Sv: Vårmammor 2010 &Co del 18
Tack än en gång för alla grattis!
Nu har vi landat i soffan efter kvällsmaten och lilleman sover skönt i sin (äkta
) Beco. Vilgot badar i badkaret, så jag kanske hinner skriva ihop vad som hände på morgonkvisten.
Vaknade av att Vilgot hade tappat nappen. Maken gick in till honom och när han var där inne kände jag en lite "mensvärk" som jag inte känt tidigare. Tittade på klockan som visade 1:11 och kände direkt "nu är det igång och det blev 1:11 istället för 111111". Värkarna kom med 7-8 min mellanrum och var ganska svaga. De blev tillslut starkare, men kom inte särskilt mycket tätare. De var väl nere i 6 min, men började göra ont, när jag ringde förlossningen vid 4:30-4:45 nån gång. De tyckte väl att jag skulle ta en Alvedon och lägga mig i badkaret, men efter att jag påpekat hur fort det gick sist och hon själv såg det i journalen ändrade hon sig. Jag var välkommen in och ringde sen till mina föräldrar som bor dryga 2 mil bort.
De kom vid ca 5:45 och då började jag få riktigt jäkla ont. Bilresan in till förlossningen var inte speciellt rolig om man säger så...
Vet inte riktigt hur tätt det var mellan värkarna då, men max någon minut. Sköterskan som öppnade dörren ville ta in oss i ett undersökningsrum, men jag sa att jag ville till ett förlossningsrum direkt, så det fick vi. Hann väl ha 2-3 värkar i sängen innan jag kände att det började trycka på. Usk kallade på bm som kom och undersökte. Fullt öppen. Började krysta och efter några minuter, kl 06:32, var han ute.
Fick ingen som helst bedövning och jag upplevde det mycket jobbigare den här gången. Krystvärkarna gjorde ont och det gjorde jätteont när huvudet kom ut. Med Vilgot kände jag ingenting, men det var väl pga den där infiltrationssprutan jag fick då. Nu fick jag den först när hon skulle sy, totalt 4 stygn blev det.
Efter några timmar fick vi åka upp till återbesöksmottagningen eftersom vi skulle åka hem efter 6 h. På vägen från förlossningen hörde jag en stackars tjej som hade riktigt ont och jag tyckte så jäkla synd om henne och jag kände så extrem tacksamhet över att jag är klar och aldrig mer behöver göra om det!
Och sen är jag grymt imponerad av er med långdragna/svåra förlossningar som gör om det! En helt otrolig bedrift!!
50 cm lång och 3645 gram stor var han.