Vårföräldrar 2022

[gulakatten]

Wow vilken underbar plan med föräldraledigheten

Eller hur! Fan drömmen alltså. Det var min mans idé och det ska bli så sjukt härligt!

 

[soom]

Här är det besvärligt sen några dagar tillbaka, stackars bebis är inte nöjd. Oklart varför, skulle kunna vara första språnget, eller kanske magkrångel. Eller nåt helt annat. Hoppas oavsett att det går över snart.

 

[AgentCarter]

Nån mer som blivit virrig? Letade efter nycklarna, hittade dem i handen. Satte in glass i kylen. Glömde vagnunderredet på fsk förra veckan, idag gjorde jag det igen. Glad att jag iaf inte glömt barnet

Jag är äntligen så pass smärtfri att jag kan gå kortare promenader och inte behöver ta smärtstillande. Jätteskönt! (Dock ej smärtfri, för nu har jag fått ont i en käkled )

Har provat att ge flaska, men det var inte populärt. Har du några tips @Aconite ?

Mitt flasktips är att prova olika flaskor! Bästa flaskan vi har är en herobility, sen MAM och sist twistandshake (de suger och är endast i nödfall).

 

[AgentCarter]

Spoiler: Förlossningen (0 traumatiskt)

Vårt barn kom tillslut exakt en vecka efter utsatt datum. Fem dagar innan bf började jag få värkar, det var en torsdag. Men var lättare och började och slutade vid vila osv så jag körde på som vanligt. Fredagkvällen så blev de fler, men ej smärtsamma. På natten gick de att klocka till att de kom var fjärde minut och höll på i en minut, men kändes inte som riktiga värkar. Gick och la mig och sov lite till (klockan var typ 4) och sen när jag vaknade tre timmar senare var bebis helt stilla och började inte röra sig när jag knödde osv. Åkte in till förlossningen då med sambon och började med ctg som såg fin ut. Men den barnmorskan... Hon hade inte tagit mitt namn och doktorn kom in sen och frågade efter ett helt annat namn (rätt första bokstav i för och efter men inget mer) och så förklarade hon även för oss att det inte skulle bli någon induktion för de hade fullt upp med folk som hade medicinska skäl väldigt snäsigt. Personligen var vi bara intresserade av om vårt barn levde och mådde bra... Läkaren som kom sen var mycket bättre, bara det att hon tog namn och personnummer var ett stort plus. Hon var effektiv och mänsklig på en gång, en svår kombination att vara. Men hon kollade fostervatten, läge och bekräftade även att bebisen rörde sig men var inte jätteaktiv som hon brukade vara. Sedan fortsatte helgen på samma sätt, värkar men som bara var tjötig, inget regelbundet. På måndagen började de vara mer smärtsamma men fortfarande inget regelbundet. Det fortsatte så under dagen, på kvällen så var de riktigt jobbiga men kunde vara 3 min mellan om jag var uppe och gick, la jag mig så kunde det vara 10-20 min mellan (men då gjorde de mera ont). Jag hade en tid bokad för kontroll på tisdagen då vi hade gått över en vecka då och med bemötandet från barnmorskan som var under lördagen så kände jag inte för att ringa/åka in alls innan även om värkarna var med 2 min mellan i rörelse, de var fortfarande mycket färre i vila. Så vi åkte in på kontrollen, första barnmorskan tyckte mer än lite synd om mig när hon såg hur jag såg ut, då hade jag inte sovit mer än 3 timmar i sträck där sedan fredagen och haft värkar mycket tätare än så dygnen efter. Andra barnmorskan hade samma reaktion och jag skulle få träffa förlossningsläkaren för att se om jag kunde få något att sova på. Innan vi avslutade besöket så erbjöd hon sig att kolla om det hänt något där nere och göra en hinnsvepning, jag var inget pepp på att ha några händer där nere för jag hade börjat få riktigt ont då. Jag tackade nej först, men min sambo övertalade mig att hon ändå skulle få titta. Jag var då 7 cm öppen och fick gå direkt in till förlossningen Väl där inne gick allt snabbt, vi var inte ens på rummet i 2,5 timme innan hon kom, de första två timmarna hoppade jag på en pilatesboll och inhalerade lustgas. Jag var orolig innan för hur bra stöttning min partner skulle vara, detta då mitt ex var en gris vid första förlossningen. Min partner var helt perfekt, han skötte sig jättebra och såg mina behov och var en bra länk mellan mig och barnmorskorna. Jag hade bett om att få en bm-student om det fanns vilket jag fick, så jag hade henne och en äldre erfaren (som verkligen utstrålade stabilitet). Studenten var inne på rummet nästan hela tiden, gick iväg en kort stund för att äta bara. Efter ungefär två timmar fick jag den första krystvärken och efter de satte dom bäckenbottenbedövning (bröt svanskotan med nr 1 så ville ha i fall att). De tog hinnan efter det och planen var att jag skulle föda stående, men efter de tog hinnan hann jag aldrig byta position (mentalt, de frågade men jag hade inte det mentala förmågan att göra det). På ungefär 3 krystvärkar kom sen vår tjej, jag sprack minimalt och kände även sprutan jag fick i låret. Något jag tar med mig till nästa gång är att jag inte ska vänta på regelbundna värkar! Tror inte ens krystvärkarna var regelbundna. Dem äldre bm sa att det inte alltid var regelbundet när man var omföderska och att man skulle gå mer på smärtan. Hade varit bra att veta innan, för att om vi inte hade haft kontrollen så hade vi nog prövat på hemfödsel.

Vi kom hem lite efter ett dygn efter bebis föddes (bodde kvar på patienthotellet) och där flöt allt på med bebis. Hade dock problem med sår på brösten så fick pumpa/ge ersättning då ena bara var en blodig massa till slut. En vecka efter att hon föddes så fick jag feber, åkte till vc dagen efter och fick åka tillbaka till sjukhuset och blev där inlagd pga livmoderinfektion. Febern var det enda "normala" symtomet jag hade på infektionen så var tyvärr rejält sjuk när jag blev inlagd.
Men jag fick antibiotika och skrev ut mig själv efter ett dygn (rekommenderar inte att vara inlagd själv med en 10 dagars bebis med dropp som går), crp var nere i 90 från 160 så behandlingen tog bra. Blev piller hemma i 10 dagar, fortsatte med ersättning då för bebis fick ont i magen av antibiotikan.

Är nu helt frisk (utöver diskbråcket som fortfarande bråkar tyvärr), är fortfarande väldigt trött trots en bebis som sover bra (4+4+2 timmar nattetid och inga maratonamninga).

Bebis är helt perfekt, ammar trots så mycket flaska i början (brösten läkte helt så fort jag fick antibiotika) och växer bra. Sambon är åter på jobbet och det funkar under dagarna, jag känner mig dock ganska låst generellt då bebis ska vara nära och inte vill ligga själv ens korta stunder. Har varit i stallet, men brukar inte gå bra själv än. Har en sele men det blir tungt för ryggen i den tyvärr så försöker använda den lagom (men bebis älskar den). Vagnen är 50/50, är nöjd när den är igång men sover inte alltid i den utan ligger vaken. Har för tillfället problem med att det blir övertrötthet men lär bli bättre snart.

 

[glimmer]

Hur länge sover era bebisar på dagtid och natten?

 

[gulakatten]

Hur länge sover era bebisar på dagtid och natten?

Här varierar det lite men typ såhär:

Hon är vaken 60-90 minuter i sträck på dagarna, sover sen 30-50 min. Vid lunch sover hon ibland en halvtimme, ibland upp till två timmar. Sen somnar hon för natten mellan 18 och 20 och sover till mellan 05:30 och 07 med ett eller två uppvak.

Har ingen aning om det här är mycket eller lite eller vanligt. Men så brukar det ungefär se ut här . Dottern är 3 månader.

 

[glimmer]

Här varierar det lite men typ såhär:

Hon är vaken 60-90 minuter i sträck på dagarna, sover sen 30-50 min. Vid lunch sover hon ibland en halvtimme, ibland upp till två timmar. Sen somnar hon för natten mellan 18 och 20 och sover till mellan 05:30 och 07 med ett eller två uppvak.

Har ingen aning om det här är mycket eller lite eller vanligt. Men så brukar det ungefär se ut här . Dottern är 3 månader.

Helammar du?
Är det två vakenperioder på någon timme för att äta/byta blöja där när hon somnat för natten, 18-20 till 05:30-07? Eller sover hon genom hela?

Min är en magbebis, så det är inte mycket sömn varken dagtid eller kvällstid. Det ska ammas typ hela tiden, ligga på mig, bäras/vaggas/ byta bajsblöjor stup i kvarten, och givetvis tröstas vid magknipen/skriken.
Natten får han ihop Max 3-4timmar som längst i sömn.
Annars är det Max 10minuter-30min dagtid och så vaken typ 4timmar däremellan. Det har dock blivit lite bättre nu när jag slutat med mjölkproteinet, så nu har han sovit lite mer stunder dagtid.
Jag är helt slutkörd.

Man undrar ju vad som är ”normalt” för en bebis att sova, min är 2månader precis. Men BVC säger ju bara att allt är normalt oavsett om ett barn bajsar 2ggr i månaden eller 30gånger per dag. Och samma typ för sömn, allt är normalt.

 

[glimmer]

Är det nån här som har barnvagnen bugabo fox 3? Det ingick ju ett regnskydd till den, men det skyddet täcker ju inte hela liggdelen av vagnen. Har ni några tips på ett annat regnskydd som täcker hela liggvagnen?
Måste ju ut med både hundar och barnvagn trots regn. ️

 

[soom]

Hur länge sover era bebisar på dagtid och natten?

Dagtid varierar det väldigt, framförallt beroende på om man kan sitta med honom eller inte. Får han sova på en på mage ganska upprätt kan han sova 2-3 timmar. Om man lyckas lägga ner på rygg sover han betydligt kortare, men oftast vaknar han direkt. Vakenperioderna är allt från några minuter (mat) till några timmar (då oftast skrikigt delar av tiden). Har inte jättebra koll eftersom jag försöker gå på signaler istället för på klockan. Men första barnet loggade jag sömnen och blev lite... besatt, tänkte försöka undvika det denna gången.

På natten - vågar knappt skriva det - sover han 2-3 tim, vaknar för mat och sover sen vidare. Går bra att lägga ner på sida i neste, förutom framåt morgonen då han vill sova på mig.

Han är 2 månader.

 

[gulakatten]

@glimmer Oj, det låter riktigt tufft. Förstår att du är slutkörd . Hoppas verkligen att det lättar snart.

Min dotter delammas, så jag ammar främst kväll, natt och morgon. Hon har alltid sovit bra, även när hon helammades, och har sovit minst 3 timmar i taget sen hon föddes. Nu sover hon 5-8timmar i sträck första sovrundan och kanske 3-5 andra. Hon ammar inte länge under natten. Min man brukar vakna av att hon knorrar lite och byter då blöja på henne medan hon sover. Sen ammar jag max 20-30 min och sen sover hon vidare. När hon ville amma länge som nyfödd så tog min man henne och vaggade henne en stund mitt i vilket gav mig en paus och då kunde vi dessutom se om hon verkligen ville äta mer eller om hon egentligen var nöjd.

Min dotter har aldrig använt mina bröst som napp eller tröst och är van sedan födseln att bli lugnad, vaggad och nattad av oss båda och att sova med oss båda. När hon var riktigt liten i början så sov hon oftast halva natten hos mig och halva hos sin pappa. När hon ville äta så väckte min man mig och gav mig henne. På så vis fick jag sova ordentligt mellan amningstillfällena.

Har du en medförälder till barnet? Kan hen ta bebisen mer? Så du får vila mer i mellan gångerna och kan orka mer?

 

[Aconite]

Är det nån här som har barnvagnen bugabo fox 3? Det ingick ju ett regnskydd till den, men det skyddet täcker ju inte hela liggdelen av vagnen. Har ni några tips på ett annat regnskydd som täcker hela liggvagnen?
Måste ju ut med både hundar och barnvagn trots regn. ️

Jag har visserligen en brio (britax) som jag tror är större än bugaboo i liggdelen men har köpt ett universalregnskydd. Täcker hela och fungerar bra för oss

Låter som att ni har det väldigt tufft. Min bebis hade en period med väldigt tuffa kvällar där han i princip skrek konstant, ville bara äta men fick då inte till det för att han var för upprörd. Blev bättre när vi kom på att han nog var övertrött och det har blivit bättre sen vi lite mer bestämmer när det är sovdags. Ofta behöver han bara ca 15-30 min.

Vi kör pilatesboll, alltså sitta med honom i famnen och studsa. Han somnar på max 10 min, oftast efter bara någon minut. Nu har han dock en period där han helst ska vara på mig hela tiden inomhus men är mitt uppe i språng 2 så inte så konstigt. Annars är jag ganska sugen på att köpa en elektrisk babysitter som vaggar barnet

 

[soom]

Bebis är fortsatt grinig och pappa har svårt att trösta. Oerhört frustrerande för alla. Jag har svårt att förhålla mig till det, jag vill bara rycka åt mig bebis, men han måste såklart få hitta sitt eget sätt. En del av min frustration beror på att jag upplever att pappan ger upp ganska fort och att han liksom fortsätter med sånt som inte funkar.

Bebis accepterar inte heller längre att sova nån annanstans än på någon eller i rullande bil.

 

[gulakatten]

Bebis är fortsatt grinig och pappa har svårt att trösta. Oerhört frustrerande för alla. Jag har svårt att förhålla mig till det, jag vill bara rycka åt mig bebis, men han måste såklart få hitta sitt eget sätt. En del av min frustration beror på att jag upplever att pappan ger upp ganska fort och att han liksom fortsätter med sånt som inte funkar.

Bebis accepterar inte heller längre att sova nån annanstans än på någon eller i rullande bil.

Åh, vad tufft ni har det . Förstår att det är väldigt frustrerande. Tror känslan av att vilja ta bebisen är väldigt vanlig men vad bra att du vet att han måste få hitta sitt sätt. Har du möjlighet att gå ut/gå i väg medan pappan ska trösta bebisen? Ta på dig hörlurar? Så du får en paus från skriken och han kan hitta sitt sätt själv.

This too shall pass får man upprepa som ett mantra bara .

 

[Fritidsryttare]

Bebis är fortsatt grinig och pappa har svårt att trösta. Oerhört frustrerande för alla. Jag har svårt att förhålla mig till det, jag vill bara rycka åt mig bebis, men han måste såklart få hitta sitt eget sätt. En del av min frustration beror på att jag upplever att pappan ger upp ganska fort och att han liksom fortsätter med sånt som inte funkar.

Bebis accepterar inte heller längre att sova nån annanstans än på någon eller i rullande bil.

Hoppar in från hösttråden bara för att säga att jag lider med dig. Jag brukar skoja och säga att hela södra Sverige har sett mina bröst eftersom min lilla endast nöjde sig med tutten i munnen, konstant. Inget annat dög. Jag hade en period när hon hängde I bärsele nästan varje vaken stund medan jag hade min höger hand om tutten och tryckte in den i munnen på henne... det spelade ingen roll om det var offentligt eller hemma, till slut gav jag liksom upp för fick hon inte som hon ville var det bara att ta på sig hörlurarna. Det gav sig, till slut. Nu kan jag skratta åt det men herregud vad sliten man var. Håll i och håll ut.

 

[Vira]

Varit så himla mycket, både av det jobbiga och av det mysiga med bebis att jag liksom backat undan från allt socialt ett tag inklusive buke. Kan konstatera att alla som sa att det är bra att ta mer gemensam tid i början än 10 dagar hade helt rätt och att vi borde ha gjort så, samt att alla med fler än ett barn uppenbarligen är supermänniskor

Det går fortsatt toppenbra med amningen, viktuppgången och vår lilla tjejs utveckling. På senaste mätningen för drygt en vecka sedan var hon 56 cm och vägde drygt 4700, så räknar med att hon nog ligger kring 5 kg nu. Och hon är stark i kroppen, lyfter gärna huvudet en del själv och viftar med armarna efter saker. För några dagar sedan kom första svarsleendet också och vi har fått en handfull svarsleenden var sedan dess även om hon mest ler i sömnen annars

På minussidan krånglar sömnen fortfarande, om än på ett annat sätt. Hon började till sist acceptera att ligga på rygg efter att vi kompromissade med babynest och hoprullade filtar som stöd, men senaste två veckorna har hon varit ledsen på kvällarna/första delen av natten och det tar timmar av ammande, vaggande, pilatesbollstudsande och promenader innan det till sist går. Under heja tiden är hon också så himla ledsen och arg - typ vill amma men slår och sparkar sig fri från bröstet,släpper för att skrika, hugger tag igen osv. Det hjälper inte heller att hon lätt kan bajsa 4-5 gånger under kvällen, och vaknar till vid blöjbyten. Och förstås vid pyjamasbyten, som vi måste göra hela tiden eftersom hon kräks ned flera pyjamasar per natt. Sista två nätterna har klockan närmast sig 3 innan hon somnat första gången. Det får i sin tur till följd att jag inte kliver upp förrän framåt 12-13-tiden om jag ska få tillräckligt med sömn mellan matningarna. Och då hamnar jag helt ur fas med mina egna måltider, i synnerhet som det kan ta lång tid innan det går att lägga ifrån sig henne ens för ett ögonblick efter att vi kommit upp. Nu efter ett par veckor börjar jag hitta strategier och har i regel ändå lyckats bli klar med morgonbestyr och i bästa fall en promenad innan maken kommer hem från jobbet, men första gångerna han kom hem hade jag inte ätit, inte gått på toaletten, inte borstat tänderna och absolut inte kommit ut och var rätt förstörd. Ofta sover hon inte alls på dagen mer än små stunder i famnen, även om det också har börjat bli bättre, och framförallt börjar hon vara ok med att ligga vaken själv små stunder åt gången och stirra på och slå efter föremål (vi måste köpa ett babygym). Så jag har känt mig rätt stukad och bitvis rätt förstörd sista veckorna som inte riktigt klarat upp det.

Och samtidigt är det så otroligt mysigt och fint, förstås Sammantaget både mycket bättre och enormt mycket jobbigare än jag föreställt mig. Men vi letar efter lösningar för det, har bland annat beställt en gungstol och så är det bara två veckor kvar innan maken och jag blir föräldralediga samtidigt ett par månader

 

[gulakatten]

@Vira Vad fint att höra ifrån dig här i tråden . Låter som ni har det fint men bitvis tufft . Skönt att ni är hemma båda två snart, då blir det nog lättare! Och kasta pengar på ”problemet” - vi har köpt allt som vi tänkt kan underlätta. Gym, stol inkl babysitter, sjal och mobil är det som funkat absolut bäst här .

I början gjorde jag overnight oat varje kväll och åt till frukost medan jag ammade på morgonen. Lunch var också färdigfixat och gick att äta kall eller efter två minuter i mikron. Det hjälpte mig i alla fall mycket .

 

[Vira]

@Vira Vad fint att höra ifrån dig här i tråden . Låter som ni har det fint men bitvis tufft . Skönt att ni är hemma båda två snart, då blir det nog lättare! Och kasta pengar på ”problemet” - vi har köpt allt som vi tänkt kan underlätta. Gym, stol inkl babysitter, sjal och mobil är det som funkat absolut bäst här .

I början gjorde jag overnight oat varje kväll och åt till frukost medan jag ammade på morgonen. Lunch var också färdigfixat och gick att äta kall eller efter två minuter i mikron. Det hjälpte mig i alla fall mycket .

Tack för tipsen! Mobil, gym och babysitter ska inhandlas! Och så ska jag träna mer på att knyta sjalen, har inte riktigt fått ordning på att göra det själv (har nog varit lite orolig över att göra fel och tappa henne, så har inte tagit tag i att lära mig). Funderar på att köpa sele med nyföddhetsinlägg också.

Smart att fixa frukosten klart innan också, jag har varit bra på att ha enkel lunch klar men sämre på frukosten, men det skulle verkligen vara enklare om jag hade ett par mackor klara i kylen.

Annars är det i alla fall positivt hur snabb jag har blivit på att fixa saker när jag väl får fem minuter med händerna fria

 

[soom]

Åh, vad tufft ni har det . Förstår att det är väldigt frustrerande. Tror känslan av att vilja ta bebisen är väldigt vanlig men vad bra att du vet att han måste få hitta sitt sätt. Har du möjlighet att gå ut/gå i väg medan pappan ska trösta bebisen? Ta på dig hörlurar? Så du får en paus från skriken och han kan hitta sitt sätt själv.

This too shall pass får man upprepa som ett mantra bara .

Jag går iväg, men det hjälper sådär - då tror jag ju att han gallskriker konstant oavsett vad som händer och blir stressad av det en del av stressen ligger nog i att jag upplever att pappan ger upp ganska snabbt. Eller provar sånt som inte funkar för länge, kanske. "Inget hjälper ändå så då sitter jag här och klappar skrikande bebis försiktigt på magen" typ.

Hoppar in från hösttråden bara för att säga att jag lider med dig. Jag brukar skoja och säga att hela södra Sverige har sett mina bröst eftersom min lilla endast nöjde sig med tutten i munnen, konstant. Inget annat dög. Jag hade en period när hon hängde I bärsele nästan varje vaken stund medan jag hade min höger hand om tutten och tryckte in den i munnen på henne... det spelade ingen roll om det var offentligt eller hemma, till slut gav jag liksom upp för fick hon inte som hon ville var det bara att ta på sig hörlurarna. Det gav sig, till slut. Nu kan jag skratta åt det men herregud vad sliten man var. Håll i och håll ut.

Ibland inbillar jag mig att napp är svaret på allt. Om han bara tagit napp så [insert valfritt beteende]. (Och så undrar jag om det är vi som gör nåt fel i introduktionen när 2/2 barn vägrar både napp och vagn.)

 

[soom]

Varit så himla mycket, både av det jobbiga och av det mysiga med bebis att jag liksom backat undan från allt socialt ett tag inklusive buke. Kan konstatera att alla som sa att det är bra att ta mer gemensam tid i början än 10 dagar hade helt rätt och att vi borde ha gjort så, samt att alla med fler än ett barn uppenbarligen är supermänniskor

Det går fortsatt toppenbra med amningen, viktuppgången och vår lilla tjejs utveckling. På senaste mätningen för drygt en vecka sedan var hon 56 cm och vägde drygt 4700, så räknar med att hon nog ligger kring 5 kg nu. Och hon är stark i kroppen, lyfter gärna huvudet en del själv och viftar med armarna efter saker. För några dagar sedan kom första svarsleendet också och vi har fått en handfull svarsleenden var sedan dess även om hon mest ler i sömnen annars

På minussidan krånglar sömnen fortfarande, om än på ett annat sätt. Hon började till sist acceptera att ligga på rygg efter att vi kompromissade med babynest och hoprullade filtar som stöd, men senaste två veckorna har hon varit ledsen på kvällarna/första delen av natten och det tar timmar av ammande, vaggande, pilatesbollstudsande och promenader innan det till sist går. Under heja tiden är hon också så himla ledsen och arg - typ vill amma men slår och sparkar sig fri från bröstet,släpper för att skrika, hugger tag igen osv. Det hjälper inte heller att hon lätt kan bajsa 4-5 gånger under kvällen, och vaknar till vid blöjbyten. Och förstås vid pyjamasbyten, som vi måste göra hela tiden eftersom hon kräks ned flera pyjamasar per natt. Sista två nätterna har klockan närmast sig 3 innan hon somnat första gången. Det får i sin tur till följd att jag inte kliver upp förrän framåt 12-13-tiden om jag ska få tillräckligt med sömn mellan matningarna. Och då hamnar jag helt ur fas med mina egna måltider, i synnerhet som det kan ta lång tid innan det går att lägga ifrån sig henne ens för ett ögonblick efter att vi kommit upp. Nu efter ett par veckor börjar jag hitta strategier och har i regel ändå lyckats bli klar med morgonbestyr och i bästa fall en promenad innan maken kommer hem från jobbet, men första gångerna han kom hem hade jag inte ätit, inte gått på toaletten, inte borstat tänderna och absolut inte kommit ut och var rätt förstörd. Ofta sover hon inte alls på dagen mer än små stunder i famnen, även om det också har börjat bli bättre, och framförallt börjar hon vara ok med att ligga vaken själv små stunder åt gången och stirra på och slå efter föremål (vi måste köpa ett babygym). Så jag har känt mig rätt stukad och bitvis rätt förstörd sista veckorna som inte riktigt klarat upp det.

Och samtidigt är det så otroligt mysigt och fint, förstås Sammantaget både mycket bättre och enormt mycket jobbigare än jag föreställt mig. Men vi letar efter lösningar för det, har bland annat beställt en gungstol och så är det bara två veckor kvar innan maken och jag blir föräldralediga samtidigt ett par månader

Kvällsoro och att inte kunna lägga ifrån sig bebis alls är riktigt jobbigt. Hur gammal är hon nu?
Ang sele med spädbarnsinlägg så hade jag en ergobaby 360 för fyra år sen. Med tiden älskade jag den, men spädbarnsinlägget var mest bökigt, det fick jag aldrig till. Nu har vi en najell easy som ska funka från nyfödd. Jag hade sjal första två månaderna så har inte testat, men den funkar iaf bra från 5 kg/2 mån och halvstabil nacke.

 

[Vira]

Kvällsoro och att inte kunna lägga ifrån sig bebis alls är riktigt jobbigt. Hur gammal är hon nu?
Ang sele med spädbarnsinlägg så hade jag en ergobaby 360 för fyra år sen. Med tiden älskade jag den, men spädbarnsinlägget var mest bökigt, det fick jag aldrig till. Nu har vi en najell easy som ska funka från nyfödd. Jag hade sjal första två månaderna så har inte testat, men den funkar iaf bra från 5 kg/2 mån och halvstabil nacke.

Fyra veckor idag! Hmm, det var en ergobaby 360 vi funderat mest på att köpa, lät ju inte jättelovande med nyföddhetsinlägget i så fall :/ Vår lilla har passerat 5 kg (tror jag, kontroll imorgon) och är hyfsat stark i nacken för åldern, så najell easy kanske skulle vara bättre att satsa på