Vi som nätdejtar del 3

Status
Stängd för vidare inlägg.
Att man verkligen vill dela sitt liv med en annan människa betyder ju inte att det är den man dejtar för tillfället som är den människan.

Om jag däremot dejtar någon som absolut inte vill dela sitt liv med mågon annan, så kommer det ju liksom aldrig bli DEN människan jag delar mitt liv med.

Vi är ju även ganska många som inte gör den värderingen i livet (leva ensam vs. hitta en partner) utan bestämmer oss för att dela åtminstone överskådlig framtid tillsammans när vi står där. Känns onödigt att kasta bort alla med den synen bara för att de inte uttryckligen letar efter en "seriös" partner?
 
Vi är ju även ganska många som inte gör den värderingen i livet (leva ensam vs. hitta en partner) utan bestämmer oss för att dela åtminstone överskådlig framtid tillsammans när vi står där. Känns onödigt att kasta bort alla med den synen bara för att de inte uttryckligen letar efter en "seriös" partner?

Men det vet ju inte jag när jag sitter där inloggad på dejtingsajten, att den som anger "kort romans" som önskemål kan tänka sig något annat om han träffar rätt.
Och om mitt intresse för att springa på en massa random dejter är väldigt lågt i största allmänhet, så väljs den typen av män bort i synnerhet, eftersom jag inte söker en "kort romans".

Det handlar ju om att hitta någon som befinner sig på samma plats i livet liksom.
 
Men det vet ju inte jag när jag sitter där inloggad på dejtingsajten, att den som anger "kort romans" som önskemål kan tänka sig något annat om han träffar rätt.

Det handlar ju om att hitta någon som befinner sig på samma plats i livet liksom.

Nä, har man uttryckligen valt bort "seriöst förhållande" (vad nu det innebär?) så har man väl gjort det valet. Men alla som helt enkelt inte har valt? Man kan väl vara öppen för "vi får se?" eller måste man välja en exakt relationsform i sitt sökande? (Jag har aldrig varit på rena dejtingsajter, så jag vet inte vilka alternativ som finns.)

Själv skulle jag nog uttrycka mig ungefär som den omnämnde norrmannen i tråden. "Jag letar efter någon jag trivs med och har kul ihop med. Det vore kul om det blev långvarigt, men det är något som dyker upp längs vägen i så fall." Mina sådana förhållanden har oftast utmynnat i långvariga relationer, men det är ju inget man kan veta när man står där och precis har träffat någon?
 
Nu gör ni mig nervös!
Min pojkvän (Jo, så borde jag kunna kalla honom nu..?) är den 3e jag träffar via en dejtingsajt! :eek: Om han inte är rätt (ve och fasa, för det känns fortfarande super), innebär det då att jag ska behöva dejta 10 stycken till!!!? Det tog mig typ 4 år att gå på 3 dejter... :cautious:
 
Nu gör ni mig nervös!
Min pojkvän (Jo, så borde jag kunna kalla honom nu..?) är den 3e jag träffar via en dejtingsajt! :eek: Om han inte är rätt (ve och fasa, för det känns fortfarande super), innebär det då att jag ska behöva dejta 10 stycken till!!!? Det tog mig typ 4 år att gå på 3 dejter... :cautious:

Min sambo är den första jag träffat via en dejtingsajt (fast fjärde eller något sådant via nätet i och för sig :p) och vi har fyra år tillsammans nu och gifter oss till sommaren :up: Men tänk om jag missade världens kap i nummer 13? :nailbiting:
 
:)
Eftersom din nyfikenhet verkar vara större än dina funderingar på vad han vill med livet, så tycker jag att du gör alldeles rätt i att träffa honom!
:up:

Kul att du tycker det, är väldigt nyfiken på han :) även om det samtidigt kommer bli väldigt läskigt att ses i verkligheten :o ;)
 
Alltså den här karln gör det svårt för mig att inte älska honom redan :o

I söndags tvättade han min bil, letade upp en fläkt på en skrot i närheten och ska hjälpa mig byta den på bilen, hqn rotade även fram motorvärmar sladd + kupéfläkt i sina gömmor som jag får ha och nyss frågade han om jag hunnit köpa en utomhustimer än, eftersom jag inte har det så har hqn nu införskaffat det till mig :love:

Dessutom så 28e ska vi till Gbg för att dansa och sen sova på hotell :love:


Det här är en typiskt för bra för att va san-karl!
 
Hrm....

1+1+1+1+1.... =1 (?)


(Norsk matematik ?)
Något sådant ja. Jag börjar bli norskifierad. ;) Jag menar att en dejt= en person ,och oavsett hur mycket du dejtar den personen så räknas den som en styck dejt i dejtingekvationen. Nästa person som kommer in i dejtingekvationen blir dejt nummer två. Även om du går på fem dejter med denne.

Nu gör ni mig nervös!
Min pojkvän (Jo, så borde jag kunna kalla honom nu..?) är den 3e jag träffar via en dejtingsajt! :eek: Om han inte är rätt (ve och fasa, för det känns fortfarande super), innebär det då att jag ska behöva dejta 10 stycken till!!!? Det tog mig typ 4 år att gå på 3 dejter... :cautious:
Nejdå, då går du efter "tredjegången gilltregeln". Praktiskt att det finns så många möjligheter att förhålla sig till. Sedan borde det med den här logiken bara behövas sju dejter till för att hitta ett guldkorn, men om det mot förmodan inte duger är det inte många dejter kvar till nummer 13. ;)
 
Alltså den här karln gör det svårt för mig att inte älska honom redan :o

I söndags tvättade han min bil, letade upp en fläkt på en skrot i närheten och ska hjälpa mig byta den på bilen, hqn rotade även fram motorvärmar sladd + kupéfläkt i sina gömmor som jag får ha och nyss frågade han om jag hunnit köpa en utomhustimer än, eftersom jag inte har det så har hqn nu införskaffat det till mig :love:

Dessutom så 28e ska vi till Gbg för att dansa och sen sova på hotell :love:


Det här är en typiskt för bra för att va san-karl!


Låter precis som den jag har hittat, och jo, de finns uppenbarligen de där som man inte trodde var sanna! :D :love:
 
Samtidigt som jag är väldigt glad över alla er som hittat kärleken och hänger i denna tråd och de i min närhet som är väldigt kära i "för bra för att vara sant förhållanden" kan jag inte låta bli att känna ett litet stick i hjärtat och undra om jag någonsin kommer att hamna i den situationen att någon säger så om mig och längtar efter mig så att det gör ont. Det finns liksom inga garantier för att man skall få uppleva en djup kärleksrelation där man får känna sig som världens viktigaste person för en annan människa som jag dessutom själv ser som jordens viktigaste. Och det är en så tung tanke att jag inte vill tänka den. Nu när jag äntligen börjat se lite ljust på att jag faktiskt kanske också kan hitta någon så småningom.

Men fortsätt att skriva om er lycka, trots allt så inger det ju faktiskt hopp också. Kan ni kan väl jag liksom?
 
Samtidigt som jag är väldigt glad över alla er som hittat kärleken och hänger i denna tråd och de i min närhet som är väldigt kära i "för bra för att vara sant förhållanden" kan jag inte låta bli att känna ett litet stick i hjärtat och undra om jag någonsin kommer att hamna i den situationen att någon säger så om mig och längtar efter mig så att det gör ont. Det finns liksom inga garantier för att man skall få uppleva en djup kärleksrelation där man får känna sig som världens viktigaste person för en annan människa som jag dessutom själv ser som jordens viktigaste. Och det är en så tung tanke att jag inte vill tänka den. Nu när jag äntligen börjat se lite ljust på att jag faktiskt kanske också kan hitta någon så småningom.

Men fortsätt att skriva om er lycka, trots allt så inger det ju faktiskt hopp också. Kan ni kan väl jag liksom?

Ååh :( sådär kände jag också tills för 2 månader sedan! Jag är 28 och har inte haft något annat än otur och helvete med karlar och kärlek..förrän nu!
Så jag förstår precis hur det känns.. kram!
 
Samtidigt som jag är väldigt glad över alla er som hittat kärleken och hänger i denna tråd och de i min närhet som är väldigt kära i "för bra för att vara sant förhållanden" kan jag inte låta bli att känna ett litet stick i hjärtat och undra om jag någonsin kommer att hamna i den situationen att någon säger så om mig och längtar efter mig så att det gör ont. Det finns liksom inga garantier för att man skall få uppleva en djup kärleksrelation där man får känna sig som världens viktigaste person för en annan människa som jag dessutom själv ser som jordens viktigaste. Och det är en så tung tanke att jag inte vill tänka den. Nu när jag äntligen börjat se lite ljust på att jag faktiskt kanske också kan hitta någon så småningom.

Men fortsätt att skriva om er lycka, trots allt så inger det ju faktiskt hopp också. Kan ni kan väl jag liksom?

Förstår precis hur du menar, är snart 24 år och har aldrig varit i närheten av ett förhållande eller en annan människa på det sättet, det är så lätt att få känslan av att man är omöjlig för någon att tycka om, hoppas på att det snart är våran tur, om inte annat så ökar ju chanserna bara genom att man öppnat ögonen lite och försöker se sig om! kram :) håller med om att det inger hopp att ni andra hittat någon :)
 
Samtidigt som jag är väldigt glad över alla er som hittat kärleken och hänger i denna tråd och de i min närhet som är väldigt kära i "för bra för att vara sant förhållanden" kan jag inte låta bli att känna ett litet stick i hjärtat och undra om jag någonsin kommer att hamna i den situationen att någon säger så om mig och längtar efter mig så att det gör ont. Det finns liksom inga garantier för att man skall få uppleva en djup kärleksrelation där man får känna sig som världens viktigaste person för en annan människa som jag dessutom själv ser som jordens viktigaste. Och det är en så tung tanke att jag inte vill tänka den. Nu när jag äntligen börjat se lite ljust på att jag faktiskt kanske också kan hitta någon så småningom.

Men fortsätt att skriva om er lycka, trots allt så inger det ju faktiskt hopp också. Kan ni kan väl jag liksom?
Känner samma.
jag är 55 och har inte upplevt besvarad förälskelse någon gång. Inte ens i tonåren. Jag har bara varit olyckligt kär.
Maken lärde jag mig älska djupt och innerligt, men kära var vi inte, inte samtidigt.
Det sägs att det ska vara fint. Jag vill uppleva det! :arghh:

Och som sagt - lite hopp inger tråden allt.
 
Något sådant ja. Jag börjar bli norskifierad. ;) Jag menar att en dejt= en person ,och oavsett hur mycket du dejtar den personen så räknas den som en styck dejt i dejtingekvationen. Nästa person som kommer in i dejtingekvationen blir dejt nummer två. Även om du går på fem dejter med denne.
;)

Aha ,,, Men om det nu enligt "vissa" krävs 12 dejts innan den 13;onde blir nått å satsa på...
Så det första 12 personerna kan det aldrig "bli nått"med ,, oavset hur mycket man träffat dom ....

Men sen då,,, behövs de 12 nya "dejt/Pers " innan nästa dyker upp ??

Sicka jä---a jobb, för att få till det!

näee , jag har inga såna krav ,,,, "Kåt ,Glad å Tacksam" räcker för mig :love:
 
Samtidigt som jag är väldigt glad över alla er som hittat kärleken och hänger i denna tråd och de i min närhet som är väldigt kära i "för bra för att vara sant förhållanden" kan jag inte låta bli att känna ett litet stick i hjärtat och undra om jag någonsin kommer att hamna i den situationen att någon säger så om mig och längtar efter mig så att det gör ont. Det finns liksom inga garantier för att man skall få uppleva en djup kärleksrelation där man får känna sig som världens viktigaste person för en annan människa som jag dessutom själv ser som jordens viktigaste. Och det är en så tung tanke att jag inte vill tänka den. Nu när jag äntligen börjat se lite ljust på att jag faktiskt kanske också kan hitta någon så småningom.

Men fortsätt att skriva om er lycka, trots allt så inger det ju faktiskt hopp också. Kan ni kan väl jag liksom?

Precis samma för mig som för OutOfService, jag är 30 och har också bara haft otur i livet med kärleken... Tills nu verkar det som!
 
....men det är ju inget man kan veta när man står där och precis har träffat någon?

Nej, du vet inte om det är just DEN personen du precis har träffat som är den som ska avsluta ditt singelliv.

Men det är inte heller det saken handlar om.

Det handlar om att dejta personer som VILL avsluta sina singelliv. Väldigt många vill faktiskt inte det. Och för mig är dom per automatik ointressanta.

Svårare än så är det inte. :)
 
Stoppar in huvudet är lite för syns skull för en liten uppdatering. Förra gången jag skrev i tråden var livet ganska jäkla trist. Hade ju träffat en typ som till och med katten tyckte om - och hon gillar INTE män i vanliga fall. Sen tog det slut innan det ens hade börjat.
Men det tog aldrig helt slut. Vi ses fortfarande och har någon form av förhållande. Tar det otroligt långsamt denna gången. Det är lite spännande. Och om några månader kommer vi att bo i samma stad. Det ska också bli lite spännande.
Och nej, han är inte nummer 13 hur jag än räknar. Som bäst får jag det till 11, så han är ganska nära.
 
Status
Stängd för vidare inlägg.

Liknande trådar

Relationer Visste inte vad jag skulle döpa tråden till... Men normen är väl i stora drag att man har en relation oftast med en person. Kanske...
2 3
Svar
57
· Visningar
4 193
Senast: gullviva
·
Tjatter Vi fortsätter väl här? 😁 Stör mig på munsår i mungipan och inflammerat tandkött...
23 24 25
Svar
484
· Visningar
24 244
Senast: Lilla
·
Kultur Jag låste förra tråden eftersom den var uppe i 2000 inlägg men tänkte att vi kan fortsätta dela med oss av fina bilder här :) Jag börjar...
2 3
Svar
41
· Visningar
912
Senast: Mineur
·
Kultur Nu frågar jag allvetande Buke igen. Har fått en låt på hjärnan, har hört den några gånger senaste tiden men kan inte hitta den i...
Svar
5
· Visningar
362
Senast: Tarnin
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp