Vi MÅSTE prata mer om psykisk ohälsa!

Bukebloggen, är det ens värt att skriva här? Jag vet inte...
Jag skrev i en tråd för inte så längesen som handlade om att synliggöra psykisk ohälsa ännu mer. Det var flera som inte höll med om det, eftersom det enligt dom inte finns något tabu (?). Men vet ni vad? Det gör det. Det finns ett stort tabu kring psykisk ohälsa. Det finns en STOR skam, och det måste bli en ändring på det. Men vad är egentligen rätt och fel? Finns det ens något rätt eller fel? Det är en svår fråga som jag inte är säker på att någon har ett svar på. Allt är nog väldigt individuellt. Men en sak är säker, och det är att vi måste prata mer om det. Öppet! Synliggöra.

Det är ALDRIG okej att skambelägga folk med psykisk ohälsa.
Om det är någon som ska känna skam är det dom som vill tysta ner och inte prata om det.

Jag gjorde en video om detta, kolla gärna!
(Nu är det säkert inte ens någon som kommer se/läsa detta, men skitsamma).

 

[Saeta]

Det är ju lite det som är problemet tycker jag, såfort folk blir bekväma och mer öppna med sitt mående så är det tyvärr en "trend" som inte är bra tydligen. Sluter sig folk och inte vill prata om sitt mående eller visa sitt mående så får den ofta höra att den självklart inte kan må bättre om den inte accepterar och börjar vara mer öppen med det. Det är fel hur man än gör verkar det som är min erfarenhet iallafall och det vet inte jag hur man ska lösa.

Det jag läser på forum förutom vissa är att man är en stor belastning när man har en psykisk ohälsa och inte bör ta hjälp av omgivningen osv för ingen ska behöva bli i närheten av medberoende som man tydligen blir såfort man hjälper en vän eller familjemedlem med psykisk ohälsa.

Enligt psykiatrin så uppmuntrar dom snarare till att blanda in familjen tex för att kunna ta sig ur sin psykiska ohälsa, jag vågar dock inte blanda in någon längre när det gäller mina problem längre pga den enorma belastning för den stackars omgivningen tydligen.

Så som jag ser det så gör folk som mår dåligt fel hur dom än gör.

Håller inte med om att det är en trend. Verkligen inte. Men förstår hur du menar och håller med dig i resten av det du säger.

 

[Saeta]

Jaha. Ja lycka till med den då.

Tack

 

[Saeta]

Du upplever att det finns ett tabu - andra upplever att det inte finns ett tabu.
Det är jättetrist att du har blivit bemött med ....jag vet inte vad... när du har velat tala om din psykiska ohälsa.

Andra har blivit lyssnade på och inte upplevt samma som du.

Japp. Precis det jag sagt. Men bara för att vissa inte har upplevt det som tabu att prata om sitt mående så betyder det inte att det finns ett tabu. Det är svinbra att vissa inte ser tabut, men att neka till att det finns är skrämmande.

 

[Niyama]

Det var inte min tråd. Och det här är ingen tråd. Det här är min dagbok

Vad vill du med dagboksinlägget då?

 

[Grazing]

Vad vill du med dagboksinlägget då?

Kanske upplysa om att det bör pratas mer om psykisk ohälsa?

 

[Saeta]

Men vilka är alla som inte tycker att man ska prata om psykisk ohälsa? Jag har nog aldrig stött på det, bara folk som blir lite besvärade för att de inte vet hur de ska bemöta mig men det handlar ju inte om att de tycker att jag borde vara tyst.

Edit: vid närmare eftertanke har det där besvärade vet-inte-vad-jag-ska-säga läget kommit enbart när jag berättat om övergrepp, inte allmänt om psykisk ohälsa.

Jag kan väl inte nämna individer, men läs inlägg #16 av @Grazing så kanske du förstår. Bara det att folk blir provocerade av att andra pratar öppet om psykisk ohälsa säger rätt mycket tycker jag.

 

[Saeta]

Vad vill du med dagboksinlägget då?

Precis som Grazing skriver, fortsätta synliggöra psykisk ohälsa!
Är det något som stör dig?

 

[EmmaBovary]

Jag syftar ju inte på alla.

Fast när du skriver som du gör, så är det lätt hänt att tolka det som att du drar alla över en kam. Det blir en mer nyanserad diskussion om du ser till den ståndpunkten också, och inte tolkar den som att många tycker att det är provocerande att tala om psykisk ohälsa, när det snarare är hur det talas om psykisk ohälsa som kan vara problematiskt

 

[Grazing]

Fast när du skriver som du gör, så är det lätt hänt att tolka det som att du drar alla över en kam. Det blir en mer nyanserad diskussion om du ser till den ståndpunkten också, och inte tolkar den som att många tycker att det är provocerande att tala om psykisk ohälsa, när det snarare är hur det talas om psykisk ohälsa som kan vara problematiskt

Fast det är så du upplever det, jag läser inte inläggen på det sättet. Så folk läser helt enkelt in det olika och tolkar det olika.

 

[Saeta]

Fast när du skriver som du gör, så är det lätt hänt att tolka det som att du drar alla över en kam. Det blir en mer nyanserad diskussion om du ser till den ståndpunkten också, och inte tolkar den som att många tycker att det är provocerande att tala om psykisk ohälsa, när det snarare är hur det talas om psykisk ohälsa som kan vara problematiskt

Måste en alltid dra till med "Inte alla"? Var och en får väl känna efter själva om dom känner sig träffade eller inte. Visst går det att diskutera HUR det ska pratas, men jag tror inte det finns ett svar som är det enda rätta. Men det är tyvärr många som vill tysta ner och inte låta folk prata om psykisk ohälsa. Och det är förjävligt

 

[Niyama]

Kanske upplysa om att det bör pratas mer om psykisk ohälsa?

Jaha ok, jag tycker väl inte bukefolket verkar vara de som behöver upplysas så konstigt forum att välja.

Precis som Grazing skriver, fortsätta synliggöra psykisk ohälsa!
Är det något som stör dig?

Nej, jag ställde en fråga. Med tanke på hur många trådar det finns och funnits genom åren där folk väldigt öppet berättat om sin psykiska ohälsa så kan man knappast påstå att det finns något tabu här på forumet i alla fall.

 

[cirkus]

Japp. Precis det jag sagt. Men bara för att vissa inte har upplevt det som tabu att prata om sitt mående så betyder det inte att det finns ett tabu. Det är svinbra att vissa inte ser tabut, men att neka till att det finns är skrämmande.

Jag tycker att det handlar om hur man uttrycker sig.

Jag tycker varken man säga att tabut finns eller inte finns. Det är helt enkelt i betraktarens ögon hur man upplever det. Det är skillnad på att säga - så här upplever jag det, så här tycker jag jämfört med så här ÄR det. Ser du skillnaden?

 

[Saeta]

Jaha ok, jag tycker väl inte bukefolket verkar vara de som behöver upplysas så konstigt forum att välja.


Nej, jag ställde en fråga. Med tanke på hur många trådar det finns och funnits genom åren där folk väldigt öppet berättat om sin psykiska ohälsa så kan man knappast påstå att det finns något tabu här på forumet i alla fall.

Men det är väl tur att du inte behöver välja då Och jo, hade jag haft sämre självkänsla så hade jag högst troligt aldrig mer skrivit ett ord om min psykiska ohälsa med tanke på hur hårda och negativt inställda en del just här på buke är. Trångsynta människor finns överallt, buke är inte skonat från det. Men det sagt så menar jag inte att ALLA är så. Bara att det är så det ser ut, överallt.

 

[Niyama]

Bara en snabb koll på buke gör att man aldrig vill blanda in någon eller prata om sin psykiska ohälsa med någon annan än möjligtvis vården. Nu representerar ju som tur är inte buke världen men man blir osäker. Men det är ju hur jag upplever det, och kanske är jag den enda som upplever det så.

Oj, vad olika vi upplever buke. Jag har varit mer öppen på buke än någon annanstans (inräknat både IRL och andra ställen på internet). Och jag har läst många trådar där andra varit öppna och fått fint bemötande.

 

[Saeta]

Jag tycker att det handlar om hur man uttrycker sig.

Jag tycker varken man säga att tabut finns eller inte finns. Det är helt enkelt i betraktarens ögon hur man upplever det. Det är skillnad på att säga - så här upplever jag det, så här tycker jag jämfört med så här ÄR det. Ser du skillnaden?

Nej, eller nja, jag fattar vad du menar men jag håller inte riktigt med.

 

[kevina]

Nej, eller nja, jag fattar vad du menar men jag håller inte riktigt med.

Jag lyckades inte se filmen. Men kan du berätta mer konkret om hur du upplever tabut? på vilket sätt är det tabu?

 

[Grazing]

Oj, vad olika vi upplever buke. Jag har varit mer öppen på buke än någon annanstans (inräknat både IRL och andra ställen på internet). Och jag har läst många trådar där andra varit öppna och fått fint bemötande.

Tur för dig, buke har fått mig att dra mig tillbaka nåt väldigt vad gäller att ta hjälp av omgivningen. Som sagt, folk är väl olika känsliga och har olika sorters problem och behöver olika sorters hjälp.

Min upplevelse är att många är trevliga och stöttande så länge ingen annan än vården blir indragen i problemen. Ger man intrycket att man hanterar problemen själv, att man kämpar på själv utan att dra in omgivningen osv, utan att framförallt kräva någonting av omgivningen, då är folk väldigt trevliga. Behöver man mer hjälp för att klara livet, då är man en belastning, folk blir medberoende, inte bra att be anhöriga om hjälp tex, man söker uppmärksamhet när man visar sitt mående osv. Man ska bara be vården om hjälp och ingen annan.

Att bara vara öppen med det absolut, då är folk väldigt trevliga. Man får vara öppen sålänge man inte belastar någon i ens omgivning är min uppfattning.

Och vem har liksom rätt? ingen av oss har fel, jag upplever det som jag upplever det och du upplever det som du upplever det.

 

[cirkus]

Nej, eller nja, jag fattar vad du menar men jag håller inte riktigt med.

Jag har förstått att din syn är att det finns ett tabu oavsett om många vittnar om att de upplevt motsatsen. Att berätta om sin upplevelse är per din definition underkänd, för enligt dig är det ju inte så, det är ju rent av osant och då blir ju diskussionsklimatet därefter

 

[Shaggy]

Och det bestämmer du? Det om något är enormt nedvärderande att säga när det uppenbarligen finns ett tabu. Du kanske inte har en aning om hur många det är som inte vågar prata om sitt mående? Som mår dåligt i tystnad? Har du helt missat det?

Jag bara konstaterar att det inte finns något tabu om vi använder den normala betydelsen för ordet tabu. Om det fanns ett tabu skulle vi inte ha artiklar om psykisk ohälsa i tidningar varje dag, vi skulle inte ha så många som talar om sin psykiska ohälsa på sociala medier osv osv.
För att nämna en sak som är tabu att tala om så hur ofta läser du artiklar där folk går ut och berättar om sina bajsproblem?

 

[cirkus]

Tur för dig, buke har fått mig att dra mig tillbaka nåt väldigt vad gäller att ta hjälp av omgivningen. Som sagt, folk är väl olika känsliga och har olika sorters problem och behöver olika sorters hjälp.

Min upplevelse är att många är trevliga och stöttande så länge ingen annan än vården blir indragen i problemen. Att bara vara öppen med det absolut, då är folk väldigt trevliga. Man får vara öppen sålänge man inte belastar någon i ens omgivning är min uppfattning.

Fast det är väl en jäkla skillnad på att vara öppen och berätta och prata och att belasta omgivningen med krav på hjälp. Det är ju verkligen att inte ta sina bekymmer på allvar om man tror att vem som helst ska kunna hjälpa. Jämför med cancer - man kan prata med omgivningen men inte räkna med att en outbildad kan hjälpa. Psykisk ohälsa är precis lika komplex och viktig och kräver rätt hjälp från kunnigt folk. Prata däremot är en annan sak