Vid vilken ålder skulle ni låta ert barn vara hemma själv en helg?

[Badger]

Tänk er detta scenario:
Ni ska ut till landet och tillbringa helgen där. Barnet säger någon dag innan Jag vill inte följa med till landet barnet är kapabelt att laga enkel mat och att hålla koll så dörren är låst nattetid.
När skulle ni säga: Ok du behöver inte följa med, ring om det är något, jag ringer när vi är framme vid stugan Mat finns i frysen om det saknas något så kan du köpa det.

Då ska det till något extra. Jag vill ju såklart att barnet ska med till landet.

Men säg att jag skulle resa bort i jobbet mitt i veckan och barnet är kvar för att gå i skolan. Då säger jag typ 14. Om barnet är hyggligt moget då. För helgscenariot möjligen kanske 15, fast hellre inte.

Sedan är jag tveksam över landet av en orsak till. En helg riskerar det bli press om fest och jag vill ha huset kvar när jag kommer hem. Ur den aspekten kan minimigränsen vara 20 och har flyttat hemifrån, om ungen verkar omogen och inte klarar säga nej till vänner.

 

[Badger]

Men varför inte? Vuxenhet är ju något som behöver övas upp gradvis. Och att gå från att inte kunna vara hemma själv en helg tills man fyllt 17 och till att vara vuxen vid 18 känns ju konstigt.

När jag var 18 åkte jag till London med en jämnårig kompis på höstlovet. Vi körde genom hela Skåne till flygplatsen sen roddade vi allt själva med flyg, transfer, tunnelbana, vandrarhem etc etc.

Min grundfilosofi som förälder är också att om barnet tror det det klarar något så gör det det.

Det är ju jätteskillnad. Klart man fick cykla iväg och campa helt föräldrafritt från 14-15 någon gång. Och att man fick bo flera dagar själv under en arbetsvecka då det var skola och mamma behövde resa i jobbet.

Men att lämna sitt hus föräldrafritt över en helg, det har jag jättesvårt att göra. Dessutom hoppas jag att barnet skulle kunna tänka sig att umgås även under tonåren, även på landet. Men om det är en aktivitet på g som barnet ska iväg på och inte vill missa. Då kanske det kan gå. Då riskerar inte en fest hamna i huset.

(Jag kan inte minnas att jag var hemma själv några helger under tonåren och det gick bra att flytta hemifrån ändå. Vissa föräldrar har ju inte ens ett "landet" så nära att de kan åka över helgen. Men suck, fick inte vara hemma själv må-fre när jag var 14, dock var det på gränsen.)

 

[Imogen]

Sedan är jag tveksam över landet av en orsak till. En helg riskerar det bli press om fest och jag vill ha huset kvar när jag kommer hem. Ur den aspekten kan minimigränsen vara 20 och har flyttat hemifrån, om ungen verkar omogen och inte klarar säga nej till vänner.

Det behöver inte heller heller vara att ungen verkar omogen och inte kan säga nej. Våra grannar när jag bodde hemma reste bort över helgen och deras dotter som gick första året på gymnasiet var hemma själv. De tvivlade inte ett dugg på att hon kunde ta hand som sig, var "lugn och skötsam" osv. Hon skulle ha tre kompisar över på middag, film och övernattning vilket föräldrarna var helt med på. Det var bara det att någon hörde det som hörde det som hörde det och det slutade med att någonstans mellan 50-100 objudna gäster kom på "festen". Vi hade hört musik under kvällen men husen står inte så att man ser allt som händer på deras tomt. Dottern sprang över till oss och bad mina föräldrar om hjälp. När min pappa kom dit var staketet vält (!), hål i en innerdörr, allmänt kaos och fulla ungdomar typ överallt. Dottern i huset visste vilka typ 10 av dessa var. (Sen ringdes polis osv såklart).

Kanske extremfall men det är mer sånt jag är rädd ska hända än att barnet skulle råka ut för någon olycka i hemmet eller liknande. Men tänker som de flesta att det beror väldigt mycket på hur barnet i fråga är och andra omständigheter när det kan vara lämpligt. Själv tror jag att jag var hemma en helg själv första gången när jag var 16-17 men tror det berodde mer på min egen feghet än att mina föräldrar inte tillät det tidigare

 

[Badger]

Det behöver inte heller heller vara att ungen verkar omogen och inte kan säga nej. Våra grannar när jag bodde hemma reste bort över helgen och deras dotter som gick första året på gymnasiet var hemma själv. De tvivlade inte ett dugg på att hon kunde ta hand som sig, var "lugn och skötsam" osv. Hon skulle ha tre kompisar över på middag, film och övernattning vilket föräldrarna var helt med på. Det var bara det att någon hörde det som hörde det som hörde det och det slutade med att någonstans mellan 50-100 objudna gäster kom på "festen". Vi hade hört musik under kvällen men husen står inte så att man ser allt som händer på deras tomt. Dottern sprang över till oss och bad mina föräldrar om hjälp. När min pappa kom dit var staketet vält (!), hål i en innerdörr, allmänt kaos och fulla ungdomar typ överallt. Dottern i huset visste vilka typ 10 av dessa var. (Sen ringdes polis osv såklart).

Kanske extremfall men det är mer sånt jag är rädd ska hända än att barnet skulle råka ut för någon olycka i hemmet eller liknande. Men tänker som de flesta att det beror väldigt mycket på hur barnet i fråga är och andra omständigheter när det kan vara lämpligt. Själv tror jag att jag var hemma en helg själv första gången när jag var 16-17 men tror det berodde mer på min egen feghet än att mina föräldrar inte tillät det tidigare

Precis! Tänker att runt 19-20 så är gossen stor och stark och "vännerna" inte så sugna på att bryta sig in utan pluggar och kan festa ute.

(Nu när jag tänker efter så var jag nog hemma själv någon helg när jag var i övre tonåren. För jag minns att pappa var satt på att komma förbi och titta in och kolla att det inte blev party. Och jag fick inte berätta att mamma var borta. Och jag var verkligen en bokmal inte en partypingla.)

 

[WildWilma]

Det behöver inte heller heller vara att ungen verkar omogen och inte kan säga nej. Våra grannar när jag bodde hemma reste bort över helgen och deras dotter som gick första året på gymnasiet var hemma själv. De tvivlade inte ett dugg på att hon kunde ta hand som sig, var "lugn och skötsam" osv. Hon skulle ha tre kompisar över på middag, film och övernattning vilket föräldrarna var helt med på. Det var bara det att någon hörde det som hörde det som hörde det och det slutade med att någonstans mellan 50-100 objudna gäster kom på "festen". Vi hade hört musik under kvällen men husen står inte så att man ser allt som händer på deras tomt. Dottern sprang över till oss och bad mina föräldrar om hjälp. När min pappa kom dit var staketet vält (!), hål i en innerdörr, allmänt kaos och fulla ungdomar typ överallt. Dottern i huset visste vilka typ 10 av dessa var. (Sen ringdes polis osv såklart).

Kanske extremfall men det är mer sånt jag är rädd ska hända än att barnet skulle råka ut för någon olycka i hemmet eller liknande. Men tänker som de flesta att det beror väldigt mycket på hur barnet i fråga är och andra omständigheter när det kan vara lämpligt. Själv tror jag att jag var hemma en helg själv första gången när jag var 16-17 men tror det berodde mer på min egen feghet än att mina föräldrar inte tillät det tidigare

Måste vara extremt ovanligt?

Det fanns liksom inte på kartan att det skulle hända när jag var så gott som ensam hemma i två veckor vid 13,5 år gammal eller senare heller. Visserligen innan de sociala mediernas tur samt att vi bodde mitt ute på landet. Min bror skulle kanske ha lyckats ställa till med något sånt, hans vänkrets var lite "stökigare". Han flyttade dock hemifrån redan vid 16 års ålder.

De måste ju på något sätt ha velat ha dit mer folk för annars händer det ju inte att vem som helst får reda på att tre tonåringar är ensamma i ett hus.

KL. Glad att mina föräldrar hade stor tilltro till min förmåga att klara mig själv och ta ansvar från ung ålder! Trivdes aldrig på fritids och var hellre i stallet än på semester.

 

[Imogen]

Måste vara extremt ovanligt?

Det fanns liksom inte på kartan att det skulle hända när jag var så gott som ensam hemma i två veckor vid 13,5 år gammal eller senare heller. Visserligen innan de sociala mediernas tur samt att vi bodde mitt ute på landet. Min bror skulle kanske ha lyckats ställa till med något sånt, hans vänkrets var lite "stökigare". Han flyttade dock hemifrån redan vid 16 års ålder.

De måste ju på något sätt ha velat ha dit mer folk för annars händer det ju inte att vem som helst får reda på att tre tonåringar är ensamma i ett hus.

KL. Glad att mina föräldrar hade stor tilltro till min förmåga att klara mig själv och ta ansvar från ung ålder! Trivdes aldrig på fritids och var hellre i stallet än på semester.

Väldigt ovanligt att det blir så illa som i det här fallet tror jag absolut att det är! Men jag tror ändå att det är betydligt mer ovanligt att en 16-åring råkar ut för en olycka i hemmet där det får betydelse för utgången att den var ensam hemma (de flesta skador man råkar ut för kan ju en 16-åring ringa efter hjälp vid behov.

Jag växte upp i ett villaområde utanför en större stad och att tonårsfester spårade ur pga objudna gäster var inte ovanligt. Oftast var det ju då ändå fester från början men att de spårat ur med massa extra objudna gäster. I det här fallet var det absolut inte så. Om jag minns rätt (det här var ju typ 20 år sedan) så hade de spridit sig i skolan att de skulle vara ensamma hemma och med ryktet som spreds så ändrades historien om vad som skulle "anordnas". De första som kom var några som dottern kände och de släpptes in för att vara med och kolla på film, och sen var det kört typ.

 

[Badger]

Måste vara extremt ovanligt?

Det fanns liksom inte på kartan att det skulle hända när jag var så gott som ensam hemma i två veckor vid 13,5 år gammal eller senare heller. Visserligen innan de sociala mediernas tur samt att vi bodde mitt ute på landet. Min bror skulle kanske ha lyckats ställa till med något sånt, hans vänkrets var lite "stökigare". Han flyttade dock hemifrån redan vid 16 års ålder.

De måste ju på något sätt ha velat ha dit mer folk för annars händer det ju inte att vem som helst får reda på att tre tonåringar är ensamma i ett hus.

KL. Glad att mina föräldrar hade stor tilltro till min förmåga att klara mig själv och ta ansvar från ung ålder! Trivdes aldrig på fritids och var hellre i stallet än på semester.

Skulle säga att det är platsberoende. Hände inte där jag bodde mitt i stan heller faktiskt även om föräldrarna var oroliga. Men vet att i området där jag bor nu var det titt som tätt föräldrafria fester som fick fler gäster än önskat (eftersom kusin gick på dem) vet inte om föräldrarna alltid fick veta det efteråt dock. (villaområde utanför större stad)

 

[Imogen]

Skulle säga att det är platsberoende. Hände inte där jag bodde mitt i stan heller faktiskt även om föräldrarna var oroliga. Men vet att i området där jag bor nu var det titt som tätt föräldrafria fester som fick fler gäster än önskat (eftersom kusin gick på dem) vet inte om föräldrarna alltid fick veta det efteråt dock. (villaområde utanför större stad)

Tror mitt område blev lite "utsatt" för företeelsen eftersom det låg väldigt nära innerstan och många bodde såklart då i lägenhet. Då blev det väldigt attraktivt för lägenhetsungdomarna när det var "villafest" (som definitivt var ett uttryck som användes).

 

[Fabian In Memoria]

Väldigt ovanligt att det blir så illa som i det här fallet tror jag absolut att det är! Men jag tror ändå att det är betydligt mer ovanligt att en 16-åring råkar ut för en olycka i hemmet där det får betydelse för utgången att den var ensam hemma (de flesta skador man råkar ut för kan ju en 16-åring ringa efter hjälp vid behov.

Jag växte upp i ett villaområde utanför en större stad och att tonårsfester spårade ur pga objudna gäster var inte ovanligt. Oftast var det ju då ändå fester från början men att de spårat ur med massa extra objudna gäster. I det här fallet var det absolut inte så. Om jag minns rätt (det här var ju typ 20 år sedan) så hade de spridit sig i skolan att de skulle vara ensamma hemma och med ryktet som spreds så ändrades historien om vad som skulle "anordnas". De första som kom var några som dottern kände och de släpptes in för att vara med och kolla på film, och sen var det kört typ.

Låter som det som hände när vi lämnade vår då 16-åriga dotter hemma själv en helg (vi var typ 70 mil bort). Hon skulle ha en stillsam middag med sina bästa tjejkompisar. Men ryktet gick och det kom betydligt fler än hon hade bjudit och till sist kom det mängder med ungdomar gåendes till fots från närmsta busshållplats (8 km) som trängde sig in för att festa. Tur att hon hade farfar i grannhuset och andra rådiga grannar som lyckades skicka ut alla obehöriga. De objudna invaderade då byns badplats och fortsatte festa där. Det låg burkar och flaskor i mängder i dikena långt efter denna händelse.

 

[Badger]

Tror mitt område blev lite "utsatt" för företeelsen eftersom det låg väldigt nära innerstan och många bodde såklart då i lägenhet. Då blev det väldigt attraktivt för lägenhetsungdomarna när det var "villafest" (som definitivt var ett uttryck som användes).

Här verkade folk cykla genom halva stan till olika fester. Men kanske är det hus och cykelavstånd som är de springande punkterna i soppan. Lägenheter blir nog snabbare avbrutna av grannar och behöver koder för att komma in, och på landet blir det så långt att cykla att det roliga lite urvattnas.

 

[Javan]

Alltså vår äldsta är extremt mogen för sin ålder, lugn och klok men över min döda kropp att det kommer ske innan han är 17.

Varför?

när jag var 17 hade jag jobb, medryttarhäst pojkvän och var knappt hemma alls.
Tror inte mamma ens skulle reflekterat att lämna mig en helg.
Var hemma själv från stugan 7-8 km bort från 13-14 år.

 

[Grazing]

Alltså vår äldsta är extremt mogen för sin ålder, lugn och klok men över min döda kropp att det kommer ske innan han är 17.

Hur hade du gjort då om han bestämmer sig för att bo på internat tex? Då sköter dom ju sig själva och, framförallt på helger är det ju ofta väldigt öde på sådana ställen. Eller hade han inte fått bo på internat?

Tänker lite att det ju faktiskt är en viktig förberedelse för vuxenlivet att ta ansvar och det är bra att kunna klara av att vara ensam hemma ett tag iallafall. Och just det att uppleva och få ansvaret att ta hand om lägenhet/huset osv är ganska så viktigt.

Ibland så måste man släppa på kontrollen, helst innan dom flyttar hemifrån..

 

[iNHALE]

Jag och min sambo har varit "barnvakt på avstånd" till en bekants två döttrar, 12 och 13 år vid tillfället vill jag minnas, när de skulle iväg på spa över en helg och döttrarna var hemma. De hade våra telefonnummer som de kunde ringa om något hände och vi åkte dit (5 min med bil) morgon och kväll och hjälpte till att släppa ut och ta in hästarna, i övrigt klarade dem sig själva och det gick jättebra.

Jag tänker att från 12 år och uppåt beroende på mognad och vilken personlighet barnet har förutsatt att det finns någon som bor inom rimligt avstånd som kan vara backup om något inträffar.

 

[Kiwifrukt]

De flesta av mina kompisar flyttade i princip hemifrån när vi började gymnasiet eftersom vi hade en timme pendling med buss enkel resa och de flesta hade pojkvänner (med eget boende) närmare stan. Att inte få vara hemma ensam en helg i sitt barndomshem som sjuttonåring känns rätt orimligt i förhållande till det?

Dessutom jobbar väl de flesta sjuttonåringar på sommaren, det är ju inte alls säkert att en tonåring kan följa med resten av familjen till landet eller dylikt på grund av sommarjobb? Jag var bjuden på barndop första sommaren jag sommarjobbade, det var frågan om en enda eftermiddag jag ville vara ledig och det var väldigt nära att jag inte fick det.

 

[SaraMara]

Tänk er detta scenario:
Ni ska ut till landet och tillbringa helgen där. Barnet säger någon dag innan Jag vill inte följa med till landet barnet är kapabelt att laga enkel mat och att hålla koll så dörren är låst nattetid.
När skulle ni säga: Ok du behöver inte följa med, ring om det är något, jag ringer när vi är framme vid stugan Mat finns i frysen om det saknas något så kan du köpa det.

Utgår från mig själv när jag svarar, eftersom vårt barn är så litet än att det är svårt att säga ngt om dess mognad.
Dömd utifrån sin mamma och pappa så kommer det vara skillnad på att få typ åka ut och tälta eller vara själv i husvagnen eller liknande (det klarade jag utan större mankemang vid 13 i några dagar när jag vägrade åka med på typ fotbollscup med resten av familjen) och att få tillgång till hus mm hemma ”i stan”. Där säger jag nog att det får dröja till 15, så att hen har kanske lite vett och pondus vad gäller festande och galna påhitt.
Hemmafester i hus (för vår del dessutom med pool) är alltför lockande så bra om hen är liiiite äldre så hen kanske kan reda ut situationen som hen sannolikt skapat själv (om hen är det minsta lik sin mor ).

 

[TinyWiny]

Utgår från mina egna barn och säger 13-14 år. Jag ser hellre att barnet är i yngre tonåren än senare när de är hemma själva första gången en hel helg eftersom risken för fester då är något mindre än senare. Har de varit själva hemma en helg så vet de också hur dumt det vore att hitta på något som kan urarta när de blir äldre. Jag var också mycket mycket noga med att förklara för mina barn att de inte fick säga till någon att de var ensamma hemma. Mitt ena barns kompis råkade ut för just det där att folk vällde in och det var verkligen inte roligt. Där var föräldern bara borta över kvällen och kom hem till ett hem i fullkomligt kaos. Kompisen där hade skrivit på socialamedier att hen var ensam hemma, inte så vidare smart.

 

[Smulu]

Hmm sociala medier ja…

 

[Gandalf]

Hmm sociala medier ja…

Jo jag tänkte på det apropå att någon skrev längre upp något om att det väl inte kan sprida sig så att några kompisar är hemma hos någon (själva). I all fall mina tonåringar har ju alla sina kompisar på Snapchatkartan - dvs om de inte aktivt stänger av det så ser de hela tiden var alla de känner är. Då är det ganska uppenbart om det samlas en klump kompisar/bekanta på ett ställe och då kan det ju hända att man kvistar dit och kollar vad som händer. Så jag kan tänka mig att det är lätt hänt om man inte är väldigt försiktig.

 

[Miks]

Jag har en nyligen fylld 12 åring. Han skulle gärna åka till landet själv istället

Han skulle definitivt klara en helg hemma. Inga problem. Dock tror jag inte han skulle vilja. Han är hemma själv om vi är över hos grannarna. Nån gång i somras kom vi hem vid 12tiden på natten och han var nöjd hemma.

Personligen var jag på landet själv när jag var 13. Tog hand om hästarna och mig själv. Jag flyttade till internat när jag var 15. Sommaren när jag var 16 åkte jag 3 månader till Island och sommarjobbade utan att känna en kotte. Där var jag ensam hemma ett par helger när familjen var bortrest. Tog då hand om hela gården, 50 kor, ett par hundra får och ett 20 tal hästar. Hade gårdens hund som sällskap. Närmsta granne ett par mil bort.

Så länge barnet är tryggt i att vara själv så tror jag det stärker både barn och föräldrar att låta barnet prova.

Mvh Miks

 

[Miks]

Alltså vår äldsta är extremt mogen för sin ålder, lugn och klok men över min döda kropp att det kommer ske innan han är 17.

Är det för att du inte vågar eller för att du tror att han inte kommer våga?

En 17 åring är ju nära att räknas som vuxen. Närmare fullväxt, går andra eller sista året på gymnasiet, ska troligen sommarjobba. Borde ha hand om sin egen ekonomi, ha möjligheter att ta sig fram och tillbaka på egen hand via buss eller annat färdmedel. Ha koll på sin hälsa och ta ansvar för sitt sexliv. Ha ansvar för sin egen skolgång, personliga utveckling och framtidsval och möjligheter. Att då aldrig fått prova att varit ensam hemma en helg känns som att göra barnet en otjänst.

Jag tror ni båda utvecklas och att du kommer känna annorlunda när han väl är äldre

Mvh Miks