Dressyrtjejen_97
Trådstartare
Lite nyfiken apropå all unken extrem-högerpropaganda och div. nättroll som figurerar på somliga forum och dito sociala medier-plattformar.
Vem definierar ni som svensk och hur ser ni på svenskhetsbegreppet?
Är man svensk för att man är medborgare? Om man har bott här i många år? Om man är född här?
Anledningen till att jag kommit att tänka på det just nu är en diskussion jag hade med några levande nättroll och tillika numera ex-bekanta på FB häromdagen.
Jag är alltså född i Sverige. Båda mina föräldrar är födda i Sverige och innehar endast svenska medborgarskap. Mina farföräldrar är födda i Sverige och har enbart svensk släkt. Mina morföräldrar är/var inte födda i Sverige och kom hit i vuxen ålder. De kom inte från samma land eller ens samma kontinent. De kom hit i mitten av 50-talet och hade dubbla medborgarskap från slutet av samma decennium. Deras barn föddes sent 50-/tidigt 60-tal fick bara svenska medborgarskap. Mina morföräldrar var väldigt måna om att "leva på svenskt vis" med svenska seder och traditioner och att deras barn skulle lära sig bra svenska och integreras väl i samhället.
Min egna uppväxt var ju långt ifrån en dans på rosor, men har ju ändå varit "helt svensk" så att säga; svenska är mitt modermål, jag är uppväxt med svenska traditioner i en svensk inskränkt håla, jag har ett svenskt namn och ser väl åtminstone hyfsat svensk ut.
Trots nyss nämnda menade dessa nättroll jag diskuterade med att jag öht inte var svensk och inte hade någon som helst rätt att kalla mig för svensk.
3:e generationens halvinvandrare eller rätt och slätt bara invandrare, var en mer korrekt benämning enligt dessa.
Vet att mina morföräldrar har/hade inställningen "vi är svenska medborgare och har bott i Sverige under många år, men vi kom hit i vuxen ålder (de var ca. 20 resp. ca. 30 år) och har levt 1/3 resp. 1/4 av våra liv utanför Sverige, därför är det lite fel att kalla oss för svenskar". Min mammas inställning är i stil med "jag är svensk, men har utländska föräldrar". För egen del så anser jag mig som svensk, eller möjligen "svensk men med delvis utländsk släkt längre bak". Det enkla svaret i mitt fall är dock "Ja, jag är svensk".
Hur man vill definiera folk som inte är födda här tycker jag är en tolkningsfråga man ska lämna över till de själva i första hand - de har med andra ord tolkningsföreträde i frågan. Jag anser med andra ord inte nödvändigtvis att det "fel" att man inte känner sig svensk om man inte är född här, och än mer om man som mina morföräldrar kom hit i vuxen ålder. Däremot anser jag lite krasst att är man född här, då är man svensk. Sen kan man givetvis vara född här, men ha utländska föräldrar, men det gör ju inte en själv till icke svensk i den bemärkelsen. Där kan jag faktiskt (för en gångs skull) hålla med mamma i sitt resonemang "jag är svensk - men inte mina föräldrar". Är man däremot svensk, med båda föräldrarna födda i Sverige, då har man banne mig rätt att kalla sig för svensk "utan extra krusiduller". Då är man svensk rätt och slätt.
Hur tänker ni kring begreppet?
Vem definierar ni som svensk och hur ser ni på svenskhetsbegreppet?
Är man svensk för att man är medborgare? Om man har bott här i många år? Om man är född här?
Anledningen till att jag kommit att tänka på det just nu är en diskussion jag hade med några levande nättroll och tillika numera ex-bekanta på FB häromdagen.
Jag är alltså född i Sverige. Båda mina föräldrar är födda i Sverige och innehar endast svenska medborgarskap. Mina farföräldrar är födda i Sverige och har enbart svensk släkt. Mina morföräldrar är/var inte födda i Sverige och kom hit i vuxen ålder. De kom inte från samma land eller ens samma kontinent. De kom hit i mitten av 50-talet och hade dubbla medborgarskap från slutet av samma decennium. Deras barn föddes sent 50-/tidigt 60-tal fick bara svenska medborgarskap. Mina morföräldrar var väldigt måna om att "leva på svenskt vis" med svenska seder och traditioner och att deras barn skulle lära sig bra svenska och integreras väl i samhället.
Min egna uppväxt var ju långt ifrån en dans på rosor, men har ju ändå varit "helt svensk" så att säga; svenska är mitt modermål, jag är uppväxt med svenska traditioner i en svensk inskränkt håla, jag har ett svenskt namn och ser väl åtminstone hyfsat svensk ut.
Trots nyss nämnda menade dessa nättroll jag diskuterade med att jag öht inte var svensk och inte hade någon som helst rätt att kalla mig för svensk.
3:e generationens halvinvandrare eller rätt och slätt bara invandrare, var en mer korrekt benämning enligt dessa. Vet att mina morföräldrar har/hade inställningen "vi är svenska medborgare och har bott i Sverige under många år, men vi kom hit i vuxen ålder (de var ca. 20 resp. ca. 30 år) och har levt 1/3 resp. 1/4 av våra liv utanför Sverige, därför är det lite fel att kalla oss för svenskar". Min mammas inställning är i stil med "jag är svensk, men har utländska föräldrar". För egen del så anser jag mig som svensk, eller möjligen "svensk men med delvis utländsk släkt längre bak". Det enkla svaret i mitt fall är dock "Ja, jag är svensk".
Hur man vill definiera folk som inte är födda här tycker jag är en tolkningsfråga man ska lämna över till de själva i första hand - de har med andra ord tolkningsföreträde i frågan. Jag anser med andra ord inte nödvändigtvis att det "fel" att man inte känner sig svensk om man inte är född här, och än mer om man som mina morföräldrar kom hit i vuxen ålder. Däremot anser jag lite krasst att är man född här, då är man svensk. Sen kan man givetvis vara född här, men ha utländska föräldrar, men det gör ju inte en själv till icke svensk i den bemärkelsen. Där kan jag faktiskt (för en gångs skull) hålla med mamma i sitt resonemang "jag är svensk - men inte mina föräldrar". Är man däremot svensk, med båda föräldrarna födda i Sverige, då har man banne mig rätt att kalla sig för svensk "utan extra krusiduller". Då är man svensk rätt och slätt.
Hur tänker ni kring begreppet?
Senast ändrad av en moderator:
