Åh jag har så dåligt samvete. Lilleman har sovit totalt kasst helt från start, det blev liite bättre ett tag efter han fyllt ett men fortfarande många uppvak. Det senaste har vi reagerat på att han varit väldigt pruttig och verkat haft ont i magen när han vaknat. Han är dessutom alltid lös i magen och har eksem som blossar upp titt som tätt. Har alltid berättat på BVC om sömnen och eksemen, fått kortisonkräm för eksemen men inget prat om vad det kan bero på. Tog upp detta med magen på BVC nu på 1,5-årskollen, de sa att många barn har känsliga magar och att vi ska undvika lök och fullkorn... det har vi såklart redan gjort för längesen.
Trots att man inte ska utesluta kost på eget bevåg så fick vi ett ryck och tog bort alla mjölkprodukter i förrgår. Köpte havreprodukter att laga mat på istället. Vips så sov han hela natten igår, och idag har han hittills sovit sedan vi la honom vid åtta... nu är klockan elva. Alltså det är ett under för att vara honom! I vanliga fall har han hunnit vakna tre gånger vid det här laget, ledsen. Och jag sitter här och mår så dåligt och har riktigt dåligt samvete över att vi inte provat detta tidigare, eller varit mer påstridiga hos BVC. Det kan fortfarande vara en slump, men tänk om han har haft ont i magen på grund av mjölkprotein... så mycket magont i onödan, för att vi inte tänkt på det här tidigare!
Alltså jag är jätteglad om det är så att vi har hittat lösningen men vet inte hur jag ska förlåta mig själv över att han har haft magont så länge i onödan. Jag får försöka trösta mig med att han aldrig haft magont på dagarna, världens piggaste och gladaste, det är också därför vi inte tänkt att det kunde vara någon kostallergi/överkänslighet...
Nästa steg blir att kontakta vården och få det utrett. Han ska snart börja förskola och då måste vi väl ha ett läkarintyg för att han ska få specialkost. Tyvärr känns det som att jag måste vässa armbågarna, så var det med hans förkylningsastma. Tog flera månader innan vi ens fick träffa läkare och då fick han en väldigt låg dos medicin. Av en slump träffade vi en annan läkare på ettårskollen och då äntligen fick vi remiss till astmaläkare och ordentliga mediciner. Efter över ett halvårs hostande blev han av med det. Jag tycker verkligen att alla inom vården är grymt duktiga på det de gör och jag vet att de har hur mycket som helst att göra, så det är inte det jag menar. Det är bara frustrerande att behöva strida så mycket för att något ska hända, utan att man bara ses som en "överbeskyddande förälder".