Vett och etikett som singel - vilseleder jag?

[Stockholm_86]

Jag har varit singel sedan årsskiftet, och just nu är jag inne i en tid i mitt liv där jag verkligen inte är intresserad av att träffa någon. Jag känner mig inte redo att ligga med någon heller, jag är väldigt obekväm med den tanken. Men alla mina vänner jobbar ganska mycket och har sambo/man/familj. Vi ses på helgerna och jag känner att de verkligen prioriterar att umgås med mig, och det är jag oändligt tacksam för! Men det blir ändå lite ensamt emellanåt. Jag blir lite uttråkad när jag är hemma ensam och har därför tänkt att det kanske är dags att börja prata med... ja, män! En del gamla bekanta har börjat snappa upp via sociala medier att jag numer bor ensam och har börjat höra av sig, vilket är lite kul. Inatt när jag kom hem från krogen satt jag och chattade med en gammal kollega som var väldigt flirtig. Jag känner att flirtandet i sig gör mig på gott humör, får mig att fnissa lite, stärker mitt självförtroende

Men så slog det mig, är det verkligen okej att flirta med folk trots att man inte vill mer än så? Jag säger inte att jag aldrig kommer att träffa någon igen, eller vilja ha sex med någon, men just nu känns det väldigt långt bort och jag tror att det kommer dröja väldigt lång tid tills jag är redo igen. Jag kan komma på mig själv med att flirta med någon ute på krogen, för att sedan säga tack för mig och åka hem ensam. Eller sitta och chatta med folk som kanske får förhoppningar, trots att jag vet att jag nog inte kommer att ens vilja ses.

Är det okej, eller vilseleder man?
Är det okej att bli bjuden på en drink på krogen trots att man vet att man inte är intresserad? Eller borde man tacka nej? Eller borde man tacka ja med orden "Ja tack, så länge du vet att det bara är en drink"?
Är det okej att chatta/skriva med män som får förhoppningar om att träffas, fast man vet att man nog inte kommer vilja ses?
Är det okej att gå på en dejt även fast man bara vill dricka vin och snacka skit, och vet att det nog inte kommer att leda någon vart varken ikväll eller någon annan kväll?

Jag vet ju givetvis om att allt det är helt tillåtet och att det är mitt liv och mina val/regler. Men frågan är väl snarare, är det schysst? Eller borde man kanske ta ett steg tillbaka om man känner att man inte är intresserad av mer?

 

[sjoberga]

Är det okej, eller vilseleder man?
Är det okej att bli bjuden på en drink på krogen trots att man vet att man inte är intresserad? Eller borde man tacka nej? Eller borde man tacka ja med orden "Ja tack, så länge du vet att det bara är en drink"?
Är det okej att chatta/skriva med män som får förhoppningar om att träffas, fast man vet att man nog inte kommer vilja ses?
Är det okej att gå på en dejt även fast man bara vill dricka vin och snacka skit, och vet att det nog inte kommer att leda någon vart varken ikväll eller någon annan kväll?

Okej. Så länge man inte just vilseleder på ett direkt sätt. Att någon uppfattar något som eventuellt är något annat, är inte att vilseleda. Däremot kan det väl vara ganska befriande att om man känner att det enda den andre vill, är något man själv inte vill, att tydligt säga det. Blir du bjuden på en drink av någon sliskig jävel som uppenbart vill något annat, kan det vara lättast att bara säga nej. Inte för att det är ojuste, utan för ens egen skull, tänker jag.

Är inte hela poängen med en dejt att äta gott tillsammans och få snacka "skit"/"annat" med någon man är intresserad av som person? Annat kommer väl senare om båda får den typen av känslor.

Helt okej, tycker jag, med andra ord.

 

[Mineur]

Jag har varit singel sedan årsskiftet, och just nu är jag inne i en tid i mitt liv där jag verkligen inte är intresserad av att träffa någon. Jag känner mig inte redo att ligga med någon heller, jag är väldigt obekväm med den tanken. Men alla mina vänner jobbar ganska mycket och har sambo/man/familj. Vi ses på helgerna och jag känner att de verkligen prioriterar att umgås med mig, och det är jag oändligt tacksam för! Men det blir ändå lite ensamt emellanåt. Jag blir lite uttråkad när jag är hemma ensam och har därför tänkt att det kanske är dags att börja prata med... ja, män! En del gamla bekanta har börjat snappa upp via sociala medier att jag numer bor ensam och har börjat höra av sig, vilket är lite kul. Inatt när jag kom hem från krogen satt jag och chattade med en gammal kollega som var väldigt flirtig. Jag känner att flirtandet i sig gör mig på gott humör, får mig att fnissa lite, stärker mitt självförtroende

Men så slog det mig, är det verkligen okej att flirta med folk trots att man inte vill mer än så? Jag säger inte att jag aldrig kommer att träffa någon igen, eller vilja ha sex med någon, men just nu känns det väldigt långt bort och jag tror att det kommer dröja väldigt lång tid tills jag är redo igen. Jag kan komma på mig själv med att flirta med någon ute på krogen, för att sedan säga tack för mig och åka hem ensam. Eller sitta och chatta med folk som kanske får förhoppningar, trots att jag vet att jag nog inte kommer att ens vilja ses.

Är det okej, eller vilseleder man?
Är det okej att bli bjuden på en drink på krogen trots att man vet att man inte är intresserad? Eller borde man tacka nej? Eller borde man tacka ja med orden "Ja tack, så länge du vet att det bara är en drink"?
Är det okej att chatta/skriva med män som får förhoppningar om att träffas, fast man vet att man nog inte kommer vilja ses?
Är det okej att gå på en dejt även fast man bara vill dricka vin och snacka skit, och vet att det nog inte kommer att leda någon vart varken ikväll eller någon annan kväll?

Jag vet ju givetvis om att allt det är helt tillåtet och att det är mitt liv och mina val/regler. Men frågan är väl snarare, är det schysst? Eller borde man kanske ta ett steg tillbaka om man känner att man inte är intresserad av mer?

Jag tycker att så länge man är ärlig och tydlig från första stund är det okej. Jag blev till exempel utbjuden på middag av en kille på jobbet och svarade "ja, vi kan gå ut och käka middag som vänner". Det slutade med att det här "som vänner" blev lite av ett allvarligt internt skämt som fortsatte citeras under middagens gång. Han var alltså helt med på vad det var som gällde och var okej med det, även om han samtidigt var öppen med att han gärna skulle vilja att det var mer.

Den här mannen hanterade situationen väldigt bra och vi är goda vänner än idag, men det är möjligt att inte alla kan ta det på samma bra sätt som han gjorde. Men när allt kommer omkring så är ju allt du kan göra att kan du ju inte göra mer än att vara ärlig och tydlig. Om personen i fråga då fortsätter att prata med dig eller fortfarande vill köpa dig en drink så är det bara att köra på och ha trevligt tycker jag!

 

[Mineur]

Ja @sjoberga har en bra poäng i att det kan vara bra att läsa av personen och situationen ordentligt först också. En annan bekant till mig bjöd ut mig på en drink en gång, "som vänner", men då jag visste att han hade rykte om sig att vara en player som i princip samlade på ragg så sa jag blankt nej med en gång. Tänk efter, analysera situationen och fundera på vad det faktiskt ger dig innan du svarar ja.

 

[Fan of Bill]

Jag vet ju givetvis om att allt det är helt tillåtet och att det är mitt liv och mina val/regler. Men frågan är väl snarare, är det schysst? Eller borde man kanske ta ett steg tillbaka om man känner att man inte är intresserad av mer?

Fast ändå. Så kan du väl ge dig detta om du tycker att det är trevligt och mysigt? Måste det vara så allvarligt och tungt?


Säg att som det är, att du inte är intresserad av nåt förhållande (eller sex om det nu är det som ligger i luften) utan du bara vill snacka på för det känns bra. Sen är det ju upp till honom att göra som han vill efter det.

Man kan göra det svårt och man kan göra det enkelt

 

[Luff]

Kompisen har nyss gjort samma resa och hon var jättetydlig med att hon gärna umgicks men inget mer - hon är en glad skit som "flörtar" med unga, gamla, honor eller hannar. Ändå blev karlarna grymt besvikna när hon inte ville mer. Hon fick blocka ganska friskt och rent av skälla ut några "vänner" som började bete sig illa. I det ena fallet var det en gift studiekamrat som blev så svartsjuk så det blev uppträde på stan - dom hade inte haft någon som helst romantisk relation men han tyckte ändå han "ägde" hennes uppmärksamhet. Ja hej o hå vad svårt det verkar.

 

[Stockholm_86]

Kompisen har nyss gjort samma resa och hon var jättetydlig med att hon gärna umgicks men inget mer - hon är en glad skit som "flörtar" med unga, gamla, honor eller hannar. Ändå blev karlarna grymt besvikna när hon inte ville mer. Hon fick blocka ganska friskt och rent av skälla ut några "vänner" som började bete sig illa. I det ena fallet var det en gift studiekamrat som blev så svartsjuk så det blev uppträde på stan - dom hade inte haft någon som helst romantisk relation men han tyckte ändå han "ägde" hennes uppmärksamhet. Ja hej o hå vad svårt det verkar.

Haha, jamen det blir ju så ibland. Men jag tror det är så som många skrivit i den här tråden, så länge man är tydlig så har man väl sitt på det torra i alla fall. Den som flippar får skylla sig själv.

Det hände mig för många år sedan, dejtade en kille som var betydligt mer kär än vad jag var. Jag sa att jag inte ville något seriöst men att det var kul att hänga. Att jag inte ville att vi skulle vara exklusiva och inte träffas allt för ofta. Han sa att det var OK, men hörde ändå av sig varje dag och blev extremt svartsjuk när jag flirtade med någon annan. Det var bara att bryta..