Vårmammor 2010 del 2

[Lottch]

Sv: Vårmammor 2010 del 2

Jag är själv född på Södertälje BB, men vi har flyttat ut en bit utanför Södertälje nu och bor cirkus 30 minuter ifrån sjukhuset. Väljer lite mellan Södertälje BB, Huddinge (min granne födde där för en vecka sen och var jättenöjd) och KS i sthlm då. Min bror jobbar som läkare på KS så han är väldigt partisk och tycker att vi ska välja KS, ifall det skulle hända något med bebisen eller under förlossningen så är möjligheterna till snabb hjälp tydligen bäst där.

Tillit: Antecknar Danderyd på listan.

 

[Lottch]

Sv: Vårmammor 2010 del 2

Jag sa det till min BM, att jag vägrar pressa ut en unge normal väg om den är för stor, och enligt henne så kommer jag inte att behöva det, men det är inte bara vikten som de går på, utan hur stort huvudet är och hur din kropp är utformad osv. Tydligen så är huvudet det mest kritiska. Man får helt enkelt hoppas på att inte alla extrakilon sitter på huvudet...

Vi ska iaf göra ett extra UL v. 36 med en läkare för att se hur stor bebis är då, men med tanke på Selmas nuvarande tillväxt så bådar det ju inte gott...

 

[EmelieR]

Sv: Vårmammor 2010 del 2

Men klumpar på 5kg måste ju göra det möjligt om man inte vill på egen väg.... Sen beror det väl på mer iofs...
Men visst finns det väl många palnerade kejsarsnitt också? Fast de har ju en anledning till varför...

 

[Calazirya]

Sv: Vårmammor 2010 del 2

Det är som sagt en beräkning och tror man att barnet är stort så är det som för Lottch, man får göra ett extra UL och beräkna, ev mäta kvinnan och så får man väga fördelar mot nackdelar.

Men ser man att det kan bli tufft så har jag svårt att tro att någon läkare skulle säga emot ett pl.snitt på en förstföderska..

Ja det är otroligt många planerade kejsarsnitt ökar hela tiden.

/ Snittad

 

[zazzarazz]

Sv: Vårmammor 2010 del 2

Var och hälsade på min väninna igår som fick barn förra veckan. Hon födde på Södertälje och var supersupersupernöjda. Enda nackdelen var att de hade stannat kvar lite längre för att slippa sitta och åka fram och tillbaka på några efterkontroller... Både bra och dåligt sa båda.

Jag bor 10 min från Danderyd så jag hoppas verkligen att jag ska få plats där... Men samma vännina som ovan bor fem minuter från SÖS och ca 15-20 min från KS, men det var helt enkelt fullt och omöjligt att ta emot dem någon annanstans i Sthlmsregionen än Södertälje... Det är mer min mardröm... Att man är inställd på att föda någonstans och sen blir man slussad bort till tjottahejti... Men samtidigt, det längsta jag borde behöva åka är antingen till Norrtälje eller Uppsala... Kan inte tänka mig att jag ska behöva åka till Södertälje, genom hela stan... Ja, det här är nog det jag är mest nervös för inför förlossningen... Och det är ju dessutom något som inte går att förbereda sig för... Nåra tips på hur man ändå förbereder sig?

 

[Lottch]

Sv: Vårmammor 2010 del 2

Jag känner lite som du, hur långt ska man behöva åka för att föda barnet? Vi bor ju som sagt en bit ute på landet och igår fick jag råångest, min sambo är ju borta på dagarna och vad sjutton gör jag om det blir panikvärkar och han inte är hemma? det tar ju ändå 30min för en ambulans att komma hit också. Mamma tyckte att jag kunde bo hos de i Sthlm när det börjar bli dags, men jag har ju både hästarna, katterna och hundarna att tänka på.

Tänk om man kunde dressera bebisen till att bara välja att komma när pappa är hemma?

 

[Svartfot]

Sv: Vårmammor 2010 del 2

doris
Jag har också planerat snitt (vill dock inte säga exakt när men det kommer att ske innan den 8:e). Lik förbannat är jag så nervös att jag mår illa.

Lottch
Vi valde inte KS bara för att hela (o då menar jag verkligen hela) sambons släkt är läkare där. Eller tja ytterligare en anledning till att jag inte valde KS är för att jag själv pluggade på KI innan jag valde att byta utbildning. Jag e inte så sugen på att möta gamla kompisar eller att mina journaler ska finnas där (alldeles för många är liiiite för nyfikna). Jag är i alla fall än så länge supernöjd med SÖS. Har fått ett fantastiskt bemötande.

A n g att pappan är borta. Har du inga goda vänner i närheten som kan ha lite halvberedskap. När vi var på landet hade några vänner till mig (som bor i närheten) beredskap om förlossningen skulle starta (min make har inte körkort).

Michellan95
Tiden går fort! Helt plötsligt inser man bara att den är på väg att rinna ut. Särskilt när man gör som jag och väljer att stoppa huvudet i sanden (inte rekommenderat).

 

[Emmah.S]

Sv: Vårmammor 2010 del 2

*delvis kl*

Vad många är oroliga eller är det bara jag som känner mig oförskämt lugn och trygg inför förlossningen?! Oroar mig inte det minsta, viktigast för mig är att lillen är frisk, har 2 ben, 2 armar, 10 fingrar och ett huvud. Fött barn har kvinnor gjort i alla tider och det känns som man är i rätt trygga händer på BB, dom vet nog och har garanterat kunskapen om att avgöra ifall man kan föda normalt eller inte så jag känner mig hur trygg som helst...än så länge iaf 79 dagar kvar idag

 

[Oregano]

Sv: Vårmammor 2010 del 2

Är så glad över att jag har fått min Iphone

iPhone Jag bara älskar min lilla leksak och AppStore!

 

[Lottch]

Sv: Vårmammor 2010 del 2

*kl* på mig själv, måste få gnälla av mig.

Rök ihop med sambon igår. Jag har ju som sagt knappt sovit någonting och har väl inte världens längsta stubin i vanliga fall heller, hehe, och naturligtvis väljer han att vara på sitt mest retsamma humör igår och är superpigg för att han har tagit en massa powernaps under dagen då han var lite förkyld.

Så naturligtvis bubblar allt skit upp och jag vräker ur mig att jag inte tycker att han intresserar sig av bebis. Tror jag kan räkna på fingrarna när han känt på magen och det har bara varit när jag tvingat honom, han beter sig som om det är pest och pina varje gång jag (citat) TVINGAR med honom till barnmorskan och alla ultraljud. Känner mig på något vis lurad på konfekten och lyckan att vara gravid när han beter sig så, som om jag är ensam om det hela, när vi båda ville skaffa barn, om inte mest han. Känns som Att alla tar "bättre" hand om mig än vad han gör.

Sen så har vi hästarna också. Jag får ju inte gå ned till dem ensam längre för honom efter alla olyckor som har hänt, men han blir som ändå sur och grinig när jag påminner honom om att vi måste åka till hästarna, vilket gör att jag drar mig för det in i det längsta och hoppas på att han ska komma på det själv, för han vet ju precis lika bra som jag vad som behövs göras varje dag, men nej, han kan ju inte gå runt och tänka på mina "jävla" hästar hela tiden. Det känns lite ibland som om han vill att jag ska be honom varje dag så att han kan se lidande ut och jag får ännu mer dåligt samvete för att jag inte kan göra det själv.

Eftersom vi båda är lika envisna så har ingen utav oss gett upp och bett om ursäkt och vi har i stort sett inte sagt ett ord till varandra sen klockan sju igår kväll. Allt känns bara så drygt, känns inte som om han förstår hur jobbigt det är att vara gravid och vara låst i sin egna kropp och inte kunna klara sig själv. Han förstod tex inte hur jag hade mage att tycka att han skulle vara i köket med mig när han kommit hem från jobbet, när jag bara varit hemma hela dagen och kunde "laga mat själv". Kul värre. känns lite som om han dunkat huvudet mot ett träd och det bara var de dumma hjärncellerna som överlevde.

Aja, känns skönt att få ha avreagerat sig iaf. var så sur att jag inte ens orkade gå och hämta datorn utan knappade in allt på iphonen, haha, så att ni förstår frustrationen här hemma.

 

[Lottch]

Sv: Vårmammor 2010 del 2

Alla grannar vi har i närheten jobbar samma tider som min sambo, tyvärr. Närmaste granne bor 4km bort, så vi har inte precis så många grannar att välja på heller. livet på landet kan vara lite isolerande...

Sen så vet jag helt ärligt inte om jag hade velat åka med någon av grannarna heller, vi har inte bott här så länge att jag känner de så bra att jag vill åka vilt frustandes av värkar med dem till sjukhuset. Men jag har som sagt en gnälldag idag när allt är skiiiit så jag svårt att se några positiva saker idag. :/

 

[Cyllene]

Sv: Vårmammor 2010 del 2

Har vi samma sambo?? Det hade lika gärna kunnat vara jag som skrivit det där. Sambon har känt på magen två gånger tror jag...

Just med stallhjälpen har sambon faktiskt blivit bättre, han har slutat med gnällandet och knorrandet. För ett tag sen skrev jag ett långt frustrerat (jag var ledsen) brev. Hur jag mår fysiskt och psykiskt, hur ont jag har och hur illa det gör mig att inte kunna göra något och att behöva be om hjälp hela tiden. Och att det faktiskt är pga hans barn jag mår så här.

Jag fick ett utbrott här igår också. Sambon är dataspels-nörd, något som jag har otroligt svårt för och har nån tips på hur man kan mörda en dator utan att han ser att det är jag tar jag tacksamt emot det. Sambon kommer hem från jobbet vid sex-tiden, och nu har han de senaste veckorna börjat spela nåt gammalt spel med en kompis som har småbarn, så de spelar mellan 20-22. Han gnäller inte när han måste med mig ut till stallet, men hur social är han? Jag går hemma hela dagarna och klättrar på väggarna och så kommer han hemm, säger knappt hej och går upp till datorn och sätter sig. Den står precis utanför vårt sovrum och eftersom jag sovit som en kratta gick jag och lade mig tidigare igår och bad honom då sluta spela så jag skulle kunna sova. Han fattade noll och jag blev skitsur...

Jag fasar för hur det här med dataspelandet ska bli när vi har barn. Jag vägrar låta barnet se hans blodiga konstiga figurer på datorn...

 

[Lottch]

Sv: Vårmammor 2010 del 2

Jag tror att vi har samma sambo... Det är inte cs han spelar? Isånna fall är det verkligen Jesper som du har hos dig... Att han inte förstår hur trist det är att bara gå hemma och knappt prata med någon, så får man bara sura miner när man vill umgås när han kommer hem?

Det är just det jag kan bli så frustrerad över också. Jag är hemma på dagarna, har massor med saker jag vill göra, men inte kan göra. Jag kan inte ens hämta ved längre efter att jag fick min första och enda sammandragning när jag skulle lyfta upp vedpåsarna på flakbilen. Det är inte det att han blir orolig, utan mer gnällig över att han måste göra en sak till hemma.

Sen så känns det som att han förväntar sig att man ska hålla hemmet skinande rent och vara den perfekta husmodern bara för att man är hemma på dagarna, för det är ju verkligen så lätt att städa, tvätta, skura osv när jag knappt kan böja mig och få på mig skorna själv längre. Eller att jag inte kan stå länge utan att fötterna svullnar och det känns som om ryggen eller knäna ska gå av. Känns som om han bara tycker att jag är lat och gnällig, vilka är två egenskaper som jag verkligen hatar.

Nej, jag är verkligen l-e-s-s på den här situationen, jag blir så förbannad så att jag som inte får fram hur jag känner utan bara blir just rosenrasande och då ryker vi ihop, så ett brev kanske är en bra idé. Kommer att bli ett låååångt ett, haha.

 

[doris]

Sv: Vårmammor 2010 del 2

till dig och Lottch..

Här är en till tv-spels/datanördänka...

Jag kan bara säga att för min egen del är det tur att jag har hästarna, för då MÅSTE jag ta hand om dem, och han får ju liksom ta barnet då. Inget snack! Och det var ju han helt införstådd med innan nr1 kom.

Det som jag kan säga för att lugna er lite, är att de flesta inser när bebis väl kommit hur pass mycket trevligare det är att umgås med mamma + bebis, än att spela datorspel Jag håller mina tummar för era gubbar.

En annan sak, prata med era sambos om att ni känner så här (ensamma) och fråga om de håller på att "spela av sig" för att kunna vara med er och bebis 100% sen när bebisen väl är född?

Jag och min sambo gjorde upp att innan lillen kom ut, så fick han spela hur mycket han ville, utöver det som var överrenskommet att han skulle hjälpa till med (tex hämta hö etc, som man inte kunde göra själv på slutet). Men sen när skutt kom ut, så delade vi upp veckokvällarna. 2 dagar fick han spela med sina kompisar, 2 kvällar fick jag vara i stallet hur länge jag ville. 1 kväll var vi tillsammans och mös hela familjen, och helgerna lika så. Självklart var det upp till var och en om man verkligen ville ägna sig år "sin hobby" när det var ens kväll. Men möjligheten fanns, och inga sura miner.

Det funkade super för oss. För då visste jag att tis + tor så spelade han.
Han visste att han kunde vara med i klanspel etc 2 kvällar i veckan.
När skrutt blev lite större så visste jag att mån + ons kvällar så kunde jag träna med hästen/arna.

Problemet är ju om man själv inte har någon tidsödande hobby att ägna sig åt kanske?

Försök prata lite med dem, ingen mår bra av att känna sig ensam och förbisedd.
Kramar

 

[Svartfot]

Sv: Vårmammor 2010 del 2

Låter som om ni är där jag var för lite mer än någon månad sedan. Har också en dataspelsnörd till sambo men en ganska sansad sådan.

Men känslan av att klara allt mindre själv upplevde jag som oerhört frustrerande och stressande. Det var jobbigt mentalt att gå från att vara väldigt aktiv och självständig till att bli lite av en fånge i sin egen kropp och behöva hjälp i tid och otid. När detta sedan sattes ihop med insikten av hur mycket som behövde bli gjort innan förlossningen var paniken ett faktum.

Vi satte oss ner och stolpade upp vad som skulle hinnas med innan förlossningen. Alltifrån stort (giftemål) till smått (skaffa e-leg & köpa blöjor) och rutinsaker (tvätt, städning och storkok). Detta sattes sedan in i ett veckoschema. Med de stora projekten på de närmaste helgerna och några småsaker varannan vardag. Dagarna utan nått planerat och tiden efter dagsprojektet var avklarat gjorde vi sedan vad vi ville. Det var skönt att se att vi rörde oss framåt och att jag inte var ensam ansvarig för att få allt gjort. Det gjorde även att våra helgplaner blev lite mer kompatibla. Jag slutade att ha orimliga förväntningar på vad jag skulle klara och han kände att han fick tid för att slappa/spela.

 

[Mabuse]

Sv: Vårmammor 2010 del 2

Var och hälsade på min väninna igår som fick barn förra veckan. Hon födde på Södertälje och var supersupersupernöjda. Enda nackdelen var att de hade stannat kvar lite längre för att slippa sitta och åka fram och tillbaka på några efterkontroller... Både bra och dåligt sa båda.

Jag bor 10 min från Danderyd så jag hoppas verkligen att jag ska få plats där... Men samma vännina som ovan bor fem minuter från SÖS och ca 15-20 min från KS, men det var helt enkelt fullt och omöjligt att ta emot dem någon annanstans i Sthlmsregionen än Södertälje... Det är mer min mardröm... Att man är inställd på att föda någonstans och sen blir man slussad bort till tjottahejti... Men samtidigt, det längsta jag borde behöva åka är antingen till Norrtälje eller Uppsala... Kan inte tänka mig att jag ska behöva åka till Södertälje, genom hela stan... Ja, det här är nog det jag är mest nervös för inför förlossningen... Och det är ju dessutom något som inte går att förbereda sig för... Nåra tips på hur man ändå förbereder sig?

Vad konstigt, jag fick boka förlossningsklinik samtidigt som jag gjorde RUL, och nu har jag en garanterad plats på den kliniken. Kunde inte du göra det?

Däremot kan jag nog inte ändra mig nu, jag var tvungen att boka på en gång i v 20, sen är risken att det är fullt stor.

 

[doris]

Sv: Vårmammor 2010 del 2

Förstår att du är nervös.. Själv har jag inte kommit dit än.. Jag är fortfarande inne i förnekelse på hög nivå.

Mina känslor har ju åkt berg-och-dalbana sedan v9, och nu känns att så skumt.

Det enda som känns BRA är att jag längtar så jävla mycket till att få träffa lillskiten snart
Den känslan har jag tyvärr inte haft tidigare....

 

[Emmah.S]

Sv: Vårmammor 2010 del 2

& Cyllene

Det är så trist att måsta känna sådär, känner igen mig i mycket av det ni skriver. Avreagerade mig ju här inne för någon vecka sedan. Det är verkligen frustrerande när dom inte riktigt förstår. Sa i går att jag och pappa skulle försöka få fram spjälsängen och vaggan som står hemma hos dom, då får man som den blicken att " Men lugn, det är ju jätte länge kvar (79 dagar)" Förklarade i går att JAG ville har allt färdigt så fort som möjligt, man vet ju inte, jag kan ju gå och bli ett riktigt vrak som knappt kan röra mig sista månaden och då kan det vara skönt att ha allt klart. Men, det är som att det inte förstås...det kan man nog göra sen...

När vi kommer till själva bebisen så är det åt andra hållet. Brukar ligga och lyssna på kvällarna, hålla handen på magen och pratar mkt med lillen när han är hemma från jobbet. Han vill absolut inte missa någon träff med BM eller föräldarutbildningen, det känns bra! Men vissa dagar känns det helt hopplöst tex hyllan jag vill ha ovanför skötplatsen får jag nog sätta upp själv, han ska promt ha ett skåp.Undrar vem som kommer spendera mest tid där, jag eller han?!

 

[Calazirya]

Sv: Vårmammor 2010 del 2

Men det är ju omöjligt att garantera en plats om man ska föda vaginalt och inte vet vilket datum det blir ?

Du kan önska/boka plats och i största möjliga mån försöker dom väl tillgodo se valen, men det kan väl inte handla om en 100% garanterad plats.

 

[Cyllene]

Sv: Vårmammor 2010 del 2

Brevet blev långt. Han spelar inte CS utan i vanliga fall wow (tror jag), men nu är det nåt gammalt han och de gamla kompisarna dragit igång och sitter och spelar med varann hela kvällarna. Så som det är nu sitter han uppe på övervåningen tills jag går och lägger mig, när jag gör det går han ner och kollar på tv.

Känner igen det där med veden också. Även om min pappa är snäll och ofta hämtar in ved åt mig (oss) så är höjden på vår järnspis döden för mina fogar. Det gör så ont att jag håller på att grina för varje pinne jag ska peta i. Så jag har helt enkelt slutat att elda. Kan säga att det inte eldas så ofta här längre, elräkningarna skjuter i höjden. Jag har plockar numera bara ur övre hyllan på diskmaskinen, jag städar bara upp till så som dammar, tar tvättställ och diskbänk osv eftersom jag inte kan böja mig. Men inget händer om jag inte säger åt honom vad som ska göras. Han behöver en arbetsledare så mkt att det är pinsamt. Vi brukar städa lördagar och sist var jag tvungen att sätta mig en stund för att jag fick så ont. Tror du inte han också sätter sig då? Då var jag spydig och frågade var han hade ont. "Ville vila lite" fick jag till svar.

Han hade iaf sån insikt att han här om dagen lite tröstande hade konstaterat att det var bättre om han varit gravid, han vill ju ändå bara sitta still hela dagarna. Det hade inte blivit så stor omställning.

Nej, jag kan säga att jag sett mig själv som ensamstående småbarnsförälder många gånger. Ingen höjdare att gå och fundera i de banorna innan bebis ens kommit ut.