Sanslöst. Råkade också ut för en del sånt när jag var gravid och märker hur gärna folk berättar liknande historier för folk som är gravida nu...Angående skräckförlossningar så har jag blivit överöst med sådana berättelser under min graviditet. Speciellt anmärkningsvärt var en kvinna jag knappt är bekant med som berättade om sin dotter som hade fått barn nyligen. Hon hann att berätta att hon haft en hemsk förlossning och då så jag: "tack men jag vill helst inte höra om det" men hon bara pladdrade på och berättade allt. Sen avslutade hon med "det är ju tyvärr så för förstföderskor".
- Gravid - 1år
- Trådstartare Elin_B
- Startdatum
- Status
Ja samma här. Det hade varit skönt att typ kunna lägga ifrån sig bebisen tre minuter när man är själv hemma utan att risken för gråt är 80 % så att man kan duscha och faktiskt ha ro att skölja ur schampot. Eller avvärja kris i bilbarnstolen men hjälp av nappen. Det underlättar ju också om pappan eller någon annan kunde lösa mindre kriser istället för att jag ska få lov att komma galopperande men min boob. Jag hade helst sett att vi klarat oss utan, men vad tusan.
Idag har den här underbara pojken varit hos oss i tre veckor
Varje minut med honom är underbar även fast vi inte fått sova på nätterna den senaste veckan. Hoppas verkligen det vänder snart och att han väljer att ha sina vaken-perioder på dagarna istället
Visa bifogad fil 29893
Vilken fining! Så roligt att våra småkillar har samma födelsedag
Min lille är också sådär med napp. Funkar om han är på OK humör, dvs funkar ej att lugna skrik.. De enda napparna som fungerar är några från MAM vi fått i startboxar (tacka gud för dem!), vanliga "runda", han ratar dem som är platta som tydligen småttingar egentligen ska ha 
Men det som lugnar honom allra bäst (förutom bröst) och håller honom sysselsatt en sisådär 5-10 minuter (så man hinner duscha) är hans sängmobil!
Köpte en lite dyrare variant som spelar en massa olika melodier, visade sig vara mycket välinvesterade pengar! Han älskar att följa de små figurerna med blicken, supersöt!
Men det som lugnar honom allra bäst (förutom bröst) och håller honom sysselsatt en sisådär 5-10 minuter (så man hinner duscha) är hans sängmobil!
Köpte en lite dyrare variant som spelar en massa olika melodier, visade sig vara mycket välinvesterade pengar! Han älskar att följa de små figurerna med blicken, supersöt! 
Åh, vilken go och söt pojke!Idag har den här underbara pojken varit hos oss i tre veckor
Varje minut med honom är underbar även fast vi inte fått sova på nätterna den senaste veckan. Hoppas verkligen det vänder snart och att han väljer att ha sina vaken-perioder på dagarna istället
Visa bifogad fil 29893
Eller hur, fattar inte hur folk klarar sig utan någon typ av bärdon!
Åh ser så mysigt ut!
Har inte fått till det med sjal ännu, däremot är selen oumbärlig!Min lille är också sådär med napp. Funkar om han är på OK humör, dvs funkar ej att lugna skrik.. De enda napparna som fungerar är några från MAM vi fått i startboxar (tacka gud för dem!), vanliga "runda", han ratar dem som är platta som tydligen småttingar egentligen ska ha
Men det som lugnar honom allra bäst (förutom bröst) och håller honom sysselsatt en sisådär 5-10 minuter (så man hinner duscha) är hans sängmobil!
Oh, det kanske hade varit något att satsa på då! Kan tänka mig att det ser bedårande ut
Lilltjejen hemma är uppe i fyra dygn nu, så jäkla häftigt att ha en ny liten människa att lära känna
Amningen har dock krånglat en del, vi har liksom inte riktigt fått till hur man egentligen ska göra, någon av oss Får jättebra hjälp från eftervårdsmottagningen i alla fall och det känns som att vi är på väg åt rätt håll
Har i alla fall full koll på hur man använder en amningskudde!
Amningen har dock krånglat en del, vi har liksom inte riktigt fått till hur man egentligen ska göra, någon av oss
Får jättebra hjälp från eftervårdsmottagningen i alla fall och det känns som att vi är på väg åt rätt håll Har i alla fall full koll på hur man använder en amningskudde!
Pappan kör en halvdag på jobbet idag så Nomi och UT kör en förmiddag solo för första gången, och hon är helt vild, eller ja så vild en 2 veckors nu är 
ALLA andra förmiddagar: Ammar vid 6-7, byter blöja, bebis somnar om i vagnen och vuxen ansvarig hinner äta frukost, gå på toa och ta med vagn och hund på promenad i lugn och ro innan nästa amning.
Just idag: Bebis maratonammar, varit vaken och aktiv sen 7.30, kaskadkräkts och fått byta 3 blöjor samt kläder på både mamma och bebis en gång var ✌
ALLA andra förmiddagar: Ammar vid 6-7, byter blöja, bebis somnar om i vagnen och vuxen ansvarig hinner äta frukost, gå på toa och ta med vagn och hund på promenad i lugn och ro innan nästa amning.
Just idag: Bebis maratonammar, varit vaken och aktiv sen 7.30, kaskadkräkts och fått byta 3 blöjor samt kläder på både mamma och bebis en gång var ✌
Har inte hunnit läsa ikapp allting ännu men stort grattis till alla er som fått bebis!
Här hemma har vi tampats med mjölkstockning och en magsjuk storasyster som var dålig i över en vecka. Som tur är blev ingen annan i familjen smittad. Men annars har allting rullat på bra!
Här hemma har vi tampats med mjölkstockning och en magsjuk storasyster som var dålig i över en vecka. Som tur är blev ingen annan i familjen smittad. Men annars har allting rullat på bra!
Värkarna smygstartade lite på förmiddagen men var inte särskilt regelbundna. Mamma och pappa som skulle vara barnvakt till storasyster hade redan planer på att komma över för lite påskfika så förvarnade dem om att det kanske skulle hända någonting nu i helgen.
Under dagen så gjorde värkarna några timmars uppehåll för att sedan komma tillbaka och bli starkare och regelbundna vid 22-tiden. Provade att ligga i ett varmt bad och det hjälpte lite. Straxt innan midnatt ringde vi till förlossningen för att kolla läget och höra när de tyckte att jag borde åka in (eftersom jag är andragångsföderska och förra gången gick det ganska fort). I princip sa att de att jag fick känna efter själv, orkade jag vara hemma ett tag till så kunde jag vara det och sedan ringa igen. Klarade en timme till hemma med TENS-apparaten innan jag inte orkade längre och ringde tillbaka, då var vi välkomna! Packade det sista, kräktes, och sedan tog vi med storasyster för att köra henne till mamma och pappa (som bor 5 min från sjukhuset).
Kom till förlossningen straxt innan kl. 02 och värkarna var vid den här tiden lika hemska som jag mindes dem - med undantaget att de kom mycket tätare än med första barnet så fick ingen vila emellan. Hade kvar ca 1 cm av tappen men var öppen 6 cm så det kändes skönt att det var på gång på riktigt! Pratade smärtlindring och gick med på att prova lustgas men visste med mig att de knappt hjälpte förra gången eftersom mina värktoppar kommer direkt och då hinner inte lustgasen få effekt. Minns sedan inte jättemycket då jag gått in i mig själv för det gör så ont. Kräks också en hel del p.g.a smärtan och får vätskedropp men eftersom förlossningsskedet löper på så fint ändå hoppas de att jag ska hinna öppna mig helt och slippa ta EDA. Personalen frågar flera gånger om jag inte känner något tryck nedåt men tyvärr inte. Bebis ligger fortfarande högt upp så vattnet tas för att se om det ska hjälpa. Nu är jag dock så trött av smärtan att jag ber min man säga till att jag vill ha EDA och barnmorskan beställer detta.
Ca timmen senare får jag äntligen ryggmärgsbedövningen och först nu känner jag mig delaktig i förlossningsarbetet! Jag är med och kan prata, dricka lite och vill, efter att ha vilat en stund, komma upp och röra på mig för att få bebisen att sjunka ned. Får sitta på pilatesbollen vilket känns väldigt bra. Börjar sedan känna av värkarna igen och får en liten påfyllnad av EDAn. Inte långt därefter känner jag att det börjar bli dags och med en förhoppning om att hinna föda innan skiftbytet av personalen så hoppar jag upp på britsen igen. Första förlossningen låg jag i gynställning men blev avrådd detta av personalen testar istället att ligga på sidan. Kommer en mängd blod tillsammans med fostervattnet när jag krystar så extra personal kallas in. Allting går dock bra och ca 10 minuter senare kommer äntligen vår dotter!
Måste säga att jag hade en mycket mer positiv upplevelse av denna förlossning jämfört med min första (som blev väldigt stressig på slutet). Personalen var otroligt gullig och det enda negativa jag kan säga är att de avvaktade med EDA:n så pass länge. De själva medgav efter jag fick bedövningen att detta var helt rätt för mig. Fick ett par bristningar som behövde sys men de har läkt fint och jag har mått mycket bättre fysiskt efteråt än vad jag vågat hoppas på!
Under dagen så gjorde värkarna några timmars uppehåll för att sedan komma tillbaka och bli starkare och regelbundna vid 22-tiden. Provade att ligga i ett varmt bad och det hjälpte lite. Straxt innan midnatt ringde vi till förlossningen för att kolla läget och höra när de tyckte att jag borde åka in (eftersom jag är andragångsföderska och förra gången gick det ganska fort). I princip sa att de att jag fick känna efter själv, orkade jag vara hemma ett tag till så kunde jag vara det och sedan ringa igen. Klarade en timme till hemma med TENS-apparaten innan jag inte orkade längre och ringde tillbaka, då var vi välkomna! Packade det sista, kräktes, och sedan tog vi med storasyster för att köra henne till mamma och pappa (som bor 5 min från sjukhuset).
Kom till förlossningen straxt innan kl. 02 och värkarna var vid den här tiden lika hemska som jag mindes dem - med undantaget att de kom mycket tätare än med första barnet så fick ingen vila emellan. Hade kvar ca 1 cm av tappen men var öppen 6 cm så det kändes skönt att det var på gång på riktigt! Pratade smärtlindring och gick med på att prova lustgas men visste med mig att de knappt hjälpte förra gången eftersom mina värktoppar kommer direkt och då hinner inte lustgasen få effekt. Minns sedan inte jättemycket då jag gått in i mig själv för det gör så ont. Kräks också en hel del p.g.a smärtan och får vätskedropp men eftersom förlossningsskedet löper på så fint ändå hoppas de att jag ska hinna öppna mig helt och slippa ta EDA. Personalen frågar flera gånger om jag inte känner något tryck nedåt men tyvärr inte. Bebis ligger fortfarande högt upp så vattnet tas för att se om det ska hjälpa. Nu är jag dock så trött av smärtan att jag ber min man säga till att jag vill ha EDA och barnmorskan beställer detta.
Ca timmen senare får jag äntligen ryggmärgsbedövningen och först nu känner jag mig delaktig i förlossningsarbetet! Jag är med och kan prata, dricka lite och vill, efter att ha vilat en stund, komma upp och röra på mig för att få bebisen att sjunka ned. Får sitta på pilatesbollen vilket känns väldigt bra. Börjar sedan känna av värkarna igen och får en liten påfyllnad av EDAn. Inte långt därefter känner jag att det börjar bli dags och med en förhoppning om att hinna föda innan skiftbytet av personalen så hoppar jag upp på britsen igen. Första förlossningen låg jag i gynställning men blev avrådd detta av personalen testar istället att ligga på sidan. Kommer en mängd blod tillsammans med fostervattnet när jag krystar så extra personal kallas in. Allting går dock bra och ca 10 minuter senare kommer äntligen vår dotter!
Måste säga att jag hade en mycket mer positiv upplevelse av denna förlossning jämfört med min första (som blev väldigt stressig på slutet). Personalen var otroligt gullig och det enda negativa jag kan säga är att de avvaktade med EDA:n så pass länge. De själva medgav efter jag fick bedövningen att detta var helt rätt för mig. Fick ett par bristningar som behövde sys men de har läkt fint och jag har mått mycket bättre fysiskt efteråt än vad jag vågat hoppas på!
Halleluja, 5,5h sömn i natt tack vare att min sambo tog ett lite längre pass! Så jäkla stor skillnad lite mer sömn gör och trots att morgonen varit kämpig känner jag mig hyfsat pigg tack vare de extra sovtimmarna. Från klockan fem har vi sen haft kaskadkräkkalas följt av ombyten, blöjkatastrof och nytt kräkkalas. Vi har jobbat oss igenom fyra bodys på bara några timmar
Utöver att vi är väldigt väldigt trötta eftersom vår bebis sover i väldigt korta pass och bara efter digra upprepade läggningar och endast en eller två timmar per natt på annan plats än på mage på mitt eller sambons bröst (då törs vi inte sova!) är det fint att se hur vårt barn utvecklas. Leenden, stora ögon och en allt starkare nacke! Jobbigt bara att han har det så kämpigt med sin lilla mage
Jäkla kolikelände! Skönt att det kommer växa bort.
Utöver att vi är väldigt väldigt trötta eftersom vår bebis sover i väldigt korta pass och bara efter digra upprepade läggningar och endast en eller två timmar per natt på annan plats än på mage på mitt eller sambons bröst (då törs vi inte sova!) är det fint att se hur vårt barn utvecklas. Leenden, stora ögon och en allt starkare nacke! Jobbigt bara att han har det så kämpigt med sin lilla mage
Jäkla kolikelände! Skönt att det kommer växa bort.Försökte skriva ihop en förlossnigsberättelse medan jag sitter här med en sovande bebis i famnen. Var fullständigt livrädd inför förlossningen innan men upplever ändå att det gick riktigt bra! Rätt stolt som fixade det och den lilla bebisen i famnen var helt klart värt det!
På söndag natt började jag känna lite sammandragningar, låg vaken från ca 02-05 men det var inte värre än att jag klarade mig utan smärtlindring. Framåt morgonen började det lana av och jag kunde somna om. (Så glad att jag gjort sista dagen på jobbet på fredagen då, och kunde ta en lugn måndag!)
På måndagen kom det lite bruna flytningar men inga fler sammandragningar, men framåt kvällen började de dra igång igen och vi åkte och lämnade hunden hos hundvakten och åkte in till förlossningen för kontroll. Då hade livmodertappen minskat till ett par cm och jag var öppen ca 2cm, värkarna började bli lite jobbiga men vi fick med oss lite tabletter hem och åkte hem istället för att stanna kvar där (vilket vi blev erbjudna, så det kändes väldigt tryggt och bra). Upplevde dock inte att tabletterna gjorde någon skillnad men kopplade in min TENS-apparat som gjorde underverk under natten. Blev inte mycket sömn dock. Framåt morgonen avtog det igen, så vi hämtade hunden en sväng och det hände inte så mycket under dagen.
Tisdag kväll kändes det som att det började dra igång ordentligt, var i kontakt med hundvakten som tog någon timme på sig att dyka upp och vid det laget hade värkarna hunnit bli ordentligt jobbiga så vi slängde oss i bilen på en gång och direkt till förlossningen och kom in vid 19. Väl där blev jag undersökt, öppen ca 4cm och blir inlagd på ett förlossningsrum och vi förbereder för EDA relativt omgående. EDAn sätt sedan ca 2h efter att vi kommit in och de timmarna var utan tvekan det värsta jag någonsin varit med om, värkarna var vidriga och det kändes som att de aldrig skulle ta slut. I all förberedelse känns det som att alla var så noga med att poängtera att värkarna skulle tas en i taget och så skulle man vila emellan. Så jävla lurad jag kände mig där och då! Var helt slut och önskade inget hellre än att bara få hinna sätta mig ned i några sekunder, men varje gång jag försökte kom det en ny värk. TENS-apparaten var igång konstant och blev min livlina till att kunna ta mig igenom det hela. Hade lustgas hela tiden inne på förlossningsrummet också men upplevde inte att den hjälpte det minsta just då, skrek mest rätt ut i masken och bara tanken på att det skulle kunna bli ännu värre innan hon var ute var hemsk.
Narkosläkaren kom som tur var snabbt och kunde efter ett misslyckat försök äntligen sätta en EDA mellan två värkar och den aktiverades på en gång, vid klockan 21. Redan de kommande värkarna känns det lite bättre och efter en kvart känns livet värt att leva igen. Jag börjar kunna kommunicera med omvärlden och det känns SÅ himla skönt att äntligen kunna slappna av lite. Sen går det några timmar, vi försöker vila lite och jag blir undersökt några gånger, är öppen ca 6cm ganska direkt efter att EDAn är satt och sedan har det avstannat lite med värkarbetet, men det gör inte så mycket, jag är så tacksam över att få vila och de värkar som kommer är lätta att andas sig igenom. Under natten tar vi sedan beslutet att punktera fostervattenhinnan då det inte händer så mycket, här brister minnet ang tiderna, men vi är i alla fall efter midnatt och jag är helt öppen. En elektrod sätts på bebisens huvud och vid strax efter tre drar krystvärkarna igång. Det känns jobbigt men helt överkomligt, var helt säker på innan att detta skulle vara den värsta biten men det var inte lika farligt som jag föreställt mig. En liten stund in i krystvärkarna går dock bebis hjärtljud ned och läkare tillkallas, där och då får jag lite extra energi och vill bara ha ut min bebis så fort som möjligt så jag trycker på ordentligt och 03.24, efter ca 20 minuter av krystade så känner jag hur hela hon liksom bara rinner ut ur mig, en så jäkla häftigt känsla! Hon undersöks lite snabbt och barnmorskan låter mannen klippa navelsträngen innan jag får upp henne på bröstet där hon får ligga medan moderkakan kommer ut och sedan medan barnmorskan fixar de bristningar som uppkommit. Har förstått i efterhand att det är ganska mycket, hon sydde i nästan ett par timmar, men det var inte alls så farligt med lite lustgas och EDAn och det känns som att hon var väldigt noggrann och den biten var jag nog liksom aldrig så rädd för.
Allt som allt så ångrar jag jättemycket att vi inte åkte in tidigare, vi hade kommit överens om innan att sätta en EDA så fort jag kom in även om den inte behövde aktiveras på en gång och nu satte vi den nog i princip så fort det gick men jag hade hellre haft den ett par timmar tidigare. Utöver det är jag jättenöjd med förlossningen och det var inte lika hemskt som jag tänkt mig. Öppnandet mellan 6-10 cm hade jag kunnat göra om igen idag om det vore så, och det var den biten och krysta det som jag tänkt innan skulle bli jobbigast.
På måndagen kom det lite bruna flytningar men inga fler sammandragningar, men framåt kvällen började de dra igång igen och vi åkte och lämnade hunden hos hundvakten och åkte in till förlossningen för kontroll. Då hade livmodertappen minskat till ett par cm och jag var öppen ca 2cm, värkarna började bli lite jobbiga men vi fick med oss lite tabletter hem och åkte hem istället för att stanna kvar där (vilket vi blev erbjudna, så det kändes väldigt tryggt och bra). Upplevde dock inte att tabletterna gjorde någon skillnad men kopplade in min TENS-apparat som gjorde underverk under natten. Blev inte mycket sömn dock. Framåt morgonen avtog det igen, så vi hämtade hunden en sväng och det hände inte så mycket under dagen.
Tisdag kväll kändes det som att det började dra igång ordentligt, var i kontakt med hundvakten som tog någon timme på sig att dyka upp och vid det laget hade värkarna hunnit bli ordentligt jobbiga så vi slängde oss i bilen på en gång och direkt till förlossningen och kom in vid 19. Väl där blev jag undersökt, öppen ca 4cm och blir inlagd på ett förlossningsrum och vi förbereder för EDA relativt omgående. EDAn sätt sedan ca 2h efter att vi kommit in och de timmarna var utan tvekan det värsta jag någonsin varit med om, värkarna var vidriga och det kändes som att de aldrig skulle ta slut. I all förberedelse känns det som att alla var så noga med att poängtera att värkarna skulle tas en i taget och så skulle man vila emellan. Så jävla lurad jag kände mig där och då! Var helt slut och önskade inget hellre än att bara få hinna sätta mig ned i några sekunder, men varje gång jag försökte kom det en ny värk. TENS-apparaten var igång konstant och blev min livlina till att kunna ta mig igenom det hela. Hade lustgas hela tiden inne på förlossningsrummet också men upplevde inte att den hjälpte det minsta just då, skrek mest rätt ut i masken och bara tanken på att det skulle kunna bli ännu värre innan hon var ute var hemsk.
Narkosläkaren kom som tur var snabbt och kunde efter ett misslyckat försök äntligen sätta en EDA mellan två värkar och den aktiverades på en gång, vid klockan 21. Redan de kommande värkarna känns det lite bättre och efter en kvart känns livet värt att leva igen. Jag börjar kunna kommunicera med omvärlden och det känns SÅ himla skönt att äntligen kunna slappna av lite. Sen går det några timmar, vi försöker vila lite och jag blir undersökt några gånger, är öppen ca 6cm ganska direkt efter att EDAn är satt och sedan har det avstannat lite med värkarbetet, men det gör inte så mycket, jag är så tacksam över att få vila och de värkar som kommer är lätta att andas sig igenom. Under natten tar vi sedan beslutet att punktera fostervattenhinnan då det inte händer så mycket, här brister minnet ang tiderna, men vi är i alla fall efter midnatt och jag är helt öppen. En elektrod sätts på bebisens huvud och vid strax efter tre drar krystvärkarna igång. Det känns jobbigt men helt överkomligt, var helt säker på innan att detta skulle vara den värsta biten men det var inte lika farligt som jag föreställt mig. En liten stund in i krystvärkarna går dock bebis hjärtljud ned och läkare tillkallas, där och då får jag lite extra energi och vill bara ha ut min bebis så fort som möjligt så jag trycker på ordentligt och 03.24, efter ca 20 minuter av krystade så känner jag hur hela hon liksom bara rinner ut ur mig, en så jäkla häftigt känsla! Hon undersöks lite snabbt och barnmorskan låter mannen klippa navelsträngen innan jag får upp henne på bröstet där hon får ligga medan moderkakan kommer ut och sedan medan barnmorskan fixar de bristningar som uppkommit. Har förstått i efterhand att det är ganska mycket, hon sydde i nästan ett par timmar, men det var inte alls så farligt med lite lustgas och EDAn och det känns som att hon var väldigt noggrann och den biten var jag nog liksom aldrig så rädd för.
Allt som allt så ångrar jag jättemycket att vi inte åkte in tidigare, vi hade kommit överens om innan att sätta en EDA så fort jag kom in även om den inte behövde aktiveras på en gång och nu satte vi den nog i princip så fort det gick men jag hade hellre haft den ett par timmar tidigare. Utöver det är jag jättenöjd med förlossningen och det var inte lika hemskt som jag tänkt mig. Öppnandet mellan 6-10 cm hade jag kunnat göra om igen idag om det vore så, och det var den biten och krysta det som jag tänkt innan skulle bli jobbigast.
Men så skönt att du fått sova lite! Visst blir man som en ny människaHalleluja, 5,5h sömn i natt tack vare att min sambo tog ett lite längre pass! Så jäkla stor skillnad lite mer sömn gör och trots att morgonen varit kämpig känner jag mig hyfsat pigg tack vare de extra sovtimmarna. Från klockan fem har vi sen haft kaskadkräkkalas följt av ombyten, blöjkatastrof och nytt kräkkalas. Vi har jobbat oss igenom fyra bodys på bara några timmar
Utöver att vi är väldigt väldigt trötta eftersom vår bebis sover i väldigt korta pass och bara efter digra upprepade läggningar och endast en eller två timmar per natt på annan plats än på mage på mitt eller sambons bröst (då törs vi inte sova!) är det fint att se hur vårt barn utvecklas. Leenden, stora ögon och en allt starkare nacke! Jobbigt bara att han har det så kämpigt med sin lilla mage
Verkar som flera haft en tuff start pa dagen, det hade även vi. Leo vaknade straxt efter att min klocka ringt och var allt annat än nöjd, fixa barnens frukost och mellanmalsboxar som ska med till skolan/Kindergarten med en hand och en skrikande bebis pa andra armen var inte helt enkelt (bärsjalen dög inte heller). Ettan kunde halla Leo en liten stund iaf sa jag kunde fa pa mig och fyran kläder. Skolbarnen kom iaf iväg och med ngn minuts marginal kom vi till Kindergarten (vi kan bara lämna mellan 7 och 9). Förmiddagen har fortsatt sa, en gnällig Leo och en fyra som inte tyckte det var sa roligt att behöva leka själv. Nu sover iaf bada tva och jag lyckades fa in mig lite frukost (typ halv 12). I eftermiddag har vi tid för Leos höftultraljud, hoppas pa en lugnare eftermiddag sa vi kommer iväg i tid. I mitt huvud hade jag tänkt att min man skulle komma hem lite tidigare fran jobbet och kunde följa med/ vara hemma med syskonen men den planen hade visst inte han. Sa trean och fyran maste följa med, kan bli spännande.
Sjukt besviken på min kropp som vägrar starta några förlossningsvärkar. Har varit i latensfasen sen onsdags kväll med värkar framförallt under nätterna (ca var tionde minut) och lite mer varierande under dagarna, lugnare de senaste två dagarna så sova får jag göra dagtid. Var inne i lördags fm för koll och de var tappen utplånad och jag var öppen 3 cm. Hade rätt jobbigt på natten med värkar och trötthet till söndag så då åkte vi in och då avtog såklart värkarna, inget mer hade hänt där "nere" vilket var en stor besvikelse. Fick morfin och sömntablett och sov några timmar på förlossningen. På söndags morgonen var jag öppen 4 cm men inte förlossningsvärkar så det blev att åka hem igen. Både igår och idag har jag haft väldigt lite värkar dagtid. I natt var det värkar ca var 6-10 minut som "vanligt". Så nu väntar jag bara in den 5:e natten med värkar innan vi äntligen får åka in för igångsättning imorgon på morgonen om inga "riktiga" värkar starar innan dess. Känns som kroppen "kompenserat" den okomplicerade relativt smärtfria graviditeten ordentligt de senaste dagarna. Har ont i bäckenbotten så fort jag rör mig eller går om jag inte är extremt försiktig, det gör även ont där när jag kissar. Allt detta är såklart fullt normalt enligt barnmorskorna
Hoppas att min kropp fattar vad den ska göra imorgon med lite hjälp i rätt riktig. Borde vara bra förutsättningar tycker jag i och med att tappen är borta och jag redan öppnat mig en del.
Hoppas att min kropp fattar vad den ska göra imorgon med lite hjälp i rätt riktig. Borde vara bra förutsättningar tycker jag i och med att tappen är borta och jag redan öppnat mig en del.
Sjukt besviken på min kropp som vägrar starta några förlossningsvärkar. Har varit i latensfasen sen onsdags kväll med värkar framförallt under nätterna (ca var tionde minut) och lite mer varierande under dagarna, lugnare de senaste två dagarna så sova får jag göra dagtid. Var inne i lördags fm för koll och de var tappen utplånad och jag var öppen 3 cm. Hade rätt jobbigt på natten med värkar och trötthet till söndag så då åkte vi in och då avtog såklart värkarna, inget mer hade hänt där "nere" vilket var en stor besvikelse. Fick morfin och sömntablett och sov några timmar på förlossningen. På söndags morgonen var jag öppen 4 cm men inte förlossningsvärkar så det blev att åka hem igen. Både igår och idag har jag haft väldigt lite värkar dagtid. I natt var det värkar ca var 6-10 minut som "vanligt". Så nu väntar jag bara in den 5:e natten med värkar innan vi äntligen får åka in för igångsättning imorgon på morgonen om inga "riktiga" värkar starar innan dess. Känns som kroppen "kompenserat" den okomplicerade relativt smärtfria graviditeten ordentligt de senaste dagarna. Har ont i bäckenbotten så fort jag rör mig eller går om jag inte är extremt försiktig, det gör även ont där när jag kissar. Allt detta är såklart fullt normalt enligt barnmorskorna
Hoppas att min kropp fattar vad den ska göra imorgon med lite hjälp i rätt riktig. Borde vara bra förutsättningar tycker jag i och med att tappen är borta och jag redan öppnat mig en del.
Kämpa på och stort lycka till!! Snart är det över
Sjukt besviken på min kropp som vägrar starta några förlossningsvärkar. Har varit i latensfasen sen onsdags kväll med värkar framförallt under nätterna (ca var tionde minut) och lite mer varierande under dagarna, lugnare de senaste två dagarna så sova får jag göra dagtid. Var inne i lördags fm för koll och de var tappen utplånad och jag var öppen 3 cm. Hade rätt jobbigt på natten med värkar och trötthet till söndag så då åkte vi in och då avtog såklart värkarna, inget mer hade hänt där "nere" vilket var en stor besvikelse. Fick morfin och sömntablett och sov några timmar på förlossningen. På söndags morgonen var jag öppen 4 cm men inte förlossningsvärkar så det blev att åka hem igen. Både igår och idag har jag haft väldigt lite värkar dagtid. I natt var det värkar ca var 6-10 minut som "vanligt". Så nu väntar jag bara in den 5:e natten med värkar innan vi äntligen får åka in för igångsättning imorgon på morgonen om inga "riktiga" värkar starar innan dess. Känns som kroppen "kompenserat" den okomplicerade relativt smärtfria graviditeten ordentligt de senaste dagarna. Har ont i bäckenbotten så fort jag rör mig eller går om jag inte är extremt försiktig, det gör även ont där när jag kissar. Allt detta är såklart fullt normalt enligt barnmorskorna
Hoppas att min kropp fattar vad den ska göra imorgon med lite hjälp i rätt riktig. Borde vara bra förutsättningar tycker jag i och med att tappen är borta och jag redan öppnat mig en del.
Fy så jobbigt! Jag hoppas att det drar igång ordentligt för dig snart!
- Status
Liknande trådar
Senast: PathOfClovers
·
- Låst
Gravid - 1år
Återigen dags för en ny tråd för vinterföräldrar (som autocorrect vill ha till vinterförvaring :p ) och vinterbarn.
Lägger in listan...
Senast: YaHilweh
·
Välj ämne nedan
Ekonomi & Juridik
Anläggning
Hästmänniskan
Gnägg
Utrustning
Hästvård
Foder & Strö
Hästhantering
Träning
Ridning
Avel
Tävling
Distans
Dressyr
Fälttävlan
Hoppning
Islandshäst
Körning
Trav
Western
Övr. Grenar
Hundhälsa
Hundträning
Hundavel & Ras
Övr. Hund
Katthälsa
Övr. Katt
Lantbruksdjur
Däggdjur
Övr. Djur
Samhälle
Juridik & Ekonomi
Skola & Jobb
Relationer
Kropp & Själ
Hemmet
Trädgård & Växter
Mat
Kläder & Bli fin
Fordon
IT & Mobiler
Kultur
Fritid
Tjatter
Äldre
Gravid - 1år
Småbarn
Övr. Barn
Dagbok
Hästnyheter
Radannons
Företag
Bukefalos
Bukefalosnyheter
Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser
-
Djurskyddet tar omtag – ny kampanj mot fyrverkerier- Hästnyheter Jag har lämnat bidrag med foto på en av mina drogade hästar.
- Marita73
- Svar: 3
- Visningar: 104
- Hästnyheter
-
Ridskola varannan vecka – för att fler ska kunna rida- Hästnyheter Ridsport är något som är dyrt för många så man gör detta för att försöka göra ridsporten mer jämnlik och även öppna upp möjligheter för...
- Gunnar
- Svar: 0
- Visningar: 78
- Hästnyheter
Allmänt, Barn, Dagbok
-
Författardrömmar (tråd för oss som skriver)- Kultur Det svåra är att jag skulle vilja göra en bilderbok, och att jag i så fall måste samarbeta med någon som kan illustrera (och på vilket...
- bettysmatte
- Svar: 230
- Visningar: 7 043
- Allmänt
-
Hållbarhet på smink- Kläder & Bli fin Jag har smink som är ett antal år gammalt, mest paletter med ögonskuggor och rouge men också nån läppstift. Foundation, concealer och...
- Tilly_85
- Svar: 10
- Visningar: 95
- Allmänt
-
Autistisk bror
- Relationer Fast fast också vara galet försiktig med sådant tänk, man ska inte behandla autister som att dom är dumma heller. Det som jag är väldigt...
- Grazing
- Svar: 21
- Visningar: 807
- Allmänt
Hund, Katt, Andra Djur
-
Oseriös avel 2023
- Hundavel & Ras Fjärilar rekommenderas att kolla patella när de fyllt ett år. Veterinären på Strömsholm sa att det är för tidigt, de är inte färdiga då...
- tanten
- Svar: 1 280
- Visningar: 129 873
- Hund
Hästrelaterat
-
Mina drömmar vs hästens bästa
- Hästmänniskan Köp 🥰
- Fjordfrälst
- Svar: 18
- Visningar: 532
- Hästmänniska
-
Tråden för positiv förstärkning/klickerträning/belöningsbaserad träning- Hästhantering Jag hade för övrigt gärna varit med på konferensen men hade för mycket annat inbokat samtidigt, får se om jag kan pricka in nästa...
- skiesabove
- Svar: 339
- Visningar: 32 095
- Träning