du är inte ensam.

Ja, att vara smal är det viktiga i livet, verkar det som, och först då är det godkänt att inte röra på sig, inte äta nyttigt och att vara lat och inte "orka" än det ena och än det andra. Är man fet och fungerar på samma sätt skammas det.

Jag ogillar "kroppspositiva" konton, är inte på IG heller. Kroppspositiva konton är ofta småtjockka personer som vill visa att man är lika mycket värd som andra och därmed basta, och det tycker jag är fel på andra hållet. Jag tycker inte det är positivt att vara underviktig, smal, småtjock eller fet- det är bara våra kroppar och ingen ska ha åsikter om dem, så att lägga ut foton på sig själv för att man är annorlunda än andra för att hävda allas lika värde gör inte det mer rätt, man gör bara samma fel fast tvärtom. Alla har lika stor rätt att se ut hur som helst och INGEN ska ha åsikter eller ens tankar om det, eller ens få likes, stor som liten. Så tänker jag.

Tack för tipset på te på morgonen. Ska testa det nästa vecka. Eller försöka. Min första reaktion när jag läste det och frukost var att rynka på näsan, jag är verkligen så anti frukost att det är gräsligt, jag är ju inte ens vaken så tidigt, uppe, men ovaken liksom. Så frukostbiten blir en pärs. Alla knep för att få det att fungera är bra!

Lättare blir det nog att trycka in något vid lunchtid även om jag är på väg hem då, men då blir det ju macka eller drickyoghurt vilket ju inte är direkt lunch kanske, men dock mat. Och på så vis en måltid, som ju är målet.

Jag väger 130-135 kg och är 155 cm lång. Jag vet inte vad jag borde väga, 50 kg? När jag gjorde det som tonåring sa alla att jag var tjock, så kanske 45 vore mer lagom vikt.

Ja, just det där med orken att välja vettig och näringsriktig mat framför snabbt och lätt mat, är jobbig. Så otroligt många gånger denna sommar jag öppnat kylskåpet pga hunger, insett att det inte finns något snabbt i den och tagit en näve rädisor istället. Det finns så många måsten och borden och jag vill bara kräkas av alla måsten och borden när det kommer till mat och kost, hur och när man ska äta och varför.

 

[Enya]

De är lätta att odla själv t.ex i en balkonglåda eller liknande om man inte har nåt trädgårdsland

Förra året fick jag en del, i år har jag fått en vettig och två trista, resten har bara varit blast, flertalet har blommat och det mesta har inte vuxit alls. Men visst är det lätt att odla rädisor. Vanligtvis.