Vi som nätdejtar del 3

[Raderad medlem 94602]

Kikar in i tråden ibland. Nyfiken på hur det går för alla stammisar i den men också nya "deltagare" och minns när jag själv hoppades hitta "the one" på nätet

Nu sitter jag i flyttkartonger. Varje helg samt var annan vecka bor jag hos min "nätman". 29 maj går resten av flyttlasset. Sonen kommer att gå i en liten byskola mellan min och faders bostadsorter. Jag har fått en helt fantastisk släkt och två urgoa bonusbarn på köpet! Livet kunde inte bli bättre. Det tog några år men nu är det äntligen min tur!

Det har varit lite tyst i tråden ett tag. Vad händer? Har alla lagt ner dejtandet helt?
@alazzi , helt orimligt dyrt ju att nätdejta i Tyskland. Finns det bara sådana där svindyra betalsajter?

 

[alazzi]

Jag har betalat ca 700-800 minst per månad för nätdejtingsfirmorna. Övriga har varit ännu dyrare. Men inget napp, bara en massa "Romance scams" :-( Jag har provat flera olika sidor men alla är dyra verkar det som. De som verkar gratis visar sig sen kosta om du vill skriva till någon...

Inte ens på rena sexsidor har jag lyckats...Jag nöjer mig med en kk om kemin stämmer, men inte ens det har jag hittat. Har provat några olika sidor. Och träffat några olika män. Men något fungerar inte. De män som jag är intresserad av vill inte ha en fortsättning, och de män där det inte har fungerat med jagar mig :-(

 

[tigerflicka]

Jag har precis börjat träffa en kille som verkar bra. Har bara träffat honom tre ggr än så länge, men jag vill träffs honom igen och det är positivt.
Hade väl inte tänkt dejta alls ett tag när han frågade om vi skulle dricka öl, och jag kom inte på nån bra anledning att säga nej. Tur var väl det.

 

[TygerTyger]

Min HappyPancake-dejt från i juli och jag trivs fortfarande bra ihop och tänker också på att flytta ihop. Jag är evigt tacksam över att tråden rådde mig att ge honom en andra chans efter att jag hade avskrivit honom som snygg men tråkig. Han var ju bara blyg, och jag var eventuellt drabbad av lite "surt sa räven"-försvar i förebyggande syfte.

 

[aida]

Och jag träffar fortfarande mr perfect (men han är mänsklig, tror jag) från i höstas och vi trivs väldigt bra tillsammans
Inget prat om att flytta ihop än, en del av mig hade kunnat flytta ihop med honom redan i höstas, men en annan del är väldigt mycket mer restriktiv. Vi tar det lugnt, men en semestertripp till Barcelona i sommar är bokad!

 

[Kakis]

Jag har inte hittat något intressant på nätdejtingen heller. Men gick på en singelfest i helgen som arrangerades av några i en singelgrupp på facebook och där fanns en intressant kille Vi sågs över lunch igår och förhoppningsvis ses vi igen

 

[Mona]

Jag ler med hela hjärtat för din skull, @Voff !!

Själv har jag pausat HP. Jag träffar gulliga fikakillen nästan varje helg men jag tror varken han eller jag känner att vi är 100% rätt för varandra.

Jag vill bli kär och få känna mig lycklig! Jag vill planera framtiden tillsammans med någon!
Men jag orkar inte leta. Eller dejta tusen pers i jakten på Mr Right. Moment 22 liksom.

 

[Tass]

Det har varit lite tyst i tråden ett tag. Vad händer? Har alla lagt ner dejtandet helt?

Känner mig lite skyldig här Fick utmärkta råd men har sen inte gått vidare med dom, som jag hade tänkt. Tiden och energin räcker helt enkelt inte till. Plus tvivel. Kan jag verkligen bli kär igen??? Jag undrar verkligen.

Har i alla fall upptäckt efter medlemskap på HP att det inte är så olikt det där ute-gångar-livet som jag levde en gång i tiden. Man satsar allt på sin charm, för att sen bli förföljd av underliga män som anser att om dom bara är tillräckligt på och framfusiga så är man skyldig att tacka ja. Dom ska liksom knipa en innan någon annan hinner före. Om man inte underdånigast kysser deras fötter och faller i deras famn så är de kränkta och man är värd elaka, spydiga kommentarer. Det där var enklare att hantera på dansgolvet, det gick att smita iväg på ett annat sätt. Här sitter man liksom fastnaglad mellan bildskärmen och tangentbordet och det känns

Till råga på allt så är jag alltså utloggad från HP och jag kommer inte ens ihåg varken vad jag hette eller vad jag hade för inloggningskod.
Förträngning?
Lovar att ta nya tag en dag, men lovar inte när...

Grattis till er andra, det verkar gå bra för er!!!

 

[Raderad medlem 94602]

Jag har betalat ca 700-800 minst per månad för nätdejtingsfirmorna. Övriga har varit ännu dyrare. Men inget napp, bara en massa "Romance scams" :-( Jag har provat flera olika sidor men alla är dyra verkar det som. De som verkar gratis visar sig sen kosta om du vill skriva till någon...

Inte ens på rena sexsidor har jag lyckats...Jag nöjer mig med en kk om kemin stämmer, men inte ens det har jag hittat. Har provat några olika sidor. Och träffat några olika män. Men något fungerar inte. De män som jag är intresserad av vill inte ha en fortsättning, och de män där det inte har fungerat med jagar mig :-(

Att tyska är ett oromantiskt språk viste jag. Men att det var så trögt där på kärlek rent allmänt.....trist. Håller tummarna för dig.

 

[corzette]

Har en del killar från diverse siter på kik/tel fortfarande och en del hör av sej ibland... Inget som känns "seriöst" men håller kontakten med dom jag med Så inget händer... Inte ens "bara sex" ... Men blir lite gladare såklart när nån speciell väl svarar på sms men efter att ha "rett ut extremt lite" på sms så vet jag iaf nu vart han "står" och jag förstår hans situation och försöker helt enkelt bara "hänga i" utan att va föööööööör jobbig ..
Men som sagt hinner ju inte ens dejta så jag har inte bråttom även om jag skulle försöka slå knut på mej själv för att hinna se honom om han sa en dag som va "knepig" för mej

 

[ekra]

Jag har sagt upp båda dejtingsidorna jag var medlem på eftersom jag insåg att jag inte riktigt känner mig bekväm med den typen av dejtande. I vart fall inte där det innebär att jag måste resa en bra bit för att träffa folk, det blir för stor affär liksom. Jag har varit ute och rest lite på sistone (semester, alltså inte dejtingresa ) och insett att det som är sämst för mitt mående är att inte träffa människor, jag bor på en för liten och icke-social plats. När jag är ute bland folk och socialiserar så får jag en hel del bekräftelse och uppmärksamhet som gör att jag känner mig hoppfull angående att träffa någon så småningom. Jag har kommit fram till att tvärtemot vad jag trott om mig själv så trivs jag inte SÅ bra med att bo på en liten ort med begränsat umgänge.

Så jag har faktiskt sagt upp mig från jobbet också och letar nytt med planer på att flytta senast till hösten. Jag jobbar kvar fram till semestern.

Det är inte så mycket som binder mig till den ort jag jobbar på och det är dags för något nytt nu.

 

[tjenixen]

Jag har varit och petat lite i tinder igen, men tycker det är rätt ointressant och har inte varit på någon dejt.

Hittade en spot on artikel om hur jag upplever det just nu

 

[starcraft]

Och jag har lagt dejting på hyllan. Åkte till min semesterflört igen efter några om och men (typ mest för att jag inte hade något bättre för mig). Så där är jag nu. Vi är bra tillsammans när vi är på samma plats, men jag tror inte på någon framtid då vi inte får långdistansen att funka riktigt och jag har svårt att leva här egentligen och han vill inte vara i Sverige. Men som tidsfördriv just nu är det trevligt. Sen har en kille som jag dejta för 10 år sedan börjat höra av sig jag har gått med på att ses, men det fanns ju anledningar till att det inte blev vi då, så jag tror inte att det blir vi nu.

 

[Barrel]

Precis som Voff kikar jag också in här ibland för att se hur det går för er andra.
Jag är i alla fall fortfarande lycklig sambo med min HPbonde. Han är officiellt skriven i kommunen och det kunde inte kännas mer rätt att vakna upp jämte honom varje dag.

 

[elfi]

Jag pratar fortfarande med han som frågade om jag hinner med att träffa någon med tanke på hästar osv. Vi kom fram till att det fungerar med bra kommunikation och kompromisser. Han är väldigt förstående som tur är. Känns ganska bra faktiskt.

Men så har jag börjat prata med en annan, som bor några mil härifrån. Han vill träffas till helgen, och frågade nu om han fick bo hos mig. Jag känner bara "NEEEEJ!!!!" när jag tänker på det, men det kanske bara är jag som är konstig/mesig? Han bor som sagt några mil härifrån (ca 10 mil), sista bussen går vid 22-tiden. Han har inget körkort. Hur hade ni gjort?

Hade det varit någon som bodde längre bort (typ den översta) så kanske. Men när det gäller kille nr 2 känner jag bara nej.

 

[Azalea]

Jag pratar fortfarande med han som frågade om jag hinner med att träffa någon med tanke på hästar osv. Vi kom fram till att det fungerar med bra kommunikation och kompromisser. Han är väldigt förstående som tur är. Känns ganska bra faktiskt.

Men så har jag börjat prata med en annan, som bor några mil härifrån. Han vill träffas till helgen, och frågade nu om han fick bo hos mig. Jag känner bara "NEEEEJ!!!!" när jag tänker på det, men det kanske bara är jag som är konstig/mesig? Han bor som sagt några mil härifrån (ca 10 mil), sista bussen går vid 22-tiden. Han har inget körkort. Hur hade ni gjort?

Hade det varit någon som bodde längre bort (typ den översta) så kanske. Men när det gäller kille nr 2 känner jag bara nej.

Känner du nej, lyssna på det! Han kan väl gott åka hem vid 22.

 

[Mia_R]

Jag pratar fortfarande med han som frågade om jag hinner med att träffa någon med tanke på hästar osv. Vi kom fram till att det fungerar med bra kommunikation och kompromisser. Han är väldigt förstående som tur är. Känns ganska bra faktiskt.

Men så har jag börjat prata med en annan, som bor några mil härifrån. Han vill träffas till helgen, och frågade nu om han fick bo hos mig. Jag känner bara "NEEEEJ!!!!" när jag tänker på det, men det kanske bara är jag som är konstig/mesig? Han bor som sagt några mil härifrån (ca 10 mil), sista bussen går vid 22-tiden. Han har inget körkort. Hur hade ni gjort?

Hade det varit någon som bodde längre bort (typ den översta) så kanske. Men när det gäller kille nr 2 känner jag bara nej.

Jag hade sagt nej, vill inte få hit någon som tar för givet att han kan sova över utan hellre ses på neutral mark först. Känns det bra kan du ju bestämma dig då om han får sova över, men jag hade inte haft det som första alternativ.

 

[Ceta]

Jag pratar fortfarande med han som frågade om jag hinner med att träffa någon med tanke på hästar osv. Vi kom fram till att det fungerar med bra kommunikation och kompromisser. Han är väldigt förstående som tur är. Känns ganska bra faktiskt.

Men så har jag börjat prata med en annan, som bor några mil härifrån. Han vill träffas till helgen, och frågade nu om han fick bo hos mig. Jag känner bara "NEEEEJ!!!!" när jag tänker på det, men det kanske bara är jag som är konstig/mesig? Han bor som sagt några mil härifrån (ca 10 mil), sista bussen går vid 22-tiden. Han har inget körkort. Hur hade ni gjort?

Hade det varit någon som bodde längre bort (typ den översta) så kanske. Men när det gäller kille nr 2 känner jag bara nej.

Självklart skall du gå det som känns bäst för dig
Kan bara se hur det har varit för mig när jag träffat nån via nätet. Har träffat en handfull killar genom åren, och bara en av dem har varit såpass intressanta att jag velat träffa honom igen. Och inte ens då hade jag nog velat att han skulle sova över hos mig första dejten Och då har dessa killar jag träffat ändå verkat stämma väldigt bra med vad jag söker i själva mailing-stadiet.. Så jag hade definitivt tyckt att en sista buss vid 22 var rimligt! Sen kan du ju alltid fråga om han vill stanna utifall det klickar jättebra när ni väl ses

 

[pontiacfarmer]

Tja....här är det som vanligt....stiljte sen 1 jan
Grattis till alla som haft tur iallafall-det är ni väl värda

 

[starcraft]

Jag pratar fortfarande med han som frågade om jag hinner med att träffa någon med tanke på hästar osv. Vi kom fram till att det fungerar med bra kommunikation och kompromisser. Han är väldigt förstående som tur är. Känns ganska bra faktiskt.

Men så har jag börjat prata med en annan, som bor några mil härifrån. Han vill träffas till helgen, och frågade nu om han fick bo hos mig. Jag känner bara "NEEEEJ!!!!" när jag tänker på det, men det kanske bara är jag som är konstig/mesig? Han bor som sagt några mil härifrån (ca 10 mil), sista bussen går vid 22-tiden. Han har inget körkort. Hur hade ni gjort?

Hade det varit någon som bodde längre bort (typ den översta) så kanske. Men när det gäller kille nr 2 känner jag bara nej.

Jag hade inte ens velat träffa någon hemma hos mig första dejten, så nä han hade gott fått åka hem för min del. 22 är inte ens jättetidigt så det känns inte ens som något problem om ni bestämmer träff i en hyfsad tid.