Har ju sett på Spårlöst att många adopterade känner sig lite kluvna med fötterna i båda länder.
Jag tycker att du ska vara jäkligt försiktig med att lägga ord i munnen på alla oss som är adopterade.
Är du insatt i adoption? Annars tycker jag att du kan börja med att lyssna på dessa två poddavsnitt:
https://aca.st/7f3a38 och
https://aca.st/ff7e99
Tjejen som pratar, beskriver väldigt bra hur mycket som kan "råka" gå fel vid en adoption. Hon har fått felaktig information och förväxlats med ett annat barn. Och hon är långt ifrån ensam, det är mängder av slarvfel som begås - delvis pga att adoptionsbyråer är vinstdrivande.
Har du koll på rättigheterna barn har? Tex att ett barn inte får förflyttas till ett annat land utan båda vårdnadshavarnas godkännande det, att barnet så långt som möjligt ska ha kontakt med sina biologiska föräldrar etc. Hur många av oss adopterade tror du har kontakt med våra biologiska föräldrar? Hur många barns föräldrar tror du godkänt att barnet adopteras utomlands?
Jag kan säga att det är en väldigt liten andel. VÄLDIGT liten. Faktum är att många av oss blivit svikna av den svenska staten, saker som bör ha utretts - har inte utretts. Papper som vi senare vill ha tag på är "borta" osv.
Med den vetskapen är det väl inte så konstigt att många av oss söker oss tillbaka till våra födelseland? Att veta grundläggande fakta om sig själv, tex vilket datum man föddes eller vilket år man faktiskt föddes, är väl ändå inte så mycket begärt? Med vetskapen om att allt man fått veta om sig själv eventuellt kan vara falsk information, att alla papper om en själv helt plötsligt är borta och dessutom att ingen vill ta sitt ansvar i frågan - är ändå rätt tragiskt. Jag skulle faktiskt säga att det blir som en typ av självförsvar att säga att man identifierar sig med sitt födelseland. Som en förklaring för att slippa kommentarer som "men du är ju inte svensk PÅ RIKTIGT" eller "du kommer aldrig bli en RIKTIG svensk".
Sen får man inte glömma att Spårlöst är TV, vissa saker är högst troligast sånt de bara ska säga - för att det ska se bra ut. Det ska se ut som att de älskar att vara i sitt födelseland och att det är en dans på rosor. Jag har själv varit tillbaka i mitt födelseland, och det är då INTE någon dans på rosor.
Men visst finns det de som verkligen identifierar sig med sitt födelseland också och det är inte något fel i det
Edit: jag kanske inte skulle ha skrivit detta, men jag kände mig bara tvungen. Det skrivs och talas så mycket om oss adopterade, utan att faktiskt fråga oss eller ens tänka en tanke på hur det känns för oss när andra (icke adopterade) lägger ord i munnen på oss och talar om vad vi känner och tycker. För ofta är det som skrivs och sägs inte ens sant för hälften av oss. Det är bara något som någon har antagit och sedan spridit vidare.