Att jag hamnade där jag hamnade var en ren slump, familjen hade semestrat på Gotland året innan, jag älskade sjön, hade egen båt så harva på landbacken när jag fick chansen att komma ut i skärgården var ju inget val mellan pest eller kolera trots att alla på mitt kompani tyckte jag var totalt dum i huvudet som sa åt kaptenen när han frågade efter frivilliga "jag ska dit, inget snack, det är en order" och då började han gapskratta och satte kryss i rutan på formuläret och sa "ta första bästa bil du hittar och åk till förrådet, jag ringer direkt för du ska ha grejer med dig på måndag när du åker".
Jag hade inte heller "brun tunga" utan blev känd som den som alltid sa "jag löser det där" oavsett vad det var, och det fick jag en massa cred för och jag var inte heller den som blev känd för att åka från ön varenda helg så jag hade nycklar till hela plejset och kom och gick som jag ville. Inte ens sommarens övningsuppehåll tog jag helledigt från, jag var ju på semesterorten med bad, dykning så mycket jag ville, fiske och allmän sightseeing i skärgården så varför inte ta reda på det då när det var gratis?
Jag har alltid tyckt det varit kul att lära mig nya saker och att fixa, lappa, laga och konstruera och för tillfället caddar jag ett nytt styrsystem till en värmepump, caddat har jag inte gjort så mycket tidigare men var skitkul att lära sig och likadant var det i lumpen, jag blev också (ö)känd för "han som skiter i plomber" när jag lagade ett styrsystem till stridsvagn S så övningen kunde bli av, radiomateriel fanns ju, felsöka kunde jag innan så då var det bara att fatta kärlek till lödpennan och byta kretsen som släppt ut "den magiska röken" och laga kortslutningen som gjorde att den havererat.