vem köper en ponny för 100 000?

[Shudde]

Sv: vem köper en ponny för 100 000?

men varför sticker det så i dina ögon att en del föräldrar vill hjälpa sina barn att satsa? Eller att bara ha kul?

Jag tycker argumentet att ungarna ska lära sig utbilda går stick i stäv med att ungarna inte ska se det som något annat än en rolig grej.
För vissa barn kanske det är roligast att ha en utbildad och rutinerad ponny som kan ge en shysst start på tävlingsbanan?

jag hade definitivt lagt stövlarna på hyllan för alltid om jag hade fått en ungponny för 10000 som första ponny. Jag var inte tuff nog.

 

[yennork]

Sv: vem köper en ponny för 100 000?

KL

Hästar är inte det enda som kostar. De som har motorintresserade barn som kör cross och vad-det-mer-heter lägger ut stora summor både på träning och tävling, förutom att pappan (vanligtvis) lägger många, många timmar på att meka. Där krävs också en dragbil och släp...och gärna en gammal husvagn/bil för familjen att bo i under meetings långt hemifrån.

Om ens barn har drömmar och ambitioner och man har råd och intresse att låta dem försöka uppfylla dem - varför inte? För att några föräldrar pressar sina barn? I så fall borde all ungdomsidrott förbjudas.

Sen - varför skulle inte en frisk, erfaren, välutbildad ponny få kosta? Då kanske vi hade fått se fler vuxna som utbildade unghästar i den takt som passar individen, i stället för att barn eller ungdomar ska kämpa med att lära både sig själv och hästen samtidigt.

 

[MagicaDeHex]

Sv: vem köper en ponny för 100 000?

håller med i detta,

känns som att det i tråden klankas ner på de föräldrar som köper en ponny över 50 000 kr åt sitt barn.

Har man dom pengarna och väljer att lägga på en ponny, so what. Det skadar väl ingen?

 

[LadyCovergirl]

Sv: vem köper en ponny för 100 000?

Eller bli knäckt för att man inte lyckas förvalta den... Om det tagit en ryttare av Marco Kutschers kaliber åratal att komma underfund med hästen, och vinna dess förtroende, så känns det ju som ganska tufft för en fjortonåring att lyckas. Även om jag håller med om att den är kalasfin, ur publiksynpunkt jättetråkigt att man inte kommer se den mer nu när den bytt ryttare.

Givetvis finns risken men den risken finns ju även för en vuxen. (Även om vi kan utgå från att en vuxen är bättre förberedd att hantera ett sådant misslyckande.)
Jag kan tänka mig att killen ifråga har provat hästen och funnit att det är en passande häst. Tiden får väl utvisa hur passande.

 

[Petruska]

Sv: vem köper en ponny för 100 000?

Själv kom jag igång för sent och hade fel hästmaterial.

Det lär dröja innan jag har egen tävlingshäst igen och frågan är då hur långt hinner jag komma?

VARFÖR är du så emot att göra det man önskar när man är barn/tonåring?

Jag fattar verkligen inte. För sent för vad? Varför är det ett problem hur långt du "hinner komma" när du nästa gång har möjlighet att ha en häst?

Jag har inget emot att få göra det man önskar när man är barn/tonåring, men jag tycker inte att barns/tonåringars önskemål är något för föräldrar att inrätta sina liv efter i alltför hög grad, och jag ser det heller inte som en katastrof om barn/tonåringar inte kan få allt de vill. Så är det här i livet. Jag får inte heller allt jag vill.

För att man ångrar inte saker man gjort tidigare i livet, utan sånt man stått över.

Det där är ju någon sorts klyscha. Jag kan lätt komma på saker som jag ångrar att jag har gjort och saker som jag ångrar att jag inte har gjort. Så är ju livet, allt faller inte ut på bästa sätt, det gäller både när man gasar och när man bromsar, så att säga.

Mina föräldrar förbjöd/förhindrade en oändligt lång rad av små och stora saker som de mycket väl hade kunnat tillåta (om man ser till materiella resurser och sådant). Det gjorde de så klart utifrån vad de ansåg var det lämpligaste, jag har inga problem med den saken. Vare sig man gillar det eller inte, så är det ju föräldrar som har makten över barns barndom och uppväxt.

 

[Ponnytant]

Sv: vem köper en ponny för 100 000?

Annat var det på min tid.
http://www.youtube.com/watch?v=Xe1a1wHxTyo

 

[Madick]

Sv: vem köper en ponny för 100 000?

Jag fattar verkligen inte. För sent för vad? Varför är det ett problem hur långt du "hinner komma" när du nästa gång har möjlighet att ha en häst?

För sent för DÅ hade jag en färdig häst som skulle tagit mig upp i svår klass. När jag väl köper häst och börjar tävla igen (det kommer bli så!) så vill jag ha en unghäst och ta hela vägen. Nu har jag inte erfarenheten från svår klass vilket gör det hela mycket svårare, om ens möjligt? Jag väntade med barn för att hinna med tävlingsbiten, ändå hann jag inte.

Jag har inget emot att få göra det man önskar när man är barn/tonåring, men jag tycker inte att barns/tonåringars önskemål är något för föräldrar att inrätta sina liv efter i alltför hög grad, och jag ser det heller inte som en katastrof om barn/tonåringar inte kan få allt de vill. Så är det här i livet. Jag får inte heller allt jag vill.

Här håller jag med dig till 100%. Och att välja en bra häst istället för en dålig eller medioker (för ändamålet) är knappast att inrätta mitt liv efter barnens önskan.

Det där är ju någon sorts klyscha. Jag kan lätt komma på saker som jag ångrar att jag har gjort och saker som jag ångrar att jag inte har gjort. Så är ju livet, allt faller inte ut på bästa sätt, det gäller både när man gasar och när man bromsar, så att säga.

Vad är det för saker du ångrar, som inte tillhör omdömeslösa dumheter som saker man gör på fyllan t.ex. Upplevelser och utbildningar, möjligheter du fångat, har du ångrat något sådant?

Mina föräldrar förbjöd/förhindrade en oändligt lång rad av små och stora saker som de mycket väl hade kunnat tillåta (om man ser till materiella resurser och sådant). Det gjorde de så klart utifrån vad de ansåg var det lämpligaste, jag har inga problem med den saken. Vare sig man gillar det eller inte, så är det ju föräldrar som har makten över barns barndom och uppväxt.

Självklart är det så. Det finns saker jag inte tillåter mina barn också, men inom just det här området anser jag att det är viktigt, därför väljer jag att stötta mina barn inom t.ex. idrott.

 

[sjoberga]

Sv: vem köper en ponny för 100 000?

Jag har inget emot att få göra det man önskar när man är barn/tonåring, men jag tycker inte att barns/tonåringars önskemål är något för föräldrar att inrätta sina liv efter i alltför hög grad, och jag ser det heller inte som en katastrof om barn/tonåringar inte kan få allt de vill. Så är det här i livet. Jag får inte heller allt jag vill.

Och i det håller jag absolut med.

Jag förstår dock inte vad det står i för motsats till att man köper en häst för 10.000, 100.000 eller 1 miljon till sitt barn. För vissa vuxna skulle de 2 senare varianterna betyda ett signifikant inrättande rent ekonomiskt, fast inte för alla.

 

[Hiddeous]

Sv: vem köper en ponny för 100 000?

Men det är väl inte fel att ha drömmar och mål? Min dotter är för ung nästa OS (16 år då) men tränaren pratar om att hon har kapacitet för OS och vi kommer ju att hjälpa henne med träningar och tävlingar. Men vi skulle aldrig ha ekonomi att köpa en ponny till henne, oavsett pris eftersom min häst redan kostar så mycket. Så någon satsning inom ridsport skulle vi aldrig klara av. Ridsport på elitnivå är för dyrt. Inte ens jag har råd att tävla i de tävlingarna som jag drömmer om det kostar helt enkelt för mycket.

Nu kanske jag missförstod, men är din dotter tolv år och hennes tränare säger att hon är ett ämne för OS i någon ridsportgren? Jag har lite svårt att se varför man som vuxen gör så mot ett barn. Särskilt i en sport där pengar och hästar betyder nästan allt för om man "kommer långt", och där karriären är så lång att man kan tävla tills man stupar, praktiskt taget.

 

[Hiddeous]

Sv: vem köper en ponny för 100 000?

Jag tycker argumentet att ungarna ska lära sig utbilda går stick i stäv med att ungarna inte ska se det som något annat än en rolig grej.

Jag säger inte att de måste lära sig det. Jag sa bara att för att kunna ta emot bra hästar brukar det vara en förutsättning.

 

[kryddelydd]

Sv: vem köper en ponny för 100 000?

För sent för ponnytiden. Den finns bara en gång.

Men vad är "ponnytiden" för något?

För mig var det att leka med billiga ponnyer i skogen och på vägarna, och ibland på den gräsbana pappa stängslade in.
Vi hade råd med billiga ponnyer (gratis försörjning eftersom det fanns 40 mjölkkor också som skulle ha foder och ponnyerna gick på marginalen) men inte råd med sadel eller lektioner.

Utifrån dina inlägg tolkar jag "ponnytiden" som en företeelse att åka och tävla sin ponny mot andra barns ponnyer men jag kan ha tagit fel.

Utifrån dina inlägg är du tävlingsintresserad och tävlings - och prestationsinriktad vilket inte är fel - och då blir det ju naturligt att du är en av dem som tycker att det är "naturligt" eller självklart att köpa en dyr ponny om pengarna finns.

Om pengarna finns ser jag inte något fel i att köpa en dyr ponny. Om pengarna inte finns ser jag det som något väldigt otrevligt att låna pengarna för att köpa en dyr ponny.
Om pengarna inte finns till en dyr ponny men till en billig, ser jag inget fel i att köpa den bästa ponny man kan hitta utifrån den plånbok man har.

 

[Shudde]

Sv: vem köper en ponny för 100 000?

Och jag håller inte med. Jag tror att alla behöver lära sig rida på en häst som redan kan för att veta hur det ska vara och för att kunna fokusera mer på sin egen ridning än på hästen.

Jag förstår fortfarande inte varför det sticker så i dina ögon att en del föräldrar har både tid och råd och lust att hjälpa sina barn att satsa på något?

 

[Petruska]

Sv: vem köper en ponny för 100 000?

För sent för DÅ hade jag en färdig häst som skulle tagit mig upp i svår klass. När jag väl köper häst och börjar tävla igen (det kommer bli så!) så vill jag ha en unghäst och ta hela vägen. Nu har jag inte erfarenheten från svår klass vilket gör det hela mycket svårare, om ens möjligt? Jag väntade med barn för att hinna med tävlingsbiten, ändå hann jag inte.

Alltså, jag kan förstå att det i efterhand kan kännas som att det hade varit roligt att vara ett stjärnskott som ung. Vad jag verkligen inte förstår är hur det i efterhand kan vara ett problem att man inte var det

Du har fått/kunnat ha häst förut och du räknar med att kunna det igen när barnen blir mindre tidskrävande, så vad är problemet? För mig låter det ungefär som mitt liv, häst i yngre år, ingen häst under barnens uppväxt, sedan häst igen. För mig är det ett ganska gynnat och privilegierat liv, en standard över vad majoriteten har råd med, så jag har svårt att riktigt se problemet.

Vad är det för saker du ångrar

Det enda jag egentligen ångrar så att det stör mig är ett gammalt ex som fortfarande har negativ inverkan på min sinnesfrid och troligen alltid kommer att ha det. För övrigt ångrar jag väl inte så mycket, men jag ser ju att vissa val inte har gett optimal utdelning och jag ser ju både att jag pga att jag vill annat har valt bort saker i hästeriet som hade varit roliga och att jag pga hästeriet har valt bort annat som hade varit roligt. Framförallt har hästeriet varit mycket negativt för mina möjligheter att resa, både vad gäller tid och pengar. Så sett är jag glad att jag har ett hästlöst decennium bakom mig, även om det så klart inte var utvecklande för min ridning med ett så långt uppehåll.

Men jag upplever inte särskilt mycket ånger, utan ser det mer som att man inte kan både äta kakan och ha den kvar, även om det hade varit underbart om det gick. Det bästa man kan göra om man ångrar sig är nog att försöka jobba bort känslan, tror jag.

 

[Hiddeous]

Sv: vem köper en ponny för 100 000?

Och jag håller inte med. Jag tror att alla behöver lära sig rida på en häst som redan kan för att veta hur det ska vara och för att kunna fokusera mer på sin egen ridning än på hästen.

Jag förstår fortfarande inte varför det sticker så i dina ögon att en del föräldrar har både tid och råd och lust att hjälpa sina barn att satsa på något?

Det sticker inte i ögonen, jag undrar mest varför så många är så övertygade om att de gör barnen en tjänst.

 

[Hiddeous]

Sv: vem köper en ponny för 100 000?

Men jag upplever inte särskilt mycket ånger, utan ser det mer som att man inte kan både äta kakan och ha den kvar, även om det hade varit underbart om det gick. Det bästa man kan göra om man ångrar sig är nog att försöka jobba bort känslan, tror jag.

Just den här typen av "ånger" känns ännu mer okonstruktiv, eftersom det inte handlade om ett aktivt val att inte tävla ponny, utan även om att resurser och möjligheter kanske inte fanns. Vad har man då att ångra?

(Sedan kommer jag inte ifrån känslan av att den där sortens ältande är symtom på ett riktigt lyxigt liv, med brist på input om motsatsen...)

 

[Hiddeous]

Sv: vem köper en ponny för 100 000?

Och jag håller inte med. Jag tror att alla behöver lära sig rida på en häst som redan kan för att veta hur det ska vara och för att kunna fokusera mer på sin egen ridning än på hästen.

Det beror ju helt på vad man vill ha ut av ridningen, skulle jag nog säga. För många kan relationen till just en specifik individ vara orsaken till att man rider över huvud taget.

 

[Shudde]

Sv: vem köper en ponny för 100 000?

Jag tror inte man ser det så utan att man vill ge sitt barn en ponny att ha roligt med, och har man då råd att köpa en dyrare så gör man det om det är den barnet vill ha. att köpa en ponny för 10000 eller 100000 är väl samma tjänst? Eller menar du att barnet mår bättre av lite blod svett och tårar och att inte ha möjlighet att hänga med kompisarna på varken träning eller utetritter för att de prompt ska ha en billig ung ponny av ideologiska skäl?

En ponny för 100000 betyder inte att hela familjen får anpassa sitt liv, snarare skulle jag tro tvärtom. Har man råd att köpa en ponny för de pengarna har man råd med helinackordering och kan bara åka och rida.

 

[Shudde]

Sv: vem köper en ponny för 100 000?

Och då köper man väl en häst man trivs med? Men att barn skulle lära sig rida bättre för att de får billigare ponnyer, det tror jag inte.

 

[Hiddeous]

Sv: vem köper en ponny för 100 000?

Utifrån dina inlägg är du tävlingsintresserad och tävlings - och prestationsinriktad vilket inte är fel - och då blir det ju naturligt att du är en av dem som tycker att det är "naturligt" eller självklart att köpa en dyr ponny om pengarna finns.

... Och att den typen av tankar kring ridningen överförs till barnen.

 

[Hiddeous]

Sv: vem köper en ponny för 100 000?

Och då köper man väl en häst man trivs med? Men att barn skulle lära sig rida bättre för att de får billigare ponnyer, det tror jag inte.

Man behöver inte rida för att bli bättre. Man kan rida för att man vill rida, och har hittat en häst som man vill kommunicera och umgås med. Om jag tänker tillbaka på de individer som stod i "mitt" inhyrningsstall tidigare, är det få av dem som har "avancerat" särskilt mycket i ridningen. Jag tror inte att det bekommit dem.