Sv: Vårmammor 2010 del 3
Min sambo har verkligen ingen möjlighet att vara hemma och hjälpa till, det finns ingen annan som kan göra det han gör på hans och hans partners firma, så för mig har det varit ett stort orosmoment nu när jag mått så dåligt med foglossningar och annat tjafs. Min mamma skulle ha hjälpt till, men så blev hon tvungen att hoppa in för en jurist på hennes firma som gick på mammaledighet.
Så igår när jag hade så ont att jag höll på att dö i hela kroppen och inte kunde röra mig så ringer min pappa och frågar hur det är, varvid jag, naturligtvis börjar störtgrina och allt bara forsar ut. Brukar inte berätta allt dåligt för min pappa då han verkligen har en förmåga att oroa sig för allting som går att oroa sig för, men nu orkade jag inte längre. En timme senare så har han hört sig för med sina vänner och bestämt att vi ska ha en maternity nurse hemma de första 6 veckorna som ska hjälpa oss med lillan, se till att allting fungerar, hjälpa till med lyft och allt här hemma tills jag kan röra mig normalt igen. Först kände både jag och sambon big no no till att ha någon hemma hos oss, men ju mer vi har tänkt på det så inser vi fördelarna med att ha en utbildad person hemma hos oss som hjälper oss med första barnet. Känns fortfarande helt absurt, men än så länge så har vi ingen bättre lösning så tills vidare siktar vi in oss på det.
Vår renovering har gått käpprätt åt helvete. Det var i stort sett klart och eventuellt hade vi kunnat vara klara med det mesta till helgen och fått in varmvatten osv, men när snickarna bröt upp hallgolvet som vi blev tvungna att lägga om efter att ha dragit ny el och vatten där, så var hela grunden vattenskadad. Så nu måste vi riva upp vårt kontor och väggarna och GAH det tar aldrig slut. Nu hade vi otrolig tur i oturen att en lägenhet vi hållit på att bygga ovanpå mitt stall PRECIS blivit klar, så nu har vi flyttat upp till den och bor här temporärt. Det är verkligen en helt ny värld att ha kök och badrum hemma igen. Första dagen vi bodde här så tror jag att jag duschade sisådär 5-6 gånger, bara för att jag kunde.
Känns super att vi inte behöver stressa fram något med vårt hus utan att vi faktiskt kan bo här i 2 månader i lugn och ro.
Jag har ondare än någonsin i hela kroppen och vill verkligen få ut bebis nu, kommer inte upp utan hjälp längre och de enda skorna jag får på mig som är mina är . Vi håller på att pröva oss igenom knep för att få ut henne. Hålla igång (vilket inte är det lättaste när jag inte kommer framåt), sex (vilket fungerade utmärkt för min syssling, men inte för oss än...) och imorn ska jag till IKEA. Nu har min slemmis gått, så hon borde ta och pallra sig ut snart tycker jag. Ska göra vårt tillväxt-UL idag så nu får vi se hur stor vår "lilla" bebis är och om de rekommenderar kejsarsnitt eller inte.
