Vårföräldrar 2016

Mjo, men det där extra som amning anses ge (närhet och snuttande och det där, antar jag?) kan ju fås ändå. Man kan ju ligga nära och dela kroppsvärme med kiddot även utan amning, även pappan kan ju då vara delaktig på ett annat vis. Jag har lite svårt för, när det finns så pass bra ersättning eller alternativ till enbart amning, att amning ska propsas på folk bara för att "det är så man ska göra". Därmed inte sagt att du menar så, men i allmänhet är det intrycket jag får av just diskussioner kring amning.

Jag har väl tänkt som så att jag och sambo ska dela även på matning så gott det går. Jag vill prova att amma och funkar det så är det ju super men då kommer jag även pumpa ur så att sambo kan mata även han, för mig känns det viktigt att han kan vara delaktig i den delen också. Funkar inte amning så kommer vi ju vara lika delaktiga båda två med flaskmatning.
Så menade jag inte. Är absolut inte för eller emot varken amning eller flaska. Sa bara att kombinera dessa två kan funka eller inte funka, ifall man vill amma o man är medveten om att dom kan vägra amma, de som hon frågade om hur man tänkte osv. :) amning är ju dock sjukt praktiskt om de funkar. Vilket de inte gjorde för mig när vi försökte kombinera med flaska, därav att jag nämnde de.
 
Har ni någon i vänskapskretsen som är gravid?
Förra gången var vi tre grannar och kände en hel drös till. Nu känns det som jag är ensam i världen. Har inte ens sett en gravidmage i byn!
En kollega på jobbet ska få i november- men vi umgås väl inte så. En kompis långt bort i andra änden landet sia få i februari. Men här bland vänner och bekanta är det bara jag.
Får mig att känna mig gammal och ännu längre ner. Känns ensamt på nåt vis.

Vad jag vet, ännu rätt tidigt ju, så har jag ingen i min kompiskrets som ska ha barn. Jag och sambo är nog först helt och hållet. Det känns spännande men lite tråkigt att inte ha någon nära att följas åt med ändå. Tror att de flesta paren i vår närhet dessutom är rätt långt ifrån barnstadiet, vi var väl inte helt där heller men nu blev det ju en suprise-knodd ändå :D

Jag och bästa vännen skojade i somras om att nu när hon och hennes sambo köpt lägenhet och renoverat så var det dags för graviditet för oss båda till nästa sommar, jag var visst lite för snabb där ;)

KL.
Är det någon som börjat fundera över typ livet efter graviditeten? Detta är ju vårt första barn och jag har verkligen ingen aning om vad som väntar oss... Ska man amma? Inte amma? Kan man amma på natten och ha flaska med utpumpad mjölk alt ersättning dagtid? Mina tankar kring det är väl att det säkert är praktiskt att amma främst på natten, men jag vet i fasiken dagtid... Är ute mycket i skogen och sådär och tanken på att ha en flaska till barnet känns mer tilltalande...? Kanske reder sig med tiden!

Jag har en miljon tankar om dagen om hur livet ska bli sen känns det som. Allt från "vad mysigt det ska bli med en plutt" till "varfan ska ungen förvaras och hur sköter man ens om en?". Jag har tänkt en del på amningen också, jag vill prova, men vare sig det funkar eller inte så kommer sambo få mata med flaska samtidigt ändå. Det är viktigt för mig att han är delaktig även i den biten så att säga. Men det är väl som med allt annat som gäller det här, svårt att planera inför och man får väl ta det som det kommer, funkar det så funkar det, annars får man tänka om och prova annat! Så himla konstruktivt svar, haha.
 
Nej, de hör ju ihop med att amning är så mkt mer än bara mat. Så jo amning är de bästa om de funkar, modersmjölkersättning är ju bra det med även om de inte ger samma sak som amning ger.
Fast man kan ju faktiskt erbjuda samma närhet med flaska som med amning. Flaska ger ju dessutom en större chans för den icke ammande föräldern att bli jämnställt delaktig med föräldern som ammar, så ur det perspektivet är flaska ett bättre alternativ. Äter mamman dessutom inte en bra kost så är ju risken dessutom att modersmjölken näringsmässigt är sämre än ersättning (tänker ffa då på miljögifter som i viss mån faktiskt kan gå över i bröstmjölken).

Även om jag själv hoppas att amning funkar (ffa av bekvämlighetsskäl) även nästa gång kan jag bli tokig på alla förlegade rekommendationer som i många fall skapar oro och onödigt dåligt samvete. Varje familj måste själva hitta det som passar dem bäst och ingenting är sämre eller bättre generellt, bara sämre eller bättre för den familjen.

Jag gissar att vi kan komma överrens om att inte vara överrens. :)
 
Fast man kan ju faktiskt erbjuda samma närhet med flaska som med amning. Flaska ger ju dessutom en större chans för den icke ammande föräldern att bli jämnställt delaktig med föräldern som ammar, så ur det perspektivet är flaska ett bättre alternativ. Äter mamman dessutom inte en bra kost så är ju risken dessutom att modersmjölken näringsmässigt är sämre än ersättning (tänker ffa då på miljögifter som i viss mån faktiskt kan gå över i bröstmjölken).

Även om jag själv hoppas att amning funkar (ffa av bekvämlighetsskäl) även nästa gång kan jag bli tokig på alla förlegade rekommendationer som i många fall skapar oro och onödigt dåligt samvete. Varje familj måste själva hitta det som passar dem bäst och ingenting är sämre eller bättre generellt, bara sämre eller bättre för den familjen.

Jag gissar att vi kan komma överrens om att inte vara överrens. :)
alla tycker olika så vi släpper de nuuuu :)
 
nu har jag börjat bli hungrig. knorrar i magen nästan hela tiden. dock har jag redan nu ett bmi på 30 och har lite svårt att äta, vill försöka undvika att gå upp för mycket redan nu. samtidigt är det jobbigt att vara hungrig, vet inte ens vad jag skall hitta på att äta, har lite svår relation att verkligen få äta.
 
Jag vet bara om en barndomskompis som nog ligger några månader före mig, för ett par veckor sedan la de upp en bild från ultraljudet på Facebook. Men hon bor i annan stad. Annars har jag lite vänner som borde var på gång med en tvåa nu. Och en trevlig, manlig kollega som fick barn för någon månad sedan. Tänker att han kanske är pappaledig samtidigt som jag är mammaledig så man kan göra något ihop.

Då det är så tidigt ännu så är det ju ingen som vet. Förutom min närmaste vän, hon är yngre och inte i barnskaffartagen ännu.

Dock kommer nog bönans 14-åriga kusin hänga hos oss, eller hos svärmor så jag får hänga där, hela sommaren. Hon bor på annan ort men brukar spendera sommarlovet i Stockholm. Och hon har alltid ÄLSKAT bebisar! Hon kommer bli SÅ lycklig när hon får höra att det kommer en bebis lagom innan sommarlovet. Om hon nu inte växt ifrån sådana "fånerier" vid det laget (ni vet tonåringar!). Så sällskap lär jag få i början av mammaledigheten i alla fall :-) . Och barnvakt! Det ser jag och bönan fram emot!
 
  • Gilla
Reactions: Ray
Nej, de hör ju ihop med att amning är så mkt mer än bara mat. Så jo amning är de bästa om de funkar, modersmjölkersättning är ju bra det med även om de inte ger samma sak som amning ger.

Jag vet att du skrev släpp det nuuuu. Men främst för att det är sådan missuppfattning kring detta och för att det är en del förstagångsmammor här, så tåls det att upprepas (för att inte späd på den amningshysteri som rådit). Det går precis lika bra att ge närhet, kärlek och bra mat när man "föder upp på flaska", ni som inte kan/vill amma får försöka bortse från alla tycken kring amning. Gör det som känns bäst och rätt för er.

Själv delammade jag tills mjölken sinade och det gick hur bra som helst. Vet dock barn som väljer det ena för det andra, så det ska man ha i åtanke om man funderar på en kombination. Mina bröst fungerade inte att pumpa ur, det skulle vara naturligt sug av bebis annars fick det vara. Kanske kan prova en helelektrisk pump denna gång :).
 
Tack för alla tankar om amning!
Alltså jag har ingen aning om hur det funkar, men drömmen hade som sagt varit att kunna göra både och, oavsett om allt käk kommer från mig eller inte. Jag känner mig inte riktigt bekväm med att amma överallt och jag vill inte bli "isolerad" och hålla mig hemma bara för det. Jag vill också kunna lämna barnet med sin pappa lite då och då och då är det ju fint om han har möjlighet att mata ungen...

@sicx du låter ungefär lika virrig som jag känner mig. :p
 
Jag har en kompis som har ett barn på 2 och ett halvt år, annars är det bara en jag vet som ska ha barn samtidigt och det är helt sjukt roligt; min bästa vän berättade att hon är gravid och ska ha barn veckan innan mig. Känns typ som om vi har bokat ligg liksom...

KL.
Är det någon som börjat fundera över typ livet efter graviditeten? Detta är ju vårt första barn och jag har verkligen ingen aning om vad som väntar oss... Ska man amma? Inte amma? Kan man amma på natten och ha flaska med utpumpad mjölk alt ersättning dagtid? Mina tankar kring det är väl att det säkert är praktiskt att amma främst på natten, men jag vet i fasiken dagtid... Är ute mycket i skogen och sådär och tanken på att ha en flaska till barnet känns mer tilltalande...? Kanske reder sig med tiden!


Om jag har funderat? Ska glatt erkänna att hjärnan går på högvarv..:)

Min tanke och förhoppning är att det ska gå att kombinera amning och flaskmatning. Jag vill amma men inte helt. Min syster gjorde så och även min svägerska och det fungerade för dem.
Jag är tyvärr inte bekväm med att hänga ut brösten offentligt även om det är det "mest naturliga i världen". Sen vill jag även kunna lämna över matning till sambon och eventuell barnvakt om jag ska iväg på något.
Förhoppningsvis fungerar det även för mej:)
 
Jag ville gärna helamma, men fyra veckor ångest senare så började vi ge ersättning efter amning och nån månad senare var det bara flaskan som var intressant.
(Jag ville försöka härda ut eftersom man hört att de kan rata bröstet för flaskan.
Pojken gick inte upp i vikt, så jag fick intensivamma men hade så fruktansvärt ont i bröstvårtona så varje aming var ren och skär plåga. Skaffade amningsnapp som underlättade sen. )
Jag var heller inte riktigt bekväm med att amma överallt men gick undan lite och tyckte ändå det kändes bättre sen.

Kompisen som ville delamma innan hon fick barn helammar och är nöjd med det.
Kompisen som ville helamma kommer börja med ersättning då bebisen inte blir nöjd med bara bröstet och är nöjd med det.
 
Jag ville gärna helamma, men fyra veckor ångest senare så började vi ge ersättning efter amning och nån månad senare var det bara flaskan som var intressant.
(Jag ville försöka härda ut eftersom man hört att de kan rata bröstet för flaskan.
Pojken gick inte upp i vikt, så jag fick intensivamma men hade så fruktansvärt ont i bröstvårtona så varje aming var ren och skär plåga. Skaffade amningsnapp som underlättade sen. )
Jag var heller inte riktigt bekväm med att amma överallt men gick undan lite och tyckte ändå det kändes bättre sen.

Kompisen som ville delamma innan hon fick barn helammar och är nöjd med det.
Kompisen som ville helamma kommer börja med ersättning då bebisen inte blir nöjd med bara bröstet och är nöjd med det.

Man kommer nog underfund med vad som fungerar. Man får ju göra det som går bäst för alla inblandade. Man ska ju inte plåga ihjäl sej om man ändå märker att det inte går.
 
Jah hoppas såå att jag ska kunna amma, antagligen kommer det behövas ersättning också. Men tänker att går det inte så går det inte.
Jag har bröstimplantat och haft piercing i ena bröstet så är medveten om att det kanske inte fungerar alls..

Idag är det dags för BM, ska kolla lite tryck o värde o även lyssna på hjärtljud :) ska bli såå skönt o höra något ifrån dom små :)
 
Här börja illamåendet smyga sig på. Det är fortfarande hanterbart men idag känner jag en ökning. Jag har haft sjukt mycket att göra på jobbet och har hoppats slippa bli dålig innan 1 oktober då jag haft en deadline. Så min kropp har varit lydig. Men jag har ju fortfarande massor av saker jag vill göra!

Jag börjar också tycka att kl 21 är en bra tid att gå och lägga sig, vilket inte har gjort så mycket denna vecka då jag har tagit det lugnt hemma med katten i knät. Men nästa vecka och ett anta veckor framöver har jag träning klockan 21, och även om jag å det snabbaste vaskar av hästen och slänger på täcket och åker hem så är jag hemma tidigast 23. Jag fattar inte riktigt hur jag tänkte när jag högg den sista tiden!

Amning har jag inte börjat tänka på ännu! Jag har ju bara fattat att jag är gravid i ett par veckor, knappt! Min stora fundering är när och hur man ska berätta. Och hur man håller det hemligt fram tills dess. Och om inte folk blir sura om fyra veckor om man ljugit för dem nu (jag ska ut med en kompis nästa vecka, och vi brukar alltid dricka ett par glas vin).
 
Jag ska inte amma, så både jag och sambon förbereder oss återigen för att stå emot sjukvården.

Pratade med läkaren idag, är heltidssjukskriven månaden ut. Skönt eftersom jag lever på alvedon och kan knappt gå ibland :mad:
 
Här börja illamåendet smyga sig på. Det är fortfarande hanterbart men idag känner jag en ökning. Jag har haft sjukt mycket att göra på jobbet och har hoppats slippa bli dålig innan 1 oktober då jag haft en deadline. Så min kropp har varit lydig. Men jag har ju fortfarande massor av saker jag vill göra!

Jag börjar också tycka att kl 21 är en bra tid att gå och lägga sig, vilket inte har gjort så mycket denna vecka då jag har tagit det lugnt hemma med katten i knät. Men nästa vecka och ett anta veckor framöver har jag träning klockan 21, och även om jag å det snabbaste vaskar av hästen och slänger på täcket och åker hem så är jag hemma tidigast 23. Jag fattar inte riktigt hur jag tänkte när jag högg den sista tiden!

Amning har jag inte börjat tänka på ännu! Jag har ju bara fattat att jag är gravid i ett par veckor, knappt! Min stora fundering är när och hur man ska berätta. Och hur man håller det hemligt fram tills dess. Och om inte folk blir sura om fyra veckor om man ljugit för dem nu (jag ska ut med en kompis nästa vecka, och vi brukar alltid dricka ett par glas vin).


Varför skulle dom bli sura?! Vi berättade i v9 för våra familjer och för våra närmsta vänner (vi skulle käka middag ihop så det va enklast så) Övriga fick reda på det i v12.
 
Skall gnälla lite. Idag ringde bm (eller vad hon har för titel) som utlovat. Är ju funderingar på mina mediciner och min sjukdom. "Tyvärr" vill läkaren träffa mig och diskutera så fick en tid nästa onsdag. Får inte ta nästan några piller innan. "Klarar" mig nog utan, värst är magkatarren som spökar och nu påväg in i en sämre period, den är kronisk
 
Jag är i v 6+2 och illamåendet började för några dagar sen. Blä!
Jag småäter lite för att det ska kännas lättare... Och jag kan absolut inte bli hungrig :p
Jobbar inte nu, mammaledig, så det känns ändå skönt. Slipper förklara eller undvika eller dölja nåt ;)
 

Liknande trådar

Gravid - 1år Jag har väntat och väntat på att någon ska starta en tråd men det verkar som att jag får fixa det själv :D. Ingen annan som ska ha barn...
15 16 17
Svar
334
· Visningar
28 968
Senast: Dorinda
·
  • Låst
Gravid - 1år Eftersom vi fyllt den gamla tråden startar jag en ny. Kopierar in vad jag tror är den senaste listan. Mars 28/2, KarinStarfighter, 33...
102 103 104
Svar
2 071
· Visningar
117 873
Senast: lillebill
·
  • Låst
Gravid - 1år Återigen dags för en ny tråd för vinterföräldrar (som autocorrect vill ha till vinterförvaring :p ) och vinterbarn. Lägger in listan...
99 100 101
Svar
2 003
· Visningar
97 852
Senast: YaHilweh
·
Kropp & Själ Lång historia det här, ska försöka korta ned. Började med min mammas demens 2015-2016 (några kanske minns min tråd kring det) där jag...
5 6 7
Svar
127
· Visningar
22 556
Senast: Stereo
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp