Vi MÅSTE prata mer om psykisk ohälsa!

Bukebloggen, är det ens värt att skriva här? Jag vet inte...
Jag skrev i en tråd för inte så längesen som handlade om att synliggöra psykisk ohälsa ännu mer. Det var flera som inte höll med om det, eftersom det enligt dom inte finns något tabu (?). Men vet ni vad? Det gör det. Det finns ett stort tabu kring psykisk ohälsa. Det finns en STOR skam, och det måste bli en ändring på det. Men vad är egentligen rätt och fel? Finns det ens något rätt eller fel? Det är en svår fråga som jag inte är säker på att någon har ett svar på. Allt är nog väldigt individuellt. Men en sak är säker, och det är att vi måste prata mer om det. Öppet! Synliggöra.

Det är ALDRIG okej att skambelägga folk med psykisk ohälsa.
Om det är någon som ska känna skam är det dom som vill tysta ner och inte prata om det.

Jag gjorde en video om detta, kolla gärna!
(Nu är det säkert inte ens någon som kommer se/läsa detta, men skitsamma).

 

[Saeta]

Fast det är ju inte lätt att prata om för alla som agerar mottagare sas.
Det är ju rätt känsliga ämnen ibland och vissa vet då inte vad de ska säga/göra etc. Jag tycker inte det är rimligt att kräva att alla ska kunna hantera sånt.

Jag har själv mått väldigt dåligt psykiskt och har gått i en massa terapi. Det har ju gett mig både ett intresse och en rätt stor kunskap om hur man hanterar såna samtal.
Men jag har aldrig under min sjukdomstid krävt att andra ska lyssna/hjälpa eller ens förstå.
Det ÄR jättesvårt för vissa att hantera.
Och det är också i vissa fall väldigt svårt att veta om man hjälper eller stjälper. Och att veta hur mkt man vågar prata om sakerna utan att den som mår dåligt kanske tex fräser ifrån och sen stänger ute en.

Jag har ju haft en nära vän som hade anorexi. Hon hade bott utomlands och när hon kom hem insåg jag att hon blivit riktigt sjuk. Men att ta upp sånt med en anorektiker är svårt iom att det är en förnekelsesjukdom. Hade inte jag själv fått vård av en lysande psykoterapeut för just anorexi hade jag aldrig klarat av att hjälpa min vän i dels att förstå att hon var sjuk, våga ta emot vården etc.
Det är supersvårt som outbildad att inte råka göra ngt litet fel som kan få enorma konsekvenser.

Nej självklart inte. Därför får en ju också välja mottagare och som sagt, känna efter.
Jag menar såklart att OM någon mår psykiskt dåligt, så ska hen inte behöva känna skam och över det. Hen ska inte behöva känna sig ensam och som en plåga för samhället för att hen lider av psykisk ohälsa.

Jag har själv haft en väldigt nära vän med en ätstörning där jag inte alls hade en aning om hur jag skulle hantera det. Det ÄR svårt. Men jag vill inte att folk i min omgivning ska skämmas och inte våga prata om det OM DOM VILL. Jag tvingar ingen att prata, men jag vill heller inte att någon _inte_ ska våga prata.

 

[Raderad medlem 6459]

Jag menar bara att det ska kunna kännas lika lätt att prata om det.

Varför? Varför är det inte okej att vissa saker är svårare, mer privata, att prata om än andra?

Men nämner någon ångest så är det fler som dömer personen än om hen nämner förkylning.

Hur vet du det?

En fråga (som du absolut inte behöver svara på): Arbetar du eller går i skolan? Träffar du människor i ditt dagliga liv? Eller skulle du säga att din mesta kontakt med människor är över nätet? För det känns som att du baserar din uppfattning om "folk" på typ internetkommentarer.

 

[Saeta]

Dumheter. Vad jag pratar om är att det du beskriver så vårdslöst i din video varken är bra för den drabbade själv eller för andra drabbade som följer hen.

Som följer hen? Vem?
Som sagt. Det skulle vara väldigt konstigt att klicka in på något en inte vill gå in på.

 

[Saeta]

Fast nej.
Jag tycker inte psykisk ohälsa ska ptsras om på samma sätt som semester.
Om jag berättar om semester kommer folk säga
" men vad härligt att vara i Spanien"
" Hur var vädret"

Så kan man väl knappast prata om psykisk ohälsa ?
Om någon berättar för dig att hen har en sjukdom som du knappt känner till. Svarar du något glatt eller positivt tillbaks då?

Sluta dumma dig det är väl klart att en inte säger så till någon med psykisk ohälsa.
Jag menar att det ska vara lika lite skam inblandat.

 

[Saeta]

Men gud vilket fult antagande. Jag tolkar inte @mandalaki så.

Okej. Det gjorde tyvärr jag.

 

[Saeta]

Men det är ju du själv som påstår att det är onämnbart, förbjudet och bannlyst? Och nu förstår du inte varför?

Nej jag förstår inte _varför_ det är så. Men jag vet att det är så för väldigt många.

 

[mandalaki]

Som följer hen? Vem?
Som sagt. Det skulle vara väldigt konstigt att klicka in på något en inte vill gå in på.

Det är så triggers funkar. Man klickar trots att man vet att man inte borde - man klickar för att man blivit triggad.

 

[Wysiwyg]

Jag menar bara att det ska vara lika enkelt att prata om psykisk ohälsa som det är att prata om semester.

Jag vet inte vilka kretsar du umgås i men jag tycker att det är det, i alla fall när man pratar om psykisk ohälsa på generell nivå. Lite på samma sätt som om man pratar om magsjuka på generell nivå eller tjafs med sambon på generell nivå. När det kommer till en privat nivå är det inte lika lättsamt. Som att prata om hur mycket man hatar sin svärmor och hur mycket man lider på semstern varje år man ska dit.

Att du uppfattar det som tabubelagt att prata om psykisk ohälsa kan jag ärligt talat bara tolka som att du är gränslös mot folk och att de tycker det är obehagligt. Inte att det är just ämnet psykisk ohälsa som skrämmer dem.

 

[Saeta]

Men du verkar ju vara den enda här som upplever det som tabu och många av de som skriver lider ju själv av problematiken. Min känsla är att problemet inte ligger i samhället utan i antingen den krets just du rör dig i eller någonstans i din uppfostran om man där har präntat in ett tabu.

Nja, inte i min uppfostran iallafall. Men visst har jag blivit tystad (inte av familj!!!) av folk att inte prata högt om mina fobier, min ångest, depression och liknande. Inte för att jag sprang runt och gjorde det överallt hela tiden. Det har jag aldrig gjort. Men i vissa situationer kan det vara bra att nämna det, speciellt om folk frågar varför en inte mår bra. Då har det varit lättare att skylla på något annat, som exempelvis förkylning, än ångest.
Och jag är inte ensam om det.

 

[Raderad medlem 6459]

Att du uppfattar det som tabubelagt att prata om psykisk ohälsa kan jag ärligt talat bara tolka som att du är gränslös mot folk och att de tycker det är obehagligt. Inte att det är just ämnet psykisk ohälsa som skrämmer dem.

Jag tror precis exakt samma!

 

[kevina]

Sluta dumma dig det är väl klart att en inte säger så till någon med psykisk ohälsa.
Jag menar att det ska vara lika lite skam inblandat.

Men vilka är dessa folk som dömmer? varifrån kommer skammen?

 

[Saeta]

Och på sanna sätt måste ju du säga ifrån till de som säger fel till dig?
Vem är det som säger till dig att alla har lite ångest och du bara ska rycka upp dig? Kan du inte prata med hen?
Var kommer skammen ifrån?

Ja. Idag kan jag göra det. Förr orkade/vågade jag inte säga emot läkare/lärare/annat folk som var i en maktposition.

 

[Saeta]

Vilket det faktiskt är.

För många ja. Men långt från alla.

 

[nullo-modo]

Precis. Tänk vad skönt det hade varit om det hade känts lika lätt att prata om ångest som att vara förkyld.
Och nej. Jag likställer inte ångest med en förkylning (det borde vara solklart vid det här laget). Jag menar bara att det ska kunna kännas lika lätt att prata om det. Men nämner någon ångest så är det fler som dömer personen än om hen nämner förkylning.

Skulle kännas sorgligt att prata om psykisk ohälsa/cancer/hjärt och kärlsjukdomar (som är några av dom sjukdomar som ligger i topp till för tidig död) på samma sätt som förkylning/huvudvärk.

 

[athena_arabians]

För många ja. Men långt från alla.

Då kommer vi tillbaka till att det går inte att prata om ett generellt tabu mot att prata om psykisk ohälsa. Ordet tabu är ett väldigt starkt laddat ord med en väldigt tydlig innebörd.

SAOB: http://www.saob.se/artikel/?seek=tabu

 

[Niyama]

Men visst har jag blivit tystad (inte av familj!!!) av folk att inte prata högt om mina fobier, min ångest, depression och liknande.

Tyckte inte du att folk på buke försökte tysta dig när de i själva verket försökte förklara att det kanske inte är bra för dig att fokusera så på dina diagnoser?

Men i vissa situationer kan det vara bra att nämna det, speciellt om folk frågar varför en inte mår bra. Då har det varit lättare att skylla på något annat, som exempelvis förkylning, än ångest.

Jag har också skyllt på annat istället, det beror inte på att psykisk ohälsa är tabu utan för att jag helt enkelt inte alltid har lust att berätta det för vem som helst. Eller som förr, när jag hade kontakt med min pappa fortfarande, så undvek jag att säga något om min psykiska ohälsa. Det betyder inte heller att psykisk ohälsa är tabu, utan att just honom går det inte att prata om det med av olika skäl.

 

[Saeta]

Du gör INTE det när du publicerar saker som kan vara triggande. Jag tycker det är väldigt fult att säga att de som kan bli triggade får skylla sig själva om de fortsätter titta. Det är verkligen att inte visa hänsyn eller förståelse.

Edit: En jämförelse vore att ställa en öppnad flaska vin framför en alkoholist och sedan säga åt hen att hen får skylla sig själv när hen druckit upp den. Man gör inte så helt enkelt.

Men vad tusan ska en göra då? Filmer hänvisar till en viss åldersgräns för att vissa kan må dåligt av innehållet. Tittar någon ändå, så ja, vad ska en göra åt det?

Jag skulle aldrig gå fram till någon och trycka upp mina ärr framför ögonen på den personen.
Jag skulle heller aldrig prata om något inför folk som jag vet inte uppskattar det.

Jag pratar ju typ inte ens om triggande grejer med folk om inte samtalet leder in på det. Som sagt, jag är väldigt konflikträdd och vill aldrig såra eller göra någon illa. Därför försöker jag göra så gott jag kan för att inte trampa någon på tårna (även om jag är klumpig och råkar göra det ibland).
Det enda jag gör är att skriva om det på min insta (där folk som följer mig vet vad jag pratar om) samt pratar om det på min youtube och det är samma där. Folk vet vad jag brukar prata om (om inte annat står det i både thumbnail och beskriving och rubrik).

 

[Saeta]

Jag har aldrig upplevt nån skam när jag berättat om min psykiska ohälsa. Mer omtänksamhet, vilket jag inte upplever om jag pratar om semester.

Det är superbra för dig ju, att du aldrig har skämts

 

[Raderad medlem 6459]

Men visst har jag blivit tystad (inte av familj!!!) av folk att inte prata högt om mina fobier, min ångest, depression och liknande

Men din definition av "tystad" kanske ser lite annorlunda ut än de flestas? Jag menar, du känner dig tystad på Buke när andra användare har andra åsikter än du. Du blir snabbt huggig och läser inlägg som fan läser Bibeln.

Om du gör samma sak i verkligheten förstår jag att du känner dig kritiserad, skammad och tystad av alla.

 

[kevina]

Jag fick en gång en nyttig fråga av en psykolog;
Vem är du om du inte mår dåligt? dvs skrämmer det dig att vara utan ätstörningar och dåligt mående?
Jag insåg långt senare att detta var min identitet och den jag trodde jag var. Jag mådde bra och blev lugn av att må dåligt.
Jag tror det kan vara nyttigt att fundera ibland om ens mående har blivit ens identitet och om man skulle må bra av att utveckla andra sidor av sig själv.