Vi MÅSTE prata mer om psykisk ohälsa!

Bukebloggen, är det ens värt att skriva här? Jag vet inte...
Jag skrev i en tråd för inte så längesen som handlade om att synliggöra psykisk ohälsa ännu mer. Det var flera som inte höll med om det, eftersom det enligt dom inte finns något tabu (?). Men vet ni vad? Det gör det. Det finns ett stort tabu kring psykisk ohälsa. Det finns en STOR skam, och det måste bli en ändring på det. Men vad är egentligen rätt och fel? Finns det ens något rätt eller fel? Det är en svår fråga som jag inte är säker på att någon har ett svar på. Allt är nog väldigt individuellt. Men en sak är säker, och det är att vi måste prata mer om det. Öppet! Synliggöra.

Det är ALDRIG okej att skambelägga folk med psykisk ohälsa.
Om det är någon som ska känna skam är det dom som vill tysta ner och inte prata om det.

Jag gjorde en video om detta, kolla gärna!
(Nu är det säkert inte ens någon som kommer se/läsa detta, men skitsamma).

 

[Saeta]

Nej men absolut om hon börjat prata om sin fotsvamp. Eller sitt sexliv.

Kan du inte alls se att vissa saker är privata? Att det är gränslöst att tala om vissa saker med människor man inte känner?

Det var inte riktigt det jag pratade om. Självklart finns det sånt som är mer privat. Har aldrig sagt något om det.

 

[Saeta]

Och hur kan något som det skrivs om i dagspressen dagligen betraktras som onämnbart, förbjuden eller bannlyst?

Fråga inte mig. Jag förstår inte heller hur det kan vara så.

 

[mandalaki]

Men gud vilket fult antagande. Jag tolkar inte @mandalaki så.

Burka är min grej. Med blixtlås för munnen på den som riskerar nämna PSYKISK OHÄLSA.

 

[mandalaki]

Fråga inte mig. Jag förstår inte heller hur det kan vara så.

Men det är ju du själv som påstår att det är onämnbart, förbjudet och bannlyst? Och nu förstår du inte varför?

 

[Saeta]

Fast alltså, för att ta exemplet med frisören: jag kan utan problem säga till frisören att jag varit förkyld (om nu det kommer på tal av nån anledning). Men några andra sjukdomar vill jag inte berätta om, varken fysiska eller psykiska. Det handlar inte om att det är tabu, utan om att jag inte vill diskutera något så pass privat i den situationen. Det är ju inte konstigt att olika sjukdomar är olika "laddade"?

Generellt pratas det ju massor om psykisk ohälsa, jag förstår inte hur du kan missa det.

Jag sa aldrig att det var smart av frisören att prata om det.

Yes, det pratas mer och mer om det. Och det är jättebra. Varför tror du att jag har missat det när det är precis det jag pratar om?

 

[Shaggy]

Fråga inte mig. Jag förstår inte heller hur det kan vara så.

Men du verkar ju vara den enda här som upplever det som tabu och många av de som skriver lider ju själv av problematiken. Min känsla är att problemet inte ligger i samhället utan i antingen den krets just du rör dig i eller någonstans i din uppfostran om man där har präntat in ett tabu.

 

[Niyama]

Jag sa aldrig att det var smart av frisören att prata om det.

Yes, det pratas mer och mer om det. Och det är jättebra. Varför tror du att jag har missat det när det är precis det jag pratar om?

Va? Jag gav ett exempel.

Om du tror att psykisk ohälsa är tabu att prata om så måste du ju missat hur mycket det talas om det? Eller så blandar du ihop tabu med fördomar och okunskap?

 

[TinyWiny]

Nej, inte alls. Enligt synonymer.se:

• adj.
  1. helig, skyddad, okränkbar, förbjuden, bannlyst, olovlig
• subst.
  1. förbud, bannlysning
• Användarnas bidrag
  1. onämnbar

Så kanske du förstår lite mer hur jag menar.
Jag förstår absolut hur du menar och det var verkligen en helt annan sak förr.
Hemskt och förfärligt. Så det har ju hänt otroligt mycket vilket är super!

Nej, det är klart att folk tröttnar om en alltid babblar om sitt mående. Herregud, det gör väl jag med. Men jag antog att folk inte skulle tolka "att vi måste prata mer om psykisk ohälsa" som att prata om det hela tiden, i alla samtal med både vänner och bekanta. Absolut inte! Det jag menar är att vi SKA kunna prata om det utan att känna skam och/eller att folk börjar döma en. Sen är det ju olika. Du tycker att det är ointressant att prata om det, vissa tycker inte det.

Jag pratar sällan med mina nära och bekanta om psykisk ohälsa även om det är något jag tycker är intressant att prata om. Men jag vill att folk i min närhet ska känna att dom KAN prata om psykisk ohälsa, om dom VILL eller BEHÖVER, utan att skämmas.

Då undrar jag hur i hela världen du kan säga att psykisk ohälsa är tabu?

Det är inte alls så att jag inte lyssnar om någon behöver prata. Verkligen inte. Därifrån till att vara ständig klagomur är det däremot långt. Det finns så enormt mycket roligt att prata om och att få vara bara människa och njuta av det som är bra just idag ger så oändligt mycket mer än att ständigt fokusera på det som är negativt.

Jag har aldrig behövt berätta för min omgivning att de kan komma till mig och prata om det de behöver. De har de känt själva att de kan göra och det oavsett om det är en så rumsren sak som psykisk ohälsa eller något som verkligen är tabu för många, som t ex att önska sina barn ogjorda.

Jag förstår verkligen inte vad det är du far efter? Varför är det så viktigt för dig att ha din identitet i sjukdomar? Jag är helt övertygad om att du har en hel massa bra egenskaper som hade varit så mycket positivare för dig att fokusera på.

 

[Saeta]

Men det där är ju inte tabu utan okunskap.
På samma sätt så säger säkert du kommentarer om andra områden/sjukdomar som är okunniga? Ingen människa kan kunna allt. Vet du alltid allt om funktionsvariationer/sjukdomar/olika religioner etc
Du har för höga krav ! Folk kan inte kunna allt. Om folk inte vet saker om mina sjukdomar så får jag berätta eller låta bli.

Jag har aldrig sagt att folk ska kunna ALLT. Sluta övertolka, herregud.
Jag säger säkert jättemycket fel, jag har säkert också en massa fördomar och okunskapen är stor inom vissa områden. Och jag skulle därför också jättegärna vilja lära mig mer för att få en större förståelse. Och om/när jag säger fel så vill jag såklart veta det så att jag kan ändra på mig. Därför är jag också alltid försiktig med vad jag säger till folk och jag skulle aldrig yttra mig om något jag inte vet något om. Som typ religion och olika kulturer. Det kan bli väldigt fel då och med tanke på hur otroligt konflikträdd jag är så backar jag hellre än att trampa folk på tårna. Däremot frågar jag gärna om det känns rätt.

 

[Saeta]

Men varför? Får ingenting vara privat och nåt man inte pratar med främlingar om?

Det är skillnad på att vara privat och att inte kunna prata om något pga skam.

 

[Saeta]

Men det kommer aldrig att bli lika enkelt som att tex prata om en semester eftersom de två sakerna inte går att jämställa. Ingen av dem är helt neutrala och tur är det för usch vad hemskt det vore om alla samtalsämnen var neutrala och oladdade! Sjukdomar (oavsett om de är fysiska eller psykiska) är väldigt intima saker som man som sagt inte vill dela med alla. Det har FORTFARANDE inget med ett tabu att göra.

Det är ju därför jag inte jämställer det. Det var exempel, inget annat.
Nej. Vill någon inte prata om något så behöver hen inte göra det! Det är upp till var och en.

 

[kevina]

Jag har aldrig sagt att folk ska kunna ALLT. Sluta övertolka, herregud.
Jag säger säkert jättemycket fel, jag har säkert också en massa fördomar och okunskapen är stor inom vissa områden. Och jag skulle därför också jättegärna vilja lära mig mer för att få en större förståelse. Och om/när jag säger fel så vill jag såklart veta det så att jag kan ändra på mig. Därför är jag också alltid försiktig med vad jag säger till folk och jag skulle aldrig yttra mig om något jag inte vet något om. Som typ religion och olika kulturer. Det kan bli väldigt fel då och med tanke på hur otroligt konflikträdd jag är så backar jag hellre än att trampa folk på tårna. Däremot frågar jag gärna om det känns rätt.

Och på sanna sätt måste ju du säga ifrån till de som säger fel till dig?
Vem är det som säger till dig att alla har lite ångest och du bara ska rycka upp dig? Kan du inte prata med hen?
Var kommer skammen ifrån?

 

[Saeta]

Men det är ju ett jättekonstigt mål du har? Psykisk ohälsa ska ju liksom tas på betydligt större allvar än kallprat om semestern.

Absolut! Men det ska vara lika lite skam i att prata om psykisk ohälsa som det är att prata om exempelvis semester.

 

[athena_arabians]

Men gud vilket fult antagande. Jag tolkar inte @mandalaki så.

Inte jag heller.

 

[Saeta]

Och man kanske inte diskuterar det ingående med andra heller (t.ex mängd snor, antal dagar i sängen etc). Man får ju som sagt tänka till.

Det hoppas jag att dom allra flesta har vett nog i skallen att göra också. Tänka till alltså.

 

[athena_arabians]

Absolut! Men det ska vara lika lite skam i att prata om psykisk ohälsa som det är att prata om exempelvis semester.

Vilket det faktiskt är.

 

[Saeta]

Prata om förkylning? Då blir snacket kort. "Jag är så jäkla förkyld idag" sen var det klart. Antibiotika för tandvärk det har jag bara hört min pappa nämna en gång så ämnet kanske är tabu då eller? Psykisk ohälsa diskuteras mycket mer än bägge sakerna du tar upp.

Precis. Tänk vad skönt det hade varit om det hade känts lika lätt att prata om ångest som att vara förkyld.
Och nej. Jag likställer inte ångest med en förkylning (det borde vara solklart vid det här laget). Jag menar bara att det ska kunna kännas lika lätt att prata om det. Men nämner någon ångest så är det fler som dömer personen än om hen nämner förkylning.

 

[athena_arabians]

Det hoppas jag att dom allra flesta har vett nog i skallen att göra också. Tänka till alltså.

Du gör INTE det när du publicerar saker som kan vara triggande. Jag tycker det är väldigt fult att säga att de som kan bli triggade får skylla sig själva om de fortsätter titta. Det är verkligen att inte visa hänsyn eller förståelse.

Edit: En jämförelse vore att ställa en öppnad flaska vin framför en alkoholist och sedan säga åt hen att hen får skylla sig själv när hen druckit upp den. Man gör inte så helt enkelt.

 

[Niyama]

Absolut! Men det ska vara lika lite skam i att prata om psykisk ohälsa som det är att prata om exempelvis semester.

Jag har aldrig upplevt nån skam när jag berättat om min psykiska ohälsa. Mer omtänksamhet, vilket jag inte upplever om jag pratar om semester.

 

[Raderad medlem 6459]

Hade du känt samma sak om frisören pratade om utlandssemester eller om hens andra jobb som dansinstruktör?

Jag måste bara få fråga. Varför ställde du ovanstående fråga till mig? Vad var poängen? Om du nu håller med om att min frisör var gränslös, att vissa saker är privata etc, varför då ens ställa en fråga om huruvida jag reagerat likadant om hon pratat om sin semester?