Vari sitter er identitet?

[Raderad medlem 68338]

Mm förstår vad du menar! Jag har nog känt detsamma under arbetstid så länge jobbet varit givande för andra och kul. Tyvärr är jag dock ganska prestigekänslig i sociala sammanhang, och min egen osäkerhet gör att jag måste legitimera min existens i olika grupper genom externa attribut, typ en yrkesidentitet eller en för sammanhanget lämplig make-up, en tilltalande figur osv. Jag hoppas inte jag bedömer andra med samma måttstock, vill inte göra det men tankarna bor ju i mig så risken finns såklart.

Min erfarenhet är att man alltid är hårdast mot sig själv! Tyvärr!

 

[Petruska]

Tidigare, när jag var yngre hade jag ett ganska stort behov av att dels sätta mig själv i ett fack och dels placera andra. På något sätt tror jag att det fick mig att känna mig mindre osäker. Numera så tycker jag att det är ganska gött att liksom "sväva runt" och ser det som en tillgång att kunna socialiera över "gränser" och jag har inget större behov av att söka trygghet i en specifik grupp.
Det finns säkert många som vill sätta mig i olika fack, säkert beroende på hur de själva definierar sig men jag tänker att så länge man är hyfsat socialt kompetent och ngt allmänbildad och inte minst intresserad av sin omgivning så kan man lätt glida med i olika sammanhang. Jag kan umgås med ( " " ) modebloggare, granntanten 95, kulturfolk, parkbänksalkisar, udda bohemer, fotomodeller, hästfolk, arkeologer, punkare eller whatever. Oftast har jag stört utbyte av att träffa folk som får mig att tänka lite outside the box.

En av mina polare och jag:

Det är ju lätt hänt, tycker jag, att uppfatta dig som en person som mycket gärna vill göra dig väldigt påtaglig och tydlig. Det skulle jag nog se som ganska mycket motsatsen till någon sorts flytande eller rörlig identitet.

 

[Raderad medlem 68338]

Det är ju lätt hänt, tycker jag, att uppfatta dig som en person som mycket gärna vill göra dig väldigt påtaglig och tydlig. Det skulle jag nog se som ganska mycket motsatsen till någon sorts flytande eller rörlig identitet.

Intressant! Känner mig nog ganska rörlig (skumt uttryck haha) och tror att jag uppfattas så IRL!

 

[Petruska]

Intressant! Känner mig nog ganska rörlig (skumt uttryck haha) och tror att jag uppfattas så IRL!

Man kan ju så klart ändå tex funka socialt i många sammanhang och må bra och rentav skapa trivsel omkring sig i många sammanhang. På den punkten har jag ju ingen aning om hur du är.

Men jag tänker nog alltid när någon har lite lagom extrema eller "övertydliga" kläder och andra attribut - frisyr, smycken, etc - att det handlar om något slags behov eller vilja att vara just tydlig. Att det är viktigt att inte passera obemärkt och att det är viktigt att framstå som den man vill se ut att vara, viktigt hur man framstår.

För andra mer till det yttre slätstrukna personer kan det istället vara lite viktigt just att passera obemärkt, att gå lite under radarn, så att säga.

Och sen hur många varianter som helst på temat, så klart.

 

[Hyacinth]

Man kan ju så klart ändå tex funka socialt i många sammanhang och må bra och rentav skapa trivsel omkring sig i många sammanhang. På den punkten har jag ju ingen aning om hur du är.

Men jag tänker nog alltid när någon har lite lagom extrema eller "övertydliga" kläder och andra attribut - frisyr, smycken, etc - att det handlar om något slags behov eller vilja att vara just tydlig. Att det är viktigt att inte passera obemärkt och att det är viktigt att framstå som den man vill se ut att vara, viktigt hur man framstår.

För andra mer till det yttre slätstrukna personer kan det istället vara lite viktigt just att passera obemärkt, att gå lite under radarn, så att säga.

Och sen hur många varianter som helst på temat, så klart.

Kul! Jag älskar stora knasiga smycken.
Jag tror att jag föredrar att folk tittar på mina smycken framför att de tittar på mig.

 

[Raderad medlem 68338]

Man kan ju så klart ändå tex funka socialt i många sammanhang och må bra och rentav skapa trivsel omkring sig i många sammanhang. På den punkten har jag ju ingen aning om hur du är.

Men jag tänker nog alltid när någon har lite lagom extrema eller "övertydliga" kläder och andra attribut - frisyr, smycken, etc - att det handlar om något slags behov eller vilja att vara just tydlig. Att det är viktigt att inte passera obemärkt och att det är viktigt att framstå som den man vill se ut att vara, viktigt hur man framstår.

För andra mer till det yttre slätstrukna personer kan det istället vara lite viktigt just att passera obemärkt, att gå lite under radarn, så att säga.

Och sen hur många varianter som helst på temat, så klart.

Självklart är kläder och dylikt ett sätt att kommunicera och uttrycka sig. Dock tror jag faktiskt att många (oavsett stil) inte klär sig för att "sticka ut" eller bli "sedda" utan helt enkelt för att de tycker om färg, form, estetik osv. Medan ngn målar en tavla så tar en annan på sig en röd jacka tex. Jag tror att det är förenklat att tro att tro att kläder endast är ett sätt att "märkas" på. Men det är ganska vanligt att just kläder och mode ses som ett odelat sätt att söka uppmärksamhet, till skillnad från mer "accepterade" konstformer. Ja jag påstår att mode ingår i konst-estetik-kontexten!
I min umgängeskrets känner jag mig ofta ganska enkel och färglös

 

[tanten]

Fast visst har du skrivit att getto för dig är Fridhemsplan och att du aldrig satt din fot i en förort? Även om du umgås med människor med olika yrken måste din bekantskapskrets vara otroligt homogen? Oavsett hur bohemiskt klädda de är liksom.

Haha -du har inte sett tornblomma i småstadsghettot. Inföst i ett industriminne med rost och tegel. Hon såg helt naturlig ut i miljön
Eller bland brännässlor.

Kort sagt tror jag att det är lätt att få en uppfattning om folk baserat på vad de (jag?) väljer att delge i olika medier.
Den bild vi visar på facebook, på buke eller bloggar är urval.
Jag väljer mina ämnen, och så gör väl de flesta? Det är en sorts imagebyggande.

Många jobbar ju faktiskt med i stort sett det. Man är ett varumärke. Som en av mina bästa vänner som extremt sällan - om ens någonsin - skriver privat i offentlighet. Hen är en så offentlig person att hen inte kan eller definitivt vill det.

 

[tanten]

Intressant! Känner mig nog ganska rörlig (skumt uttryck haha) och tror att jag uppfattas så IRL!

Intrycket av dig IRL är verkligen att du är tydlig.
Men på ett positivt sätt - inte alls i något motsatsförhållande till rörlig.

 

[Inte_Ung]

Jag håller inte med. Det ena utesluter inte det andra.

Vad ger dig rätten att definiera min identitet?

 

[Petruska]

Självklart är kläder och dylikt ett sätt att kommunicera och uttrycka sig. Dock tror jag faktiskt att många (oavsett stil) inte klär sig för att "sticka ut" eller bli "sedda" utan helt enkelt för att de tycker om färg, form, estetik osv. Medan ngn målar en tavla så tar en annan på sig en röd jacka tex. Jag tror att det är förenklat att tro att tro att kläder endast är ett sätt att "märkas" på. Men det är ganska vanligt att just kläder och mode ses som ett odelat sätt att söka uppmärksamhet, till skillnad från mer "accepterade" konstformer. Ja jag påstår att mode ingår i konst-estetik-kontexten!
I min umgängeskrets känner jag mig ofta ganska enkel och färglös

Jag tänker överhuvudtaget inte i termer av "accepterade" konstformer. Dina kommentarer kring det missar fullständigt vad jag pratar om och är helt okontroversiella för mig.

Jag ser inte heller något fel eller underligt i att söka uppmärksamhet eller vilja märkas. Självklart är kläder ganska effektiva för det ändamålet, eftersom våra kläder syns hela tiden.

 

[Inte_Ung]

Varför står du på dig då och fortsätter svara?

Därför att du tar dig rätten att definiera min identitet.
Och jag gillar inte det.
Dels så är det ett intrång i min personlighet och dels så har du fel.
Men mest av allt så är jag sur för att du påstår att jag ljuger.

 

[Kattennizze]

För mig har yrkets status ingen relevans faktiskt. För mig har det alltid bara varit ett viktigt att JAG är nöjd med mitt jobb. Att jag vet att jag tycker om mitt jobb, att jag har valt mitt jobb, att jag gör mitt jobb bra.

Bara sådär apropå det du skrev .

Ja, det är det viktiga för mig också, status kunde jag inte bry mig mindre om men jag tänker att om jag kom från en renodlad arbetarklassmiljö hade nog yrkets status och lön framförallt varit väldigt viktigt. För mig är det riktigt riktigt viktiga att jag kan stå för det jag göra, dvs att mina inre värderingar som ju är en mkt stor del av min identitet, stämmer överens med det yrke jag valt. När jag tidigare höll på att göra någon slags karriär som jag inte alls ville eller ens trivdes med, så höll min identitet på att gå under, det var verkligen INTE jag. Därför sadlade jag om, och trivs bara så sjukt bra med vad jag gör nu. Jag identifierar mig inte alls som mamma eller syster eller dotter, det är märkligt när nån säger att jag är mamma, visst jag är förälder men det är faktiskt inte en stor del av min identitet alls. Märkligt när jag tänker efter men jag ser nog mer på det hela som att det är rätt kul att gagga med de här små människorna som också befolkat mitt hem, typ. Jag identifierar mig framförallt som politiskt medveten och jag är väldigt trogen mina grundvärderingar, där är jag extremt fyrkantig.

 

[Kattennizze]

Haha -du har inte sett tornblomma i småstadsghettot. Inföst i ett industriminne med rost och tegel. Hon såg helt naturlig ut i miljön
Eller bland brännässlor.

Kort sagt tror jag att det är lätt att få en uppfattning om folk baserat på vad de (jag?) väljer att delge i olika medier.
Den bild vi visar på facebook, på buke eller bloggar är urval.
Jag väljer mina ämnen, och så gör väl de flesta? Det är en sorts imagebyggande.

Många jobbar ju faktiskt med i stort sett det. Man är ett varumärke. Som en av mina bästa vänner som extremt sällan - om ens någonsin - skriver privat i offentlighet. Hen är en så offentlig person att hen inte kan eller definitivt vill det.

Men det är ju bara så hemskt. Att vara ett varumärke. Det handlar ju bara om att köpa och sälja, att ens värde som människa går att mäta i pengar, känns som om alla skulle börsnoteras...jag fattar att du inte menar det, men jag tycker bara den utvecklingen, alltså det här konsumtonstänkandet, verkligen gått för långt.

 

[Raderad medlem 6459]

@tanten Ja jo, jag förstår ju att även @tornblomma kan resa . Jag menade mer att peka på att ens bekantskapskrets ofelbart blir rätt homogen, på ett vis, om man bara umgås med människor från innerstan (eller förorten, eller landet, eller eller). Att umgås med människor som väljer att gå i en lusig kofta och se bohemisk ut är en helt annan grej än att ha vänner och bekanta som kanske inte kan välja nåt annat än den där lusiga koftan liksom.

Jag växte upp i en väldigt homogen miljö. (övre)medelklass, vita svenskar, barn till akademiker. Sånt påverkar en ju jättemycket.

@Kattennizze Jag förstår verkligen vad du menar!

 

[Kattennizze]

Självklart är kläder och dylikt ett sätt att kommunicera och uttrycka sig. Dock tror jag faktiskt att många (oavsett stil) inte klär sig för att "sticka ut" eller bli "sedda" utan helt enkelt för att de tycker om färg, form, estetik osv. Medan ngn målar en tavla så tar en annan på sig en röd jacka tex. Jag tror att det är förenklat att tro att tro att kläder endast är ett sätt att "märkas" på. Men det är ganska vanligt att just kläder och mode ses som ett odelat sätt att söka uppmärksamhet, till skillnad från mer "accepterade" konstformer. Ja jag påstår att mode ingår i konst-estetik-kontexten!
I min umgängeskrets känner jag mig ofta ganska enkel och färglös

Ja, fast anledningen till att man gillar en viss grej är ju oftast produktplacering, dvs att modeproducenterna och industrin vill sälja, och då blir det trendigt i enkla drag. Ingen är ju opåverkad av vad som gäller och ingen eller åtminstone de allra flesta vill ju inte stå utanför flocken och gemenskapen. Jag tror inte man särskilja sig så, alltså jag bara helt plötsligt börjar gilla en orange hög hatt utan det kommer ju oftast nånstans ifrån.

 

[tanten]

Men det är ju bara så hemskt. Att vara ett varumärke. Det handlar ju bara om att köpa och sälja, att ens värde som människa går att mäta i pengar, känns som om alla skulle börsnoteras...jag fattar att du inte menar det, men jag tycker bara den utvecklingen, alltså det här konsumtionstänkandet, verkligen gått för långt.

Va?? Hur kan du tolka det så?

Att vara ett "varumärke" kan vara väldigt mycket. T.ex. politiker på högre nivå - då skriver man inte om annat än det som är relevant för ens person i offentligheten.
Eller som företagsledare i nationellt, internationellt företag - inte skriver man om grälet med maken på morgonen eller att man ligger i migrän.

Jag väljer. Jag skulle aldrig kunna skriva något väldigt intimt som kan kopplas till mitt namn och min person. Jag är inte "offentlig" annat än i en extremt liten region
Alla väljer det man publicerar. Sannolikt även du. Du väljer säkert dina samtalsämnen på banken eller i närmaste vänkretsen också. Vari ligger skillnaden?

Varifrån kom kopplingen till "konsumtionstänkande". Köpas och sälja sig som människa

 

[Raderad medlem 68338]

Ja, fast anledningen till att man gillar en viss grej är ju oftast produktplacering, dvs att modeproducenterna och industrin vill sälja, och då blir det trendigt i enkla drag. Ingen är ju opåverkad av vad som gäller och ingen eller åtminstone de allra flesta vill ju inte stå utanför flocken och gemenskapen. Jag tror inte man särskilja sig så, alltså jag bara helt plötsligt börjar gilla en orange hög hatt utan det kommer ju oftast nånstans ifrån.

Allt kommer nånstans ifrån! Det gäller inte bara mode och kläder utan allt i vår omgivning.

 

[tanten]

Ja, fast anledningen till att man gillar en viss grej är ju oftast produktplacering, dvs att modeproducenterna och industrin vill sälja, och då blir det trendigt i enkla drag. Ingen är ju opåverkad av vad som gäller och ingen eller åtminstone de allra flesta vill ju inte stå utanför flocken och gemenskapen. Jag tror inte man särskilja sig så, alltså jag bara helt plötsligt börjar gilla en orange hög hatt utan det kommer ju oftast nånstans ifrån.

Skiljer sig kläder på något sätt från de böcker vi läser, den musik vi lyssnar på, den inredning vi har hemma eller den bil vi kör?
Alla finns vi i en tid. En tid med egna ideal och moden.

 

[Kattennizze]

Intrycket av dig IRL är verkligen att du är tydlig.
Men på ett positivt sätt - inte alls i något motsatsförhållande till rörlig.

Fast frågan blir väl, vad är @tornblomma tydlig med? Som konstnär? Som klädskapare? Som klädförsäljare? Som artist? Som gränsöverskridare?

 

[tanten]

Fast frågan blir väl, vad är @tornblomma tydlig med? Som konstnär? Som klädskapare? Som klädförsäljare? Som artist? Som gränsöverskridare?

Som personlighet.