Här pratas det inte heller så mycket, men det börjar komma fler ord. Traktor eller mer "ta-too" (herrejösses vad han är tokig i traktorer!), hundens namn, bär! när han vill bli buren, baaa när han vill bada, dsssch när han vill duscha. Och när han är mätt ropar han MÄÄÄ och skjuter demonstrativt undan tallriken.
Jag njuter av alla gulliga ord, tycker att det gick lite för snabbt för hans kusin som sa hundarnas namn på ett supersött lite fel sätt i bara några veckor, för att sedan helt plötsligt artikulera namnen skrämmande bra.
Vi håller på att skola in nu. Körde en vecka först, gick ganska bra. Sedan var han sjuk i en vecka och vi fick börja om från början efter det. Sedan har det gått trögt och vi fick lägga till en extra vecka som är denna veckan. Nu verkar det som att vi kommer behöva fortsätta inskolningen även nästa vecka. Har snart skolat in i över en månad, utan avbrottet räknat. Personalen säger att det inte är jättekonstigt att det blir en större omställning för barnen nu i pandemin, vi har ju inte kunnat gå på öppen förskola eller liknande på länge. Det blir också en lite speciell inskolning där vi föräldrar bara får vara med utomhus. Idag sov han i alla fall där för första gången men han äter fortfarande inget och är väldigt ledsen. Känns jobbigt men jag vet ju att det kommer bli bättre.
@KarinStarfighter , får jag passa på att fråga dig om det är bra att prata om barnet i tredjeperson, alltså när man tilltalar barnet? En bekant säger att det är jättebra att säga typ "Kan Bobbo hämta bollen?" istället för "Kan du hämta bollen?". Kommer dock inte ihåg argumentet för det, om det hade med språkutvecklingen att göra eller om det handlade om barnets självbild. Någon annan i tråden som har hört det annars?