Vårföräldrar 2023

[AlltidElegant]

Inte heller hört nåt om sån prognos men jag minns att bm sa förra gången att målet var att gå upp 6-8kg eller nåt. Jo tjena kan inte tänka mig att det är vanligast att gå upp den vikten, måste ju vara otroligt inviduellt. Jag slutade på 14 eller 15kg.

Känner igen det där med att man inte vant sig vid omfånget än. Försökt gå imellan två elevers stolar på jobbet men fastnat ett par gånger

Har man högt BMI så anses det vara ”bäst” att inte överstiga 6kg brukar riktlinjerna vara.

Samtidigt brukar man säga att en normal graviditet väger ca 12kg, allt utöver äter man sig till och går man upp mindre brukar det vara för att barnet har att ta av så att säga.

 

[Bexzor]

Har man högt BMI så anses det vara ”bäst” att inte överstiga 6kg brukar riktlinjerna vara.

Samtidigt brukar man säga att en normal graviditet väger ca 12kg, allt utöver äter man sig till och går man upp mindre brukar det vara för att barnet har att ta av så att säga.

Har du källa på det?
Att gå upp mer än 12 kg behöver inte alls innebära att "man äter sig till det". Man kan ha en stor bebis, stor moderkaka, mycket fostervatten osv.

/Hon som gått upp runt 35 kilo vardera de sista tre graviditeterna. Alla tre bebisar beräknades även väga 5,5 kg vid BF.

 

[Imogen]

Ja man brukar väl säga att längden på 2 års dagen dubblad blir slutlängden

Vår grabb ska bli (enligt kurvan) mellan 188-208! Haha! Sambon är ca 184 och jag är 177 ungefär

Ja det brukar man kanske säga men det är för att det är en vanlig missuppfattning.

Hela grejen faller på sin egen orimlighet eftersom pojkar och flickor mer eller mindre är lika långa som tvååringar men absolut inte som vuxna.

 

[Voeux]

Jag har och kommer absolut inte väga mig under graviditeten (om det inte är medicinsk nödvändigt såklart!). Min barnmorska sa att det vanligaste när man är normalviktig är 10-15 kg men att det är så olika och både 8 och 20 kg är normalt.
Hon sa på första mötet att hon inte kommer väga mig om jag inte själv önskade det just för det var så individuelt och de vet det kan skapa en del stress. Superskönt.

Jag tycker inte jag känner mig så mkt tungare än. Men kan ju se att magen och bröst och säkert resten av kroppen blivit större. Men är lyckligt ovetande om hur mkt.

Jag förstår inte varför jag blivit vägd heller. Jag har inte motsagt mig det, och jag har inga problem med det, men ser inte syftet. Har varit fullt normalviktig både innan och under graviditeter så tänker att det kan ju inte vara något hälsoproblem som BM har missat med blotta ögat och andra tester och mätningar som enbart vikten skulle kunna berätta om.

 

[Förgätmigej]

Jag har och kommer absolut inte väga mig under graviditeten (om det inte är medicinsk nödvändigt såklart!). Min barnmorska sa att det vanligaste när man är normalviktig är 10-15 kg men att det är så olika och både 8 och 20 kg är normalt.
Hon sa på första mötet att hon inte kommer väga mig om jag inte själv önskade det just för det var så individuelt och de vet det kan skapa en del stress. Superskönt.

Jag tycker inte jag känner mig så mkt tungare än. Men kan ju se att magen och bröst och säkert resten av kroppen blivit större. Men är lyckligt ovetande om hur mkt.

Vad skönt att de gör så! Förra graviditetens vägningen tyckte jag var jättejobbigt att se hur den steg (även om jag ju visste att det var fullt naturligt). Haft samma vikt sen gymnasiet och det gav mig oväntat mycket ångest. Känner inte alls så denna gången tack och lov men fy vad jobbigt det var sist.

 

[AlltidElegant]

Har du källa på det?
Att gå upp mer än 12 kg behöver inte alls innebära att "man äter sig till det". Man kan ha en stor bebis, stor moderkaka, mycket fostervatten osv.

/Hon som gått upp runt 35 kilo vardera de sista tre graviditeterna. Alla tre bebisar beräknades även väga 5,5 kg vid BF.

Fast 5,5kg bäbis är ju extremt stort och 35kg extremt mycket, det går inte in under 12kg normen givetvis. En medel pojke väger idag dryga 3,6kg som exempel.

 

[Bexzor]

Fast 5,5kg bäbis är ju extremt stort och 35kg extremt mycket, det går inte in under 12kg normen givetvis. En medel pojke väger idag dryga 3,6kg som exempel.

Ja extremt stort ja, men inget ovanligt med bebisar runt 5 kilo. (Men det är ovanligt att ha 3 bebisar beräknade till den vikten.) 35 kilo upp är heller inte ovanligt, likväl som vissa bara går upp 5 kilo. Det finns ingen 12 kilos norm för viktuppgång under graviditet, och med en sådan inställning ökar man bara vikthets hos gravida. Man har annat att oroa sig över som gravid än att någon anser att man gått upp mycket, eller t om extremt mycket.

 

[BernT]

Ja extremt stort ja, men inget ovanligt med bebisar runt 5 kilo. (Men det är ovanligt att ha 3 bebisar beräknade till den vikten.) 35 kilo upp är heller inte ovanligt, likväl som vissa bara går upp 5 kilo. Det finns ingen 12 kilos norm för viktuppgång under graviditet, och med en sådan inställning ökar man bara vikthets hos gravida. Man har annat att oroa sig över som gravid än att någon anser att man gått upp mycket, eller t om extremt mycket.

Det finns rekommendationer, men sen är ju alla olika.
”
Internationella rekommendationer om lämplig viktuppgång under graviditet baseras på kvinnans BMI vid inskrivningen på mödrahälsovården.

• Underviktiga kvinnor med BMI <18,5 kg/m2 rekommenderas en uppgång mellan 12,5–18,0 kg
• Normalviktiga kvinnor med BMI 18,5–24,9 kg/m2 11,5–16,0 kg
• Överviktiga kvinnor med BMI 25,0–29,9 kg/m2 rekommenderas 7,0–11,5 kilos viktuppgång

Kvinnor med fetma (BMI ≥30,0 kg/m2) råds hålla viktuppgången mellan 5,0–9,0 kg.”

https://vardgivarguiden.se/kunskapsstod/halsoframjande-arbete/overvikt-och-fetma/aktorer-i-hpo/bmm/


Min barnmorska sa att 10-12 kg är ”lagom” och var jättenöjd att jag höll mig på 11. Sen var hon sååå imponerad att allt var borta sen på efterkontrollen. Vem bryr sig såhär i efterhand, verkade viktigare för henne än för mig.

 

[Flummflicka]

Jag förstår inte varför jag blivit vägd heller. Jag har inte motsagt mig det, och jag har inga problem med det, men ser inte syftet. Har varit fullt normalviktig både innan och under graviditeter så tänker att det kan ju inte vara något hälsoproblem som BM har missat med blotta ögat och andra tester och mätningar som enbart vikten skulle kunna berätta om.

Ibland känns det som en "gammal vana", att det är något som rutinmässigt hör till. För alla säger ju samma: Är man normalviktig och frisk spelar det ingen roll hur mkt/lite man går upp. Det är så individuelt.
När jag har patienter till kontroll frågar jag alltid om de önskar att väga sig (några tycker ju det är intressant ) men är tydlig med att det inte är för "min skull".

Vad skönt att de gör så! Förra graviditetens vägningen tyckte jag var jättejobbigt att se hur den steg (även om jag ju visste att det var fullt naturligt). Haft samma vikt sen gymnasiet och det gav mig oväntat mycket ångest. Känner inte alls så denna gången tack och lov men fy vad jobbigt det var sist.

Ja jag vet ju att jag ska gå upp i vikt och tycker det är helt okej men har verkligen ingen önska om att se HUR mkt. Skulle bli superstressad även om jag vet det är normalt oavsett vikt.
Vad skönt du känner annorlunda denna gång.

 

[Libbsticka]

Hej! Vill be om ursäkt att jag lyfte viktfrågan. Tänkte inte på att det kunde vara triggande. Jag är själv lite orolig pga att jag inte hunnit träna rygg och core och redan börjat få ont i ryggen. Annars njuter jag av min kropp. Trodde aldrig jag skulle få uppleva en graviditet och tycker det är häftigt att se förändringarna. (Ok, allt förutom att rumpan trillat ner ) det är en kort tid som inte kommer tillbaka. Har tyvärr märkt att gravid verkar vara en fetisch för vissa män och har hamnat i tre situationer jag tyckte kändes obehagligt. Har heller aldrig känt mig så beskyddande mot min egen kropp som jag gör nu. Jag står upp för dess behov i fråga om vila, mat och undvikande av stress på ett sätt jag aldrig gjort förut. Min barnmorska har faktiskt aldrig ens nämnt vägning. Låter helt onödigt. Däremot har jag tagit värden inför hälsosamtal på vårdcentralen kopplat till att jag är 40 och har inget med graviditeten att göra. Där fick jag ju ett spännande BMI

 

[vemsomhelst123]

Har man högt BMI så anses det vara ”bäst” att inte överstiga 6kg brukar riktlinjerna vara.

Samtidigt brukar man säga att en normal graviditet väger ca 12kg, allt utöver äter man sig till och går man upp mindre brukar det vara för att barnet har att ta av så att säga.

Jag gick bara upp 7 kg fram till v.35 (normalviktig från början, och gick ner i vikt första 4 månaderna) och sen typ 7 kg vätska efter det (omöjligt att äta upp sig 7 kg på 5 veckor..) så sammanlagt 14 kg.. barnet vägde 3.1 så helt normal storlek. Vet flera som samlat vätska långt innan och gått upp pga det. Nu tolkar jag ju ditt inlägg som att du har en övervikt från början, och då är det såklart bra av flera skäl att inte gå upp för mycket.

 

[AlltidElegant]

Jag gick bara upp 7 kg fram till v.35 (normalviktig från början, och gick ner i vikt första 4 månaderna) och sen typ 7 kg vätska efter det (omöjligt att äta upp sig 7 kg på 5 veckor..) så sammanlagt 14 kg.. barnet vägde 3.1 så helt normal storlek. Vet flera som samlat vätska långt innan och gått upp pga det. Nu tolkar jag ju ditt inlägg som att du har en övervikt från början, och då är det såklart bra av flera skäl att inte gå upp för mycket.

Jag har absolut några kg för mycket men inte så att det har gett mig någon form av restriktion för vikten utav BM. Mitt inlägg var mer för att upplysa

 

[Flummflicka]

Ni med foglossning: Kan det komma över natten?!

Igår var jag såå tacksam över att jag fysiskt (utöver illamående) mår så bra. Kan träna, inga smärtor eller sånt.
I natt vaknade jag och hade hemskt ont i symfysen. Vaknade varje gång jag skulle göra minsta rörelse. Lyckades ta mig till jobbet men var hemskt att koppla i bilen och byta om. Varje steg ger typ knivstick/explosionskänsla i symfysen. Åkte hem vid lunch och ligger nu i soffan. Gör konstant ont, med klar förvärring vid minsta rörelse.

Har ni upplevt att foglossning kan komma så snabbt?
Styrketränade igår och stretchade. Men inte tyngre än jag brukade. Inga smärtor under tiden.

Har ju stort hopp om det blir bättre igen men är livrädd för det inte blir när man läser skräckhistorier på internettet.
Är 30+0 imorgon.

 

[Imnir]

Ni med foglossning: Kan det komma över natten?!

Igår var jag såå tacksam över att jag fysiskt (utöver illamående) mår så bra. Kan träna, inga smärtor eller sånt.
I natt vaknade jag och hade hemskt ont i symfysen. Vaknade varje gång jag skulle göra minsta rörelse. Lyckades ta mig till jobbet men var hemskt att koppla i bilen och byta om. Varje steg ger typ knivstick/explosionskänsla i symfysen. Åkte hem vid lunch och ligger nu i soffan. Gör konstant ont, med klar förvärring vid minsta rörelse.

Har ni upplevt att foglossning kan komma så snabbt?
Styrketränade igår och stretchade. Men inte tyngre än jag brukade. Inga smärtor under tiden.

Har ju stort hopp om det blir bättre igen men är livrädd för det inte blir när man läser skräckhistorier på internettet.
Är 30+0 imorgon.

Så fort jag överanstränger mig ( all rörelse förutom lugna promenader) får jag foglossning som ett brev på posten.
Jag är en aktiv person av naturen så det är rena döden för mitt psyke att inte klara av någonting.
Ibland gör jag mer än vad jag ska för att jag inte kan låta bli, men då får jag ont sen på kvällen.

 

[vemsomhelst123]

Jag har absolut några kg för mycket men inte så att det har gett mig någon form av restriktion för vikten utav BM. Mitt inlägg var mer för att upplysa

Ber om ursäkt, tolkade ditt inlägg som att du fått order om att inte gå upp för mycket! Jag var inte överviktig när jag blev gravid, 60 kg till 165 och min bm sa inte så mycket om min viktnedgång och lilla uppgång men var heller inte orolig då jag ändå hade några kilo att ta av. Vet att de av mina kompisar som varit både smalare och av större modell haft mer koll på vikten hos bm av rent medicinska skäl. Men ingen har haft några restriktioner utan mer ha koll å socker och tillväxt.

 

[Imnir]

Dessa hormoner...
I tisdags hade jag en oerhört bra dag! Jag mådde som jag gör när jag inte är gravid, full med energi och en lycko känsla i kroppen.
Att äntligen få känna så igen gav mig en euforisk känsla i hela kroppen!
Igår var det borta lika fort som det kom
Orkeslös och sur är min normala sinnesstämning som gravid. Att man glömmer detta mellan graviditeterna är tur för BLÄ vad träligt det är att må såhär.
Speciellt nu med en tillväxt period som bidrar med ännu mer hormoner som ger kli på kroppen och ett ännu sämre humör. Min man har slutat reagera på mina svängningar och surhet... Han börjar bara massera mig och svarar inte när jag fräser och kliet kommer...

Hur mår ni andra? Har ni ett rosenskimmer kring er eller börjar ni också lessna?

 

[Voeux]

Dessa hormoner...
I tisdags hade jag en oerhört bra dag! Jag mådde som jag gör när jag inte är gravid, full med energi och en lycko känsla i kroppen.
Att äntligen få känna så igen gav mig en euforisk känsla i hela kroppen!
Igår var det borta lika fort som det kom
Orkeslös och sur är min normala sinnesstämning som gravid. Att man glömmer detta mellan graviditeterna är tur för BLÄ vad träligt det är att må såhär.
Speciellt nu med en tillväxt period som bidrar med ännu mer hormoner som ger kli på kroppen och ett ännu sämre humör. Min man har slutat reagera på mina svängningar och surhet... Han börjar bara massera mig och svarar inte när jag fräser och kliet kommer...

Hur mår ni andra? Har ni ett rosenskimmer kring er eller börjar ni också lessna?

Inget rosenskimmer inte. Har alltid sett graviditet som ett nödvändigt ont om man vill ha biologiska barn Något att hanka igenom, så jag hankar på! Det som stör mest är ömma bröst och att det strålar från svanskotan när jag suttit ned lite för länge. Annars mest tung och otymplig, men mår helt okej. Fascinerad av att kroppen ändå pallar.

Jag längtar verkligen efter att få springa igen. Just löpningen kommer väl att dröja eftersom det är det mest slitsamma du kan göra efter en bukoperation, så det får vänta till hösten. Jag kan dagdrömma lite om när jag får springa ruggiga höstkvällar här nere längst vattnet.

 

[Flummflicka]

Så fort jag överanstränger mig ( all rörelse förutom lugna promenader) får jag foglossning som ett brev på posten.
Jag är en aktiv person av naturen så det är rena döden för mitt psyke att inte klara av någonting.
Ibland gör jag mer än vad jag ska för att jag inte kan låta bli, men då får jag ont sen på kvällen.

Det låter verkligen hemskt! Och just det här med att man blir så låst när man är van att vara aktiv!

Dessa hormoner...
I tisdags hade jag en oerhört bra dag! Jag mådde som jag gör när jag inte är gravid, full med energi och en lycko känsla i kroppen.
Att äntligen få känna så igen gav mig en euforisk känsla i hela kroppen!
Igår var det borta lika fort som det kom
Orkeslös och sur är min normala sinnesstämning som gravid. Att man glömmer detta mellan graviditeterna är tur för BLÄ vad träligt det är att må såhär.
Speciellt nu med en tillväxt period som bidrar med ännu mer hormoner som ger kli på kroppen och ett ännu sämre humör. Min man har slutat reagera på mina svängningar och surhet... Han börjar bara massera mig och svarar inte när jag fräser och kliet kommer...

Hur mår ni andra? Har ni ett rosenskimmer kring er eller börjar ni också lessna?

Mår röv rent ut sagt! Haft haft ca 6 ok bra veckor (23-29) men sista 7 dagarna har 1 trimester kommit smygande igen. Känns som kroppen vil självdö, illmående dygnet runt, och nu de här smärtorna i symfysen.
Känner mig som världens dåligaste gravida människa som inte klarar en så "naturlig" uppgift som att vara gravid.
Har varit hemma från jobbet och var till BM och läkare idag som rekomenderar sjukskrivning igen. Har bara nästa vecka kvar på jobbet innan föräldraledighet och vill SÅ gärna kunna klara det! Så har pratat med min chef idag och blivit av med 10 timmars pass i akuten och satt i vanlig 8 timmars dagfunktion. HOPPAS verkligen det ska gå!

Min kropp har alltid varit stark och vältränad och jag känner mig så sviken av den just nu.
Det är ju ett i-lands problem, vet många som skulle byta deras ofrivilliga barnlöshet mot det här och skäms över allt gnäll jag kastar ut. Men hur ska man överleva potentielt 12 veckor till?!

 

[Voeux]

Känner mig som världens dåligaste gravida människa som inte klarar en så "naturlig" uppgift som att vara gravid.

"Naturlig" kan ju dock vara allt annat än "behagligt". Det är fullt naturligt med influensa också men det betyder ju inte att det är särskilt nice. Det som är naturligt är att din kropp håller på att skapa en ny människa och den gör ju ett alldeles ypperligt jobb vad jag förstår. Att alla andra organ trängs undan, kroppen tar stryk av belastningen, mage och aptit påverkas osv. är ju kompromisser som din kropp gör för att lyckas med sitt uppdrag. Så i termer av naturligt så tänker jag att det är det mest naturliga i hela världen att man mår fullkomligt skräp. Alla dina egna behov är ju åsidosatta just nu.

Du ska inte ha dåligt samvete. Det är helt okej att vara lycklig över din graviditet och inte vilja byta ut det mot något i hela världen, och samtidigt känna att det är fullkomligt fruktansvärt och rent åt helvete. Man måste liksom inte älska foglossning och illamående (vem fan gör det?) för att vara en värdig förälder

 

[Imnir]

Det låter verkligen hemskt! Och just det här med att man blir så låst när man är van att vara aktiv!



Mår röv rent ut sagt! Haft haft ca 6 ok bra veckor (23-29) men sista 7 dagarna har 1 trimester kommit smygande igen. Känns som kroppen vil självdö, illmående dygnet runt, och nu de här smärtorna i symfysen.
Känner mig som världens dåligaste gravida människa som inte klarar en så "naturlig" uppgift som att vara gravid.
Har varit hemma från jobbet och var till BM och läkare idag som rekomenderar sjukskrivning igen. Har bara nästa vecka kvar på jobbet innan föräldraledighet och vill SÅ gärna kunna klara det! Så har pratat med min chef idag och blivit av med 10 timmars pass i akuten och satt i vanlig 8 timmars dagfunktion. HOPPAS verkligen det ska gå!

Min kropp har alltid varit stark och vältränad och jag känner mig så sviken av den just nu.
Det är ju ett i-lands problem, vet många som skulle byta deras ofrivilliga barnlöshet mot det här och skäms över allt gnäll jag kastar ut. Men hur ska man överleva potentielt 12 veckor till?!

Man får gnälla hur mycket man vill och behöver när man är gravid, och även sen när barnet är ute för det är svinjobbigt att vänta och sedan ha barn.
Är man ofrivilligt barnlös och aldrig har gått igenom den här resan så kan man inte förstå hur jobbigt det faktiskt kan vara.
Jag är överlycklig och tacksam men jag tycker ändå med tre barn sedan innan att de första fem åren är en jobbig transport sträcka som jag gärna hade sluppit. Allt har sin charm men det är jävligt jobbigt att ha småbarn, speciellt när man får tre väldigt tätt. Men jag överlevde och har nu fantastiska barn som man kan prata och resonera med som är 10, 8 och snart 6 år.
Det pratas för lite om hur det här samhällets normer och struktur gör det jäkligt svårt att vara förälder många gånger.
Så när äldre människor säger att "njut det går så fort" så behöver man inte ha dåligt samvete över att man inte njuter av att ha en bebis som ammar hela nätterna och skriker en hel del på dagarna. Det är oerhört påfrestande och jobbigt!
Sen behöver man heller inte njuta när dem är i sina trots perioder, då känner man mer ett hat mot de små liven och det är OKEJ att känna så för det går över