Vid vilken ålder skulle ni låta ert barn vara hemma själv en helg?

[TeamLundVer]

Varför?

Pga allt som skulle kunna hända.

 

[Lingon]

Pga allt som skulle kunna hända.

Som vad?

 

[TeamLundVer]

Som vad?

Det finns ju en mängd olyckor som kan ske i hemmet

 

[escodobe]

Alltså vår äldsta är extremt mogen för sin ålder, lugn och klok men över min döda kropp att det kommer ske innan han är 17.

Men varför inte? Vuxenhet är ju något som behöver övas upp gradvis. Och att gå från att inte kunna vara hemma själv en helg tills man fyllt 17 och till att vara vuxen vid 18 känns ju konstigt.

 

[escodobe]

Det finns ju en mängd olyckor som kan ske i hemmet

Ja, förvisso, men generellt är ju oron för just olyckor i hemmet störst för barn och äldre och inte normala tonåringar och inträffar det något som kräver läkarvård eller större skador på boendet får man ringa backupsystemet?

 

[Eurydome]

Alltså vår äldsta är extremt mogen för sin ålder, lugn och klok men över min döda kropp att det kommer ske innan han är 17.

När jag var 18 åkte jag till London med en jämnårig kompis på höstlovet. Vi körde genom hela Skåne till flygplatsen sen roddade vi allt själva med flyg, transfer, tunnelbana, vandrarhem etc etc.

Min grundfilosofi som förälder är också att om barnet tror det det klarar något så gör det det.

 

[tanten]

För egen del skulle jag inte vara så bekymrad för egna barnet. Men jag vet av erfarenhet att ungdomar nästan kan lukta sig till när det är föräldrafritt hos någon.
Tror inte mitt barn skulle ställa till något eller bete sig oansvarigt. Men utsikten att andra unga skulle komma och trasha hemmet känns värre.

 

[Lingon]

Det finns ju en mängd olyckor som kan ske i hemmet

Jag är rätt nojig av mig men förstår inte alls vad som skulle kunna hända som en ansvarsfull och mogen 15-16 åring inte skulle klara av. Händer nåt så får hen väl ringa tänker jag.

 

[Smulu]

Många intressanta och bra tankar tycker jag.

 

[escodobe]

Jag är rätt nojig av mig men förstår inte alls vad som skulle kunna hända som en ansvarsfull och mogen 15-16 åring inte skulle klara av. Händer nåt så får hen väl ringa tänker jag.

Ja och med tonåringar så hamnar nog hemmet väldigt långt ned på listan av olycksrisker.

 

[escodobe]

När jag var 18 åkte jag till London med en jämnårig kompis på höstlovet. Vi körde genom hela Skåne till flygplatsen sen roddade vi allt själva med flyg, transfer, tunnelbana, vandrarhem etc etc.

Min grundfilosofi som förälder är också att om barnet tror det det klarar något så gör det det.

Ja, jag tycker det är väldigt viktigt att barn gradvis får ÖVA på att ta ansvar, det är liksom inget som dyker upp som ett brev på posten den dag man fyller 18. Och i det ingår att få klara av saker och ibland även fucka upp saker som man tvingas lösa utan föräldrarnas hjälp.
Idag, när mobiler finns är det ju nästan svårt att inte övervaka barn lite för mycket...

 

[Soapbubble]

Jag sov ensam någon enstaka natt när jag gick i åttan eller nian när min mamma hade två-dagars möte på annan ort. (Min pappa bodde för långt bort för att han skulle kunna vara ”barnvakt”.)

Det gick helt ok. Jag sov nog med lampan tänd. Behövde hon vara borta två nätter sov jag en natt hos en kompis och en natt hemma.

Eftersom jag inte umgicks alls med några coola ungar, (det var som vi levde på olika planeter trots att vi gick i samma klass) fanns det ingen chans att de skulle upptäcka att jag var ensam hemma. Mina kompisar och jag var löjligt präktiga och lillgamla.

 

[Ullmerkott]

Nu har jag inga barn, men det är ju inte ovanligt att folk flyttar till eget boende för gymnasium när de är 15-16. Innan dess borde de flesta klara en helg i barndomshemmet utan problem.

 

[Sel]

Jag har ju inga egna barn, men jag har en känsla av att jag och bror nog lämnades ensamma hemma en natt eller två runt tolv-tretton. Det finns ju telefon och vi hade släkt i byn som bara låg fem minuter bort, ingenting konstigt med det.
Vi har även varit ut och tältat och sovit i naturen vid den åldern.

 

[escodobe]

Jag har ju inga egna barn, men jag har en känsla av att jag och bror nog lämnades ensamma hemma en natt eller två runt tolv-tretton. Det finns ju telefon och vi hade släkt i byn som bara låg fem minuter bort, ingenting konstigt med det.
Vi har även varit ut och tältat och sovit i naturen vid den åldern.

Jag skulle till och med drista mig att säga att som tonåring hamna i, och tvingas reda ut ett par "åh, shit, det här berättar vi INTE hemma" är rätt bra för den personliga utvecklingen.

 

[Flixon]

Min äldsta tror jag att jag skulle kunna lämna ganska tidigt om hon själv vill, hon är en lugn och ansvarsfull tjej (men bara 6 år så det kan ju hända mycket innan det blir aktuellt ). Jag har ingen aning om hur gammal jag själv var första gången jag var ensam hemma mer än en kväll, däremot åkte jag ensam till först England och sen Skåne för att jobba med hästar. Då var jag 15. Sen började jag gymnasiet 120 mil hemifrån som 16-åring.

 

[__sofia__]

När jag var 18 åkte jag till London med en jämnårig kompis på höstlovet. Vi körde genom hela Skåne till flygplatsen sen roddade vi allt själva med flyg, transfer, tunnelbana, vandrarhem etc etc.

Min grundfilosofi som förälder är också att om barnet tror det det klarar något så gör det det.

Alltså vår äldsta är extremt mogen för sin ålder, lugn och klok men över min döda kropp att det kommer ske innan han är 17.

Jag var 20 när jag åkte till London några dagar vid påsken - inte med en jämnårig, utan med min 13 åriga syster. Ingen av föräldrarna, eller någon annan, var involverade med resan på något sätt alls. Det var då första gången systern skulle flyga och vara utomlands sedan hon var 5-6 år.

 

[Sel]

Jag skulle till och med drista mig att säga att som tonåring hamna i, och tvingas reda ut ett par "åh, shit, det här berättar vi INTE hemma" är rätt bra för den personliga utvecklingen.

Åh jösses ja, jag håller helt med!

*kl
Jag tycker inte att man ska lämna ungarna ensamma hemma om de uttrycker att de inte vill, men om nyfikenheten och viljan att ta ansvar och ta hand om sig själv finns där tror jag att det är sunt.
Själv gick jag tidigt hem själv efter skolan också och grejade på tills föräldrarna kom hem efter jobbet, tyckte inte särskilt bra om fritids och liknande. När jag sade att jag ville ha det så, så löste vi det.

 

[Sel]

Det finns ju en mängd olyckor som kan ske i hemmet

Jo, men när man är sjutton år gammal reder man nog ut de flesta, eller vet var man ska ringa om det är allvarligt.

Edit: när jag tänker efter ser jag inte särskilt många olyckor alls som händer sådär till vardags, i hemmet.

 

[tanten]

Jag sov ensam någon enstaka natt när jag gick i åttan eller nian när min mamma hade två-dagars möte på annan ort. (Min pappa bodde för långt bort för att han skulle kunna vara ”barnvakt”.)

Det gick helt ok. Jag sov nog med lampan tänd. Behövde hon vara borta två nätter sov jag en natt hos en kompis och en natt hemma.

Eftersom jag inte umgicks alls med några coola ungar, (det var som vi levde på olika planeter trots att vi gick i samma klass) fanns det ingen chans att de skulle upptäcka att jag var ensam hemma. Mina kompisar och jag var löjligt präktiga och lillgamla.

Fast det är väl en väldigt skillnad mellan att sova ensam nån natt och att vara ensam i huset en hel helg? Alltså flera dygn.