Vårmammor 2010 del 9

[Emmah.S]

Sv: Vårmammor 2010 del 9

Ska också ta mig på prommis idag. Igår blev det inget allt, var på begravning så vi blev borta hela dagen. Sen när jag gick till stallet var det 18 minus ute så jag ville inte gå så mkt längre än bara dit...

MEN måste erkänna att jag tappade massa pepp nu i och med att min häst verkar vara halt Såg ridning och promenad som en bra kombination. Sprang med han igår på kvällen, han haltade under ena travsvängen dock bara när han hade snöstyltor....Är livrädd att han fått fraktur på hovbrosket (har lite hovbroskförbening) eller en fångkänning. Hoppas att det "bara" är en djup böld eller i värsta fall hovbensfraktur...

Jaja, får ringa vetten i morgon och rådfråga.

Vet ni vad, go skiten Theo ligger fortfarande och sover. Han vaknade i morse 08.30 och åt sin morgonvälling. Sen var han vaken knappt 1 timme då fick jag lägga han i sängen igen och nu sover han. Tog nog på rätt mkt att vara på begravning igår för han. Sov bara 45 minuter på hela dagen + att han vaknade kl 05.00....

 

[EmelieR]

Sv: Vårmammor 2010 del 9

Jag har lagt ett hyllplan i ek ovanpå min skänk i vitt för att få allt att smälta ihop. Eftersom du har ek i rummet kommer det se bra ut

 

[Ia*]

Sv: Vårmammor 2010 del 9

Mehh, klart ni ska åka till Örebro. Bättre väg (dubbelfiligt hela vägen) trevligare IKEA. Är så less på IKEA i västerås. Trångt och rörigt!


Ia* som är total matchningsnörd och får ont i magen av att rida om inte benlindorna matchar övrig utrustning

 

[Oregano]

Sv: Vårmammor 2010 del 9

O nu när du har insett vad du vill så kan du väl lämna över det ansvaret till din man. För visst att det kommer bli lugnare med åren men det kommer ju alltid vara en katt som kräver stimulans. O har han inte tid och energi att ge henne den nu så kommer han ant inte ha det sen heller. O då kommer situationen att bli olidlig. Inte bara för er utan även för katten.

just nu är jag ju ensam hemma om dagarna och det är ju då hon är som värst, han märker ju inte så mycket av hennes värsta sidor. Och även han (som alla andra jag pratat med) säger "hon kommer väl att lugna ner sig". Jo visst, men precis som du säger, hon kommer alltid att behöva stimulans. Han är inte speciellt duktig på att aktivera henne, viljan finns nog, men Vilgot kräver ju också hans uppmärksamhet de 2,5 timmar på kvällen då de träffas.

Kl
Nu sitter jag här med mensvärk from hell och är sur. Jag har testat satt lägga V i hans säng, säga "sov så gott" och sen gått ut och stängt dörren. Det har gått bra. Han har legat och pratat för sig själv, gnällt till nån gång, men sen somnat. Jag bad min man göra samma sak och jag tog med e-bok och satte mig och läste. Hörde att V låg och pratade och lät precis som han brukar göra när han är trött. Inget gnäll, utan bara ljud. Sen hör jag att mannen ändå går in och pratar med honom, vilket såklart medför att V storgråter. När han tystnat går han ut igen, V ligger och pratar, sen går mannen in igen och V börjar storgråta... Det slutade med att jag fick gå och lägga med bredvid honom, hålla om honom och sjunga precis som jag gjort förut. Ska man införa nya rutiner måste man väl ändå vara lite konsekvent? han påstod att V var ledsen, men det var han ju inte. Det är knappast någon 5-metod jag förespråkar, men så länge han accepterar läget behöver man ju inte rusa in och ge honom förhoppningar om att bli upplockad... Det kanske handlar om ett par veckor innan han fattar att han kan vända sig till mage och därefter sätta sig upp och då kan han ju inte sova på vår säng längre, så vi måste ju lära honom att sova i spjälsängen. Och sitta bredvid den gör honom mer ledsen än att lämna honom ensam.

Onödigt att bli sur kanske, men varför ändra på något som funkerar bara för att han tror att V är ledsen för att han ligger och pratar med sin tiger...

Nu har han gett sig ut i snöstormen för att köpa en kabel. Hoppas han tar det lugnt, för det vräker ner snö...

 

[Ia*]

Sv: Vårmammor 2010 del 9

Fast jag förstår dej helt. Man kämpar för att få rutiner som ska göra att dagarna blir så enkla som möjligt för en själv och så trygga och likadana som möjlgt för barnet. Och så kommer de ,som inte är hemma på dagarna och behöver reda ut skiten , och rör till rutinerna... Blir oxå sur när sambon gör så. Men försöker förklara... Inte alltid det går in men vad ska man göra

 

[Oregano]

Sv: Vårmammor 2010 del 9

Angående katten så tycker jag som övriga, bäst för alla är väl ändå att katten får nytt hem..

Jag vet precis hur du känner!! Sån ångest gick jag med gällande hunden vi tog oss an..Hon passade inte in i familjen, vi kunde inte ge henne allt det hon behövde...Vi gav det ett försök, men dte räckte inte för att hon(och vi) skulle bli lycklig..Det känns som man verkligen är en dålig djurägare när man "ger upp" .Jag har samma inställning som du, tar man an ett djur så ska man ha det tills det tar sitt sista andetag..
Dock har jag fått lära mig på senare år, att även om man vill akn man inte alltid vara stenhård i den inställningen..ibland är det faktiskt bättre fr djuret om man släpper det och djuret får ett nytt hem.

Hunden bor hos min syster nu, och hon är lyckligare! Och vi med, lugnet har lagt sig här igen..När vi träffar henne, visst, hon är så söt, men jag saknar inte henne...Hon är så stressad och ska vara på en hela hela tiden..Det passar min syster utmärkt, men oss, nää..
Så hoppas ni kommer fram till något som passar er, förstår att det e tufft om sambon vill ah katten kvar, men då får han kanske ta aktiveringen? Risken blir att det blir gräl om det, och det mår ingen bra av..

Hemska jag har faktiskt gett upp två katter tidigare. Den ena var 10 ggr värre än den här, men hon var inte riktigt frisk heller. Jag hittade henne alltför ung i stallet och tog hem henne. En väldigt speciell och tillgiven katt, men helt omöjlig att ha i möblerade rum. Den andra katten var snäll men totalt opersonlig. Hade inga känslor för henne och när hon började uträtta sina behov i hela lägenheten fick hon också somna in. Det var gratiskatter och även om jag inte värderar katter efter inköpspris så känns det nu som att jag har ett ansvar gentemot uppfödaren. Hon var verkligen mån om att ge kattungarna bra hem och valde noga ut köpare. Fast just den grejen måste jag släppa, viktigast är ju att alla mår bra. Fast gräl kommer det nog iaf inte att bli, hur vi än gör.

 

[Juzzzen]

Sv: Vårmammor 2010 del 9

Uff, jag hade oxå blivit sur..Vi kör samma här, så länge hjon inte är ledsen så går vi inte in..det funkar bra! Hon är oftast trygg och somnar själv, för att vi låtit henne gnälla lite innann vi rusat in. man hör när hon är lessen eller bara tjurig!

Jobbigt och sabba när det funkar..

Som tur är har vi samma uppfattning här, här har det mer vatit jag som fått hålla mig i kragen för att inte springa in för tidigt, och dte har funkat. Hon somnar själv.

 

[Oregano]

Sv: Vårmammor 2010 del 9

Speciellt som han verkligen är jättemån om att V ska ha det jättebra hela tiden. Han är ju en underbar pappa på alla sätt och vis, men i det här fallet blev hans omtanke bara fel...

 

[Oregano]

Sv: Vårmammor 2010 del 9

Bra att höra hur andra gör! Ska berätta för honom när han kommer hem. Jag vet med säkerhet att V kommit ur separationsfasen och att han har full koll på att vi finns, fast han inte kan se oss.

 

[AKB]

Sv: Vårmammor 2010 del 9

Vad glad jag blir av att läsa att det löst sig med hunden

 

[aneka]

Sv: Vårmammor 2010 del 9

Äsch örebro åker ni ju till i ett naffs! Jag skulle lätt gjort det för att få bordet jag ville ha! Fast kanske inte idag i detta väder! Fast ni kanske har bättre väder än våran snöstorm?

 

[Ia*]

Sv: Vårmammor 2010 del 9

Nix det har vi inte...

 

[EmelieR]

Sv: Vårmammor 2010 del 9

Jag har också lite problem med min ena hund- ja egentligen båda men den ena är så nere... Kuvar rygg hela dagarna nästan. Nu hatar hon smällare så jag vill ge det lite extra tid- det kan ju vara därför..
Men båda hundarna morrar rejält mot Ebba o visar tänderna. Det gillas inte här hemma kan jag säga.
Det är mor o son jag har. Sonen är en riktig bortskämd slyngel men helt underbar annars. Jobbigt bara att han jagar hästarna. Det gör inte mamman...
Mamman har bitit barn förut... Både på ridklubben och hos min syster. Fast ennan har hon älskat Ebba. Ligger ofta bakom henne o myser. Nu vågar jag inte det eftersom Ebba vill klappa henne o det är då hon bits... Hon markerar eg bara att hon vill vara ifred men det är nog så illa...

Det har ju inte gjort så mycket innan- jag skulle ju inte ha egna barn men nu vet jag inte. Till saken hör att hon dessutom har en sjukdom så att hon bildar sår på sig själv. Vid ögon och mun. Hon har ätit kortison i ett år nu och det blir inte bättre. Snarare sämre. Men hon svarade bra i början- bara det att hon är som en katt man ska avmaska att ge medicin...
Nästa steg är att ge cancermediciner till henne. Frågan är om det är värt det? Mår hundar bra av det?
Vi har försökt att ge henne till svärfar- hon älskar verkligen honom men det går inte. Efter 2 dagar så står hon i hallen hos dem o undrar när vi kommer o hämtar henne....

 

[Oregano]

Sv: Vårmammor 2010 del 9

Oj, det där lät inte som någon drömsituation precis. I ditt fall hade jag övervägt att ta bort hunden. Du måste ju kunna lita på att Ebba inte blir biten... Jättejobbigt verkligen...

Kl
Usch, jag mår dåligt... Hade nästan glömt bort hur det var eftersom det förändrades helt under graviditeten. Under grav sög kroppen upp varje liten kalori, och några extra också kändes det som, jag stoppade i mig och jag kände aldrig det jag kände innan och känner nu. När jag tränar får jag en hisklig förbränning. Det spelar ingen roll vad jag äter, utan det går bara rakt igenom kroppen utan att tas upp känns det som. Jag blir totalt beroende av mat och måste äta hela tiden för att inte få blodsockerfall/svimningskänslor. Det är jättejobbigt, för jag kan inte åka hemifrån utan att ha nödproviant med mig och drar t.ex ett möte på jobbet över tiden och det egentligen är dags för lunch så kan jag liksom tappa närvarokänslan och bli helt yr och konstig. Nu har jag i ren desperation ätit glass för att försöka få upp blodsockret lite. Dåligt sätt, jag vet, men lunchen hjälpte inte... Jag äter massor av mat och oftast bra mat, ändå blir det så här... Ändå mår jag bättre av att träna än att inte göra det, men det här är en jobbig "biverkning". Var bara tvungen att gnälla lite...

 

[EmelieR]

Sv: Vårmammor 2010 del 9

Lyckost Här kan jag knappt titta på något utan att bli lite mjukare någonstans...

Jag var i stan o tittade på bilstol 2 häromdagen... Hade ju bestämt mig för Maxi Cosi mobi men efter att ha provsuttit Be safe Izi Kid så måste jag ju säga att den var väldigt bra
Vilka har ni? Ebba väger ju inte 9 kg ännu. Då är det ju väldigt smidigt med Be safen...

 

[Oregano]

Sv: Vårmammor 2010 del 9

Kan verka som ett lyxproblem, men faktum är att det är ganska obehagligt. Nu börjar jag bli normal igen, men det har tagit nästan hela dagen...

Vi är nöjda med BeSafe, men vi provade ingen annan stol heller. Visst är den från 0 kg? Det har jag dock lite svårt att förstå, en liten bebis lär knappast åka bra i en sån... Kommer inte ihåg vad V vägde när vi bytte, men han var ca 6 månader.

 

[Emmah.S]

Sv: Vårmammor 2010 del 9

Vi har en Izi kid till Theo. Han trivs bra i den och jag är inte speciellt orolig att han ska växa ur den i första taget! Sen ett stort + med den är magneterna som man fäster upp bätlet med vid lastning och lossning av barn!!


*kl*
Har fått förklaring på Theos sovande....heter farbror Feber och har slagit ut honom totalt. Hade 39,1 nu när jag tempade honom, vägrar äta. Har fått i han en halv liten burk fruktpuré, 1 dl gröt och kanske en halv flaska välling nu på hela dagen. Drack dock en hel flaska i morse. Stackars liten alldeles feberyrig

 

[Oregano]

Sv: Vårmammor 2010 del 9

Stackars liten... Inte roligt med feber, heller...

Jag håller med ang magneterna, bästa uppfinningen!

 

[AKB]

Sv: Vårmammor 2010 del 9

Vi har Akta Graco BeLogic. Tror det är rätt likvärdig med BeSafe izi kid.
Bara att den går upp till 25 kg istället för 18.
Va inne på att skaffa en BeSafe. Men backade just pga kilorna. Han är ju så stor Oscar

Fy vad tråkigt med dina hundar! Min labbe har morrat nån gång när Oscar hängt tvärs över honom och dragit i öronen. Men jag vet att han aldrig skulle gå längre. Taxen, som jag trodde skullel vara värst när det gäller att säga ifrån är jättesnäll när Oscar kommer farandes.

Taxen har nån hudåkomma som gör att han får små sår under magen. Men de har inte kommit på vart det riktigt beror på. En misstanke är att det är nån bi-grej för att han har lite halvtaskig lever.

Kompisens hund hade cancer i halsen. Han levde nog i 2-3 år efter 1-2 cellgiftsbehandlingar. Han va pigg hela tiden. Men mot slutet gick det rätt fort fram till de beslutade att avliva. Men det är nog väldigt inviduellt om hur man klarar av behandlingen.

Kan inte leva mig in i hur mycket du måste gå och fundera på och om dina hundar. Den dagen jag måste börja fatta beslut om mina älskade hundar ser jag inte fram emot.

 

[Oregano]

Sv: Vårmammor 2010 del 9

Oj, det där lät inte som någon drömsituation precis. I ditt fall hade jag övervägt att ta bort hunden. Du måste ju kunna lita på att Ebba inte blir biten... Jättejobbigt verkligen...

EmelieR, det var inte meningen att låta okänslig om det uppfattades så. Fick så dåligt samvete efter att jag skrivit det. Hoppas att du inte tog alltför illa upp... Det är verkligen fruktansvärt när man tvingas fundera på vad som är bäst för djuren och familjen, speciellt när det är ett djur som man har speciella känslor för. Det är liksom skillnad när man inte har något val, men när man har det, då är det ännu värre. Hoppas att ni hittar en lösning.