Vem är svensk?

Det är det inte tills du inte kallas till intervju eftersom du heter Ibrahim Mohammed och inte Kalle Svensson - och ja det har forskats om vikten av namn och förmodad etnicitet på arbetsmarknaden - flera med icke-svenska namn har bytt namn just pga det. Eller du inte får hyreskontraktet eftersom du är rom eller du inte släpps in på nattklubben för att du ser ut som du kommer från Mellanöstern (även om det är dina föräldrar som gjorde det och du är född i Sverige, svensk medborgare och svensk). Då spelar det stor roll.

Har en bekant som bytte namn på sitt CV. Fick en intervju, och när intervjuaren hämtade henne i receptionen och "ropade upp" hennes namn så sa hon "Ja, det är jag! Eller jag heter ju egentligen X men hade jag sagt det hade jag ju inte fått någon intervju". Jag tyckte det var ballt gjort av henne, men mycket tragiskt att det ens skulle behövas. Hon fick jobbet.
 
Har ju sett på Spårlöst att många adopterade känner sig lite kluvna med fötterna i båda länder.
Jag tycker att du ska vara jäkligt försiktig med att lägga ord i munnen på alla oss som är adopterade.

Är du insatt i adoption? Annars tycker jag att du kan börja med att lyssna på dessa två poddavsnitt: https://aca.st/7f3a38 och https://aca.st/ff7e99

Tjejen som pratar, beskriver väldigt bra hur mycket som kan "råka" gå fel vid en adoption. Hon har fått felaktig information och förväxlats med ett annat barn. Och hon är långt ifrån ensam, det är mängder av slarvfel som begås - delvis pga att adoptionsbyråer är vinstdrivande.

Har du koll på rättigheterna barn har? Tex att ett barn inte får förflyttas till ett annat land utan båda vårdnadshavarnas godkännande det, att barnet så långt som möjligt ska ha kontakt med sina biologiska föräldrar etc. Hur många av oss adopterade tror du har kontakt med våra biologiska föräldrar? Hur många barns föräldrar tror du godkänt att barnet adopteras utomlands?

Jag kan säga att det är en väldigt liten andel. VÄLDIGT liten. Faktum är att många av oss blivit svikna av den svenska staten, saker som bör ha utretts - har inte utretts. Papper som vi senare vill ha tag på är "borta" osv.

Med den vetskapen är det väl inte så konstigt att många av oss söker oss tillbaka till våra födelseland? Att veta grundläggande fakta om sig själv, tex vilket datum man föddes eller vilket år man faktiskt föddes, är väl ändå inte så mycket begärt? Med vetskapen om att allt man fått veta om sig själv eventuellt kan vara falsk information, att alla papper om en själv helt plötsligt är borta och dessutom att ingen vill ta sitt ansvar i frågan - är ändå rätt tragiskt. Jag skulle faktiskt säga att det blir som en typ av självförsvar att säga att man identifierar sig med sitt födelseland. Som en förklaring för att slippa kommentarer som "men du är ju inte svensk PÅ RIKTIGT" eller "du kommer aldrig bli en RIKTIG svensk".

Sen får man inte glömma att Spårlöst är TV, vissa saker är högst troligast sånt de bara ska säga - för att det ska se bra ut. Det ska se ut som att de älskar att vara i sitt födelseland och att det är en dans på rosor. Jag har själv varit tillbaka i mitt födelseland, och det är då INTE någon dans på rosor.

Men visst finns det de som verkligen identifierar sig med sitt födelseland också och det är inte något fel i det :)

Edit: jag kanske inte skulle ha skrivit detta, men jag kände mig bara tvungen. Det skrivs och talas så mycket om oss adopterade, utan att faktiskt fråga oss eller ens tänka en tanke på hur det känns för oss när andra (icke adopterade) lägger ord i munnen på oss och talar om vad vi känner och tycker. För ofta är det som skrivs och sägs inte ens sant för hälften av oss. Det är bara något som någon har antagit och sedan spridit vidare.
 
Det är det inte tills du inte kallas till intervju eftersom du heter Ibrahim Mohammed och inte Kalle Svensson - och ja det har forskats om vikten av namn och förmodad etnicitet på arbetsmarknaden - flera med icke-svenska namn har bytt namn just pga det. Eller du inte får hyreskontraktet eftersom du är rom eller du inte släpps in på nattklubben för att du ser ut som du kommer från Mellanöstern (även om det är dina föräldrar som gjorde det och du är född i Sverige, svensk medborgare och svensk). Då spelar det stor roll.

Ja den där strukturella rasismen är ett nedrans elände och just därför tycker jag det är viktigt att sluta lägga så mycket värderingar och vikt i vilken nationalitet personer tillhör. I min utopiska drömvärld ska det liksom inte spela roll. (Nej jag vet att vi inte lever i den ännu.)
 
Det där är för övrigt också väldigt intressant apropå språk. Hur kommer det sig att man alltid upptäcker att man egentligen har en annan sexualitet, underförstått att man haft en annan sexualitet hela tiden bara inte förstått det. Man kanske helt enkelt ändrar sexualitet? :D Jag var hetero då, nu är jag homo, exempelvis. Det är säkert högst individuellt hur det upplevs, många som kommer ut som homosexuella (också apropå språk, "kommer ut" är ju ett förbaskat märkligt ordval) upplever kanske att de alltid vetat om att något inte känts helt rätt. Andra kan ju ha levt i ett långt äktenskap med en person av motsatt kön och sen 50+ tycker att något annat passar mig nu.

Sorry för lite off topic men finner det intressant :D Själv är jag bisexuell men då är det ingen som pratar varken om att jag "kommit ut" eller att jag alltid egentligen var bisexuell innerst inne :D
Absolut händer ju det också. Tog bara några exempel och inte alla :D känner flera som levt ena halvan av livet med samma kön och sedan med motsatt kön och omvänt. Tänker bara att det kan ha o göra med att man helt enkelt blir kär i personen och inte i "könen" på samma sätt. Dessutom förändras ju smaken med åldern. Kan inte påstå att några av de jag var förtjust i förr är så spännande längre :angel::laugh:
 
"Definiera" kanske inte är rätt ord. Snarare "ha en uppfattning om", vilket är oundvikligt om man tycker att ordet har någon innebörd överhuvudtaget.

Vem är lång? Det kan folk ha olika uppfattningar om. Jag tycker höjdhopparen Patrik Sjöberg med sina 199 cm är lång. Oavsett vad han själv tycker. Om jag tyckte att det var upp till han själv att bestämma det hade jag varit tvungen att förkasta hela min förståelse, uppfattning och tolkning av termen. Den hade tappat mening.

Jag tycker jämförelsen är ganska fånig. Lång är endimensionell mätparameter, lätt att mäta och komparera och förstå innebörden av . Hur svensk någon känner sig eller är, är inte jämförbart på något sätt.
 
Absolut händer ju det också. Tog bara några exempel och inte alla :D känner flera som levt ena halvan av livet med samma kön och sedan med motsatt kön och omvänt. Tänker bara att det kan ha o göra med att man helt enkelt blir kär i personen och inte i "könen" på samma sätt. Dessutom förändras ju smaken med åldern. Kan inte påstå att några av de jag var förtjust i förr är så spännande längre :angel::laugh:
Kom att tänka på ICA chefen som bytte kön från man till kvinna o fortsatte på samma tjänst, det var hens fru som fick honom på det spåret, de är ff gifta o lever tillsammans.
 
Är du inte väl generaliserande?

Alla lär inte ta illa upp och det finns säkert många orsaker för folk att ta illa upp förutom den du nämner.

Jag bara nämnde en av anledningarna som kan vara till bakgrund. Jag skrev inte "alla tar illa upp och här är varför".
 
Ord är till för att kommunicera och blir meningslösa om de inte har någon form av gemensam betydelse folk sinsemellan.

Tycker det här är en väldigt viktig punkt. Det finns ett stort värde i att kunna definiera saker och förhålla sig till samma termer, de som menar att lösningen är att sudda ut begrepp och gränsdragningar gör så troligtvis för att de inte klarar av att vara tydliga och verkar inte förstå att det som binder människor samman är att förstå varandra. Bakvänt...
 
Tycker det här är en väldigt viktig punkt. Det finns ett stort värde i att kunna definiera saker och förhålla sig till samma termer, de som menar att lösningen är att sudda ut begrepp och gränsdragningar gör så troligtvis för att de inte klarar av att vara tydliga och verkar inte förstå att det som binder människor samman är att förstå varandra. Bakvänt...

Jag tror att det är lättare att förstå varandra om man förstår att olika människor kan se på ett begrepp från olika perspektiv och utgångspunkter, snarare än att man förbehåller sig rätten att definiera vad någon annan måste mena med att de känner sig som svenska. Exempelvis.

Att egen eller föräldrars födelseort är väldigt viktigt för att en människa ska kunna ”vara svensk” är ren bullshit, något som flera hävdat nästan som en definition.
 
Att egen eller föräldrars födelseort är väldigt viktigt för att en människa ska kunna ”vara svensk” är ren bullshit, något som flera hävdat nästan som en definition.

Problemet är väl vad man menar med att ”vara svensk”? Att mena att alla kan vara svenska gör begreppet meningslöst. En grupp måste ha gemensamma nämnare för att det ska vara en grupp.
Som jag har uppfattat det så är andemeningen när man pratar om att vara svensk skilt från att ha svenskt medborgarskap. Det ena innebär för många inte detsamma som det andra. Man kan absolut tycka att det räcker så också förstås, men jag tror att man då gör det för att vara inkluderande och inte nödvändigtvis för att vara konsekvent med hur man annars ser på saker.

Exempel: Du jobbar frivilligt i ett soppkök för hemlösa som ofta har brist på deltagare som vill vara med och hjälpa till. Du frågar en vän om inte denne skulle vilja ställa upp på lite välgörenhetsarbete. Denne tycker att det låter spännande, kommer med vid ett tillfälle och skriver upp sig på listan för folk man kan ringa in om det behövs. Tiden går, vännen blir ringd rätt ofta men kommer inte en enda gång under flera månaders tid. Ett par år senare stöter du på personen på ett fik, ni säger hej och hamnar vid bord i närheten av varandra. Du hör hur personen berättar om hur denne är med i en grupp som ordnar med soppa åt hemlösa och att det känns jättebra i själen att vara del av ett sådant initiativ.
Skulle du...

A: Känna att personen kanske inte riktigt har rätt att klassa sig som tillhörande gruppen...?
B: Känna att ”vad kul att personen fortfarande känner sig som en del av rörelsen”?
 
Jag har en kollega som vid ett tillfälle beskrev sig som finsk och jag protesterade. Jag känner hans far genom jobbet och kollegan är född i Sverige så enligt mitt sätt att se det så är han svensk även om hans ursprung är finskt. En släkting är född i USA men bor i Sverige sedan 70-talet och är svensk medborgare, jag antar att vi båda ser honom som svensk men med amerikanskt ursprung? Jag har en kollega som är född av somaliska föräldrar men född flykting och bor i Sverige sedan han var ca nio år. I mina ögon är han svensk. Jag är född och uppvuxen med lappar, för mig är de samer och svenskar.
 
Frågar man Duplantis själv är jag 100% säker på att han tycker han är amerikan och inte svensk.

Han har inte bott här, talar inte språket och har förmodligen ingen direkt anknytning till eller kännedom om samhället i stort.

Likaså tror jag inte systrarna Kallur tänker att de är amerikaner.

Ett medborgarskap på pappret säger ju egentligen ganska lite.
Jag håller med. Han är väl amerikan som tävlar för Sverige av praktiska skäl?
 
Hoppryttaren Peter Charles tävlade ursprungligen för Storbritannien, ändrade sitt medborgarskap till irländare, tävlade för Irland, och har nu ändrat tillbaka det igen och tävlar för Storbritannien igen. Uppenbarligen av strategiska skäl. Han är född i England och har bott kvar där hela tiden. Danska dressyrryttaren Lars Petersen som representerat Danmark i OS rider nu för USA. Mathilda Karlsson tävlar för Sri Lanka (adopterades som baby)

Hon betonar att hon fortfarande känner sig precis lika svensk som innan och att bytet egentligen inte har med Sverige att göra. I stället handlar det om att ta chansen för att bland annat kunna uppfylla drömmen om att rida mästerskap, vilket är svårare att göra för Sverige med den konkurrens som råder här.
https://www.tidningenridsport.se/svensk-hoppryttare-borjar-rida-for-sri-lanka-os-i-tokyo-ar-malet/

Inom hästvärlden verkar det vara relativt vanligt att ryttare ändrar medborgarskap (eller redan har dubbelt medborgarskap) av taktiska skäl, liksom Mondo gjort men utan att ändra nationalitet.
 
Hoppryttaren Peter Charles tävlade ursprungligen för Storbritannien, ändrade sitt medborgarskap till irländare, tävlade för Irland, och har nu ändrat tillbaka det igen och tävlar för Storbritannien igen. Uppenbarligen av strategiska skäl. Han är född i England och har bott kvar där hela tiden. Danska dressyrryttaren Lars Petersen som representerat Danmark i OS rider nu för USA. Mathilda Karlsson tävlar för Sri Lanka (adopterades som baby)

https://www.tidningenridsport.se/svensk-hoppryttare-borjar-rida-for-sri-lanka-os-i-tokyo-ar-malet/

Inom hästvärlden verkar det vara relativt vanligt att ryttare ändrar medborgarskap (eller redan har dubbelt medborgarskap) av taktiska skäl, liksom Mondo gjort men utan att ändra nationalitet.
Andra exempel är flera ryttare som tävlat för Ukraina, men inte gör det längre nu när Onischenko inte längre kan betala dem.
 
Jag tycker jämförelsen är ganska fånig. Lång är endimensionell mätparameter, lätt att mäta och komparera och förstå innebörden av . Hur svensk någon känner sig eller är, är inte jämförbart på något sätt.

Inte riktigt lika endimensionell och lätt att mäta som definitionen "den som känner sig som svensk är det". Du kan vara lång i ett land eller kontext och kort i en annan. Hursomhelst har inte de parametrarna någonting med jämförelsen att göra. Vi kan ersätta längd med det betydligt mer komplexa begreppet hälsa om du så vill och poängen blir densamma. Jag kan inte förvänta sig att min omgivning ska tycka att jag är hälsosam bara för att jag själv tycker det.
 
Inte riktigt lika endimensionell och lätt att mäta som definitionen "den som känner sig som svensk är det". Du kan vara lång i ett land eller kontext och kort i en annan. Hursomhelst har inte de parametrarna någonting med jämförelsen att göra. Vi kan ersätta längd med det betydligt mer komplexa begreppet hälsa om du så vill och poängen blir densamma. Jag kan inte förvänta sig att min omgivning ska tycka att jag är hälsosam bara för att jag själv tycker det.

Självklart inte, men det betyder inte heller att den närmaste omgivningen har mer rätt. Hur man lever ett hälsosamt liv är säkert ungefär lika svårdefinierat som nationalitet även om det är väsensskilda saker det också.

Jag tycker inte det är särskilt intressant att definiera vem som ”är svensk” utanför den kontext det spelar juridisk roll. Vad det betyder varierar enormt mellan olika individer.
 
Jag håller med. Han är väl amerikan som tävlar för Sverige av praktiska skäl?
Ja han är amerikan. Men med gedigna svenska rötter. Som jag begriper det har han nära kontakt med sina morföräldrar och besöker Sverige lite då och då. Han har tävlat för klubben på morföräldrarnas ort - samma klubb som mamman tävlade för under sin aktiva tid. Han talar svenska men inte så bra att han vill göra det i media.
 
Mohombi då?
Mamma svensk, pappa från Kongo, uppvuxen i både Kongo och Sverige. Är han svensk nog för att anses vara svensk?
 

Liknande trådar

Samhälle Lite nyfiken apropå all unken extrem-högerpropaganda och div. nättroll som figurerar på somliga forum och dito sociala...
3 4 5
Svar
83
· Visningar
7 531
Senast: tanten
·
Äldre Vilka är egentligen "Svenskar"? Är det alla med svenskt medborgarskap? Kan man både vara Irländare, Skotte, Tysk eller Turk och...
Svar
6
· Visningar
972
Senast: Karfitsa
·
Äldre Behöver nyanserande motargument i debatten. Jag har bekanta som tycker att mycket av det SD förespråkar är bra, så bra att jag bekymrar...
13 14 15
Svar
284
· Visningar
16 098
Senast: aprilmaj
·
Övr. Barn Jag har en liten släkting som har Down's syndrom. Barnet är bara ett år, så än så länge är det ingen större skillnad jämfört med andra...
2
Svar
32
· Visningar
5 146
Senast: Petruska
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

  • Guldfasanerna
  • Annonsera mera hundar 2
  • Uppdateringstråd 30

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp