Vårföräldrar 2022

[soom]

Fyra veckor idag! Hmm, det var en ergobaby 360 vi funderat mest på att köpa, lät ju inte jättelovande med nyföddhetsinlägget i så fall :/ Vår lilla har passerat 5 kg (tror jag, kontroll imorgon) och är hyfsat stark i nacken för åldern, så najell easy kanske skulle vara bättre att satsa på

Jag älskade ergobabyn i övrigt, så det är absolut inget dåligt val. Det blev en easy nu eftersom jag fick den, och jag är hittills nöjd med den. Den är mindre och lättare än ergobaby, så återstår att se hur den är med lite större bebis. Upplever den också mer användarvänlig, men det kan vara för att jag haft sele tidigare. Det tog ett tag att bli kompis med ergobabyn. Hade jag valt helt fritt så hade jag köpt en Tula, men det är bara för att de är så himla fina (och folk verkar vara nöjda med dem). Är att kuna bära utåtvänt ett kriterie för er? Det var det för mig också förra gången, men använde det nästan inte alls, det är ganska mycket tyngre att bära så.

 

[gulakatten]

@Vira Jag har tyckt att sjal är superbra verkligen så vore jag du hade jag lagt krut på att få ordning på knytningen .

@soom Okej, jag förstår! Har ni inte barn sen tidigare? Jag tänker att pappan ju då faktiskt har erfarenhet och kanske bara måste få göra på sitt sätt? Även om jag förstår att det är svårt för dig .

 

[Aconite]

Tack för tipsen! Mobil, gym och babysitter ska inhandlas! Och så ska jag träna mer på att knyta sjalen, har inte riktigt fått ordning på att göra det själv (har nog varit lite orolig över att göra fel och tappa henne, så har inte tagit tag i att lära mig). Funderar på att köpa sele med nyföddhetsinlägg också.

Smart att fixa frukosten klart innan också, jag har varit bra på att ha enkel lunch klar men sämre på frukosten, men det skulle verkligen vara enklare om jag hade ett par mackor klara i kylen.

Annars är det i alla fall positivt hur snabb jag har blivit på att fixa saker när jag väl får fem minuter med händerna fria

Låter som att ni har det väldigt tufft, vad skönt att ni snart är hemma tillsammans. Något som hjälpt mig mycket är att tänka att ingenting är konstant med bebisar, att de förändras så fort. Så det som är jobbigt den här veckan kan vara borta till nästa. Och något de inte gillar nu kan fungera nästa gång. Så har sjal varit för oss. Bebis upptäckte att det var det mysigaste någonsin förra veckan vid 8 v ålder. Finns en jättebra steg-för-steg guide på babybaby.se (för övrigt väldigt bra läsning, mycket om amning men också tex kvällsoro).

Kanske kan vara något att ladda upp kylen med färdiga smoothies och iskaffe som håller ett tag med? Hoppas att det snart lättar!

 

[Aconite]

Jag går iväg, men det hjälper sådär - då tror jag ju att han gallskriker konstant oavsett vad som händer och blir stressad av det en del av stressen ligger nog i att jag upplever att pappan ger upp ganska snabbt. Eller provar sånt som inte funkar för länge, kanske. "Inget hjälper ändå så då sitter jag här och klappar skrikande bebis försiktigt på magen" typ.


Ibland inbillar jag mig att napp är svaret på allt. Om han bara tagit napp så [insert valfritt beteende]. (Och så undrar jag om det är vi som gör nåt fel i introduktionen när 2/2 barn vägrar både napp och vagn.)

Känner igen det där med att låta partner hitta sitt sätt och hur frustrerande det kan vara. Hoppas att det snart blir bättre. Bästa för oss har varit att jag åker till stallet. Partner ger då ersättning och är själv några timmar, och jag behöver inte höra om bebis skriker. Oftast har det gått väldigt bra, igår när jag kom hem lagom stressad efter att ha suttit i bilkö så sov de gott båda två och undrade varför jag redan var tillbaka

Antar att ni testat olika nappar? Bebis ratade Mam men tog tex NUK nästan direkt. Annars är era barn helt enkelt för smarta för att bli lurade av substitut

 

[Aconite]

Och så en liten uppdatering om min skrutt. Han växer fortfarande så snabbt, hans kurva på vikten är vertikal och i helgen vägde han 6.5 kg på två månaders dagen Det händer så mycket, han är så med nu och har fullt upp att ta in hela världen. Det gör att han inte har tid att ligga i vagnen längre, så ska han sova är det i sjal på mig. Hoppas att det är en fas för jag saknar våra promenader.

För min del börjar kroppen äntligen kännas mer som min. Har haft mycket problem med tyngdkänsla i bäckenbotten så har inte kunnat röra mig som jag vill. Går hos specialiserad fysioterapeut och nu börjar äntligen övningarna mer likna "riktiga". Fokus är att hitta magmusklerna igen och nu i takt med att bäckenbotten är bättre så kan jag också öka på promenaderna. Förra veckan började jag rida igen, var helt slut efter 30 min men det kom absolut ett par glädjetårar!

 

[gulakatten]

@Aconite Det var en stadig liten bebis du har! Hoppas han accepterar vagnen igen sent. Men vad fint att du har kunnat rida .

Vi har utvecklingssprång galore här - bebis som gråter i sömnen på kvällarna och vill vara nära hela tiden. Trots det vid gott mod tycker jag ändå, hon leker i sitt gym, pratar oavbrutet och älskar att titta i sina pekböcker. Igår var vi på öppna förskolan på en babyträff och hon var helt slut efter - somnade omedelbart i vagnen så fort vi gick därifrån . I natt sov hon helt otroliga nio timmar i sträck så jag och maken sov sju timmar i sträck. Känner oss typ speedade idag, så pigga som vi är .

Vägrar fortfarande sjal och bärsele men det får vara okej. Vi bär hemma och tar vagnen överallt ändå när vi är ute .

 

[Vira]

Jag älskade ergobabyn i övrigt, så det är absolut inget dåligt val. Det blev en easy nu eftersom jag fick den, och jag är hittills nöjd med den. Den är mindre och lättare än ergobaby, så återstår att se hur den är med lite större bebis. Upplever den också mer användarvänlig, men det kan vara för att jag haft sele tidigare. Det tog ett tag att bli kompis med ergobabyn. Hade jag valt helt fritt så hade jag köpt en Tula, men det är bara för att de är så himla fina (och folk verkar vara nöjda med dem). Är att kuna bära utåtvänt ett kriterie för er? Det var det för mig också förra gången, men använde det nästan inte alls, det är ganska mycket tyngre att bära så.

Tack för tipsen! Låter som att det finns fördelar med flera av alternativen Har ingen bestämd tanke om utåtvänt, så om det blir tyngre kanske vi skulle skippa det. Vi har haft någon tanke om att komma iväg och pröva olika selar, men vi har varit så dåliga på att ta oss iväg (till allt, på nivån att vi byter vinterdäcken nästa vecka) att jag undrar om det inte är bäst om vi köper på chans och i värsta fall säljer vidare eller ger bort!

 

[Vira]

Låter som att ni har det väldigt tufft, vad skönt att ni snart är hemma tillsammans. Något som hjälpt mig mycket är att tänka att ingenting är konstant med bebisar, att de förändras så fort. Så det som är jobbigt den här veckan kan vara borta till nästa. Och något de inte gillar nu kan fungera nästa gång. Så har sjal varit för oss. Bebis upptäckte att det var det mysigaste någonsin förra veckan vid 8 v ålder. Finns en jättebra steg-för-steg guide på babybaby.se (för övrigt väldigt bra läsning, mycket om amning men också tex kvällsoro).

Kanske kan vara något att ladda upp kylen med färdiga smoothies och iskaffe som håller ett tag med? Hoppas att det snart lättar!

Tack för tipsen! Ska kika på sidan också!

Ja det är en bra tröst ändå att det går över (när jag är på rätt humör, det händer att jag börjar gråta över att hon växer för snabbt och att den här tiden snart är över och inte kommer tillbaka ), det känns som att vissa saker redan börjat lätta de senaste dagarna även om annat tillkommit i stället.

 

[Vira]

Och så en liten uppdatering om min skrutt. Han växer fortfarande så snabbt, hans kurva på vikten är vertikal och i helgen vägde han 6.5 kg på två månaders dagen Det händer så mycket, han är så med nu och har fullt upp att ta in hela världen. Det gör att han inte har tid att ligga i vagnen längre, så ska han sova är det i sjal på mig. Hoppas att det är en fas för jag saknar våra promenader.

För min del börjar kroppen äntligen kännas mer som min. Har haft mycket problem med tyngdkänsla i bäckenbotten så har inte kunnat röra mig som jag vill. Går hos specialiserad fysioterapeut och nu börjar äntligen övningarna mer likna "riktiga". Fokus är att hitta magmusklerna igen och nu i takt med att bäckenbotten är bättre så kan jag också öka på promenaderna. Förra veckan började jag rida igen, var helt slut efter 30 min men det kom absolut ett par glädjetårar!

Men vad fantastiskt att kunna komma igång med ridningen igen, förstår glädjetårarna!

 

[Vira]

Och så en liten uppdatering om min skrutt. Han växer fortfarande så snabbt, hans kurva på vikten är vertikal och i helgen vägde han 6.5 kg på två månaders dagen Det händer så mycket, han är så med nu och har fullt upp att ta in hela världen. Det gör att han inte har tid att ligga i vagnen längre, så ska han sova är det i sjal på mig. Hoppas att det är en fas för jag saknar våra promenader.

För min del börjar kroppen äntligen kännas mer som min. Har haft mycket problem med tyngdkänsla i bäckenbotten så har inte kunnat röra mig som jag vill. Går hos specialiserad fysioterapeut och nu börjar äntligen övningarna mer likna "riktiga". Fokus är att hitta magmusklerna igen och nu i takt med att bäckenbotten är bättre så kan jag också öka på promenaderna. Förra veckan började jag rida igen, var helt slut efter 30 min men det kom absolut ett par glädjetårar!

Men vad fantastiskt att kunna komma igång med ridningen igen, förstår glädjetårar!

@Aconite Det var en stadig liten bebis du har! Hoppas han accepterar vagnen igen sent. Men vad fint att du har kunnat rida .

Vi har utvecklingssprång galore här - bebis som gråter i sömnen på kvällarna och vill vara nära hela tiden. Trots det vid gott mod tycker jag ändå, hon leker i sitt gym, pratar oavbrutet och älskar att titta i sina pekböcker. Igår var vi på öppna förskolan på en babyträff och hon var helt slut efter - somnade omedelbart i vagnen så fort vi gick därifrån . I natt sov hon helt otroliga nio timmar i sträck så jag och maken sov sju timmar i sträck. Känner oss typ speedade idag, så pigga som vi är .

Vägrar fortfarande sjal och bärsele men det får vara okej. Vi bär hemma och tar vagnen överallt ändå när vi är ute .

Gud vad fint det låter, och härligt med sömnen Det låter verkligen som en rolig fas, när de blir mer och mer med! Tycker att det märks på vår lilla att det är på väg mer och mer åt det hållet, med att hon faktiskt är lite intresserad när jag läser för henne och pekar i böcker och så!

 

[Vira]

Känns ändå här att det börjar lätta lite, fastän maken haft det superintensivt med jobbet och jag varit mer ensam med henne. Hon börjar mer och mer gå att ta med sig och tex hänga tvätt medan man pratar med henne, och gungstolen vi har köpt verkar vara en hit mot kvällsoron. Enormt mycket skönare att sitta och gunga med henne i den än att gå runt och vagga, studsa på pilatesboll etcetera! Och det är kul att hon blir mer intresserad av omvärlden.

Med min egen återhämtning efter förlossningen upptäckte jag när jag väl vågade se efter att kissnödigheten och tyngdkänslan/obehaget inte alls bara var vanlig svullnad efter förlossningen, utan att det faktiskt är ett framfall Det är nog ganska lindrigt och jag hoppas ju att det ska gå tillbaka, men tänker att jag får ta det lugnt och ta upp det på efterkontrollen. På ett sätt himla trist, jag hade sett fram emot att komma igång ordentligt. Samtidigt har jag ändå haft en himla tur under och efter förlossningen - bara en grad 1-bristning, alla graviditetsrelaterade problem som karpaltunnelsyndrom och foglossning som bortblåsta och alla graviditetskilon har trillat bort av sig själva - så det var väl egentligen rimligt att räkna med någon komplikation.

 

[gulakatten]

Gud vad fint det låter, och härligt med sömnen Det låter verkligen som en rolig fas, när de blir mer och mer med! Tycker att det märks på vår lilla att det är på väg mer och mer åt det hållet, med att hon faktiskt är lite intresserad när jag läser för henne och pekar i böcker och så!

Ja, det är fint . Vad härligt att er tjej är mer och mer med, det är så spännande att se hur fort det går.

Känns ändå här att det börjar lätta lite, fastän maken haft det superintensivt med jobbet och jag varit mer ensam med henne. Hon börjar mer och mer gå att ta med sig och tex hänga tvätt medan man pratar med henne, och gungstolen vi har köpt verkar vara en hit mot kvällsoron. Enormt mycket skönare att sitta och gunga med henne i den än att gå runt och vagga, studsa på pilatesboll etcetera! Och det är kul att hon blir mer intresserad av omvärlden.

Vad skönt att det börjat lätta! Och vilken bra idé med gungstol! Mycket bekvämare än pilatesboll ju.

Med min egen återhämtning efter förlossningen upptäckte jag när jag väl vågade se efter att kissnödigheten och tyngdkänslan/obehaget inte alls bara var vanlig svullnad efter förlossningen, utan att det faktiskt är ett framfall Det är nog ganska lindrigt och jag hoppas ju att det ska gå tillbaka, men tänker att jag får ta det lugnt och ta upp det på efterkontrollen. På ett sätt himla trist, jag hade sett fram emot att komma igång ordentligt. Samtidigt har jag ändå haft en himla tur under och efter förlossningen - bara en grad 1-bristning, alla graviditetsrelaterade problem som karpaltunnelsyndrom och foglossning som bortblåsta och alla graviditetskilon har trillat bort av sig själva - så det var väl egentligen rimligt att räkna med någon komplikation.

Jag förstår att det inte känns kul med (eventuellt) framfall men bra att det ändå verkar vara lindrigt. Som jag har förstått det kan det antingen gå över av sig självt eller så går det rätt lätt att åtgärda. Håller tummarna för att det går tillbaka av sig självt och att du inte får några större besvär av det!

Även om man haft tur och inte fått vissa komplikationer så är det ju helt okej att vara besviken eller less på de besvär man fått. Mitt illamående försvann samma stund som min dotter föddes, likaså min migrän och min foglossning. De kilon jag gått upp under graviditeten försvann på mindre än 10 dagar och jag har noll problem med urinläckage och har inga som helst bristningar. Men jag gnäller ändå över min onda rygg (SÅ ont jag har i den alltså) och mina knän och fötter som gör ont. När jag suttit på golvet och ska ställa mig upp så känns det som att jag är 85 år gammal, inte 35. Jag hoppas att det ska ge med sig med tiden, när kroppen blir starkare och fått återhämta sig. Kommer dock gnälla som fan tills dess .

 

[gulakatten]

Det som stressar mig litegrann nu är hur tiden bara springer fram? Jag saknar tiden i början när jag och dottern tillbringade dagarna på soffan, ammande och sovande och ammande och sovande. Jag låg och myste och tittade på serier och dottern åt och sov och åt och sov. Den tiden kommer ju liksom aldrig tillbaka . Sen är varenda dag så ljuvlig och det är så roligt att se hur hon växer och lär sig nya saker (rullar från rygg till mage, kommunicera mer etc) och det är så fint att få vara med. Men måste det gå fullt så snabbt?

 

[Vira]

Ja, det är fint . Vad härligt att er tjej är mer och mer med, det är så spännande att se hur fort det går.

Vad skönt att det börjat lätta! Och vilken bra idé med gungstol! Mycket bekvämare än pilatesboll ju.

Jag förstår att det inte känns kul med (eventuellt) framfall men bra att det ändå verkar vara lindrigt. Som jag har förstått det kan det antingen gå över av sig självt eller så går det rätt lätt att åtgärda. Håller tummarna för att det går tillbaka av sig självt och att du inte får några större besvär av det!

Även om man haft tur och inte fått vissa komplikationer så är det ju helt okej att vara besviken eller less på de besvär man fått. Mitt illamående försvann samma stund som min dotter föddes, likaså min migrän och min foglossning. De kilon jag gått upp under graviditeten försvann på mindre än 10 dagar och jag har noll problem med urinläckage och har inga som helst bristningar. Men jag gnäller ändå över min onda rygg (SÅ ont jag har i den alltså) och mina knän och fötter som gör ont. När jag suttit på golvet och ska ställa mig upp så känns det som att jag är 85 år gammal, inte 35. Jag hoppas att det ska ge med sig med tiden, när kroppen blir starkare och fått återhämta sig. Kommer dock gnälla som fan tills dess .

Sant att man ju faktiskt får gnälla ändå! Det ÄR ju jobbigt, precis som det var svinjobbigt med alla graviditetskrämpor även om det alltid finns andra som har det värre osv. Håller tummarna för snabb återhämtning för din rygg och dina leder också! Är det efter graviditeten, eller är det allt bärande på bebis?

 

[Vira]

Det som stressar mig litegrann nu är hur tiden bara springer fram? Jag saknar tiden i början när jag och dottern tillbringade dagarna på soffan, ammande och sovande och ammande och sovande. Jag låg och myste och tittade på serier och dottern åt och sov och åt och sov. Den tiden kommer ju liksom aldrig tillbaka . Sen är varenda dag så ljuvlig och det är så roligt att se hur hon växer och lär sig nya saker (rullar från rygg till mage, kommunicera mer etc) och det är så fint att få vara med. Men måste det gå fullt så snabbt?

Åh, jag har just börjat inse att dagarna går och försvinner känns det som! Jag längtar hela tiden efter nästa steg och att hon ska bli större, men samtidigt blir det så otroligt sorgligt att tänka på att hon en dag inte längre kommer att ammas, inte längre kommer att vilja vara nära på samma sätt, eller bara små saker som att hon inte längre kommer att göra den där speciella minen när hon har ätit klart och inte vill ha mer ... Nu har jag lagt undan ett par av de minsta plaggen i storlek 56 - det var ju nyss jag lade bort storlek 50? Försöker att trösta mig med att vi tänker oss syskon (om det går) framöver och att en del av upplevelsen kommer igen då, men det blir ju förstås en helt ny upplevelse med ett nytt barn.

 

[Vira]

Tycker att dagarna går enklare nu! Och blir mysigare också, jag kan uppskatta det mer nu när jag faktiskt lyckas äta och gå på toaletten på dagarna, och det börjar kännas rätt enkelt att bara slänga ned henne i vagnen och gå på promenad. Vi har introducerat babysitter och bebis är förtjust, så idag har vi köpt en begagnad babybjörn också för att se om den kan bli ännu roligare. Annars läser jag en del högt för henne ur min barndoms favoritbok (Windy-serien) - egentligen skulle jag väl kunna läsa precis vad som helst för henne nu eftersom hela behållningen för henne är att höra mig prata typ, men jag har verkligen längtat efter att få läsa Windy för mitt barn så jag tillåter mig att vara larvig och göra just det Har börjat lite med pekböcker också, och hon verkar uppskatta bilderna åtminstone små stunder åt gången.

Nätterna är fortfarande mera spännande, har haft ett par nätter nu när hon har varit ledsen till 03-snåret. Maken jobbade dygn igår och jag hade verkligen varit orolig för att vara själv med henne på kvällen och natten eftersom 6 timmar i sträck med att parera skrik och ledsenhet är rätt tärande även när vi hjälps åt, men bebis bröt mönstret och sov en stor del av kvällen och var sedan på strålande humör från klockan 1. Fortsatte dock med att absolut inte vilja somna om efter kl 4-matningen, men ändå lättare att hantera än kvällsoron. Även idag känns det lite lättare - det är skört, just nu sover hon i min famn i gungstolen men när hon vaknar till är det med ett skrik och omedelbar ledsenhet, så törs inte försöka lägga henne, men tusen gånger hellre det än att behöva studsa pilatesboll eller bära runt henne.

 

[gulakatten]

Sant att man ju faktiskt får gnälla ändå! Det ÄR ju jobbigt, precis som det var svinjobbigt med alla graviditetskrämpor även om det alltid finns andra som har det värre osv. Håller tummarna för snabb återhämtning för din rygg och dina leder också! Är det efter graviditeten, eller är det allt bärande på bebis?

Tack! Jag har ont från graviditeten, tycker inte att jag bär så himlans mycket och dottern är så lätt. Men 8 månader av att kräkas och ligga på soffan och sedan kejsarsnitt på det har gjort min mage otroligt svag och ryggen väldigt öm. Jag är stel liksom, och kroppen typ värker. Förhoppningsvis ger det med sig snart .

Åh, jag har just börjat inse att dagarna går och försvinner känns det som! Jag längtar hela tiden efter nästa steg och att hon ska bli större, men samtidigt blir det så otroligt sorgligt att tänka på att hon en dag inte längre kommer att ammas, inte längre kommer att vilja vara nära på samma sätt, eller bara små saker som att hon inte längre kommer att göra den där speciella minen när hon har ätit klart och inte vill ha mer ... Nu har jag lagt undan ett par av de minsta plaggen i storlek 56 - det var ju nyss jag lade bort storlek 50? Försöker att trösta mig med att vi tänker oss syskon (om det går) framöver och att en del av upplevelsen kommer igen då, men det blir ju förstås en helt ny upplevelse med ett nytt barn.

Ja, dagarna går fort! Det var samma för mig i början, vi pratade så mycket här om hur skönt det skulle bli när hon var lite större och men vi var väldigt medvetna om att dagarna aldrig kommer tillbaka. Jag har försökt njuta så mycket jag kunnat av varje stund, varje mysig amningsstund på soffan, varje gång hon sov på mig, etc. Men det är ändå tufft nu att veta att tiden springer fram så snabbt, på ett sätt som det liksom inte gjort förut.

Men - det ÄR faktiskt skönt också att hon blir större. Varje dag med dottern är så fin och det är alltid något nytt. Det är så roligt att se henne utvecklas och bli mer och mer en liten person och det kommer ju aldrig sluta vara roligt. Så det är ju fint också .

Vad mysigt med ett syskon! Vi kan inte bestämma oss här. Innan dottern kom var jag inställd på bara ett barn men det är omöjligt att titta på henne utan att tänka på hur fint det vore med en till. Fullkomligt omöjligt .

Tycker att dagarna går enklare nu! Och blir mysigare också, jag kan uppskatta det mer nu när jag faktiskt lyckas äta och gå på toaletten på dagarna, och det börjar kännas rätt enkelt att bara slänga ned henne i vagnen och gå på promenad. Vi har introducerat babysitter och bebis är förtjust, så idag har vi köpt en begagnad babybjörn också för att se om den kan bli ännu roligare. Annars läser jag en del högt för henne ur min barndoms favoritbok (Windy-serien) - egentligen skulle jag väl kunna läsa precis vad som helst för henne nu eftersom hela behållningen för henne är att höra mig prata typ, men jag har verkligen längtat efter att få läsa Windy för mitt barn så jag tillåter mig att vara larvig och göra just det Har börjat lite med pekböcker också, och hon verkar uppskatta bilderna åtminstone små stunder åt gången.

Åh, låter fint alltsammans. Vad mysigt att läsa! Och skönt att babysittern funkar. Hoppas nätterna lugnar sig snart också .

 

[soom]

Tack för tipsen! Låter som att det finns fördelar med flera av alternativen Har ingen bestämd tanke om utåtvänt, så om det blir tyngre kanske vi skulle skippa det. Vi har haft någon tanke om att komma iväg och pröva olika selar, men vi har varit så dåliga på att ta oss iväg (till allt, på nivån att vi byter vinterdäcken nästa vecka) att jag undrar om det inte är bäst om vi köper på chans och i värsta fall säljer vidare eller ger bort!

Kanske prova att hyra från sjalotek annars? Eller köp begagnat, då bör ni kunna sälja vidare till ungefär samma pris om ni inte gillar.

 

[soom]

@Vira Jag har tyckt att sjal är superbra verkligen så vore jag du hade jag lagt krut på att få ordning på knytningen .

@soom Okej, jag förstår! Har ni inte barn sen tidigare? Jag tänker att pappan ju då faktiskt har erfarenhet och kanske bara måste få göra på sitt sätt? Även om jag förstår att det är svårt för dig .

Jo, men det var svårt då också... men nu börjar det landa, han reder ut det utan att bli så frustrerad och uppgiven.

Känner igen det där med att låta partner hitta sitt sätt och hur frustrerande det kan vara. Hoppas att det snart blir bättre. Bästa för oss har varit att jag åker till stallet. Partner ger då ersättning och är själv några timmar, och jag behöver inte höra om bebis skriker. Oftast har det gått väldigt bra, igår när jag kom hem lagom stressad efter att ha suttit i bilkö så sov de gott båda två och undrade varför jag redan var tillbaka

Antar att ni testat olika nappar? Bebis ratade Mam men tog tex NUK nästan direkt. Annars är era barn helt enkelt för smarta för att bli lurade av substitut

Tror vi har fler nappar än de som har barn som faktiskt napp, annars var det ett bra tips

 

[soom]

Bebis har äntligen kommit ur sin grinperiod, mycket mer nöjd nu. Ligger gärna i babygymmet och ler stort.
Har mycket kluvna känslor kring det här med att tiden rusar och han blir större. Dels enormt skönt, dels sorgligt.