Jag och den logiska delen av min hjärna för en konversation för tillfället. Det går ungefär ut på att den logiska delen tycker jag ska stanna hemma från jobbet i morgon. Har läkarbesök på MVC klockan 14:00 och väntar svar på uvi proverna. I morgon är det fredag och då tycker den logiska delen att det är lika bra att vara hemma.
Sammandragningarna har lagt sig lite och jag känner inte av dem när jag sitter still. Försökte mocka, men efter en box fick jag ge upp för sammandragningarna bråkade. De gör ju ont! Andra delen av hjärnan tycker att om jag bara går till jobbet och tar det lugnt så går det nog bra. Det är ju dessutom After work i morgon kväll med god mat och trevliga kollegier och det hade varit så skoj att vara med
Samtidigt är jag livrädd för att det ska hända någonting med bebisen. Dottern hotade med att komma ut runt v.32 på grund av sammandragningar och urinvägsinfektion. Nu gav ju visserligen inte snabbprovet igår utslag på urinvägsinfektion så då är ju frågan om sammandragningarna är arbets/ ta i relaterade. Det hade känts mycket lugnare för själen att låta farbror doktorn gå igenom allt i morgon så vi vet att allt är som det ska. Samtidigt är det ju bara en halv arbetsdag. Tänk om man inte vore så j-a högpresterande och kunnat skita i allt runt omkring och bara ta det lugnt på soffan utan konstant dåligt samvete