Du använder en gammal webbläsare. Den visar troligen inte denna och andra webbplatser på ett riktigt sätt. Du bör uppgradera eller använda en annan webbläsare.
Lille Angelo är nu 15 dagar gammal, och mår toppen. Han har lagt på sig över 200g från födselvikten, och alla värden och kurvor ser bra ut.
Han är verkligen hur gullig som helst!
Jag själv mår däremot inte toppen. Skriver resten i en spoiler, så kan man välja att läsa om man vill.
För mig var själva förlossningen av olika anledningar oerhört ångestladdad, och att helt plötsligt få det lille barnet på mitt bröst mitt i allt kaos... Det var en så blandad känsla! Just nu blev det nämligen av olika anledningar väldigt, väldigt opassande med ett barn. Så samtidigt som jag kände att jag måste ta hand om det lilla knytet, så innebar det också en väldigt jobbig uppgift.
De två efterföljande veckorna har tyvärr inte varit bättre. Hur mysigt det än är med den lille, så tar all ångest över. Ångest över alla förlorade drömmar, alla planer som vi haft för denna tiden. Jag kan tyvärr inte skriva vad som hänt, men både mitt och sambons liv är för tillfället vänt upp och ner. Och det är så jävla jobbigt! Denna tiden som skulle vara så mysig med vårt första barn, är istället enbart fylld med ångest och oro. Och jag tycker att det är så jobbigt med alla vänner och familjen som insinuerar att jag måste känna på ett visat sätt inför mammalivet, när allt jag känner är helt tvärt om. Jag känner mig som i ett fängelse just nu, helt fast vid detta lilla livet. Och jag tycker att det är så jobbigt! Självklart kommer det att bli bättre när han är större, men just nu känns allt rätt pissigt faktiskt. Få vänner vet vad jag känner och vad som har hänt. Familjen vet.
Jag vet inte ens vad jag ville med detta inlägget, mer än att kanske påvisa att allt inte alltid känns som på rosa moln, även fast det är lätt att tro att det är så det måste kännas. Och sedan kanske jag ska avsluta med att skriva att allt inte alltid blir som man planerar, men jag tror ändå att det i slutändan blir bra ändå.
39,5 i temp, jag mår sådär kan jag säga. Vet inte om det är livmodern eller mjölkstockning, var helt säker på att det var stockning eftersom jag hade en öm punkt på ena bröstet. Men nu tycker jag bröstet känns bättre, och Nora tömmer det bra. Vågar faktiskt inte riskera något med livmodern så maken är iväg och hämtar antibiotika nu. Det tar emot att ta antibiotika "för säkerhets skull" men så får det bli. Tog en febernedsättande och svettas som en gris, men jag har åtminstone fått i mig lite mat...
39,5 i temp, jag mår sådär kan jag säga. Vet inte om det är livmodern eller mjölkstockning, var helt säker på att det var stockning eftersom jag hade en öm punkt på ena bröstet. Men nu tycker jag bröstet känns bättre, och Nora tömmer det bra. Vågar faktiskt inte riskera något med livmodern så maken är iväg och hämtar antibiotika nu. Det tar emot att ta antibiotika "för säkerhets skull" men så får det bli. Tog en febernedsättande och svettas som en gris, men jag har åtminstone fått i mig lite mat...
39,5 i temp, jag mår sådär kan jag säga. Vet inte om det är livmodern eller mjölkstockning, var helt säker på att det var stockning eftersom jag hade en öm punkt på ena bröstet. Men nu tycker jag bröstet känns bättre, och Nora tömmer det bra. Vågar faktiskt inte riskera något med livmodern så maken är iväg och hämtar antibiotika nu. Det tar emot att ta antibiotika "för säkerhets skull" men så får det bli. Tog en febernedsättande och svettas som en gris, men jag har åtminstone fått i mig lite mat...
En fråga kring sömn. Vår pojk blir 4 veckor imorgon. Vet att han är äldst i tråden men vet ju att flera av er har äldre syskon så kanske kan ni ge tips eller dela erfarenheter.
Vi brukar gå upp vid 6-6.30 då vaknar pojken ofta och pappa går till jobbet. Pappan har barnet så jag kan klä mig och äta i lugn och ro. Sen brukar vi amma och hänga 7.30-10. Då lägger jag ungen i vagnen. Han somnar när vi går och sover djupt 2-3 h. På eftermiddagarna är det däremot lögn att få honom att sova, trots försök med vagn, äta sig till sömns, vyssja etc. han sover inget mer än typ en kvart fram tills 19-tiden då han somnar för natten. Sover sen rätt bra. Vaknar 2-3 gånger mellan 19-06 för mat.
Problemet är väl att han ibland känns övertrött på eftermiddagarna.
En fråga kring sömn. Vår pojk blir 4 veckor imorgon. Vet att han är äldst i tråden men vet ju att flera av er har äldre syskon så kanske kan ni ge tips eller dela erfarenheter.
Vi brukar gå upp vid 6-6.30 då vaknar pojken ofta och pappa går till jobbet. Pappan har barnet så jag kan klä mig och äta i lugn och ro. Sen brukar vi amma och hänga 7.30-10. Då lägger jag ungen i vagnen. Han somnar när vi går och sover djupt 2-3 h. På eftermiddagarna är det däremot lögn att få honom att sova, trots försök med vagn, äta sig till sömns, vyssja etc. han sover inget mer än typ en kvart fram tills 19-tiden då han somnar för natten. Sover sen rätt bra. Vaknar 2-3 gånger mellan 19-06 för mat.
Problemet är väl att han ibland känns övertrött på eftermiddagarna.
Jag kan faktiskt inte minnas att vi hade några rutiner så tidigt, men sonen sov absolut mer än ett pass om dagen. Det varierade dock när och jag tror inte han sov 2-3 timmar riktigt. Efter ett par veckor satte koliken in så då sov han ingenting på kvällarna utan började knöla runt 18 och sen var det panikskrik oavbrutet till långt in på natten.
Nu när han bara sover ett pass om dagen kan han absolut vara svårare att söva om han sovit dåligt på dagen och är övertrött.
Lille Angelo är nu 15 dagar gammal, och mår toppen. Han har lagt på sig över 200g från födselvikten, och alla värden och kurvor ser bra ut.
Han är verkligen hur gullig som helst!
Jag själv mår däremot inte toppen. Skriver resten i en spoiler, så kan man välja att läsa om man vill.
För mig var själva förlossningen av olika anledningar oerhört ångestladdad, och att helt plötsligt få det lille barnet på mitt bröst mitt i allt kaos... Det var en så blandad känsla! Just nu blev det nämligen av olika anledningar väldigt, väldigt opassande med ett barn. Så samtidigt som jag kände att jag måste ta hand om det lilla knytet, så innebar det också en väldigt jobbig uppgift.
De två efterföljande veckorna har tyvärr inte varit bättre. Hur mysigt det än är med den lille, så tar all ångest över. Ångest över alla förlorade drömmar, alla planer som vi haft för denna tiden. Jag kan tyvärr inte skriva vad som hänt, men både mitt och sambons liv är för tillfället vänt upp och ner. Och det är så jävla jobbigt! Denna tiden som skulle vara så mysig med vårt första barn, är istället enbart fylld med ångest och oro. Och jag tycker att det är så jobbigt med alla vänner och familjen som insinuerar att jag måste känna på ett visat sätt inför mammalivet, när allt jag känner är helt tvärt om. Jag känner mig som i ett fängelse just nu, helt fast vid detta lilla livet. Och jag tycker att det är så jobbigt! Självklart kommer det att bli bättre när han är större, men just nu känns allt rätt pissigt faktiskt. Få vänner vet vad jag känner och vad som har hänt. Familjen vet.
Jag vet inte ens vad jag ville med detta inlägget, mer än att kanske påvisa att allt inte alltid känns som på rosa moln, även fast det är lätt att tro att det är så det måste kännas. Och sedan kanske jag ska avsluta med att skriva att allt inte alltid blir som man planerar, men jag tror ändå att det i slutändan blir bra ändå.
Jag ska bli bättre på att ta emot stöd. Inget blir bättre av att jag på egen hand ska försöka ta mig igenom allt kaos alldeles själv.
Tack för påminnelsen!
Krya på dig @Flixon
Hoppas det snart blir bättre @Panamera , du måste inte bara stark och gingen ska säga till dig hur du "ska" må. Se till att få all hjälp du kan få och känner att du behöver.
Jag börjar bli nervös hur jag ska få ihop med FEM barn, det är en himla massa barn . De två stora (10 och 8 år) är självgående men behöver ju ändå hjälp med tex läxor och en vuxen som som hinner lyssna. Minstingen är 1,5 år och en liten busunge som jag ständigt måste jaga efter och lyfta ner från bort och andra ställen som hon gärna klättrar upp på. 5årinen är i en känslig period och verkar tro att allt är mot henne.
Krya på dig @Flixon
Hoppas det snart blir bättre @Panamera , du måste inte bara stark och gingen ska säga till dig hur du "ska" må. Se till att få all hjälp du kan få och känner att du behöver.
Ni som fått barn, hur mycket sover era små på dagarna? Tycker jag har svårt att få henne att komma till ro och sova längre stunder på dagen. Vissa dagar sover hon massor men flera dagar nu har det bara lite ytligt en stund efter amning om jag har tur. Läste något om att de bör sova typ 2,5 timme, vaken 1,5h. Stämmer det på era?
Ni som fått barn, hur mycket sover era små på dagarna? Tycker jag har svårt att få henne att komma till ro och sova längre stunder på dagen. Vissa dagar sover hon massor men flera dagar nu har det bara lite ytligt en stund efter amning om jag har tur. Läste något om att de bör sova typ 2,5 timme, vaken 1,5h. Stämmer det på era?
Ni som fått barn, hur mycket sover era små på dagarna? Tycker jag har svårt att få henne att komma till ro och sova längre stunder på dagen. Vissa dagar sover hon massor men flera dagar nu har det bara lite ytligt en stund efter amning om jag har tur. Läste något om att de bör sova typ 2,5 timme, vaken 1,5h. Stämmer det på era?
Tack! Då kanske jag inte behöver oroa mig utan får inse att hon inte följer det mönstret bara. Tycker jag blir stressad av att hon inte sover tillräckligt. Nätterna har iallafall fungerat bra såhär långt vilket känns viktigast Hoppas det fortsätter så!
Tack! Då kanske jag inte behöver oroa mig utan får inse att hon inte följer det mönstret bara. Tycker jag blir stressad av att hon inte sover tillräckligt. Nätterna har iallafall fungerat bra såhär långt vilket känns viktigast Hoppas det fortsätter så!
Jag skulle säga att "everything goes" (nästan) när det gäller bebisars sömnvanor. Tror mest man stressar sig själv genom att grubbla för mycket över om det ska vara på ett visst sätt.
My god.... Skjutsade sambos syster till tåget nyss. På väg hem fick jag rejält smärtsamma sammandragningar. Så att det inte riktigt var lämpligt att köra bil. Har fått en sinnessjuk frossa också. Ligger och skakar helt okontrollerat. Vet inte om det är nåt på G eller om jag bara blev så skärrad.
My god.... Skjutsade sambos syster till tåget nyss. På väg hem fick jag rejält smärtsamma sammandragningar. Så att det inte riktigt var lämpligt att köra bil. Har fått en sinnessjuk frossa också. Ligger och skakar helt okontrollerat. Vet inte om det är nåt på G eller om jag bara blev så skärrad.
Gravid - 1år
Scrollade i gamla tråden och tror att jag hittade sista listan. Ber om ursäkt om det fanns en senare och någon är missad.
September
9/9...
Juridik & Ekonomi Bara tanken på en inrutad budget ger mig en instängd känsla, det skulle inte fungera för mig. Jag har haft det otroligt knapert men ändå...
Cookies används för olika funktioner, trafikanalys, innehållsanpassning och annonser. Information om din användning av vår webbplats vidarebefordras till de sociala medier, annons- och analysföretag som vi samarbetar med. De kan kombinera informationen med annan information du tillhandahållit eller de har samlat in när du har använt deras tjänster. Våra regler och sekretesspolicy gäller. Genom att fortsätta använda denna sida godkänner du detta.