Sv: Vi med svårlastade hästar!
*kl*
Man får höra till leda att det "bara är en ledarskapsfråga", att hästen inte litar på en, att man gör "fel" osv...
Det är kanske inte så enkelt. Jag har ett fullblodssto som följer med överallt, ibland med lite övertalning, men ändå...uppför trappor, in i skrubbar (inte med flit), under pressenningar mm
MEN... lastning har varit ett stort problem!
Jag har fått hjälp, med mer eller mindre lyckat resultat, men till slut har jag äntligen löst det själv, och nu åker vi ofta transport.
Lastning för min fröken är en färskvara, och går det lite för lång tid mellan gångerna, så kan det vara lite stök.
Jag lastar ALLTID på och av själv för hon slår för att träffa (och hon är j-igt pricksäker) ifall någon annan står bakom och försöker hjälpa till.
Så här gör jag:
Repgrimma utanpå lädergrimman och longerlina på henne.
Longerlina fastsatt i ringen på utsidan på transportens högra sida som ligger ihoprullad på marken först.
Jag gå in i transporten, drar longerlinan runt bommen och går ut igen.
Jag ställer mig bredvid rampen och manar fram henne med rösten och ett lätt tryck på linan. Så fort hon går fram ger jag efter. Nu får hon välja själv: går hon rakt in är allt bra, annars går jag över rampen, plockar upp linan jag lagt och lägger den om rumpan på henne.
Nu har jag styrning både fram och bak på henne. Ett lätt tryck både fram och bak med hjälp av linorna gör att hon för det mesta går rakt in. Ibland slänger hon sig både en och två gånger, stegrar ibland och går sedan rakt in.
Jag lägger linan som sitter i transporten runt den utskjutande "haken" som man stänger luckan med och håller den sträckt (fungerar som "bakbom" medan man fixar med skiljevägg och riktig bom) linan som går till grimman lägger jag över ryggen på henne för att undvika att den hamnar på golvet.
Jag står på höger sida och flyttar skiljevägg och lägger på bakbommarna, stänger luckorna, går runt, tar av repgrimman och sätter fast henne.
Avlastning:
Knäpper loss, knäpper fast ett grimskaft som jag lägger över ryggen, går bak och tar ned luckorna, bort med bakbommar och skiljevägg och säger "Varsågod, backa"
Folk brukar erbjuda sig att hjälpa till, men jag tackar alltid bestämt nej, även när de envisas. Jag brukar även tala om att det går bättre om de avlägsnar sig.
*kl*
Man får höra till leda att det "bara är en ledarskapsfråga", att hästen inte litar på en, att man gör "fel" osv...
Det är kanske inte så enkelt. Jag har ett fullblodssto som följer med överallt, ibland med lite övertalning, men ändå...uppför trappor, in i skrubbar (inte med flit), under pressenningar mm
MEN... lastning har varit ett stort problem!
Jag har fått hjälp, med mer eller mindre lyckat resultat, men till slut har jag äntligen löst det själv, och nu åker vi ofta transport.
Lastning för min fröken är en färskvara, och går det lite för lång tid mellan gångerna, så kan det vara lite stök.
Jag lastar ALLTID på och av själv för hon slår för att träffa (och hon är j-igt pricksäker) ifall någon annan står bakom och försöker hjälpa till.
Så här gör jag:
Repgrimma utanpå lädergrimman och longerlina på henne.
Longerlina fastsatt i ringen på utsidan på transportens högra sida som ligger ihoprullad på marken först.
Jag gå in i transporten, drar longerlinan runt bommen och går ut igen.
Jag ställer mig bredvid rampen och manar fram henne med rösten och ett lätt tryck på linan. Så fort hon går fram ger jag efter. Nu får hon välja själv: går hon rakt in är allt bra, annars går jag över rampen, plockar upp linan jag lagt och lägger den om rumpan på henne.
Nu har jag styrning både fram och bak på henne. Ett lätt tryck både fram och bak med hjälp av linorna gör att hon för det mesta går rakt in. Ibland slänger hon sig både en och två gånger, stegrar ibland och går sedan rakt in.
Jag lägger linan som sitter i transporten runt den utskjutande "haken" som man stänger luckan med och håller den sträckt (fungerar som "bakbom" medan man fixar med skiljevägg och riktig bom) linan som går till grimman lägger jag över ryggen på henne för att undvika att den hamnar på golvet.
Jag står på höger sida och flyttar skiljevägg och lägger på bakbommarna, stänger luckorna, går runt, tar av repgrimman och sätter fast henne.
Avlastning:
Knäpper loss, knäpper fast ett grimskaft som jag lägger över ryggen, går bak och tar ned luckorna, bort med bakbommar och skiljevägg och säger "Varsågod, backa"
Folk brukar erbjuda sig att hjälpa till, men jag tackar alltid bestämt nej, även när de envisas. Jag brukar även tala om att det går bättre om de avlägsnar sig.