Jag cyklar ett par mil om dagen och använder ringklockan flitigt, men något som komplicerar situationen för cyklister är att man aldrig vet hur en fotgängare kommer att reagera på ett plingande. Vissa går lugnt åt sidan och lämnar plats, men minst lika många reagerar som om man hade väckt dem ur djup sömn - de blir skrämda och desorienterade och kan hoppa eller vingla iväg åt precis vilket håll som helst.
Och en del blir faktiskt arga. Senast i förra veckan plingade jag - i god tid - åt en kille som gick mitt i den markerade cykelbanan istället för på gångbanan precis bredvid. Han hoppade rakt upp, svängde runt, väntade tills jag var jämsides och gjorde ett utfall mot mig när jag passerade. Hans knytnäve missade mitt huvud med kanske ett par centimeters marginal, jag kände vinddraget. Det är första gången någon har försökt slå mig, men inte första gången någon har blivit arg. Oftast nöjer sig de arga dock med att skälla. Jag cyklar långsamt - brukar snitta 15 km/h vilket är en fart som många hyfsade hobbylöpare kan hålla - och plingar i så god tid jag bara kan för att ge sömngångarna en chans att vakna till och gå åt sidan när de är klara med sitt hopp-och-dansnummer. Om jag hade smugit mig på folk och ringt dem rakt i örat hade jag förstått dem som reagerar med ilska lite mer, men det verkar helt enkelt vara så att själva ljudet av en ringklocka är provocerande för vissa.
Jag fortsätter att plinga åt folk därför att jag själv föredrar att bli plingad åt när jag är ute och går, men jag har full förståelse för om andra cyklister tvekar att använda ringklockan - det går ju liksom inte att se på främmande fotgängare hur de kommer att reagera på ett pling. Har man fått en utskällning - eller en knytnäve - som reaktion på sitt pling förstår jag fullt ut att man undviker att plinga i "onödan".
