Jag fick en kommentar från en ärlig vän igår.
"Men Priffe, inte skall du väl samla på unghästar? Tänk så roligt att rida på en läromästare, välutbildad och stabil, redo för dig att ta ut i medelsvåra klasser?"
"Sälj av unghästarna, vad kan du få ut? Tre unghästar mot en riktigt fin häst att ha kul med från dag ett! Mindre tid att mocka och vaccinera och fodra och så också!"
Sedan såg hon så underbart glad ut, med tillägget; "bara T Ä N K, så roligt det vore!"
Jag svarade inte utan drog mig blixtsnabbt till minnes vad jag och mitt syskonbarn sade förra veckan. (Vi skröt ohämmat för varandra)
"Alltså, du var bra vi är, vi tre, hästen och vi två tvåbenta. Nu har vi kommit så långt. Både sadel och träns på utan större bekymmer! Vi har kommit sååååå långt, redan!"