Sv: Vårmammor 2010 &Co del 18
M gjorde så; att hon inte kräktes något i början, men efter några veckor kräktes hon typ jämt, men inga kaskader och hon gick upp i vikt.
Michellan, jo klok är hon nog allt, lilltösen, så det är väl inte otroligt om det hänger ihop. Förresten, jag tror inte heller på att prata med det bitande barnets föräldrar, de kan ju inte göra så mycket åt det på dagis, däremot att prata med personalen och kanske förskolechefen? Det är ju de som måste ta tag i problemet, nu har det ju hänt två gånger.
Mina funderingar att om ingen bättring skulle ske skulle jag gå vidare högre upp, kommunen måste ju bli nästa instans. Nu behövde jag inte det, men i extremfall måste man ju kunna anmäla kommunen för misshandel. Det är ju ingen vuxen som skulle stå ut med att bli biten och jag kan liksom inte tycka, hur jag än vrider och vänder på det, att det är ok att ett litet barn ska behöva stå ut med det. Sen att det inte är en lätt fråga, det vet jag.
När jag pratade med fröknarna så sa jag att det kändes förjäkligt att lämna bort det dyraste och finaste jag har till ett ställe där jag vet att hon far illa, det är liksom emot alla instinkter man har som förälder. Jag fick väldigt fin respons på det.
När jag lämnade igår gav jag massor av beröm till ordinarie personalen för att de har hittat på så mycket och att de fotar så mycket
då sa fröken att i nästa vecka skulle ett nytt barn skolas in och då blir det lite mindre aktiviteter tills hon är inne i verksamheten, men att det kommer tillbaka.