@dobbis nej direkt kräsen med mat är jag inte nämnvärt men som liten lärde jag mig "ät eller sov hungrig, säg nåt fel vid matbordet och var hungrig" sen spelade det ingen roll om maten smakade, bara tugga och vara tyst eller utan. Tyvärr visade det sig som först när jag var vuxen att vissa saker tål faktiskt jag inte och blir dålig efter att ha ätit det. Min relation till mat har väl kanske fått sig några smällar så jag är glad att jag inte fått ätstörningar faktiskt utan försöker med något slags förstånd ha koll på ätandet sen att jag inte har matlust är lite dumt fast jag vet ju om det så gör så gott jag kan. När jag var sambo så var matlusten klart bättre och kanske lite vettigare med om jag ska vara ärlig, han som lagade maten jämt.
Det "komiska" är att jag inte stör mig på att vara hungrig det går ju över ganska fort i ett lätt illamående och sen efter ett tag så märker jag ingenting och går jag ner i ketos så är det hur lugnt som helst och jag bryr mig inte, hade det inte varit för att jag har mina mediciner så hade jag lätt ätit klart mera sällan än jag gör.