Vi MÅSTE prata mer om psykisk ohälsa!

Bukebloggen, är det ens värt att skriva här? Jag vet inte...
Jag skrev i en tråd för inte så längesen som handlade om att synliggöra psykisk ohälsa ännu mer. Det var flera som inte höll med om det, eftersom det enligt dom inte finns något tabu (?). Men vet ni vad? Det gör det. Det finns ett stort tabu kring psykisk ohälsa. Det finns en STOR skam, och det måste bli en ändring på det. Men vad är egentligen rätt och fel? Finns det ens något rätt eller fel? Det är en svår fråga som jag inte är säker på att någon har ett svar på. Allt är nog väldigt individuellt. Men en sak är säker, och det är att vi måste prata mer om det. Öppet! Synliggöra.

Det är ALDRIG okej att skambelägga folk med psykisk ohälsa.
Om det är någon som ska känna skam är det dom som vill tysta ner och inte prata om det.

Jag gjorde en video om detta, kolla gärna!
(Nu är det säkert inte ens någon som kommer se/läsa detta, men skitsamma).

 

[kevina]

Hade du känt samma sak om frisören pratade om utlandssemester eller om hens andra jobb som dansinstruktör?

Men vänta nu. Det handlar inte om tabu utan om hur normerna kring umgänge är. Om man träffar någon lite ytligt och speciellt som kund så bör den man köper tjänsten av inte börja prata om sin skilsmässa, sina barns problem, sina sjukdomar, sin traumatiska uppväxt. Det är inte sånt man brukar prata om vid ett frisörbesök utan den typ av umgänge så pratar man lite mer lättsamt.
Det innebär inte att något är tabu snarare om hänsyn och social kompetens.
Vill man prata om tyngre ämnen bör man känna av om det är lämpligt innan man gör det.

 

[athena_arabians]

Otroligt bra poäng!

Tyvärr vet jag alltför väl hur lätt det är att bli triggad av yttre faktorer när det gäller ätstörningen Hade en frisör snackat om hur lite hen åt när jag mådde som sämst hade det i högsta grad varit en trigger.

 

[mandalaki]

Varför storknar du?
Ja, det är bra att synliggöra alla typer av psykisk ohälsa. Det ska inte vara konstigare och mer skam över att ha en ätstörning/psykossjukdom/liknande än att ha en förkylning/ont i huvudet/brutit ett ben.

Jag storknar för att du, som anser dig ha så många diagnoser och vara expert på allihop, inte förstår hur skadligt det skulle vara för en person att lägga ut bilder på sitt självskadebeteende eller på hur hen ser ut ”djupast nere i ätstörningen”. Och för att du inte förstår vådan av triggers. Du säger t o m i klippet att det enda du kan göra att triggervarna, sedan är det upp till den som riskerar bli triggad om hen vill klicka vidare. Du verkar inte alls förstå vad du kan ställa till med.

 

[cirkus]

Jag fattar ingenting, vad menar du?
Det är väl superbra om många inte upplever ett tabu. Men bara för att dom inte gör det, så betyder det inte att tabut inte finns omkring oss.

Ännu en gång så underkänner du alla som inte upplever tabu på det sätt som du gör.

Vet du ens vad ordet tabu betyder? Gnist skrev längre upp - läs igen och börja använda ett annat ord, för du använder ordet helt fel

 

[Amha]

Håller helt med. Enda gången jag blandade in särbon i min sjukdom var när han ifrågasatte om jag ville bli bättre och verkligen kämpade för det (han kan vara lite otaktisk ibland ). Då tvingade jag min kära spruträdda partner att vara med när jag fick intravenös behandling på lasarettet. Sedan höll han tyst

Min sjukdom sköter jag själv även om jag naturligtvis talar om om det är något som ändrats.

Haha! Stackarn min partner hänger med på besök ibland nu en tid men det är mest för att jag är rätt skraj bitvis men därifrån till att lasta honom full med mitt elände när han inte direkt kan göra något blir ju en liten skillnad.

 

[athena_arabians]

Jag storknar för att du, som anser dig ha så många diagnoser och vara expert på allihop, inte förstår hur skadligt det skulle vara för en person att lägga ut bilder på sitt självskadebeteende eller på hur hen ser ut ”djupast nere i ätstörningen”. Och för att du inte förstår vådan av triggers. Du säger t o m i klippet att det enda du kan göra att triggervarna, sedan är det upp till den som riskerar bli triggad om hen vill klicka vidare. Du verkar inte alls förstå vad du kan ställa till med.

Jag skulle säga att om man har något problem/sjukdom oavsett vad det är är man expert på hur det är att leva med det. Det betyder ju inte nödvändigtvis att man är expert på hur man kommer över dem...

 

[Niyama]

Jag skulle säga att om man har något problem oavsett vad det är är man expert på hur det är att leva med det. Det betyder ju inte nödvändigtvis att man är expert på hur man kommer över dem...

Ja, och hur det är just för en själv - inte för alla andra som har samma diagnos.

 

[mandalaki]

Jag skulle säga att om man har något problem oavsett vad det är är man expert på hur det är att leva med det. Det betyder ju inte nödvändigtvis att man är expert på hur man kommer över dem...

Javisst, man är expert på sin upplevelse av sina problem. Fast problem och diagnoser behöver nog inte vara synonymer.

 

[hrafn]

Jag fattar ingenting, vad menar du?
Det är väl superbra om många inte upplever ett tabu. Men bara för att dom inte gör det, så betyder det inte att tabut inte finns omkring oss.

Som flera andra tror jag att du definierar ordet tabu lite annorlunda jämfört med hur ordet normalt sett förstås. Jag kan hålla om att det kan upplevas som att psykisk ohälsa fortfarande har en viss grad av tabu, men jag skulle inte säga att psykisk ohälsa är tabu i dagens samhälle med tanke på att det skrivs och talas om ämnet i stor utsträckning. Däremot är det klart att det finns okunskap och fördomar som kanske hänger kvar från tiden när det verkligen var otänkbart att tala om psykisk ohälsa.

För att göra en jämförelse: Att äta hund är tabu i Sverige (men inte i Kina), medan det inte direkt finns ett tabu mot att äta hästkött. Däremot har det funnits ett sådant tabu, vilket förmodligen fortfarande påverkar svenskars benägenhet att äta häst. Att äta häst är således inte tabu, även om många upplever att det känns fel att äta just hästkött.

På liknande sätt tänker jag mig att det förhåller sig om det tidigare tabut mot psykisk ohälsa, och det är därmed vettigare att uttrycka sig i andra termer.

 

[athena_arabians]

Javisst, man är expert på sin upplevelse av sina problem. Fast problem och diagnoser behöver nog inte vara synonymer.

Ja, jag var otydlig. Jag menade fysiska och psykiska sjukdomar/diagnoser.

 

[Saeta]

@Saeta vad lägger du in i ordet tabu? Är det tabu att prata om något för att inte alla vill lyssna på det någon har att säga? Isåfall, ja, då är psykisk ohälsa tabu men isåfall är väldigt väldigt mycket tabu. Det finns mängder med samtalsämnen som endel tycker är obekväma, ointressanta eller helt enkelt inte orkar lyssna på av någon anledning. Jag som är lite äldre än dig minns hur det var tidigare när psykisk ohälsa verkligen var tabu. När ingen människa någonsin skulle berätta att de hade psykiska problem och de flesta sökte inte ens hjälp. Folk hade utåt sett "ont i ryggen" eller något annat fysiskt problem istället när de inte längre kunde jobba. Jag minns när skolpsykologen satt i ett rum innanför skolsköterskans mottagning och skolsköterskan inte tog emot någon när skolpsykologen hade patient inne för att ingen skulle få veta att någon var där. När mentalsjukhus sågs som paria, något man skulle hålla sig långt borta ifrån, alltså inte ens gå förbi på promenad och att bo i närheten inte var att tänka på. De byggdes oftast lantligt och inte ens i närheten av andra sjukhus. Då kunde vi prata om tabu. Inte nu när det snarare handlar om människors intresse för en viss typ av sjukdomstillstånd. Jag tror få eller ingen skulle orka lyssna om jag satt och pratade om de sjukdomar som springer efter mig hela tiden. Inte för att de är tabu utan för att det helt enkelt inte är särskilt intressant eller givande att prata om för någon, varken för mig eller dem.
Jag tror inte att någon blir friskare för att de ständigt pratar om de sjukdomar som terroriserar dem. Jag tror att det är nedbrytande och gör en sjukare. Alla behöver då och då vräka ur sig, få tips från andra i liknande situation och det är inget fel med det men att fastna i att ständigt prata om hur dåligt man mår ger inget positivt alls.

Nej, inte alls. Enligt synonymer.se:

• adj.
  1. helig, skyddad, okränkbar, förbjuden, bannlyst, olovlig
• subst.
  1. förbud, bannlysning
• Användarnas bidrag
  1. onämnbar

Så kanske du förstår lite mer hur jag menar.
Jag förstår absolut hur du menar och det var verkligen en helt annan sak förr.
Hemskt och förfärligt. Så det har ju hänt otroligt mycket vilket är super!

Nej, det är klart att folk tröttnar om en alltid babblar om sitt mående. Herregud, det gör väl jag med. Men jag antog att folk inte skulle tolka "att vi måste prata mer om psykisk ohälsa" som att prata om det hela tiden, i alla samtal med både vänner och bekanta. Absolut inte! Det jag menar är att vi SKA kunna prata om det utan att känna skam och/eller att folk börjar döma en. Sen är det ju olika. Du tycker att det är ointressant att prata om det, vissa tycker inte det.

Jag pratar sällan med mina nära och bekanta om psykisk ohälsa även om det är något jag tycker är intressant att prata om. Men jag vill att folk i min närhet ska känna att dom KAN prata om psykisk ohälsa, om dom VILL eller BEHÖVER, utan att skämmas.

 

[Saeta]

Jag upplever att det inte längre är tabu att prata om psykiska problem. Tvärtom har det som någon skrev blivit lite trendigt eller kanske snarare något som folk gärna pratar om.

Dock kan jag uppleva att folk med svårare psykiska diagnoser kan bli dömda av vissa i omgivningen. Nu tänker jag inte på ångest och utmattning utan schizofreni och olika psykostillstånd.

Den äldre generationen tänker jag att i vissa fall kan uppleva att det är tabu med all form av psykisk ohälsa, men det är nog på väg bort det också. Jag minns en patient för sisådär tio-femton år sen vars anhöriga inte kom och hälsade på under tiden på den slutna akuta delningen jag arbetade på. De tyckte det var pinsamt att deras förälder och äkta hälft var inlagd.

Skönt att du känner så! Det är ju dit jag vill att vi ska komma, till att inte uppleva tabu.
Men trendigt, nej. Bara för att det pratas mycket om något så betyder det inte att det är en trend. Eller alltså, trend för mig är något som folk finner inspiration i och tar efter. Typ. Eller vad menar du med trend? Att må psykiskt dåligt är verkligen inte en trend. Men när fler och fler vågar prata om det så hakar fler och fler på. Det ser jag dock som något positivt!

Håller med dig om resten.

 

[Raderad medlem 6459]

Hade du känt samma sak om frisören pratade om utlandssemester eller om hens andra jobb som dansinstruktör?

Nej men absolut om hon börjat prata om sin fotsvamp. Eller sitt sexliv.

Kan du inte alls se att vissa saker är privata? Att det är gränslöst att tala om vissa saker med människor man inte känner?

 

[Saeta]

Tja, jag har precis spenderat nästan ett halvt år i Norrlands inland. Dvs de traditionella könsrollerna är fortfarande tämligen starka (machoideal osv). Flera av mina manliga kollegor har pratat om att de mått enormt dåligt psykiskt av olika anledningar och tagit professionell hjälp (och tack och lov blivit bättre). Jag skulle vilja säga att är det inte tabu i den omgivningen så är det svårt att prata om ett generellt starkt tabu att prata om psykisk ohälsa.

Sedan beror ju mycket på sammanhanget. Det första jag gör när jag sitter och pratar med någon/några är verkligen inte att tala om att jag har en ätstörning (eller att jag har Mb Crohn) helt enkelt för att det är inte så himla intressant. Drar diskussionen åt ett sådant håll berättar jag det, jag har inga problem med att vara öppen med det. Jag skäms inte heller för att tala om att jag har mått väldigt dåligt psykiskt också men det är samma sak där, det finns så mycket annat som är intressantare att prata om och jag är inte mina sjukdomar/problem.

Däremot var min identitet "anorektikern" under en lång tid vilket verkligen inte gjorde något för att jag skulle bli bättre eller må bättre psykiskt. Jag har fortfarande problem med maten periodvis men min identitet är inte längre "anorektiker" och jag har blivit bättre på att hantera det så det inte går överstyr.

Machokulturen är ju en helt egen diskussion som är fruktansvärd. Machokulturen alltså, inte diskussionen. Det behövs det också pratas mer om!

Nej alltså det första jag pratar om med folk är inte heller vad för smuts jag har under mina tånaglar eller när jag duschade senast. Som jag sagt hela tiden, det här handlar inte om vad som är intressant eller inte. Självklart ska en prata om det som är intressant och givande. Känner en att en inte skäms för att prata om psykisk ohälsa så är det superbra och då hoppas jag också att den personen inte är dömande gentemot andra med psykisk ohälsa heller.

Skönt att höra att du hanterar din ätstörning bättre!!

 

[Saeta]

Ett tabu innebär att något är strängt förbjudet.

Ett tabu innebär alltså att det förekommer inte diskussioner, ingen öppenhet överhuvudtaget om vad för ämne som tabut än handlar om och numera är det inte strängt förbjudet (tabu) att tala om psykisk ohälsa.

Kanske vore det bra att veta vad ordet tabu faktiskt betyder, innan man envist hävdar att saker och ting är tabubelagda..

Hänvisar dig till mitt inlägg #91

 

[Shaggy]

Nej, inte alls. Enligt synonymer.se:

• adj.
  1. helig, skyddad, okränkbar, förbjuden, bannlyst, olovlig
• subst.
  1. förbud, bannlysning
• Användarnas bidrag
  1. onämnbar

Så kanske du förstår lite mer hur jag menar.
Jag förstår absolut hur du menar och det var verkligen en helt annan sak förr.
Hemskt och förfärligt. Så det har ju hänt otroligt mycket vilket är super!

Nej, det är klart att folk tröttnar om en alltid babblar om sitt mående. Herregud, det gör väl jag med. Men jag antog att folk inte skulle tolka "att vi måste prata mer om psykisk ohälsa" som att prata om det hela tiden, i alla samtal med både vänner och bekanta. Absolut inte! Det jag menar är att vi SKA kunna prata om det utan att känna skam och/eller att folk börjar döma en. Sen är det ju olika. Du tycker att det är ointressant att prata om det, vissa tycker inte det.

Jag pratar sällan med mina nära och bekanta om psykisk ohälsa även om det är något jag tycker är intressant att prata om. Men jag vill att folk i min närhet ska känna att dom KAN prata om psykisk ohälsa, om dom VILL eller BEHÖVER, utan att skämmas.

Och hur kan något som det skrivs om i dagspressen dagligen betraktras som onämnbart, förbjuden eller bannlyst?

 

[Gnist]

Hänvisar dig till mitt inlägg #91

Inte alls nödvändigt eftersom Jag vet vad tabu betyder..

 

[kevina]

Nej, inte alls. Enligt synonymer.se:

• adj.
  1. helig, skyddad, okränkbar, förbjuden, bannlyst, olovlig
• subst.
  1. förbud, bannlysning
• Användarnas bidrag
  1. onämnbar

Så kanske du förstår lite mer hur jag menar.
Jag förstår absolut hur du menar och det var verkligen en helt annan sak förr.
Hemskt och förfärligt. Så det har ju hänt otroligt mycket vilket är super!

Nej, det är klart att folk tröttnar om en alltid babblar om sitt mående. Herregud, det gör väl jag med. Men jag antog att folk inte skulle tolka "att vi måste prata mer om psykisk ohälsa" som att prata om det hela tiden, i alla samtal med både vänner och bekanta. Absolut inte! Det jag menar är att vi SKA kunna prata om det utan att känna skam och/eller att folk börjar döma en. Sen är det ju olika. Du tycker att det är ointressant att prata om det, vissa tycker inte det.

Jag pratar sällan med mina nära och bekanta om psykisk ohälsa även om det är något jag tycker är intressant att prata om. Men jag vill att folk i min närhet ska känna att dom KAN prata om psykisk ohälsa, om dom VILL eller BEHÖVER, utan att skämmas.

Jag upplever inte att det är heligt eller förbjudet att prata om .
Däremot att det liksom med de flesta andra samtalsämnen behövs att man har lite social kompetens så man förstår när det är lämpligt.

 

[athena_arabians]

Machokulturen är ju en helt egen diskussion som är fruktansvärd. Machokulturen alltså, inte diskussionen. Det behövs det också pratas mer om!

Nej alltså det första jag pratar om med folk är inte heller vad för smuts jag har under mina tånaglar eller när jag duschade senast. Som jag sagt hela tiden, det här handlar inte om vad som är intressant eller inte. Självklart ska en prata om det som är intressant och givande. Känner en att en inte skäms för att prata om psykisk ohälsa så är det superbra och då hoppas jag också att den personen inte är dömande gentemot andra med psykisk ohälsa heller.

Skönt att höra att du hanterar din ätstörning bättre!!

Du missar min poäng totalt, dvs att är det inte tabu att prata om psykisk ohälsa i det sammanhanget/kulturen så är det svårt att fortsätta hävda att det finns ett generellt tabu när det gäller psykiska sjukdomar.

 

[athena_arabians]

Jag upplever inte att det är heligt eller förbjudet att prata om .
Däremot att det liksom med de flesta andra samtalsämnen behövs att man har lite social kompetens så man förstår när det är lämpligt.

Ja, jag är tämligen försiktig med att dra de "finare" detaljerna när det gäller Crohns... de är definitivt inte lämpliga när man sitter och äter tex...