Vårföräldrar 2017 del tre

[Mois]

Vad med förlossningen är du rädd för?
Under min första graviditet läste jag en bok som heter "Föda utan rädsla" och den gjorde att jag kände mig väldigt ut lugn inför förlossningen. Den kan jag verkligen rekommendera!

Den kan jag också rekommendera @Beppo Superbra bok!

 

[lil-sis]

Ungefär som min sambo som när jag mådde som sämst med illamående kläckte ur sig att det om två år vore passande med ett syskon. Han höll på att få en stekpanna i huvudet!

Nu börjar det kännas mer på riktigt att jag faktiskt är gravid. Magen börjar ta emot när jag böjer mig framåt :-) Tror att det sjönk in på riktigt när jag fick se bilderna av den lilla sprattlande krabaten inne i magen.

Nu börjar istället rädslan för förlossningen ta fart på allvar och gör mig ordentligt nedstämnd till och från. Ingen mer som är rädd eller orolig?

Jag är livrädd för att han inte ska klara sig. Men det är än så länge mer en allmän rädsla än specifikt för just förlossningen.

Det är möjligt att min hjärna inte har kopplat på riktigt att han ska ut också.

 

[Beppo]

Jag är livrädd för att han inte ska klara sig. Men det är än så länge mer en allmän rädsla än specifikt för just förlossningen.

Det är möjligt att min hjärna inte har kopplat på riktigt att han ska ut också.

Nej allt känns o overkligt och överväldigande och det är svårt att ta in.

 

[Ariane]

Idag kläckte min man ur sig att han kanske vill ha fler än 3 barn och jag tänkte i mitt stilla sinne: ALDRIG I HELVETE, FINNS INTE EN CHANS PÅ JORDEN ATT JAG GÖR DET HÄR IGEN
Men jag sa att jag är väldigt nöjd med 3 och vill inte ha flera barn.
Trots mitt något mer sansade svar så tog han lite illa upp och tyckte att jag är så snabb och omöjlig Jag ba: Get over it! Musslan är stängd

Jag kan erkänna att jag uttalade ungefär din tanke till min sambo när han sade att "det vore roligt med tre barn"
Jag har dessutom påmint honom om att jag inte gör detta en gång till om allt går som det ska.
Han tycker att jag är lite vrång, jag påstår att jag är hormonell, han hävdar att jag alltid är såhär. Jag vet att han har fel

 

[lil-sis]

Sura uppstötningar modell litervis. Vidrigt och synnerligen oglamoröst. Dags att svälja typ en näve omeprazol.

 

[Mirifax]

Idag kläckte min man ur sig att han kanske vill ha fler än 3 barn och jag tänkte i mitt stilla sinne: ALDRIG I HELVETE, FINNS INTE EN CHANS PÅ JORDEN ATT JAG GÖR DET HÄR IGEN
Men jag sa att jag är väldigt nöjd med 3 och vill inte ha flera barn.
Trots mitt något mer sansade svar så tog han lite illa upp och tyckte att jag är så snabb och omöjlig Jag ba: Get over it! Musslan är stängd

Nej, jag vet inte.... Har varit helt inne på tre levande (kanske fyra så trean får en kompis) men nej.... Tre är fint men kroppen o psyket är rätt otroligt... Innan vi blev gravida tyckte mannen att det tråkiga med o vara gravida är att sexet uteblir i typ tolv månader Och jag" lovade" dyrt o heligt att det skulle aldrig någonsin inträffa (igen blev så de andra gångerna!) Han vidhöll sin tes och igår tyckte han "vad var det jag sa"
Japp, rör mig inte för allt i världen, överlevt illamående från hell, urinvägsinfektion o nu foglossning från samma ställe, kan säga att sugen det är jag faktiskt (tyvärr) inte även om jag mentalt vet att det säkert vore trevligt Min kropp blir helt enkelt totalt osexsugen under graviditet (o säkert i början av amningsperioden, igen), om jag varit man hade jag helt enkelt inte fått upp den Tur jag har en man som innan mig insåg åt vilket håll det barkade

 

[Monifa]

@Mirifax (hoppar in lite trots ogravid) en kompis till mig blev gravid på första försöket, inget sex under hela graviditeten + nån månad efter. Hennes man kände väl som du men han har en egen lösning på det, till nummer två "får" det inte ta sig på första så han får nån mer ägglossning att ha mycket sex kring

 

[*Gotlandsrusset*]

Nej, jag vet inte.... Har varit helt inne på tre levande (kanske fyra så trean får en kompis) men nej.... Tre är fint men kroppen o psyket är rätt otroligt... Innan vi blev gravida tyckte mannen att det tråkiga med o vara gravida är att sexet uteblir i typ tolv månader Och jag" lovade" dyrt o heligt att det skulle aldrig någonsin inträffa (igen blev så de andra gångerna!) Han vidhöll sin tes och igår tyckte han "vad var det jag sa"
Japp, rör mig inte för allt i världen, överlevt illamående från hell, urinvägsinfektion o nu foglossning från samma ställe, kan säga att sugen det är jag faktiskt (tyvärr) inte även om jag mentalt vet att det säkert vore trevligt Min kropp blir helt enkelt totalt osexsugen under graviditet (o säkert i början av amningsperioden, igen), om jag varit man hade jag helt enkelt inte fått upp den Tur jag har en man som innan mig insåg åt vilket håll det barkade

Sån är jag också under graviditeten, förutom enstaka(väldigt väldigt få) undantag. För några veckor tillbaka va jag så sugen så jag blev rädd för mig själv Dock väntar vi till nästa år, för det skulle inte förvåna mig ett dugg om det satte fart på förlossningen när vi väl kom till skott

 

[lil-sis]

Min sambo brukar vilja ligga typ varje dag men sedan ett par veckor tillbaka är intresset noll och jag finner det oerhört roande Han brukar klättra på väggarna om det går mer än ett par dagar men inte nu. Måste vara något hormonellt

 

[Diremone]

Nu börjar istället rädslan för förlossningen ta fart på allvar och gör mig ordentligt nedstämnd till och från. Ingen mer som är rädd eller orolig?

Inte än i alla fall Har dock mognat in i hela grejen med graviditet och förlossning då jag som yngre va helt inställd på att jag skulle adoptera för jag var sååå rädd för förlossningen och jag var sååå rädd för sprutor att jag inte ens ville vara gravid (pga blodproverna). Nu tänker jag mer att "Alla andra klarar det ju", "Ja, jag kommer undra vafan jag gett mig in på när det väl drar ingång och ångra mig typ 350ggr", "Det kommer göra mer ont och vara mer besvärligt än vad jag kan föreställa mig" och jag tänker att det kommer bli bra i sista ändan, man kommer få bita ihop och härda ut kanske ett par, tre dygn eller nått om man har otur men sen kommer man glömma bort det där. Det finns inte så mycket annat att göra, det finns liksom inget alternativ

Kanske kommer det dyka upp lite rädsla och oro när det börjar dra ihop sig, men just nu känns det lugnt

 

[lil-sis]

Inte än i alla fall Har dock mognat in i hela grejen med graviditet och förlossning då jag som yngre va helt inställd på att jag skulle adoptera för jag var sååå rädd för förlossningen och jag var sååå rädd för sprutor att jag inte ens ville vara gravid (pga blodproverna). Nu tänker jag mer att "Alla andra klarar det ju", "Ja, jag kommer undra vafan jag gett mig in på när det väl drar ingång och ångra mig typ 350ggr", "Det kommer göra mer ont och vara mer besvärligt än vad jag kan föreställa mig" och jag tänker att det kommer bli bra i sista ändan, man kommer få bita ihop och härda ut kanske ett par, tre dygn eller nått om man har otur men sen kommer man glömma bort det där. Det finns inte så mycket annat att göra, det finns liksom inget alternativ

Kanske kommer det dyka upp lite rädsla och oro när det börjar dra ihop sig, men just nu känns det lugnt

Kejsarsnitt
Mer kontroll.
Men en normal vaginal förlossning är ju skonsammare för både mor och barn.

 

[Diremone]

Kejsarsnitt

Nej, för f*n!

 

[Mayalv]

Ungefär som min sambo som när jag mådde som sämst med illamående kläckte ur sig att det om två år vore passande med ett syskon. Han höll på att få en stekpanna i huvudet!

Nu börjar det kännas mer på riktigt att jag faktiskt är gravid. Magen börjar ta emot när jag böjer mig framåt :-) Tror att det sjönk in på riktigt när jag fick se bilderna av den lilla sprattlande krabaten inne i magen.

Nu börjar istället rädslan för förlossningen ta fart på allvar och gör mig ordentligt nedstämnd till och från. Ingen mer som är rädd eller orolig?

När jag skulle få första var jag rädd och levde lite i förnekelse att man var tvungen att föda barnet också... Men ut kom han. Det var hemskt just då, men man får försöka peppa sig själv att det går över och att det (oftast) inte är ngt farligt (förutsatt att allt går bra. Vilket det oftast gör. Personalen är ju där för att se att det gör det)

Den här gången är jag rädd igen... Men nästan mer rädd att det ska bli snitt. Jag försöker förbereda mig genom att repetera profylaxandningen, prata med sambon som får föra min talan om jag själv inte orkar + att skriva ett tydligt förlossningsbrev med vad som är viktigt för mig. När jag fick första var de jättenoga att läsa mitt brev och det gjorde att jag fick en tryggare känsla.

 

[Ariane]

När det gäller liggandet säger min sambo lugnt att "vi hinner det också, vi ska ju bli gamla tillsammans".
Han har inga större bekymmer med varierande lust och det är uppskattat. (Jag hade nog lämnat honom om det blev ett jätteproblem med varierande lust, livet är ju oförutsägbart och lusten varierar med det för min del)

 

[Fille]

Jag var jätterädd för förlossningen innan jag blev gravid, blev helt skakis av bara tanken. Men efter att jag blev gravid så är det nästan bortblåst, eller snarare att nu är det för sent för att ångra sig, ungen måste ju ut och eftersom vår önskan är två barn tätt (man kan ju ändra sig såklart senare) så vill jag inte göra kejsarsnitt om jag inte måste eftersom man då måste vänta ett tag tills nästa!

 

[Fille]

Börjar på att bli tjockis (mer än vad jag var innan) på riktigt

 

[Imnir]

Jag var på mvc idag för första gången efter inskrivningen, och har fått en ny bm. Hon var fantastisk
Jag hade med mina två vildingar och hon var så varm och välkomnande att jag nästan blev rörd.
Allt man kan titta på hos mvc såg bra ut, och jag behöver fortsatt inte äta några järntabletter

 

[lil-sis]

Fy vilken skräpig dag!
Trött, illamående och så migränaura.
Får hjärtklappning av typ ingenting också.

 

[lil-sis]

Nu testar Viktor utrymmet i de nedre regionerna av livmodern. Det är väldigt obekvämt.

På morgnarna testar han om det går att komma ut genom halsen istället.

Påhittig grabb.

 

[TeamLundVer]

Nu testar Viktor utrymmet i de nedre regionerna av livmodern. Det är väldigt obekvämt.

På morgnarna testar han om det går att komma ut genom halsen istället.

Påhittig grabb.

Han verkar ju vilja komma ut iaf. Det bådar gott inför förlossning